Kategori: Frankrike (sida 1 av 4)

Hemresa, Tyskland, och rottisattack

8 oktober 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

2012-09-28

Hundpromenad till Café de la ville på förmiddagen.

På eftermiddagen cyklade jag 22 km, ska vi gissa att det blir sista cyklingen för året? Iallafall av nån längre kaliber.

2012-09-29

Hemmadag med målning och bokläsning. Mitt mål att läsa 100 sidor i min franska bok har nu uppnåtts. Hurra! Att det är 400 sidor kvar kan vi ju tala tyst om …

På kvällen packade vi nästan allt. Började med att lasta in vinlådor golvet i baksätet. Kilade in mitt akvarellpapper mellan hundburen och ryggstödet. Passade exakt, ibland har man tur. Cyklarna på taket och flertalet resväskor och bagar därpå, bara det sista lilla kvar tills imorgon bitti.

2012-09-30

Vi blev avinspekterade innan vi åkte, och vi erbjöd oss att betala lite extra för de fem glas vi råkat ha sönder under all handdiskning (något glas var troligen trasigt redan när vi kom) och för den ev bristande städningen (vi lade inte nån jättemöda på det eftersom vi vill hinna göra en massa mil), men de vägrade ta emot pengarna. Okej, då. Istället verkade de tro att vi haft sönder tvättmaskinen genom att vrida programratten åt fel håll. Det hade vi då rakt inte gjort oss skyldiga till. Möjligen kan en kärna hamnat i maskinen i och med hunddiarrén (toppmatad maskin), men någon felvridning? Nähä. Man kan ju tänka sig att de skulle tagit vår 50-lapp som delbetalning till den nya tvättmaskinen i sådant fall, men det var tydligen inte intressant. Lite trist att lämna stället med den känslan, det är vi inte vana vid.

Men, men. Nu skulle vi hemåt. Fast först skulle vi passera Provins, som vi läst gott om, men som vi tyckt legat lite för långt bort för att åka till över dagen. Provins visade sig vara precis så fint som broschyrer och böcker sagt, men vi fick nöja oss med en kort liten titt. Denna stad skulle man gott kunna tillbringa en heldag i med övernattning. Får kanske bli en annan gång.

På utvägen såg vi jägare och hundar ställa upp på linje på ett stort fält. Jaktsäsongen verkar börja kring 1 oktober i Frankrike.

Vi passerade sedan Reims, den trakt där vi för ett år sen bokat boende som aldrig blev av. Jag var nyfiken på vilken typ av natur det skulle vara där. Också böljande jordbrukslandskap, men inte alls lika fint som Puisaye, visade det sig.

Sedan satte vi gps:en på Hamburg, och då visade den vägen genom Belgien, mestadels en rätt trist motorväg med ytterst få rastplatser av nån klass. Framåt Ruhr började vi bli trötta och körde av motorvägen vid Mönchengladbach. Först letade vi lite själva efter nåt hotell, men efter att ha testat ett litet pytteställe som inte tog hundar (och mest var en ölservering) bad vi gps:en leta åt oss. Vips blev vi hänvisade 5 km norrut till ett mer hotellikt hotell, och där hade man rum för 100 euro och hundar var okej. Nu visste vi inte ens vilken stad vi hamnat i, men när vi bad om lösenordet till wifin angavs både hotellets namn och ort som det vi skulle mata in. Så bra, det känns alltid lite bättre att veta att man är i Wickrath, även om denna orts exakta belägenhet mellan alla Ruhrmotorvägar fortfarande är lite av ett mysterium för mig. Vi åt nåt fläskkött med Pfifferlingen till middag – ett helt berg med kantareller kom in på tallriken! Jösses, vilken god öl man kan få i Tyskland. Hinner alltid glömma bort det, öl som öl, liksom. Men så är det verkligen inte.

Sen gick vi en runda med hundarna. Nu var det mörkt och inte alldeles lätt att hitta en lämplig rastplats. Till sist råkade vi på nåt som verkade vara en mer allmän yta med gräs, träd och buskar. Där fick det bli. Nästa dag gick vi tillbaka dit och i gryningsljuset såg vi att det var nåt ålderdomshem eller annat socialtjänstaktigt som låg där, kanske inte hem direkt, utan mer kontor, så det var nog rätt okej. Det är heller inte lika förbjudet att gå på gräset i Tyskland som ofta i Frankrike.

2012-10-01

Efter gryningsrastningen fick jag så himla ont i magen, fick lägga mig en stund på den redan betalade och utcheckade hotellsängen och vila innan jag kände att jag kunde sätta mig i en bil.

Rolf körde därför första biten medan jag halvlåg i högersätet. Så for vi snabbt upp på Autobahn igen och gjorde god tid norrut.

Vi stannade på nån motorvägskrog för lunch, åt en inte så god, men mild, hönssoppa. Precis lagom för magen. Sen körde jag oss upp nästan till Puttgarden. Vid det laget hade vi bestämt oss för att inte försöka plöja till Sverige idag (hade annars funderat på att övernatta i Skåne), utan nöja oss med Fehmarn. Jag började leta lite på måfå, men det blev som förra gången: vi hamnade i Burg. Förra gången hamnade vi där sent en kväll på nedvägen och hade då bara Kasper med oss, men fick fråga på 4–5 ställen innan vi hittade ett hotell som a) hade lediga rum och som b) tog hund. Fast då var det ju sent på kväll och i juni. Nu var det tidig eftermiddag och oktober.

Vissa farhågor väcktes dock ändå när vi rullade in på Burgs välbekanta kullerstenshuvudgata. Där vimlade av både bilar och flanerande människor. Hade tyskarna nån slags Herbsturlaub? Med sjunkande hjärta stannade vi iallafall utanför stans mest centrala hotell. Jag satt kvar, felparkerad, medan Rolf gick in för att fråga. Lycka! Han kom ut med meddelandet att för 20 euro mer än igår fick vi sista hundrummet som var en Apartment med hårt golv och som låg i en byggnad på andra sidan huvudbyggnaden. Gjorde det nåt? Nej, perfekt! Lugnare för både hundar och för oss. Och dessutom närmare bilen med cyklarna på taket. Nu kunde vi ha lite koll på dem genom badrumsfönstret.

Denna Apartment visade sig vara helfräsch, med några icke användbara kakelugnar, ett vardagsrum som var öppet in mot sovrummet och ett lika fräscht badrum. Skinnsoffan gjorde att vi bestämde att hundarnas sovplats fick bli inne på toa.

Min mage mådde nu lite bättre och vi tog en promenad i stadskärnan medan butikerna fortfarande var öppna. Hittade en rolig födelsedagspresent medan Rolf köpte en rolig grej att hänga upp istället för vår sorgligen urblekta kaliforniska flagga. Får bli upphängd till våren.

Vi hittade en stor gräsplan nära stadens idrottsplats där vi kunde släppa Lakrits och låta Kasper löpa linan ut av hjärtats lust. Långt borta fanns en golden som lekte med en boll med sin matte och husse. Jag förbannande mig att jag missat att ta med nåt sånt från bilen. Plötsligt fick även Lakrits syn på denna roliga lek och satte av mot dem i hundra knyck.

Jag ropade Nej efter honom och fiskade upp pipan som jag som tur var hade hängande runt halsen. Jag blåste ett antal inkallningssignalen i tät följd, och jag tror det var på fjärde som han reagerade, stannade till och vände tillbaka. Då hade han hunnit ungefär två tredjedels väg mot de andra.

Jag belönade givetvis hans återkomst, men satte sen på kopplet för säkerhets skull.

