Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: vatten (sida 2 av 7)

Träning vid Sandakärret

Igår träffades gänget vid Sandakärret. Vi har aldrig tränat där tillsammans förut och hade ingen aning om vad vi skulle kunna göra där. Det är ett rätt populärt ställe för både joggare och skolor, och mycket riktigt fanns det en typ lågstadieklass där när vi kom dit. Vi gick runt det lilla kärret till den lite oländigare baksidan och där kunde vi faktiskt jobba utan att störa någon.

Vi började med dirigeringar ut till en gräsliknande vass. Lakrits fick först ett bollkast följt av ett fejkat bollkast för att få dragning ditåt. Det fungerade bra, och dirigeringen kom in, om än med lite blåsningar.

När Ulrika kommit också var vi fyra som ställde upp oss runt den runt böjda viken för markeringar. Jag stod på det enda torra stället i ena kanten och balanserade invid en tall, vilket begränsade min kastförmåga ännu mer än vanligt. Den som skulle skicka sin hund sade vem hon ville skulle kasta och åt vilket håll. På det sätet kunde vi få variationer i skicken och köra både enkla och dubbla markeringar, ut på blankvatten, in i vassen eller bak i skogen. Det fungerade riktigt bra.

När skolklassen gett sig av från den steniga och fina hällsluttningen bestämde vi oss för att gå dit, men innan dess tog vi in de fyra dirigeringar jag lagt ut vid roten av en tjock fallen trädstam. De två på marken plockades in först, och de två jag lagt uppe på stammen blev lite för de sista hundarna att klura på.

På hällsidan bestämde vi oss för att slunga över bollar tvärs över en smal vik över till vass/land. Bollkastaren var inte riktigt på vår sida, men till slut låg åtta bollar något så när bra utplacerade. Hundarna fick titta på.

Vi gick vidare lite och kastade sen ut en markering åt vänster i förhållande till bollområdet. Hunden simmade mot den, vi blåste stopp och sen höger till bollarna. Detta blev lite för svårt för Lakrits. Första omgången grejade han med lite möda, och sen trodde jag att det skulle gå bättre om vi gjorde om samma sak en gång till. Repetition kan ju lösa upp vissa knutar. Men det blev tvärt om, ännu svårare, tyckte han. Så jag skickade honom istället rakt ut till bollarna (svårt där med skick mot dolt ställe) och sen ut till markeringen.

Framöver: Jag ska satsa mer på roliga markeringar ett tag till, och sen bygga ut dessa med markering följt av dold dirigering till ungefär samma ställe. Inte gå för fort fram här, vi har hela sommaren på oss …

Det var iallafall en bra plats med många möjligheter, bara det inte är för mycket folk i närheten. Vi kan en annan gång stå utställda på olika sidor om det lilla kärret. Vi kan ta hörlurar med oss för att kommunicera vem som ska göra vad.

Det var meningen att jag sen skulle hänga med Annika hem och greja med hennes kamera–dator, men kameran var försvunnen. Med tanke på hur blöt jag var om både fötter och byxben var det kanske lika bra att det fick anstå till en annan gång.

På kvällen var jag med på klubbens HUS-möte och berättade lite om hur kursanmälningarna kommer att bli på nya hemsidan. Kul och spännande att den snart ska lanseras!

Tveksam vattenträning

Igår träffades Jaktoptimisterna för att träna vatten vid dammen. För Lakrits del kan jag säga att det kändes som ett stort steg bakåt i hans utveckling. Han var ju förra året ibland tveksam att hoppa i när han inte visste vart han skulle. Där är vi tillbaka igen.

Nu var det dolda linjetag till bekant plats (han simmade över dit senast i fredags) då han stod som klistrad vid kanten. Eller, han ville gärna hoppa lite och fjäska, slicka mig i ansiktet och så, för att urskuldra sig. Han hade helt enkelt ingen aning, och då ville han inte hoppa i.

Jag gick runt dammen med honom (lite risky, har aldrig gjort det förut för att inte lära honom att man kan springa runt) och kastade ut ett par apporter till där, men det hjälpte bara marginellt.

Först när Mixa plumsat i och visat hur man gjorde följde han flattens exempel.

Efter ett antal trassliga apporter tänkte jag att vi ska iallafall avsluta med något lätt och kul. Vi ställde upp med en kastare, några dirigeringar kvar på bortre banken och körde hund 1 markering, hund 2 dirigering, hund 3 markering, hund 1 dirigering, hund 2 markering, hund 3 dirigering. Vi var hund 2 och skulle alltså avsluta med en markering. Det brukar han ju gilla!

