Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: jaktlabrador (sida 6 av 58)

Triptyk

IMG_9725-triptyk

Konstnärligt hopfogad av Rolf Sävström.

Träna bort oro i linjen

Jag har nu varit med på en a-provsträning hos Jenny och Helene där syftet var att få många skott i drive när vi stod på linjen, men hämta få (om ens några) apporter. Började hunden hoppa, bli orolig eller pipa skulle man korrigera, koppla upp och ta en promenad bort från aktiviteterna, sedan tillbaka igen.

Lakrits har ju dock ett annat problem än det vanliga i linjen: istället för att gå upp i varv som en varvande Maserati kan han bli låg. Ibland kommer det då små pip, dock milsvid skillnad mot hans ungdomsbröl. Jag tror att detta har grunden i att han blir osäker på främmande ekipage.

Frågan är då: blir det inte snarare en belöning för honom om jag går bort från linjen när han piper av osäkerhet? Då slipper han ju undan dem han är osäker på.

Jag har anmält mig till en gång till, men kommer nog då att korrigera honom vid minsta pip genom att konfrontera honom ansikte mot ansikte och säga ifrån ordentligt, men jag kommer att stanna kvar vid linjen. Ha med godis och belöna när han står tyst och lugn och fin som jag ofta gjorde när han var yngre.

Mitt mål med denna träning är ju att han ska uppleva vistelse i linjen som en lugn och trygg och trevlig plats där man emellanåt får lov att arbeta.

Hans tysta pip och allmänna oro kommer i början och han blir sen allt lugnare vartefter träningen går. Han hämtade flera apporter på ett bra sätt.

Tillbakablick på 2014

Träningsåret 2014

När jag ser tillbaka på 2014 hade jag hoppats att detta år skulle innebära en eller två ettor i B-prov ökl. Serierna 2-2-0-0-0 (2013) och 3-2-2-2-0 (2014) visar ju på en viss förbättring, men det är framför allt söket han faller på.

En höjdpunkt under året var lagtävlingen WT Tullgarn där Sara W, Ellis L och jag gick till final och hamnade på 8-plats. Likaså gick det jättebra på WT i Gagnef i ökl, där vi på något poäng när snuvades på finalomgången. Jag är även sjukt stolt över att Lakrits klarade sitt KKL.

 

Vi har fått delta i ett antal andjakter och en fasanjakt under hösten. Gärna fler sådana, det var jättekul.

Bokåret 2014

Jag lanserade e-deckaren Den gula giraffen i början av året och åkte till Bokmässan i Göteborg med den i slutet av september. Jättekul upplevelse!

Torsholma 2014

Jag blev förvånad när jag tittade tillbaka och insåg att carporten inte funnits längre än sedan januari. Det känns som jag haft den länge nu. Elen till carport och lykta i trädgården fixades också, liksom den fina gärdesgården. I mars tog jag ner ett antal aspar samt beskar äppelträden, och inte förrän nu i höst har jag kunnat ta hand om vedhögarna efter att vedboden äntligen kommit på plats. Fick också en ny luftvärmepump installerad till hösten – detta har lett till en mild inledning på vintern. Inget ont som inte har något gott med sig.

Inför 2015

Jag skrev i juli 2014: ”Måste nog jobba mer med de självständiga bitarna ett tag framöver.” Det gäller i högsta grad fortfarande. Vi behöver nöta svåra sök där han verkligen får ligga i och jobba. Inte stanna upp och fråga eller börja pinka när det blir för svårt.

Markeringarna går bättre, men där har jag på sistone noterat att han har svårt att avståndsbedöma de kortare markeringarna och ofta springer för långt. har tränat en del med kast av stora dummies och byte till små för bättre noggrannhet, och det är något vi ska fortsätta med.

På dirigeringssidan är det framför allt långa sidotecken som behöver nötas. Även långa raka linjer kan bli bättre.

Det vore roligt att göra ett nytt försök på A-prov, men då måste han tränas mer i att gå på linje, gärna med okända hundekipage, utan att påverkas mentalt. Likaså vill jag träna mer vatten, särskilt svåra igångar som är en liten akilleshäl för honom. Han behöver bli tryggare rent allmänt i olika delar innan vi testar igen, helt enkelt.

Jakt med frågetecken

2014-10-10 08.20.03
Domarna var Jenny Hamring, Reine Hanson, Mats Närling och Lasse Johnsson.
I fredags var vi på vårt livs första A-prov, mest för att se och lära, testa av var vi låg. Men det blev en stor besvikelse för vår del. Vädret var utmärkt, sällskapet likaså och vi fick starta som fjärde ekipage i Lasses och Jennys grupp. Jag var inte det minsta nervös, vi var ju underdogs i detta celebra sällskap och hade inget att försvara. Utmärkta förutsättningar, alltså.