Hotellets meny var rätt dyr, och hade ungefär samma rätter som ett ställe mitt emot. Så vi hamnade mitt emot och fick istället finna oss omgivna av svenska turister som farit över för att handla billig sprit. Tror ett pensionärsgäng var golfare också. Det kändes otroligt konstigt att sitta som en turist vilken som helst bland andra efter att knappt ens ha hört nån tala engelska på många veckor. Vi åt fisk som var helt okej, men inte överdådig. Sen visade det sig att de inte tog kort (!). Som tur var hade vi lite kontanter kvar i euro, men det handlade om cent i min plånbok när vi gick därifrån. Vi avslutade med att ta en kvällsöl inne på vårt hotell där visakort inte utgjorde något hinder.

2012-10-02

I gryningen tog vi hundarna tillbaka till den fina gräsmattan, denna gång med boll. Ingen annan syntes till, så det blev en enkel match att rasta av hundarna rätt rejält innan det var dags för ytterligare en dag i bilen.

Det fanns god och mild äggröra på frukostbuffén. En bra start på morgonen för min mage.

Klockan åtta satte vi fart till Puttgarden och kvart över kastade färjan loss. Snacka utmärkt tajming! Ingen kö alls, utan betala, ställa oss i rätt påkörningskö och direkt börja rulla på båten. Hundarna fick vara kvar i bilen den korta överresan medan vi fikade och handlade lite i taxfreen. Köpte bland annat lite godis till grannbarnen, vars föräldrar förbarmat sig över vår post.

Sen blev det lagom att köra till Höör. Där ligger ju Teba, så en högersväng i första rondellen när man kommer söderifrån går nästan av sig själv. Köpte ett par apporter till min apportkastare plus ett nytt koppel till Kasper efter det som vi tappade längs en kanal i Frankrike för några veckor sedan. Vad avlägset det känns när jag tänker tillbaka på den cyklingen.

Sen hittade vi ett kebabställe som fick funka som lunch innan vi drog vidare norrut. Egentligen behövdes ingen gps längre, men eftersom den var på följde jag den och noterade lite förvånat att den tyckte det skulle gå snabbare att åka igenom Hässleholm än att åka runt. Okej då.

Nästa stopp blev som vanligt Götaström, världens bästa stoppställe längs södra delen av E4:an om man har hund som behöver rastas. Eller barn som behöver bada, för den delen. Vi tog en promenad i skogen och undvek vattnet eftersom det inte var supervarmt och vi inte ville ha blöt hund i bilen. På slutet kom vi ändå nära vattnet och Lakrits kunde inte avhålla sig från att åtminstone bada till magen. Kastade lite boll till honom så han fick springa sig torr igen.

Vi körde av vid Klinga för att tanka, mata och rasta hundarna samt äta middag. I nämnd ordning. Jag gick iväg för att rasta dem efter att de glufsat i sig från sina matskålar och ser ganska långt bort en rottweiler också få mat av sin matte. Den var lös, men de verkade ha så god kontakt att jag inte tänkte så mycket mer på det. Jag gick åt deras håll för att sen vika höger runt McDonald’s lekplats och gå upp mot de picnicbord som finns högre upp i sluttningen. Rätt var det är kommer denna rottweiler rusande bakifrån. Mina hundar hade inte sett hunden tidigare och blev tagna av total överraskning. De blir jätterädda och agerar ut mot den snabbt inkommande hunden. Jag drar i kopplet och ryter nej. Matten kommer springande och får tag i sin hund. I sista stund, tror jag, för alla tre höll på att accelerera rejält, i synnerhet de större. Nu satt hon på huk med sin hund och höll i halsbandet. Hon bad om ursäkt ungefär hur många gånger som helst, och jag tror verkligen att det var en olycklig incident och inte ovarsamhet från hennes sida. Men Lakrits låg ner med alla fyra benen spretandes ungefär som i en serietidning, och raggen rest på ryggen. Han kunde verkligen inte stå, benen var som spagetti.

Jag pratade lugnande med honom och drog honom lite bort från rottisen. Då fick han kontroll på benen igen och jag sade till tjejen att om hon klarade att hålla sin hund så ville jag gå några varv framför dem så att alla hundar fick lugna ner sig. Det tyckte hon var bra, och så gick jag fram och tillbaka, fram och tillbaka. Till sist hade jag två hundar som gick lugnt vid min sida och hennes hund såg ut att trivas vid sin mattes sida också. Skönt! Hade tyvärr inget godis i fickorna, det skulle suttit fint där. Typiskt att råka ut för en sån incident kanske fyra timmar hemifrån! Ska försöka leta reda på några bra rottisar och ha lite rottisträning.

Vi fortsatte sen vår rastningsrunda och efter att ha kikat in på McD och sett den långa kön beslutade vi oss för att ta vår egen middag nån annanstans. Vi körde alltså vidare och hamnade på Max strax söder om Nyköping. Där finns det också ett mycket anonymt Willys som fortfarande hade öppet när vi kikade in efter klockan åtta. Bra, då kunde vi handla lite frukostmat tills imorgon. Vårt eget kylskåp skulle ju välkomna oss ekande tomt.

Ungefär halv tio svängde vi in på vår uppfart. Äntligen hemma! In med hundar, väskor och kartonger, en kopp te och så i säng.

Tillbaka i Sverige

5 oktober 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Det saknas en del dagbokstext, får se om jag får till den så småningom, men nu är vi tillbaka i Sverige.
Var på rally- (och lite lydnads-) träning igår och idag har vi varit i skogen och hittat en massa svamp. Lakrits röjde runt som om han aldrig sett en skog förut! 🙂 Kasper nosade i vanlig ordning runt på alla spännande skogsdofter.

Tillbaka i Sverige.

En annan stor samling.

Gourmetmiddag

28 september 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

2012-09-27 – gourmetmiddag

Gourmetmiddag.

På torsdagskvällen åkte vi till Villeroy. Det visade sig ligga längs läskigt slingrande småvägar vi aldrig åkt förut. Läskigt därför att det var skymning, vi hade bokat bord till 8, och många fransmän var ute på vägarna, och hittade, till skillnad från oss. De ville alltså köra mycket fortare än vad jag ansåg vara lämpligt. Vi nådde i alla fall fram till den lilla orten och hittade snart hotellet/restaurangen Le Relais.

Här i Senstrakten har man just nu något som kallas för den andra Quinzaine de la Gastonomie. Det är ett femtontal restauranger som gått ihop om att erbjuda specialkomponerade gastronomimenyer till facila priser, med vin och allt.

Nu var det ju min tur att köra, så det blev extra mycket vin till monsieur. Jag smakade i alla fall en gnutta av varje sort, så jag förstod hur själva kompositionerna var tänkta att smaka. I övrigt njöt jag en iskall Badoit.

Menyn, då. För 50 euro per person (en av de dyraste restaurangerna blev det till slut) fick man följande:

· Kir bourguignon et ses gougères
Denna dryck välkomnades vi av av värdparet, så här hängde vi med. Den består av crémant (bubbelvin från Bourgogne) och svart vinbärslikör/-saft. I det här fallet saft, och i mitt sycke för mycket, så det blev för sött. Inget svårt att avstå denna. Gougères visade sig vara några äggbaserade uppblåsta brödprodukter, sådär ganska medelmåttiga. Det står i wikipedia att det är en specialitet från Sens, vilket kanske förklarar saken.

· Mousseline de sandre au beurre de cidre
En underbar liten skapelse baserad på gös. Fiskmousellinen var god i sig, liksom se små äppelbitarna runt omkring, men det var såsen som var gudomlig här. Tack och lov hade de dukat upp denna rätt med både fiskkniv, gaffel och en platt sked som var som gjord att fånga upp såsen med. Oh là là!

· 1 glas Vezelay blanc
Både Rolf och jag uppskattade detta vin mycket. Nu vet vi inte vilken variant av Vezelay det var, men ett par såna flaskor får nog följa med hem, om vi kan hitta dem.