Vi stod lite snett några meter bakom strandkanten. När kastet gått och jag skickade ville han så springa runt och komma närmare markeringen innan han slängde sig i. Det ville jag inte tillåta, utan felade honom direkt. Sen ville han inte ens gå i och ta markeringen. Häpp.

2013-05-15 14.33.52

Cheysie simmar klockrent förbi den kastade störningsmarkeringen.

2013-05-15 14.35.30 Och plockar in markeringen i steg 2.

Jag tror att nästa gång vi åker till dammen ska Lakrits bara få roliga saker där, markeringar och bollkast osv. Vi får backa ett antal steg, helt enkelt, och befästa bättre.

Annika hade varit hygglig att förbereda lite dolda landdirigeringar åt oss också, och de gick betydligt bättre för oss. Någon dirigering fick jag blåsa lite på, men inte farligt mycket. Där är han betydligt bättre.

Men, till hans fördel ska sägas att han lyssnade mycket bra till mina signaler. På land såklart, men även i vattnet, när han väl tagit sig i. Det är jag såklart jätteglad över.

Idag ska vi åka lånebil till Anitas kurs på Storsten för Avensisen är inlämnad för strålkastarbyte. Hoppas han tycker att det blir kul att få åka Toyota Verso City. Rejält med utrymme bak får han iallafall, bilen saknar i nuläget baksäte.

Ny tvåa i Forssjö

Jag steg upp tjugo över fyra i morse. Är rätt mör nu, men en liten redogörelse medan jag har allt färskt i minnet. Först av allt en mycket fin rastplats, väl värd att lägga på minnet inför framtiden, återfinns på Bieåsen.

rastplats_bie

 

utedass_bie

 

Bieåsen.

trana

 

Hemmavid travade ett rådjur över Arningeleden och nästan framme vid provplatsen stod denna trana på grusvägen och flyttade sig i maklig takt när jag sakta rullade närmare. Jag såg senare under dagen flera tranor som flög över provområdet.

samlingsplatsenDen vackra samlingsplatsen med nära till bilarna – ingen skugga där, men det behövdes inte idag. Framkanten på vattnet användes till två dubbelmarkeringar, varav den andra skulle tas in av hund nr 2 som en dirigering.

vattenmarkeringar

 

De röda prickarna visar ungefär hur de första vattenmarkeringarna föll. Kastades alltså som en dubbel, men efter att den första tagits in av hund 1 (Lakrits) tog hund 2 (Shade med Anneli Jansson) in den andra som en dirigering. De blå prickarna visar samma procedur fast omvänd skickordning. Här stod man i lite snedare vinkel än vad som framgår av bilden.

Innan vattenjobbet startade dock det hela med två landmarkeringar.

landmarkering1

 

Detta är par 1. Första hunden lämnar just av en fågel som plockats upp strax till höger om bilden medan hund 2 är på väg ut för att ta in markering nr 2 som kastats åt vänster bortanför stora granen.

Sedan genomfördes vattenjobbet enligt bilderna ovan. Därefter var det dags för den andra parhundens sök. På väg dit sköts det två skott under gång.

sökområdetSökområdet var ungefär 50 meter brett och knappt hundra meter långt. De tre gröna prickarna är änder som kastats in i vassen, där det var lerigt och sankt, riktigt jobbigt att springa. De blå prickarna är kråkor som gömts under granar uppe på kullen. Längst bort en bit in i skogen är den gula pricken en hare. De båda rosa prickarna borde egentligen vara utom synhåll på andra sidan de utskjutande granarna. Detta var två trutar. Av de ekipage jag såg var det bara ett fåtal som fick in en av dessa och inget ekipage som fick in båda. Lakrits plockade in alla änder, en kråka och haren.

dirigering1_björkenNär hund 2 gjort söket gick man bort till det angränsande fältet. Hund 1 (Lakrits) skickades bort till björken. Jag fick blåsa lite, men han lyssnade väl.

dirigering2_vä_granSedan vände vi ett kvarts varv åt vänster och hund nr 2 fick ta in dirigeringen som låg bakom granen.

Vi promenerade vidare en kort bit över fältet till samma kulle som använts till de första markeringarna, men stod nu från ett annat håll. Samma procedur som vid de första landmarkeringarna, men denna gång var det jag som väntade till parkamratens hund var på ingång innan jag skickade Lakrits på den andra markeringen. Där ringade han lite och var borta en kort sväng till första nedslaget innan han kom fram till nedslag två och hittade fågeln.

vattendirigering_xHär står första paret vid första vattenarbetet. I några fall (bland annat den golden som syns på bilden) ville domaren kontrollera vattendirigeringen lite mer då han inte tyckte att detta första arbete var tillräckligt utslagsgivande, och då lade båten ut ytterligare en fågel i bortre vasskanten ungefär åt det håll denna svarta hund simmar och så togs denna extra dirigering allra sist. Då låg båten inne vid land i den glugg som döljs av den högra personen i bild. Det roliga var att denna golden på dirigeringen kände vittring av fågel i båten, hoppade upp och när föraren lade på ett extra Ut hoppade hunden sen ner i fören och lyckades på så sätt behålla sin raka linje. Detta roliga lyckades jag tyvärr inte fånga på bild, men det såg kul ut. Extra kul var att de efter denna dirigering fick ett förstapris.

viltbil

 

Ett innovativt sätt att förvara viltet i väntan på användning.