2014-10-10 10.50.01

Så här såg terrängen ut. Ett rätt brett vattenfyllt dike/kanal borta vid vassen.

När det blev vår tur låg det något halvdussin fåglar i ett rätt begränsat område i vassen, ungefär där de två bortre personerna står i bilden. Det kändes som en rätt enkel uppgift att ta in en av dem.

Jag skickade Ut på vanligt sätt, men redan när han sprang såg det lite segt och tveksamt ut. Han stannade vid en vassrugge och började söka. Yes, tänkte jag, han har fått korn på något.

Han sökte runt, runt där och jag trodde att det var en dykand eller nån som gömt sig väldigt väl i gräset. Så här i efterhand kan jag ju tycka att jag borde blåst efter ett tag och sen skickat Back Över. Men eftersom han trots allt jobbade hela tiden tills Jenny sade till mig att kalla in gjorde jag aldrig det. Fick Technical Wipeout, men snarast borde det klassas som Poor work.

När jag i en paus gick fram och tittade mer noggrant på hur marken såg ut såg jag att diket/kanalen kom tidigare än jag trott, jag trodde det var en vassremsa framför vattnet, men förutom den rugge Lakrits rotat runt i alldeles för länge var det strandkant direkt. Med den infon i huvudet kan jag ju börja misstänka att han fått återfall i sin gamla tveksamhet att gå i vid okända igångar och därför inte sökte sig vidare utåt när han kammat noll i vassruggen.

2014-10-10 11.18.11
Så här såg det ut på eftersöket när jag gick längre fram och lät Lakrits simma över diket. Inga fynd, men sökte gjorde han.

Det var bortsett från vår katastrofala start en mycket trevlig dag där vi fick nöjet att titta på många duktiga ekipage.

2014-10-10 10.50.15

Grundomgången är klar och om jag minns rätt återstod då 7 ekipage av de 13 som kom till start.

2014-10-10 16.23.50_crDuktiga Sara Sundblom med Quila kammade hem förstapriset med en etta med cert. Supergrattis! (Idag hörde jag att en annan Sara gjort om bedriften, nämligen Sara Wallgren med Malva på a-provet i Katrineholm. Supergrattis en gång till!)

 

Igår var vi så på en vanlig andjakt utan tävlingsinslag. Jag var lite nyfiken på hur han skulle bete sig då, men han kändes från början mycket mer som vanligt. Första såten befann vi oss i en träskskog där vi varit en gång tidigare, och han sprang omkring där med samma geist som sist, plockade in två änder. Det sköts mycket lite där.

På andra såten stod vi med Kattis bakom en vass där det inte hände nånting. Vi eftersökte iallafall lite, men utan att hitta något. Vi gick ut på en brygga och jag skickade i för att få till ett sök lite mer utifrån (vassen var extremtät och tjock) och han hoppade i villigt och tog sig rätt långt ut och sökte fint, dock utan att fynda.

På tredje såten hamnade vi efter fika (Lacke fick en burk a/d) på en annan brygga där även skytten stod. Här var det lite högre ner till vattnet. Nu hade han nya neoprenvästen på sig dessutom. Här blev det tufft. Hans första igång efter tydlig markeringsfågel var väl skaplig, men sen blev det sämre och sämre.

Han kom tillbaka för att lämna av första fågeln och jag tog emot på knä. Tanken var att behålla honom i vattnet och skicka ut på nytt, för här regnade det betydligt mycket mer fågel än på tidigare ställen. Men han var stressad över att inte kunna ta sig upp till mig på bryggan och jag lyckades inte förklara för honom vad jag ville att han skulle göra. Ögonen såg stressade ut och mina kommandon uttalades till döva öron. Han var inte mottaglig.

Jag fick gå in med honom simmandes bredvid så han kunde hoppa upp på bryggan, och för varje gång han skulle i upprepades denna procedur. Han blev klart ovilligare och ovilligare att hoppa i från bryggan, antagligen för att han visste att det var omöjligt att ta sig upp igen. Det blev en dålig spiral där han istället för ett rakt språng i mot tydliga fina markeringar/dirigeringar sprang utmed bryggan, ibland ända bort till skytten.

Vi tog iallafall in nio fåglar på detta sätt, men jag är rädd att jag gjort en avinlärning nu av ihopp från brygga. 🙁

Vi gjorde eftersök efteråt i vassen till vänster om bryggan, och då gick han i ordentligt, men tyvärr utan att fynda. Det hade suttit mycket bra där med fynd från avslutande vassöket.