Många fat för en enda liten sorbetkula. Men ack så god.

· Sorbet mirabelle
En liten sorbetkula mellan fisk och kött gjorde sig mycket bra. Trots att den var gjord på plommon var den inte söt, utan bara härligt uppfriskande.

Gåslevern ligger ovanpå köttbiten, kantarellerna under persiljan.

· Filet de boeuf gourmand et sa petite escalope de foie gras, gratin Dauphinois
Biffen var trots namnet aningen seg om än god, Rolf uppskattade verkligen gåslevern (själv är jag inte lika förtjust, men åt lydigt upp den). Garnityr med några små grönsaker, bland annat mumsiga kantareller och en god kokt lök. Det bästa här var absolut den underbart gräddade potatisgratängen.

· 1 glas Côte d’Auxerre rouge
Helt okej rödvin i lättare Bourgognestil.

Absolut underbar varm osträtt.

· Croustillant de Chaource Lincet et son mesdun
Gah, vilken underbar ost! Den här serverades varm med ett tunt krispigt täcke av något filodegsliknande.

· 1 till glas Côte d’Auxerre rouge

Till efterrätten serverades nån dekokt från päronen, sött och inget att ha.

· Poire au vin et aux aromates sur sorbet cassis maison, tuile aux amandes
Vinkokta päron kan ofta vara lite hårda och trådiga, men det ar helt perfekt mjukt och underbart gott. Den hemgjorda svartvinbärssorbeten var också himmelsk. Mandelflarnet som garnerats som tak var krispigt och gott, men lite för sött för min smak. Nu började vi bli rejält mätta, så delar av desserten förblev oäten.

· Café et mignardises
En svart espresso gjorde sig givetvis perfekt som avslutning, men de små miniatyrbakverken som serverades till (maräng, mirabellebakelse och chokladboll i kakao) befanns efter provsmakning vara helt onödiga.

Sammantaget en mycket god middag, med sina plus och sina minus. Vi undvek småvägarna på hemvägen och rullade hem omvägen över Sens. Vi såg fyra polisbilar utmed vägen som lurade på onyktra och fortkörande bilister. Dock inte mig, körde givetvis helt exemplariskt.

Bästa cachefyndet

28 september 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

2012-09-27

Mötte på hundpromenaden en söt pojke i kanske femtonsårsåldern som spontant sade ”Ils sont très beaux” när han såg hundarna. Sen på väg förbi dagis vinkade en liten flicka åt oss. Damen i brödbutiken frågade häromdagen om vilka raser det var, och även andra vi möter hälsar Bon jour med ett extra leende åt hundarna. Det känns som vi håller på att etablera oss här, just som det börjar bli dags att åka hem.

Igår körde vi tryckkokaren igen med kronärtskockor, denna gång femton minuter. Det hade nog varit helt lagom om inte den uppfört sig lite underligt, så Rolf lyfte på locket och vi därmed förlängde koktiden lite. Aningen överkokta igen, alltså, men vi är klart på G. Funderar på om IKEAs tryckkokare till en fjärdedel av priset kanske vore nåt. Nån som testat den?

Ikväll ska vi på gourmetrestaurang, tyvärr min tur att köra, men det ska bli spännande ändå att se vilken kvalitet vi bjuds på.

När vi skulle åka iväg för att cacha lite igen upptäckte vi att den handhållna gps:en var borta. Bil-gps:en hade vi, men den andra kan man lägga in cacher i direkt från datorn och sen läsa beskrivningar osv ute i fält. Vi letade överallt, i bilen, i väskan, i jackfickor, på hyllor och bord. Borta. Visserligen hade vi pratat om att kanske sälja den på Blocket, men att skänka bort den i franska naturen hade vi ändå inte tänkt oss, det är de lite för dyra för.

Syndaren återfann den förlorade gps:en!

Bästa chansningen var att åka tillbaka till det sista cachestället igår, en av sifonerna. Jag körde in på samma ställe som där vi parkerat sist, men som tur var inte lika långt fram. För där skymtade det knallgröna bandet i gräset! Den låg alltså kvar nästan ett dygn senare. Puh!

Detta visade sig bli enda cachefyndet för dagen. Vi gjorde försök på tre stycken, och hamnade på roliga ställen, men inget cachefynd gjorde vi. Först åkte vi till en akvedukt, parkerade vid fel ände och fick promenera en bra bit fram och tillbaka. Kul, tyckte hundarna. Rolf, som inte har säsongsfähiga skor med sig, valde att gå barfota i sandalerna för att inte blöta ner fler strumpor än han redan gjort i det just nu opålitliga vädret.

Fjorton grader och blött gräs.

Mina fina små solrosor.

Nästa försök var antagligen nån slags håla, för den kallades Kaa’s Den. Den låg i alla fall i en park, så vi fick en trevlig promenad även där. Lakrits fick för sig att hoppa i dammen, och kom upp alldeles grönbrun. En lyckad runda, alltså.

Tredje försöket var också en park, denna gång med en lavoir och en liten bro där Vanne delade sig i två grenar. Bron skulle tydligen vara cacheplatsen, men vi kunde inte begripa var man skulle kunna gömma ens en mikrocache där. Det blev i alla fall en tredje promenad och nu är hundarna nöjda.

Planen var att, efter ett besök på Casino, åka ner till badplatsen för att låta Lakrits bli lite renare. Men nu hade man stängt grindarna dit. Ja, grindar även till badet i Yonne! Suck. Vi åkte alltså hem istället och så gjorde jag mitt bästa med trasa och kallvatten ute på gården. Badkarskanten är nämligen alldeles för hög, skulle aldrig kunna få i honom där.

Cachning i lavoirer, utmed halageväg och vid sifoner

26 september 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Nu med bilder 26 sep!

2012-09-25

Idag ska det enligt prognosen bli dagsregn. Därför började jag med hundpromenad före frukost medan det var uppehåll. Uppehållet fortsatte, så sen tog Rolf och jag en promenad till marknaden och köpte två kronärtskockor för vidare test av tryckkokaren, ett par äpplen till den multifunktionsäppelskalare Rolf fyndade i Sens igår och en tradition. Nåt slags wienerbröd testköptes också.

Väl hemma gjorde jag några småjobb medan Rolf provade sitt resårband. Det ska sitta, inte på systemkameran, utan på lilla badkameran, genom en ögla man fäster undertill i stativgängan. Tanken är att ha kameraremmen om halsen, kameran på magen, och sen resårbandet som håller kameran fast genom att man knyter det runt cykelramen. Då kan man filma i farten när man cyklar. Rolf har testat att filma på frihand, men det blir alldeles förskräckligt guppigt emellanåt när kameran hoppar på magen. Håller man den i handen kan det bli lite riskabelt om man plötsligt måste manövrera cykeln. En första testcykling runt stadsgatorna visar att detta fungerar ypperligt, förutom på de ställen där det är extremt guppig terräng.

Efter lunch var det fortfarande uppehåll, så vi gjorde en variant av gårdagen. En del cachningsförsök, denna gång lite väster om Sens. Vi började med en fin utsikt över Sens. Själva cachen låg för svårt för oss i en ytterst brant nerförsbacke, men vi njöt av vyn och så passade jag på att träna Lakrits lite på stigarna i skogen. Han fick sitta utom synhåll vid en Y-stig, sen gick jag en bit nerför respektive stig och lade en boll och en dummy. Sen hämtade jag honom och skickade Ut. Första ganska korta gick bra, men så gjorde jag om samma sak men med större längd och då blev det lite knepigt att komma förbi första stället. Gjorde om och då gick det bra. Avslutade med en vänster-/högerövning.