Lakrits fick alltså ett nytt andrapris. Denna gång var det söket som var avgörande för prissänkningen. I protokollet står det ”Önskas uppvisa en större intensitet och ett bättre sökmönster för att bli fullt effektiv i sitt arbete” och det blev två treor på detta moment. I övrigt femmor förutom en fyra på en ”något diffus minnesbild på landmarkering nummer två” (detta skulle enligt domarens muntliga besked i sig inte medfört prissäkning).

protokoll

 

Sammanfattande kritik: Gör ett bra markerings- och dirigeringsarbete. Brister idag i sitt sökarbete för att nå högsta pris.

Det är lite intressant om man jämför dagens protokoll med torsdagens på punkterna Fart och Uthållighet: i Herräng var farten ”God” och uthålligheten ”Räcker mycket väl till” medan dessa omdömen idag var ”Måttlig” respektive ”Mattas under sökarbetet”.

Det var den skillnaden som fällde oss idag. Två teorier som luftats på Facebook är att proven kom för tätt inpå varann (och vi tränade dessutom lite igår) alternativt att han ännu inte återfått sin fulla kondition efter kennelhostan som ju satt i länge. Kanske var det en kombination av dessa saker.

Nu stundar iallafall mer vattenträning med dirigeringar och störande markeringar samt jobbiga sök där han tvingas arbeta noga från närområdet och ut. Det gjorde han för övrigt skapligt idag, även om marktäckningen inte var helt idealisk. Det stundar ju också roliga WT och Labbecamp samt kennelträff framöver som ska ge ytterligare knuffar framåt.

Men först: en Aberfeldy!

 

 

 

 

Lite perspektiv

Jag ser i min almanacka att igår var det exakt två år sedan jag genomgick min stora operation. Det ger lite perspektiv på hur olika två helt vanliga dagar i maj kan vara. Och hur Lakrits har utvecklats trots detta enorma avbräck i vårt liv.

_MG_5652

Lakrits i början av juni 2011.

_MG_5706

Jag och Lakrits vid samma tillfälle på Wij.

 

 

Stark tvåa på Herrängsprovet!

Upp kvart i sex, ankom till Herräng i lagom tid för att promenera med Mona ner till provsamlingen och anmäla mig. Sen gick jag tillbaka med Lakrits så han fick vänta i bilen. Det var en kvarts promenad i vardera riktningen, så det gällde att planera noga när man skulle ta ut hunden. Tittade på flertalet ekipage på förmiddagen, inklusive Mona med Mixa och Annika med Mackan, och kunde konstatera att bl.a. landdirigeringen såg mycket knepig ut.

samling

Samling där domaren går igenom provupplägget.

mona_annika_startar_spång

Mona och Annika går ut till startplatsen. Ingen publik släpptes över spången.

mona_annika_linje

Mona och Annika går på linje och stannar två gånger för varsin landmarkering.

mona_annika_domare

Mona och Annika får veta hur domaren Lars Johnsson dömt deras prestationer.

Sista ekipaget hoppade jag över och gick istället tillbaka till bilen, som nu var varm och solig (hade öppen baklucka och öppna fönster, så ingen fara). Jag svalkade av Lakrits med lite vatten både utanpå och inuti. Han vill ofta inte dricka på dagen, så jag fick lura honom genom att lägga godis i vattnet. Sen åt jag en snabb lunch och fick sällskap tillbaka till hundstoppet med Annika och Cheysie. Lika bra att de fick promenera tillsammans så inte Lakrits skulle reagera på att hundkompisen fanns i publiken när han skulle ta näraliggande apporter. Det visade sig att sista ekipaget och funktionärslunchen drog ut på tiden, så Lakrits och jag satt kanske fyrtio minuter i skuggan och vilade. Eller tränade passivitet, hur man nu vill se på det. Vår parkamrat Pernilla Berggren med Viltvårdarens Ricoschett (Rico) hade vi träffat på ett par tidigare prov (Hassla och Weckholm), så det kändes lite bekant och bra. Hundarna fick ju också god tid att på lite avstånd nosa in varandra före start, så att arbeta ihop vållade senare inga som helst problem.

lakrits_vilarProvet var upplagt så att udda nummer (jag och Lakrits) fick börja med att ta den första markeringen medan jämnt nummer (Pernilla och Rico) fick ta den andra. Vid vår markering var Lakrits helt skymd av skytten, så den markeringen kastades om, och då hade han inga som helst problem att se den och ta in den snabbt och fint.

märtas_bild

Lakrits tar in markeringen. Foto: Märta Segerström.

Sedan gick vi runt kullen på baksidan, där publiken inte kunde se något. Jag fick ställa upp för två vattenmarkeringar medan parkompisen fick ta in den första vattendirigeringen. Det sköts tre skott och kastades på de båda första. Det tredje skottet var tomt och gällde alltså dirigeringen. Jag började med att ta in den sist kastade, som låg på blankvatten ganska nära den dirigeringsö av vass som låg lite längre åt vänster. Han spikade den och tog även in den andra markeringen, som hamnat i en vassrugge längre åt höger. Sedan såg jag på parkompisens hund vilken dragning den närmaste markeringen hade när hon skulle försöka dirigera sin hund rätt ut till vassön.

Nästa moment var sök för Rico. När han kom in med sin fjärde fågel av sex (kråka, duva, and) sköt skytten ett skott åt motsatt håll och jag skulle dirigera Lakrits ut till ungefär de vita björkar som syns i vänster på bilden nedan. Lite bortom de tidigare intagna landmarkeringarna, alltså. Rico skulle fortsätta att jobba med söket medan Lakrits jobbade åt sitt håll. Jag hade ju sett vilka knepigheter en del tidigare ekipage haft när de skickat på snedden och hunden då fastnat i ett högt vassområde som är precis utanför bilden till höger så jag bestämde mig för att skicka lite mer till vänster. Jag blåste stopp innan han hann dra sig åt höger och fick ut honom över det dike och den gångväg/gräsvall som skulle korsas innan han var framme vid målet. Vinden var gynnsam och ungefär mitt på det kortklippta gräset fick han vittring. Jag blåste för säkerhets skull närsök, men han hade nog tagit den ändå. Domaren klassade detta som en av dagens bästa landdirigeringar och berättade efteråt att de haft engelsmän där som tyckt att detta område var svårdirigerat. Stolt blev jag då!

mackan_markering

Här är det Mackan som tar sin markering tidigare på dagen.

Nästa etapp var att gå tillbaka bakom kullen till vattnet. Denna gång var det ombytta platser och jag skulle ta in dirigeringen efter att Rico tagit in sina markeringar. Pernilla gjorde tvärtom och tog in den högra markeringen först. Jag tror nu inte att det egentligen påverkade, dragningen till markeringsområdet hade nog varit lika stor om hon tagit in den först. Lakrits började iallafall med att simma ut rakt, men så vek han av åt höger. Jag var snabb med att bryta, dirigerade vänster. Han lydde, men snart vek han av åt höger igen. Matte måste ha missat nåt … Jag bröt och dirigerade vänster och till slut fattade han. Aha, vänster! Nu sam han rakt på vassön, fick vittring och plockade hem fågeln.

sök_landdirigering

Till höger om ekipagen bredde sökområdet ut sig ända fram till diket i framkant i bild och upp på kullen samt längre ut i nästa vassområde till höger utanför bild. Bakåt åt vänster i bild gick landdirigeringen.

Så hade vi bara söket kvar. Han sökte bra i början och då fjärde fågeln (kråka) var på ingång  sköt skytten dirigeringsskottet åt Rico. Lakrits tittade till men fortsatte sedan som om inget hänt. Bra där! Jag fick in den femte också, och skickade sedan ut honom en sista gång rakt förbi den gran där jag trodde att den sista duvan låg. Tyvärr fick han inte vittring av den, tror den var väl undanstoppad i den yviga granen och antagligen kom det ingen vindpust just när han passerade. Sen började han söka sig allt längre bort och till slut sade domaren att nu är han på andra sidan sjön. Det räcker, jag har sett nog.

Jag fick ägna en del tid att blåsa in honom därbortifrån, fick gå tillbaka bakom kullen för att han skulle höra mig. Till slut kom han tillbaka, lite motvilligt. Jag belönade hans sökförsök med en godis och kopplade upp.

Resultatet då?

Jo, jag är jättenöjd med vår första start i öppen klass. Vi fick femmor på allt utom Sökarbetet B2 och Dirigerbarhet Vatten där vi fick fyror.
Den sammanfattande kritiken:

En trevlig hund att se i arbete. Bra dirigering på land, bra markeringar och ett hyfsat sök, men täcker inte av delar av marken. Något omständlig vattendirigering, därav priset.

protokoll

Lakrits protokoll. Se särskilt Dirigerbarhet Land: Mkt bra genomförd dir.