Sen försökte vi ta en cache vid en barrage, fördämning av Yonne, men cacheasken hade tydligen tappats ner, upptäckte vi när vi läste loggarna lite noggrannare. Vidare till en lavoir i en by en bit västerut. Här spikade jag den. Gick utmed ena tvätthusväggen och såg ett elskåp. Bredvid det fanns ytterligare en liten ellåda. Varför fanns den där? Misstänksam blir man som cachare, så jag tog tag i den. Och mycket riktigt var den lös, helt enkelt en cachelåda förklädd som ellåda. Smart där!

När vi kom åkte just en svart bil som tittade väldeliga och lite glatt på oss, och mycket riktigt kunde vi nu i efterhand läsa i cacheloggen att det var några geocachare som skulle visa cachen för sina barn som just körde iväg, och som spottade oss som fellow cachers. Geovärlden är liten!

Men detta var den enda cache vi tog idag, därefter missade vi vid en kyrka, ytterligare en lavoir som var kombinerad source med karpfiskar i (fiske, bad och biltvätt förbjuden!) och till sist vid en liten gångbro över lilla Orvanne. Alla ställen var dock trevliga att besöka, så det gjorde alls inget att vi missade själva cacherna. Kyrkan låg i en by där vi kunde fika, köpa grädde och tanka, lavoiren/sourcen var lite speciell och den lilla bron nådde man genom att först gå en femhundra meter eller så utmed ett fält, och där kunde Lakrits och Kasper röja lite. På tillbakavägen gick Rolf hundra meter eller så före mig och så skickade vi Lakrits fram och tillbaka mellan oss. Kul som sjutton, sade han och tungan hängde alltmer för varje varv. Bra intervallträning där.

Vädret blev mycket bättre än väntat. Ett par droppar fick vi på oss, men inget dagsregn, bara mulet.

Imorgon spår man dagsregn igen, får se hur det blir då.

2012-09-26

Kanalpråm som just hade slussat i Sens.

Bättre väder idag med än vad som spåtts. Glada är vi.

Jag fixade lite jobbgrejer innan vi åkte ut och försökte på nya cacher. Idag hade vibättre tur. Den första missade vi visserligen, men hittade en riktigt fin gammal halageväg som var stensatt på grund av att kung François I 1515 befallde att vägen skulle göras 24 fot (7,32 m) bred. Halagevägar brukar annars bara vara breda så att en man, eventuellt med dragdjur, eller möjligen en kärra kan ta sig fram där utmed kanalen.

Sen försökte vi oss på ett par i serien akveduktcacher, nummer 7 och nummer 1 som var två andra sifoner än de vi redan hittat. Här hade vi bättre tur och hittade båda cacherna. Den första var för liten för att rymma vår TravelBug Les Deux Clés som vi bestämt oss för att skicka ut på äventyr, men den andra burken var stor nog för vår lille resenär. Det ska bli kul att följa dess vidare öden.

Jag har hela dagen försökt boka ett bord på en restaurang i Sens, först genom att besöka dem (stängt), sen per telefon 3 eller 4 gånger (telefonsvarare). Nu har vi istället bokat bord till imorgon på Le Relais de Villeroy i just Villeroy. De har gastronomiveckor här, och någon av de deltagande restaurangerna vill man ju passa på att besöka.

Châssis (ramar), chevalets (stafflier), couleurs fines (färger), cadres (bordsstafflier), toiles (dukar). Ja, där fick man lite nya ord …

De här fina stafflierna m.m. mötte oss innanför dörren.

Jättefin vagga för färdiga alster. Har dock inget behov av en sådan.

I övrigt har jag köpte lite akvarellmaterial i en butik här i Villeneuve. Har sett den i snart fyra veckor utan att ta mig dit. När vi gick in genom porten såg det ut som om de sålde egentillverkade stafflier, tavelvaggor och liknande träprodukter. Vi höll på att vända när det kom fram en man från kontoret och visade oss till en annan dörr. Därinne var butiken med allehanda målargrejer. Jag frågade efter akvarell och han visade på lite papper som de sålde billigt (10 300-gramsark för 8,70 euro! Köpte 2 paket). Sen hade de lite halvkoppar med Lukas och en del penslar. Jag kompletterade med både färger och några penslar utan att exakt veta vad jag egentligen saknade, bland annat en rund Kolinsky-pensel storlek 6.

Självklart kan man köpa fjäderfä i trädgårdsbutiken. De hade en med päls som liten pudel. Det hade varit något för trädgården därhemma.

Sen åkte vi in till ett par trädgårdsbutiker innan vi hittade den sortens hundfoder som jag köpte senast till Lakrits i Saint Satur. Funderade på att köpa en palm också att ta hem, men då måste vi allt bygga ett hus till den stackars palmen… Allvarligt, de har jättefina grejer i trädgårdsbutikerna, man blir verkligen sugen på att handla. Men nu fick det räcka med hundmat, det de har nu räcker inte hela vägen hem.

Brocante, resårband och cachning

25 september 2012 / hundadmin / 1 kommentar

2012-09-23

Tvättade lite eftersom det verkade bli torkväder, till skillnad mot morgondagen, som utlovat regn.

Sen cyklade vi ner på stan där det var brocante med lite högre kvalitet än på de vide grenier vi varit på hittills. Köpte två fasaner i tenn (?) av Maurice Frecourt och vi åt sedan lunch i allén innan vi hojade vidare för en fika på Café de la ville vid andra stadsporten.

Brocanten hölls precis utanför stadsporten. Denna man köpte jag två tennfasaner av.

Kuriosaförsäljningen fortsatte in i allén.

Café de la ville nära den andra stadsporten.

Satt ute i trädgården och läste. Rolf cyklade några mil.

Lagade hajfisken till middag: sås på riesling och grädde, lök, champinjoner, fänkål, grön paprika, tomat. Mycketgott, kan nästan ätas vegetariskt.

2012-09-24

Grått o regnigt.

Åkte till Sens efter lunch, besökte äntligen katedralen, den första stora gotiska katedralen i Frankrike. Rolf dristade sig in i en sybehörsaffär för att köpa ett resårband. Avez-vous des bandes élastiques? Damen undrade vad han skulle ha det till. Det fanns nämligen en mängd olika elasticiteter, tjocklekar, färger, you name it. Vid hans tvekan frågade hon pour vêtements? Nej. Då pekade hon på en hög hylla med ett antal rullar med fina runda resårband i olika tjocklek. Vi kände först på det tjockaste vita, men det var för mjukt. Trop douce? Ja. Då plockade hon ner ett mörkblått band som blev perfekt. Rolf köpte 2 meter och försökte förklara medan hon slog in i kassan: c’est pour mon photo appareil, och lyfte upp den stora systemkameran. Då såg hon ytterst tveksam ut och tänkte säkert att den där lär åka i backen så snart han hänger den i bandet. Men så förtydligade Rolf med pekfingret i luften: J’ai une idée! Då log hon. Han gjorde helt säkert hennes dag.

Vi försökte på sex cacher men hittade bara en. Det är knepigt med cacher i Frankrike, de ligger på publika platser med begränsade öppettider eller på ställen med mycket folk i närheten, vilket gör att de måste gömmas extremt finurligt eller så blir de mugglade.

Vid denna lavoir ska det finnas en cache, men vi misslyckades med att hitta den.
Det uppenbara hålet i förgrunden var tomt.

Precis som väderprognosen sade kom solen fram klockan tre. Det ser inte lika lovande ut framöver.

Vi åkte in vid dammarna norr om Villeneuve och tränade Lakrits med både vatten- och landapporter medan Rolf gick en promenad med Kasper. Bra ställe! Några fördröjda kast med bollkastaren efter dirigering rakt ut i vattnet på ingenting, en dirigeringsfyrkant, några dubbelmarkeringar på land, i vatten och en kombi land-vatten. Och så lite lattjobuskast så han fick springa av sig lite och torka upp.