Nu återstår det att se om lördagens prov får ett lika svårt upplägg och om vi kan ladda om.

räksoppaHemma stod en mycket god tallrik räksoppa färdig och väntade. Det tackar jag för!

 

Jaktoptimisterna vid Lillsjön – ett genrep

Edit: jag påbörjade denna text igår kväll, men så kom Grey’s Anatomy och Body of Proof emellan, och sen var det sovdags när man skulle upp kvart i sex nästa dag. Därav  det underliga tempusvalet.

Idag träffades vi vid Lillsjön, tre hundar som skulle träna och två som fick vara med passiva – konvalescenten Lexus och lille Kasper. Båda Mona och jag startar ju imorgon på Herrängsprovet, så det var dags för ett litet genrep vid vatten.

Vi började med att kasta ut 6 dummies som sen fick flyta iväg bortåt höger sidas vassbukter. Turen var med oss och de hamnade faktiskt på lite olika ställen.

annika_funderar mona_funderar

Funderingarna pågår angående var nånstans dummisarna ska hamna.

Vi lämnade dem därhän (hundarna hade sett alla ikasten) och gick upp en liten bit där Carina gjort iordning tre dirigeringsställen. Mona, Annika och jag ställde upp på led medan Carina kastade en dubbelmarkering till en av oss, nummer två tog en dirigering och nummer tre stod passiv. Dvs utom en gång då Lakrits missat en markering och ställde sig och frågade mig om hjälp. Då kallade jag in honom och Cheysie fick eyewipa honom på den.

mona_dirigering

 

Mona och Mixa står uppställda inför en dirigering.

Vi gick tillbaka ner till sjön och tog in vattendirigeringarna. Jag var mycket nöjd med hur väl Lakrits lyssnade på mina signaler ute på vattnet!

mona_vattendirigering

Mixa lämnar av fint från vattnet.

annika_vattendirigering

annika_vattendirigering-2

annika_vattendirigering3

Cheysie tar in en vattendirigering.

Lakrits klarade sina båda vattendirigeringar med den äran. Den sista för Cheysie (långt ut) blev lite knepig, så vi pausade och fikade innan Cheysie tog in den.

Sen kastade vi i den and och trut vi haft med oss. De hamnade ju inte långt ut, men jag backade istället en bit upp på land för att få långa uppgångar med avtestning av avlämningarna. Detta skötte Lakrits med den äran.

hemgångÅtergång till bilarna.

Under avdelningen roliga djurincidenter:

Först skrämde Cheysie upp två parande grodor i vassruggen när hon kom in med en apport, varpå det blev stort tumult när grodorna hamnade på lite för djupt vatten.

Sen på väg tillbaka till bilen hittar vi en död, upp-och-ned-liggande grävling. Eller … de flesta av oss såg den, andra tittade mer på blommorna. Hrrm.