Handlade mat på hemvägen och tillagade en riktigt god endivegratäng med lök, grädde, parmesanost, lardon och rostade pinjenötter. Mums! Den är en keeper.

Rolf vid mitt lilla arbetsbord i sovrum 2.

Makaber dans, grindklättring och mystiskt slott

22 september 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

2012 -09-19

Jag fortsatte med 50-50-mat på morgonen för Kasper.

Gjorde klart ett par småjobb och slöade sen ute med målning och läsning av fransk bok. Rätt skönt att inte åka iväg nånstans. Till kvällen har vi bokat bord i St Julien, så iväg ska vi visserligen.

Middagsbokningen på Les bons enfants visade sig vara ett lyckokast. Det var nämligen så att de hade ett erbjudande på en speciell 30-eurosmeny där man betalade för en person och så fick nästa person äta gratis. Dricka tillkom. Självklart valde vi denna meny, och eftersom det var Rolfs tur att köra drack han Badoit medan jag inledde med ett glas Chablis till sniglarna och fortsatte med en liten karaff Irancy till det 24-timmarstillagade kalvköttet. Huvudrätten smakade för övrigt gudomligt. Ost följde, en otroligt mogen vitmöglig sak som höll på att rinna iväg, god som attan, och till den några sultanrussin och ett par skalade hasselnötter. Avslutningsvis nån dessert som varken Rolf eller jag minns i efterhand. Prisvärt blev det i alla fall, även om det är lite trist att gå på restaurant när den ena dricker vatten och den andra njuter av goda viner. Just dessa viner hör dock inte till Rolfs favoriter, varför det var kul att passa på att dricka dem.

Edit: vi insåg just att desserten hette Paris-Brest och såg ut ungefär som en bagel med smet i mitten. Den var dock inte kompakt och seg som en bagel, utan lätt och fluffig i strukturen, och smeten bestod av nåt nötaktigt. Den var inte alls dum, även om den alltså redan hunnit falna i minnet.

2012-09-20

Slö förmiddag då jag målade lite i trädgården. Efter lunch cyklade vi upp till Palteau med en avslutande uppförsbacke på en och en halv kilometer. Slottet däruppe var nåt slags ridcenter. Sen var det omväxlande platt och nerför tillbaka till Villeneuve, totalt cirka 2 mil. Vi landade på storgatans fik och satt och pratade en stund med en gammal enbent man som varit lastbilschaufför i sin dag och gjort många resor till Sverige. Han kunde räkna upp ett flertal svenska städer. Jag frågade honom om bästa rutten tillbaka till Sverige och hans tips var då Metz och Saarbrück. Nja, tror inte det, den vägen tog vi på nervägen redan. Lite omväxling vill vi allt ha.

På kvällen hade vi bespetsat oss på middag på just samma fik, vars middagsservering eligt skyltarna startade klockan sju. Men när vi kom dit hade de ingen middag förutom pizza. Nej tack. Istället gick vi till L’Annexe, där vi åt entrecôte häromveckan. Denna gång tänkte vi istället ta ställets specialitet som en flicka med farmor vid grannbordet njutit av den gången, ostfondue à la Schweiz.

Mycket riktigt visade sig denna rätt vara bra mycket bättre än den halvsega entrecôten. Till fördelarna hörde också att vi hade gångavstånd hem till gîten. Det kom in ytterligare ett engelskspråkigt par. Vår teori är att de kommit med båt på Yonne. Man ser såna kanalbåtar ibland och detta är enda gångerna vi hör engelska talas på gatorna. Annars är vi rätt ensamma om att vara turister här.

2012-09-21

Idag hade jag avtalat med min gamla konversationstant AnnickFradin om att träffas i Toucy, cirka 4 mil söderut. Vi skulle besöka en kalligrafiutställning med en arabisk konstnär bosatt i Paris, tydligen välkänd här: Hassan Massoudy. Vi skulle träffas klockan 15, men redan vid 11 åkte vi hemifrån. Dessförinnan hade jag haft nöjet att besöka fredagsmarknaden. Det passade utmärkt att köpa en poûlet rôti så vi hade färdiglagad mat när vi kom hem. Den grillade kycklingen var bra mycket större än en från ICA, och under de roterande spetten låg potatis och gottade till sig med den härligaste sky. Jag köpte en ask sådana också och blev strängt tillsagd av den trevlige grillästaren att inte värma dem i mikron, utan i ugnen. Det är inga mikropotatisar! Sen gick jag in i hallen och slog till på den enda kvarvarande saumonetten, det vill säga samma lilla röda haj som sist. Nu väntar ett nytt recept, som jag köpte lite grönsaker till. Jag börjar bli igenkänd nu, både av fiskhandlaren och grönsaksförsäljaren.

Alltså, med både hundar och Rolfs cykel for vi iväg för en mellanlandning i La Ferté Loupière, en liten stad som är känd för sin kyrka med en lång väggmålning: la Danse Macabre. Vi hade tur och hittade kyrkan med vidöppen dörr. Ett vackert fönster bakom koret lockade in oss, och strax såg vi ett gammalt trätak och väggen med de 42 individuellt avbildade personerna som dansade med döden. Det lär finnas 8 sådana makabra danser i Frankrike, varav alltså en i denna lilla stad.

Snigelpizza med vit sparris (förgrund) och roquefortpizza med lax (bakgrund).

På kyrktorget fanns också en restaurang, så vi slog oss ner. Det mest tilltalande på menyn var faktiskt pizza, så jag beställde in en pizza bourguignonne – med sniglar och vit sparris. Det fick uppväga själva pizzavalet, för snigelpizza var definitivt något nytt på min horisont. Den var väl helt okej, även om jag inte uppskattar de franska degiga bottnarna. Mindre botten är godare. Rolfs roquefortpizza visade sig vara täckt av en tunt lager lax. En lite märklig blandning, och han lade snart laxen åt sidan till förmån för osten.

Vi åkte vidare till Toucy, där jag släppte av Rolf som cyklade hem knappa 5 mil i en del regn. Själv for jag vidare till centrum av Toucy och hittade en skuggig parkering för bilen med hundarna. Stora torget, hade hon sagt. Jag gick från den stora parkeringen in till shoppinggatorna. Där låg Place de la Republique, det måste vara detta torg hon menade. Jag var lite tidig och strosade runt lite och kände igen en och annan butik från förr. Sen satte jag mig på ett fik med utsikt ut mot torget/rondellen med Larousse-statyn i mitten (Pierre Larousses födelsestad) i väntan på att Annick skulle dyka upp. Tiden gick, och kvart över tre hade Annick, som brukar vara punktlig, ännu inte dykt upp. Hmm, var jag verkligen på rätt torg?

Place de la Republique.

Fint korsvirkeshus i Toucy.

Jag betalade för kaffet och började gå mot parkeringstorget. Inte var det väl där hon menade? Fanns det ytterligare något torg? Då mötte jag henne. Hon hade tänkt som jag fast tvärtom. Dvs väntat vid biltorget och sen gått mot Place de la Republique. Tur att stan är liten. Kul att ses igen.

Det visade sig att den utställning hon tänkt ta oss på låg en mil bort, så vi gick tillbaka till biltorget. Vi hade parkerat bara några bilar ifrån varandra! Jag lämnade över ett par burkar sill och några paket knäckebröd som en liten souvenir från Sverige, hoppas de uppskattas efter den långa resan.

Eftersom jag hade hundarna med tog vi min bil bort till slottet Fontenoy med sin utställning med Hassan Massoudys kalligrafi. Den var mer som konstverk än som ren kalligrafi, och det var intressant att titta på en film om hans konstnärskap. Han skapade sina egna pennor av vass och sin egen färg av olika saker från naturen. Han valde olika fraser som han sedan översatte till arabiska och dels målade några till synes enkla former av och dels kalligraferade den arabiska översättningen på en rad under i mindre stil. Den franska översättningen stod sen oftast med blyerts allra underst.

Gafy.

Slottet hade även ett par andra utställningar att kika på, innan vi tog ut hundarna på lite kissning. Annick har ju själv en épagneul breton som heter Gafy, men som jag inte träffat. Hon hade tidigare en labrador som hette Ogust, som dog för ett år sen, och då skaffade hon istället Gafy. Sen åkte vi tillbaka till Toucy och jag lämnade av Annick vid hennes bil. Vi ska höras igen så får vi se om vi hinner ses nån mer gång innan vi far hem igen.

Rolf kom hem just som jag körde från Toucy, och när jag ringde för att kolla hans status hade han just kommit innanför dörren. Inte utan äventyr! Vi har bara en uppsättning husnycklar, och eftersom vi inte visste vem av oss som skulle komma hem först bestämde vi att lägga dem inne på gården på en hyllavsats under min cykelhjälm.

Aj, aj, så vassa spetsarna är, demonstrerar Rolf.

När han så rullade fram till vår grind var den låst! Värdparet hade tydligen åkt iväg och för första gången på tre veckor låst grinden på dagtid! Grindnycklarna låg tillsammans med husnyckeln helt oåtkomliga några meter bort på insidan. Resolut hade Rolf klättrat över den mycket spetsiga grinden utan att lyckas bli spetsad, eller ens peta hål på sina cykelbyxor av lycra. En mycket bra bedrift!

När jag kommit hem åt vi den kyckling och potatis jag köpt imorse på marknaden. Riktigt gott!

2012-09-22

På förmiddagen promenerade vi allihop ner till stan genom allén. Bästa bageriet hade en kö på cirka 8 personer (så man knappt kom in genom dörren) så Rolf väntade med hundarna en bit bort. När jag kom ifatt honom träffade jag åter på den gamla enbenta lastbilschauffören och hälsade. Sen gick vi upp till kyrkan för att äntligen ta den cache som ligger där, och som vi hittat en kväll tidigare, men då inte haft någon penna med oss för att logga. Nu satt det fyra killar i olika åldrar där, precis på de bänkar där cachen var. Kanske de också var geocachare? Nyfiket närmare vi oss. Rolf pekade lite menande ner mot cachehörnan och den äldsta killen nickade och började snacka en massa. Rolf pekade på mig, som fick ta över och försöka tolka den där smattrande salvan. Det gick väl halvbra, allt förstod jag inte, men de var i alla fall iväg och cachade för första gången med hans mobil och hade just hittat denna. Vi erbjöd pennan för loggning, men han avböjde med nån förklaring jag inte hängde med på. I alla fall undrade han hur man gjorde med loggning på webben sen, och det kunde jag iallafall förklara. Kul att kunna vara till hjälp. Vi var båda överens om att detta är en suverän sysselsättning med yngre barn.

Efter lunch tog vi bilen och åkte sydost denna gång. Jag hade plockat fram några cache-koordinater och Rolf hade letat reda på några potentiellt intressanta orter. Så vi körde en kombo: satte gps:en att köra till en av orterna via en av mina koordinater. Eller tvärtom. Lite korsande och tvärsande blev det, men å andra sidan fick vi se trakter och vägar vi knappast annars skulle ha sett.

Orten Looze var mest just det, en loser. Cachen Vue sur Joigny stämde å andra sidan också, en utsökt utsikt från vinsluttning ner över staden, floden och en vacker bro. Nu upptäckte vi att vi åkt iväg med inpackade hundar, men utan koppel. Hittade ett reservkoppel, så det fick hamna runt Kaspers hals medan Lakrits fick skutta omkring lös. Det funkade ju bra sådär vid vingårdskanten, hoppas vi hittar fler ställen där han utan fara kan gå lös.

Vi for vidare till en annan cache vid en liten lantortskyrka. Ledtråden var att leta under murgrönan, men det hjälpte inte, hittade den inte ändå. Vi bestämde oss då för att leta efter en menhir-sten som skulle ligga längs en återvändsväg intill. Vi stötte på ett par vandrare och frågade dem. Jodå, den fanns, men var mest ett stenröse. Så undrade de om vi var svenskar, de såg nummerskylten på bilen. Det visade sig att de varit i Norge på semester och då åkt genom Sverige. De hade vänligheten att berömma min franska. Det säger väl mest om hur lite franskkunniga de stötte på under sin semesterresa …

Efter att ha pratat färdigt med dem vände vi och styrde istället österut till ett kloster i Pontigny. Nu hade vi tur. Klosterparkeringen var vid ett större loisirområde med fotbollsplaner, folk som spelade petanque (boule) och ungar som cyklade, åkte skateboard eller moppe. Där fanns alltså stora fält för Lakrits, och jag plockade på mig ett par smådummies och en tennisboll. Rolf gick en runda med Kasper och kikade på petanquespelarna bland annat medan jag rastade Lakrits genom att skicka på diverse dirigeringar på fältet. Jag märkte efterhand ett visst intresse omkring mig. Det stod nyfikna och tittade på olika håll runt om fältet: borta vid ett hus, några moppekillar vid en grind och en kvinna med tre små gläfshundar i koppel bortåt petanquebanan. Dessutom fanns det fyra intresserade hundar bakom ett stängsel på andra sidan fältet. Lakrits skötte dessa störningar med den äran och tyckte det var ett riktigt kul fält att träna på.

Sålunda rastade gick sedan Rolf och jag och kikade på klostret med kyrka. Kyrkan var ljus och kal, riktigt fin, påminner om nåt liknande vi sett i Portugal. Klostret verkade numera oanvänt. En kaffe ljusade upp tillvaron inför hemfärden. Egentligen tänkte vi åka raka spåret hem, men när vi närmade oss den backe upp till det slott som gäckat oss länge nu (man ser det tydligt på avstånd från stora vägen, men ser sen inte skymten av det, ej heller några skyltar när man närmar sig) sade jag att kan jag inte få testa den här lilla vägen? Okej. Liten och smal var den där den ringlade genom Villecier, bort till en liten lekplats. Där fortsatte den uppför en 20-gradig lutning och jag tog sats med bilen nerväxlad. Sen fortsatte den lilla vägen ännu smalare och skraltigare upp genom en riktigt tät lövsal, ljuset påminde om en bokskog. Efter en lång slingrande stund kom så en diskret liten skylt till en grusväg åt vänster: Château du Fey. Och strax efter den sedvanliga Privée-skylten. Här syntes inget annat än skog, men vi insåg att vi ar rätt. Vi fortsatte längs den skraltiga vägen och rätt var det var kunde vi skymta slottstaken där skogen glesade ut en aning. Och så såg vi en trädallé. Borde det inte finnas en huvudväg in till slottet där? Den väg vi hittat kändes mest som en bakväg. Vi fortsatte, och vägen slingrade sig nu tillbaka, lite åt alléhållet, men utan att nå ända fram. Istället vände den nedåt och rätt var det var befann vi oss i Villevallier. Ingen skylt visade in på den väg vi nu kom ut ifrån, allt helt anonymt. Mycket märkligt!

Väl hemma forskade vi i saken på webben samtidigt som vi satte resterna av kycklingen och potatisen på värmning. Joho, det fanns ett slott som hette du Fey. Nästan alla träffar var dessutom amerikanska. Tydligen är slottet till salu sedan 2009 (!) och man har där haft uthyrning av rum där till penningstinna amerikaner.

Vad sägs om standardpriset med 5 rum för 10 personer för 50.000 kronor i veckan? Eller den lyxigare varianten för 90.000? Då ingick inte ens middag, förutom ankomstkvällen. Vågar man ana att den amerikanska lågkonjunkturen satt P för det här slottets vidare öden, inklusive dess försäljning?