Sökträning vid Nygård

Igår åkte jag med hundarna till Nygård för att träffa Annika och köra sökträning. Kasper fick följa med, men tyckte nog det var lite kallt att sitta uppbunden en bra stund. Och kallt var det, jösses vilka isvindar det blåste från sjön!
Annika lade ut två sökområden åt oss, ett neråt sjön med 6 apporter, varav tre i vassen, och ett uppåt åkern med 8 apporter. Vi började med sjön. Lakrits var helt ute och cyklade i början, de fyra första skicken ungefär.
Nej, han spikade den allra första lilla, som låg bara några meter från där jag ställde upp. Men sen. Han sprang låååångt ut utan att slå på näsan, sen tillbaka in, lovar ut igen. Men det var liksom ingen koncentration på det hela. Jag vill helst inte blåsa vid sådana tillfällen, men jag blev tvungen några gånger för att han försvann så totalt bortom horisonten och inte gjorde det jag bett om. Ibland simmade han långt utanför vassen. Det positiva med det var att jag fick ett kvitto på att han inte brydde sig om kylan i vattnet, för han var verkligen ihärdig i sitt simmande.
Den fjärde apporten nere vid sjön var riktigt svår, och när han till sist lyckats med den sade jag att nu byter vi område. Söket uppåt åkern gick mycket bättre, och han kom ganska snabbt in med två apporter som låg lite närmare och två som låg längre ut. Nu bad jag Annika låta sina hundar plocka in resten där medan Lakrits fick vila, så skulle vi ge oss på resterande nere vid sjön lite senare.
Cheysie och Tindra jobbade fint, även om Tindra fick söka bra länge på sista apporten. Jag fikade lite och lät Lakrits sitta passiv och titta på de arbetande hundarna.
Sen bad jag Annika att lägga ut en till nere vid sjön, för den händelse de två kvarvarande var supersvåra. Jag ville ge honom en bra chans att lyckas därnere när han nu började komma tillbaka i sin normala form igen. Mycket riktigt, han plockade relativt snart in den senast utlagda. Sen kom den sista lilla landapporten in och det fanns ytterligare en vassapport. Frågan var om den låg på vänstra eller högra sidan? Mitten var tom, det visste vi.
Jag började åt vänster genom att gå ner närmare vassområdet. Och han var i och letade ordentligt, men utan resultat. Vi bytte sida och här var han lite tveksam att gå i. Jag höll just på att bestämt säga till honom att här är det i och söka som gäller när Annika ropade att hon såg den på vänster sida trots allt. Tillbaka igen så ser jag var hon pekar. Den hade hamnat dolt bakom en stor sten, fast en bit längre ut i vassen. Nu kunde jag ju skicka mer riktat och han gick i och fick in den.
Emellanåt under hela detta pass hade han kommit in vid min sida några gånger, ibland gett sig av ut igen, men någon gång stannat kvar. Dessutom (lite vårt fel, som pratade, tror jag) stannade han två gånger upp och stod blickstilla som en stenstod. Inget teaterspelande i världen då jag blickade ut i fjärran i jakt på apporter, eller att jag tog några steg framåt ut i sökområdet utan att kika så mycket på honom, ingenting fick loss honom ur denna position. Jättebra stadga, kan man säga om man är positiv.
Så här brukar han inte göra, och jag tror att det åtminstone delvis kan förklaras med att Annika och jag pratade och kanske var det något ord eller någon nyans i rösten som fick honom att stelna till så. Iallafall är det något jag måste checka av nästa gång så att han inte håller på att skaffa sig en ful ovana.
När söket var slut avslutade vi det hela med att Annika kastade några enkelmarkeringar. Första gången var jag inte beredd utan stod bakom ett träd precis i kastriktningen, men jag skickade ändå. Han gick till rätt område, men höll sig inte där, utan valsade bort. Han återvände efter en stund och fann den till slut, tror den hade rullat lite nerför en slänt.
Nästa kast åt höger gick skapligt bra. Sen ett nytt kast åt vänster. Då började han med att leta vid första nedslagsplatsen, men övergav det stället snabbt och försvann sen långt utåt fältet. Som Annika sade: han hade verkligen god tro på hennes kastförmåga. Tillbaka i rätt område, men för långt till vänster: nu blåste jag Stopp och Höger. Det tog han och plockade in den direkt. Snyggt där!
En sista markering då. Nu spikade han den, skulle varit en klar 20-poängare på ett WT. Därmed avslutade vi.
Annika själv var nöjd med att hennes hundar mest fått vara passiva, nyttigt att det inte alltid händer en massa för dem. Cheysie, den nyblivna elithunden, hade lite myror i baken och kunde inte alls förstå mattes beslut.
Stort tack för denna så välbehövliga sökträning. Jag ser att vi behöver nöta en del till innan vi far ner till Skåne!

Brocante, resårband och cachning

2012-09-23

Tvättade lite eftersom det verkade bli torkväder, till skillnad mot morgondagen, som utlovat regn.
Sen cyklade vi ner på stan där det var brocante med lite högre kvalitet än på de vide grenier vi varit på hittills. Köpte två fasaner i tenn (?) av Maurice Frecourt och vi åt sedan lunch i allén innan vi hojade vidare för en fika på Café de la ville vid andra stadsporten.
Brocanten hölls precis utanför stadsporten. Denna man köpte jag två tennfasaner av.

Kuriosaförsäljningen fortsatte in i allén.

Café de la ville nära den andra stadsporten.
Satt ute i trädgården och läste. Rolf cyklade några mil.
Lagade hajfisken till middag: sås på riesling och grädde, lök, champinjoner, fänkål, grön paprika, tomat. Mycketgott, kan nästan ätas vegetariskt.