Plommon, tvättmaskin och jakt på sifoner

21 september 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

2012-09-15

Kaos! Kasper (tror vi, p.g.a. platsen) hade haft diarré i sängen i natt. Vådan av hund i säng. Tack och lov sov inga människor i denna säng, bara hundar. Anledningen är med all säkerhet ett alltför stort intag av trädgårdens nedfallna och halvruttna plommon. Detta ledde till tvätt av tre lakan plus underbädd. I samband med sköljningen börjar tvättmaskinen låta underligt. Plommonkärna fast i tvättmaskinen (tror vi).

Sköljt för hand, vridit ur och hängt ut på tork. Nästa steg: Stängt ner till nedre trädgården så att hundarna inte kommer åt fler plommon. Värdparet var borta över dagen, så vi kunde inte ta upp tvättmaskinsproblemet med dem.

Lite roligare måste dagen få bli. Vi bilade till Vallery, och hittade av en slump en restaurang av pretentiösare snitt. Klockan var just slagen 12 och vi var första gästerna för dagen. Förrätten var väl okej, men huvudrätten bestående av ankhona och varm hommous med sötsyrlig sås var helt gudomlig.

I samma lilla stad råkade vi på en akvarellist, och fick veta att KS hade rätt: slottet är normalt privée, men har nu öppet under helgen eftersom det är Journées européennes du Patrimoine. Vi kunde alltså promenera i slottsparken med hundarna utan att bli utkastade. Trevligt.

Villethierrys kyrka var på grund av Patrimoine-helgen öppen från 15, men det var några timmar dit, så det skippade vi.

Istället fikade vi i Pont sur Yonne, därifrån cyklade Rolf hem, medan jag tog hundarna o bilen och åkte raka vägen till Villeneuve och handlade mat på Casino.

Sen målade jag i ett par timmar och lagade därefter till den röda hajen efter det avancerade franska receptet, mycket gott, men kanske lite väl dominant smak av baconet. Det kan med fördel minskas. Likaså blev rätten rätt bruntrist av rödvinet, kanske kunde prova med vitt vin istället? Själva fisken var suveränt god och med trevliga ben – eller snarast blad/plattor. Ska försöka köpa den igen och testa nåt annat recept.

Pratade länge med Sara och tittade på fransk teve. Att notera om fransk teve: IKEA-reklam med svenska ordet Mjukt! Handlar om kuddar och liknande produkter. Dessutom kör man ofta flera avsnitt i följd på samma kanal av en serie. Man kan titta från 9 till typ midnatt på två-tre avsnitt i följd, bara avbrutet av lite reklam nån gång ibland. Är det månne en reaktion på amerikansk teves snuttifiering?

2012-09-16

Hundpromenad följt av krattning av gamla plommon i trädgården. Det blev 1,5 säck till värdparets förvåning.

Efter lunch åkte vi till Cérilly och tittade på en source och ett slott, arrangerat av Eau de Paris, också på grund av Journées européennes du Patrimoine. Vi fick aldrig smaka källvattnet trots utdelande av pappmuggar, men vi hamnade på en föreläsning som vi i alla fall förstod delar av om hur Paris stad vattenförsörjs från olika källor i denna trakt. Sen fick vi, efter påtagande av vita engångstofflor, gå ner i en underjordisk källa med metallspänger över den framporlande vattnet. Lite kul och annorlunda, faktiskt!

Vidare till Rigny le Ferron där vi hittade lokalbors amatörutställning av sina alster för försäljning (köpte inget), vi fikade och besökte den fina kyrkan. Vackert tak och fina glasfönster.

Sen for vi vidare till Villeneuve d’Archiveque och tittade på den kyrkan. Större, men inte lika fin.

Vi åkte vidare för att försöka hitta sifonerna som vi fått lära oss om i Cérilly. Det är ställen där vattenledningen till Paris ska förbi en dalgång och man använt sig av metoden med kommunicerande kärl (på franska: siphones) för att vattnet ska ta sig upp igen på andra sidan utan att man behövt bygga någon bro. Tyvärr valde jag fel väg på slutet, och vi (visade det sig senare) missade sifonerna med cirka 800 meter och for hem istället. Jag släppte av Rolf som cyklade sista biten, mest nerför. Det var honom väl unt.

Tillagade en riktigt bra entrecôte och kokt potatis av nån dyr sort som Rolf köpt på marknaden, supergod, och till det en château-neuf du pâpe. Inte illa alls.

2012-09-17

Träffade värdparet på gårdsplanen och tog upp problemet med tvättmaskinen. De kom in och lyssnade länge och grubblade över felet, sen hjälpte vi till att dra ut maskinen på gården. Där plockas den nu isär. Undrar om de kommer att hitta en Kasperkärna?

Lite senare. Vi tog bilen en sväng för att ge vattenledningen en ny chans. Nu kom vi från andra hållet och jag visste ju vilken väg det borde vara, på ett ungefär. Vi hittade en fin pumpstation med tillhörande liten park. Men sen trodde jag nästan att vi missat den igen. Och så plötsligt dök sifonen upp. Jag sladdade in och vi gick ut och beundrade den en stund. Även om vi gick upp till dess högsta punkt gick det inte att se dess kompanjon på andra sidan. Den gjorde troligen en böj och försvann bakom grönskan. Lite längre fram kom så en aqueduct i dagen. Nu var vattenledningsjakten fulländad.

Vi fortsatte norr om Villeneuve d’Archiveque och hittade ute på en vidsträckt åker en dolmen, stenkammargrav. Precis intill körde en traktor och högg av nån för oss okänd gröda, och sen insåg man hur stort fältet var, för det tog en bra stund innan han rundat och kom tillbaka för nästa vända.

Nästa anhalt var ett gammalt kloster, och därefter var det dags att vända hemåt igen. Hemma fanns en ny tvättmaskin installerad. Inget snack om kärna i den gamla maskinen, ej heller om den socka vi saknar. Skönt.

Kasper vill inte äta middag. Han verkar rätt hängig, lillpojken. Kanske har det med plommonen att göra, eller nåt annat. Dricker lite gör han i alla fall.

2012-09-18

Kasper vill inte äta frukost heller. Löste det genom att ge lite av Lakrits mat torrt som godis i handen, sen 50-50 av hans eget och Lakrits uppblött i skålen. Då blev det plötsligt intressant, och sen åt lillen upp hela portionen. Konsten att lura en gårdshund …

Jobbade förmiddag efter att ha gått på marknaden och köpt grönsaker och ost. Kasper piggade på sig framåt dagen. Bilkörning på eftermiddagen till orten Chateau med hundpromenad i skogen, längs en skogsväg omgiven av skyltar om jaktvarning, här skjuter man skarpt och plocka inte svampen i skogen, privat. Nåväl, ett par långa raka linjetag utmed skogsvägen blev det i alla fall.

50-50-mat ikväll med för Kasper.

Hajfisk och jävulsstenar

14 september 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

2012-09-14

Tolv timmars sömn gjorde susen. Vaknade pigg och ofrusen. På fredagar måste man gå på marknaden här. Att handla på franskt vis tar större delen av förmiddagen, då avstod jag ändå från slaktaren, för jag orkade inte mera… Man undrar ju lite hur moderna familjer beter sig, när man inte har en hemmafru i hushållet. Men trevligt är det, och fin kvalitet på varorna får man. Och då deltar jag ju ändå inte i skvallret, som oundvikligen måste vara en stor del av själva marknadsbesöket.

Alltså: först bagaren, sen in på apoteket för att köpa Frontline till Kasper, sen tabacen för en dagstidning så vi får lite koll på helgens begivenheter, sen marknaden. Jag vet ju redan var jag ska köpa sallad, oliver, fisk så tre köer var givna. Sen hittade jag ett nytt ställe för tomater, gurka och nektariner. Fiskhandlaren är trevlig, det gör att jag hellre väljer kön till honom snarare än kön till någon slaktare. Den här gången blev det en helt okänd, ålliknade fisk, som jag bad honom skära till så det blev lagom för två personer. Vi fotade namnet på fisken och gick hem och googlade: saumonette, en liten hajart! Ser man på. Har hittat detta recept som ska tillagas imorgon, troligen.

Jag jobbade någon timme och efter lunch och lite tvätthängning tog vi cyklar och hundar och åkte bort till jävulsstenarna. La Roche au Diable, som enligt wikipedia är en cromlech (bretonsk stenring) som alltså är unik för regionen. Nog för att stenarna var lite cirkelformade, men inte alls så där uppresta och raka som mer kända stenringar. Men ett prima ställe för oss:

– Site mégalithique de la Roche au diable – Disposition de blocs de granit monumentaux en cercle du type Cromlech : certaines de ces roches creusées en foyer ou en« baignoire » ont été l’objet de rites et de superstitions jusqu’au siècle dernier. Ce site, actuellement non aménagé, et donc non protégé, est utilisé tour à tour comme lieu de pique-nique, comme site de rencontre sportive ou comme lieu de regroupement de rallye auto ou moto…

Nu skulle den alltså även användas till hundträning. Jag började med att ta med Kasper på en promenad där jag lade ut ett nio-apporterssök till Lakrits, från den täta skogskanten in bland stenarna och i vissa fall uppe på dem. Jag utnyttjade även en snedväxande trädstam till en dummy. Söket gick riktigt bra och jag fick in alla nio snabbt. Lite väl mycket spring utan påkopplad näsa i början, kanske, men trots det effektivt.

Sedan lade jag ut ett linjetag som slutade inne i skogsbrynet. Man kan inte rimligen kasta in dummisarna långt in skogen här, för den är verkligen som en taggig vägg. Jag hittade en liten håla som var aningen mindre tät och kastade ett par meter in, bara. Sen lade jag två på tillbakavägen i samma linje utan att han såg det.

Det blev problem. Han hade alltså sett det lilla kastet in i skogen (det gick inte att göra det osynligt utan att helt ta bort hunden), men inte de två hitre dummisarna. Det fick till konsekvens att han rusade över den första i frisk fart. Jag blåste stopp och han stannade fint. Påföljande närsök blev lite för stort och jag blåste stopp igen och började dirigera. Det var nu det blev tydligt att Höger hunnit bli lika obegripligt som all franska han hört omkring sig den senaste månaden.

Jag kallade tillbaka och gjorde om. Det gick ungefär lika obra. Nu gick jag fram för att motivera upp lite och insåg att jag blåst vid en extra grön gräsfläck två meter framför rätt extra grön gräsfläck. Häpp! Det var ju att göra det hela lite väl svårt.

Vid nästa försök gick det såklart bra. Nu sprang han istället över nummer två. Efter lite blåsande råkade han dock på den. Sista var då den han sett fara in i snårskogen, och den plockade han efter att ha stannat och nosat vid de tidigare dummyställena och efter viss tvekan att ta sig över den mycket markanta skogsgränsen. Jag var inte så nöjd med denna övning, där jag ju delvis klantat till det själv, men beslöt att låta det vara tills vidare.

Istället gick vi upp på stenkullen där jag kunde utnyttja alla stenarna som stod ungefär i ring till att köra lite vänster-/högerträning. Jag satte honom i mitten och gick sen runt och lade ut fyra dummisar på/vid sidan av/bakom några av stenarna och ställde mig sedan mitt emot honom och körde fyra repetitioner av Höger. Hela tiden Höger, med honom i mitten och jag själv flyttandes mig till en ny position för varje repetition. Det gick jättebra, och sedan lade jag ut dem på nytt vid nya stenar och körde en fyra-repetition av Vänster. Det gick lika bra det.

Sen lade jag ut två apporter synligt uppe på två halvhöga stenar som stod ganska nära varandra. Vi gick lite längre ner i backen och så skickade jag tillbaka. Han siktade in sig på höger sten, såg jag, så jag blåste stopp nedanför stenarna och dirigerade Vänster. En sekunds förvirring, sen tog han till vänster, rundade stenen och hoppade upp och tog rätt dummy. Han fick hämta den högra också och så gjorde vi samma övning en gång till.

Sen plockade vi ner cyklarna från biltaket och cyklade med hundarna 1 km uppförsbacke längs en fin liten väg, vände uppe på toppen och bromsade oss 1 km ner igen.

Sen fikade vi med medhavt kaffe och croissanter medan hundarna fick söka ostbitar i gräset.

Rolf bestämde sig för att cykla hem via en liten omväg, så han hojade iväg efter att ha hjälpt mig upp med min cykel på taket. Själv ville jag repetera det dåliga linjetaget innan vi åkte hem igen.

Jag gick ut med en dummy till en skogsplats lite till höger om den gamla, det var lite risigare här. Jag kollade bakåt att Lakrits tittade på och gjorde ett högt, kort kast in i skogen. Denna gång struntade jag i de hitre dummisarna, ville bara få till ett bra skick. Och han sprang rakt och fint ända till skogskanten. Här blev det lite tvekan igen, han sprang utmed sidan till gamla stället, men sen tillbaka och in rätt. Med det lät jag mig nöja.

Några korta, oklippta, filmsnuttar från mobilen på en liten stenmarkering.
Första gången missade jag kastet, men den oväntade studsen gjorde det visst lite svårt.

Lite eftermiddagsjobb fick avsluta dagen, sen njöt vi resterna av den goda köttgrytan från igår, plockade in tvätten innan det eventuellt börjar regna, gick en kvällspromenad med hundarna och kikade lite på teve.

Akvareller,cykeltur och burgundisk köttgryta

13 september 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

2012-09-13

På förmiddagen gick vi på akvarellutställning i turistinformationshuset. Två rum med relativt opretentiösa tavlor målade av elever till den konstnär/lärare som bor i stan. Den absoluta majoriteten motiv var varianter av stadsportarna. De är iof fina, men blev lite tjatigt. Sen fanns det nån tornbild, några Yonnebilder och några glasfönster från stadens imponerande kyrka. Det ska finnas en annan liten utställning i biblioteket också, men det var stängt idag.

Sen gick jag och handlade bröd medan Rolf cyklade till Casino. Han skulle framför allt handla ingredienser till en Boeuf Bourguignon-gryta.

Vi åt lite enkla merguez-korvar till lunch och sen jobbade jag lite medan Rolf lät autocuiseuren puttra. Därefter lockade han med viss möda ut mig på en cykeltur. Viss möda? Jo, det var bara 17 grader ute och av molnen att döma hängde regnet i luften. Men han lyckades alltså, och vi tog bilen upp till Bussy le Repos, parkerade vid kyrkan och fortsatte längs den gula vägen till Piffonds. Vissa gula vägar är inte så kul att cykla, hur gula de än är. Den här var en sån, inte bara för att det blåste iskallt, utan även för trafiken. Vi insåg efter en stund att den här gula vägen leder fram till en motorvägspåfart, vilket förklarade alla lastbilar och andra fordon. I Piffonds vek vi i alla fall av till Chaumot, och följde sen en slingrande, lång och seg uppförsbacke tillbaka till Bussy le Repos. 16,5 km blev det, och nu är min kropp både trött och frusen. Därför värmde den goda köttgrytan lite extra bra, och handdiskningen blev skön för händerna medan Rolf tog hundarna på kvällspromenad i kylan. Är verkligen glad över shoppingen nu och sitter med tre tröjlager framför datorn.

Retirerar tidigt i säng, både trött och frusen.

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.