2012-09-24

Grått o regnigt.
Åkte till Sens efter lunch, besökte äntligen katedralen, den första stora gotiska katedralen i Frankrike. Rolf dristade sig in i en sybehörsaffär för att köpa ett resårband. Avez-vous des bandes élastiques? Damen undrade vad han skulle ha det till. Det fanns nämligen en mängd olika elasticiteter, tjocklekar, färger, you name it. Vid hans tvekan frågade hon pour vêtements? Nej. Då pekade hon på en hög hylla med ett antal rullar med fina runda resårband i olika tjocklek. Vi kände först på det tjockaste vita, men det var för mjukt. Trop douce? Ja. Då plockade hon ner ett mörkblått band som blev perfekt. Rolf köpte 2 meter och försökte förklara medan hon slog in i kassan: c’est pour mon photo appareil, och lyfte upp den stora systemkameran. Då såg hon ytterst tveksam ut och tänkte säkert att den där lär åka i backen så snart han hänger den i bandet. Men så förtydligade Rolf med pekfingret i luften: J’ai une idée! Då log hon. Han gjorde helt säkert hennes dag.
Vi försökte på sex cacher men hittade bara en. Det är knepigt med cacher i Frankrike, de ligger på publika platser med begränsade öppettider eller på ställen med mycket folk i närheten, vilket gör att de måste gömmas extremt finurligt eller så blir de mugglade.
Vid denna lavoir ska det finnas en cache, men vi misslyckades med att hitta den.
Det uppenbara hålet i förgrunden var tomt.
Precis som väderprognosen sade kom solen fram klockan tre. Det ser inte lika lovande ut framöver.
Vi åkte in vid dammarna norr om Villeneuve och tränade Lakrits med både vatten- och landapporter medan Rolf gick en promenad med Kasper. Bra ställe! Några fördröjda kast med bollkastaren efter dirigering rakt ut i vattnet på ingenting, en dirigeringsfyrkant, några dubbelmarkeringar på land, i vatten och en kombi land-vatten. Och så lite lattjobuskast så han fick springa av sig lite och torka upp.
Handlade mat på hemvägen och tillagade en riktigt god endivegratäng med lök, grädde, parmesanost, lardon och rostade pinjenötter. Mums! Den är en keeper.
Rolf vid mitt lilla arbetsbord i sovrum 2.

Apportering i Yonne

2012-09-04

Jobbade på förmiddagen, lika härligt som igår ute på balkongen. Rolf cyklade. Efter lunch solade vi en stund i vilstolarna på nedre terrassen och framåt eftermiddagen packade vi in oss i bilen och for för att kolla på parken i Sens. Parc du Moulin à Tan var riktigt fin med växthus som dignade av exotiska blommor, bland annat vanilj och sådana näckrosor som vi sett på Mauritius. Här fanns också en skogsdel, en rosavdelning, en lekplats, en liten del med djurhagar och så fågelinhägnader. Allt detta gratis och öppet även för kopplade hundar.
Hem tog vi lilla vägen på andra sidan Yonne och kunde konstatera att den var så trist att den vägen behöver vi inte åka fler gånger. Vi mellanlandade vid den badplats Rolf hittat igår, och jag plockade med några apporter och bollkastaren från bilen.
De flesta kanter ner till Yonne är riktigt branta, så branta att jag inte är säker på att Lakrits klarar att ta sig upp igen. Här var det ganska lågt (till och med sandstrand uthälld på ett ställe), men med en betongkant istället. Jag trodde ändå att det skulle funka, så jag hivade över en tennisboll till den lilla ön. Smack in i ett buskage. Perfekt, ville inte att den skulle gå över på andra sidan, ut i stora floden, där det kanske var mer strömt.

Apportering i Yonne.
Här var det lättare att ta sig in.

Han kastade sig i fint, men när han skulle upp på betongkanten på andra sidan vållade det problem. Jag såg att det blev lägre och lättare längre till vänster, så jag försökte dirigera honom dit. Han tog sig några meter åt rätt håll och försökte sen igen, och lyckades till sist få fäste och kravlade sig upp. Sen höll han på länge och väl och sökte, och jag bröt honom till sist med en stoppsignal och ett närsök framför busken. Då tog han den. Tillbaka på min sida var denna betongkant också alltför svår, och han provade på olika platser. Till sist fick han lite tag på ett ställe med klorna och då nådde jag precis ner och kunde hiva upp honom genom ett ordentligt tag i nackskinnet. Puh! Tror vi avstår denna övning i framtiden, det kändes lite vanskligt att stå hjälplös på fel sida och inte kunna hjälpa vid behov.
Med bollkastaren kom den en bra bit ut.
Ön syns till vänster och vår stad i bakgrunden.
Jag tog honom istället till andra sidan den lilla sandstranden, där det gick gräs nästan ner till vattnet och det bara var en liten kant. Här gjorde jag lite dubbelmarkeringar med kastad dummy och en och annan slevad boll, och varvade med att istället kasta upp på land. En i vattnet, en på land, ta landmarkeringen först. Osv. Inte jätteavancerat och inte så långt, men i alla fall lite småövningar för att hålla kunskaperna vid liv.
Kul med stadssim, tycker Lakrits.

2012-09-05

Dagen varit fylld av idel jobb. Har några tajta deadlines framför mig, sen ska jag vara lite hård och tacka nej till vissa grejer så vi kan göra fler utflykter. Balansen mellan jobb och semester börjar haverera, känner jag.
Men lite om staden Villeneuve, då: det finns fyra bagerier, varav ett är stängt för närvarande, kanske två-tre traditionella franska restauranger och uppåt halvdussinet enklare hak typ kababerior och pizzerior, en tre–fyra kaféer, ungefär lika många frisörer (måste boka tid för klippning!), en blomsteraffär, en slaktare och en delikatessbutik som just bytt ägare samt några andra småbutiker för elartiklar och liknande. Den större delen av stan ligger på den här sidan floden, sen finns det en bro över till andra sidan där det mest finns en järnvägsstation, en kinarestaurang och så det stängda badet med campingen där vi var och tränade igår. Sen, inte att förglömma, finns det en jättestor och imponerande kyrka mitt i stan. Den håller på att få taket omlagt, men verkar ändå vara delvis öppen. Vi har inte varit in där än.

Bad i Loire

2012-08-19

Rolf vaknade lite före mig och var försvunnen när jag steg upp vid 7. Hundarna fick mat och sen gick vi på promenad för att undersöka byn, som var helt tyst och lugn en söndagsmorgon. Några höns lockade Lakrits uppmärksamhet. När vi kom tillbaka kom även Rolf gående. Han hade varit uppe i vinsluttningen och fotat. Vi åt frukost och sen tog vi en cykeltur i omgivningarna. Puh, jobbiga backar i kombination med taskig kondis. Kasper och Lakrits sprang på fint och vi nöjde oss med 4 km så här första dagen. Häromdagen i Metz blev det 12 km för oss, varav 2 km för hundarna, men det var ju en helt annan terräng.
Favoritmotiv: Sancerre.

Uppifrån en vinbacke ner mot vår by.

Husse och Lakrits bland vinodlingarna.
Jag hängde upp den tvätt jag slängt i maskinen på morgonen. Bra torkväder här. Efter lunch tog vi bilen ner till Loirestranden, som samlat en hel del lediga fransmän. Nånstans stod det en skylt att det var badförbud, men den var väl som de flesta franska förbud: till för att ignoreras.
Vi gick över en liten decimeterdjup ström ut på en sandbank. Nästa strömfåra var lite djupare, lagom för Lakrits att plaska omkring. Strömt vatten är han ju inte direkt van vid, så jag såg till att hela tiden kasta tennisbollen mot strömmen så den flöt mot honom när han skulle hämta den.
Jag satte mig på den småsteniga bottnen och bara njöt av svalkan. Kasper gick förnöjd och letade ätbara grejer på sandbanken, men fick finna sig i att bli vattensköljd emellanåt. Lakrits upptäckte stenarna under det glasklara vattnet men kunde inte avståndsbedöma under ytan, utan krafsade lite gulligt med framtassen för att fånga det där intressanta. Roligt var det också när husse kastade en sten som bara mystiskt försvann och inte kom upp till ytan igen.
Nästa urskojiga lek var att gräva ner tennisbollen i sanden och att sen leta reda på den igen. I samband med denna lek tuggades bollen sönder och försvann sen i Loires strömmar.
Efter nån timme tyckte vi att det räckte med solande denna 40-gradiga dag, så vi åkte hem och slappade.
Det syns vem som är badkruka. St Satur i bakgrunden.

Lakrits försöker fånga stenarna på botten. No luck.
Lammköttet från igår räckte även idag med råge och förstärktes med en senapssås som jag franskade till med en skvätt vitt vin och lite herbes de provence. Inte illa alls. Sen tog vi hundarna på en kort promenad, nu bara 35 grader. Rolf övertygade mig om att det var mindre varmt att cykla än att gå, så efter att ha lämnat in hundarna i huset tog vi cyklarna på taket och åkte ner till floden igen. Fortfarande mängder av människor som badade. Vi hade tidigare på dagen sett skylt om cykling längs kanalen och Rolf hade dessutom hittat en broschyr i huset som berättade att man kan cykla längs hela Loirekanalen 85 mil! Vi parkerade vid några träd med små vita blommor som luktade underbart. Har ingen aning om vad det kan vara.
Vi cyklade 5 lätta kilometer längs en plan cykelväg som dock inte gick precis utmed kanalen. Det var synd, för vattnet brukar göra cyklingen lite svalare. Sen vände vi och körde samma väg tillbaka. Rolf hjälpte till att lasta på min cykel och cyklade sen hem uppför backarna medan jag tog bilen. Nu hade tempen sjunkit från 35 till 31 grader. Svalt är synd att kalla det, men en tydlig skillnad märktes.
Cyklarna på taket ner till Loire.

Tröttnar aldrig på denna vy. Sancerre i kvällsljus.

Sancerreklippan i motljus på kvällen.

Stora solrosor som nog snart ska skördas, börjar se torra ut.
Äldre inlägg Nyare inlägg