Han är ju en miljökänslig hund, det vet jag sedan tidigare, och det bekräftades nu dessa båda dagar. Det vore fint att få till lite mer positiv träning/jakt innan säsongen är slut för att vända detta lite i hans huvud.

 

Trevlig vattenträning

2014-09-18 09.53.38

Igår hade vi nyttig, trevlig och effektiv vattenträning. En hel del svårigheter erbjöds med de kluriga stenhällsöarna. Den sneda dirigeringen blev lite för svår men annars var Lakrits riktigt duktig.

Kul bild

_OGL3111-Edit-2

KKL

Det började med avresa i arla morgonstund med dimman liggande tät som en lovikkavante. Jag var glad att ha motorväg rätt många mil innan det blev landsväg och till sist grusväg långt in i Sörmland.
Vi var 4 ekipage som skulle prövas och möttes av god planering med fem utskrivna såtkartor till alla deltagare. Snart var vi på plats på första såten där vi stod i bakkant nära en vägg av energisalix och dammen snett framför på andra sidan en låg kulle. Vid kullens fot stod en duktig skytt.

Lite till höger om oss stod en reguljär apportör som hela tiden hade kontakt med vår domare Roger Westerman om vem som skulle ta in vilken fågel. En bit till höger om denne kille stod en annan apportör, utom synhåll för oss, och hon hade tyvärr inte samma insikt om att vi befann oss på platsen.


Bugle fick man lära sig när man pluggade engelska, bara för uttalets skull, inte för att ordet skulle komma till så stor praktisk användning. Men ett sånt här jakthorn brukades idag som markering av dagens start och slut samt de enskilda jaktsåternas start och slut. Mycket trevligt!
Det sköts lagom mycket på denna första såt och Lakrits fick ta in en markering och en dirigering. När det var avblåst – med riktigt gammaldags jakthorn, trevligt! – gick vi ner för att söka av vassen och Roger hade fått en rapport om att det fanns en två–tre fåglar där inne. Det blev många tomsök och allt tyngre mentalt för hundarna. Lakrits gick ut en bit i den ganska grunda vassen, men inte så långt att man hörde något plaskande. Kanske låg vinden så att han var säker på att det inte fanns något längre ut, men både jag och domaren tyckte insatsen var lite svag. Inget fynd av någon hund.

Vi gick vidare till vassen lite längre fram och Lakrits fick en ny chans, Här var vassen djupare och nu tog han för sig mer av marken och kom in med den enda fågeln som hittades i detta område. Det stod nu helt klart att apportören bortanför oss hade fått in alla kvarrapporterade fåglar utan att detta kommunicerats. Trist start på provet att bara köra en massa tomsök på hundarna! Roger tyckte iallafall att Lakrits tagit upp sig på andra vassområdet och det kändes ju bra. Vi fick göra flera skick in i denna ganska stora vass och han bad mig gå lite utmed vassen. Här kändes det riktigt skönt att ha Lisa Falcks eftersökskurs i ryggen. Båda jag och Lakrits visste vad vi höll på med.

Vi fortsatte till såt 3 (hoppade över såt 2) och väntan blev precis så lång att jag hann besöka en buske och mata/vattna upp Lakrits lite inför fortsättningen. Ett bra tempo med andra ord.

Nu fick vi stå på en höjd med god utsikt över dammen och flera skyttar. Det fanns en spång nästan rakt framför oss över till andra sidan där det också stod skyttar och fanns hundar utplacerade. Till vänster fanns ett vassdike, ett rätt stort buskage som övergick bortåt i vass utmed dammkanten.

Här blev det rena krigsscenariot. Det pangades för glatta livet och föll fåglar som manna från himlen. Trots denna intensiva miljö satt Lakrits lugn, tyst och stadig hela tiden och bara tittade koncentrerat på allt. Han fick ta in flera ganska långa markeringar som både Roger och jag såg att han hade koll på. Han spikade dem och var verkligen på markeringstopp!

Sedan bad domaren att vi skulle ta in en dirigering en bit snett ut till vänster på vattnet, utanför buskage och vass. Lakrits hade svårt att ta den önskade sneda linjen (något att träna på framöver!) utan sprang mer till vänster så han fick en rak linje över diket. Därmed hamnade han vid buskageområdet. Jag dirigerade Höger, men han fann en fågel på närmare håll och kom in med den. Jaha, sade domaren, kan du dirigera honom till rätt fågel nu? Jag gjorde ett nytt skick och försökte rikta tydligare, men han gick likadant som förra gången. Jag blåste Stopp och dirigerade Höger men innan han var framme damp det ner en ny fågel som han plockade istället.

Vi fick ju inte oväntat samma uppdrag en tredje gång och nu fick vi in fågeln, dock samma lite krångliga väg som tidigare. Lakrits hade ju kört in sig på den rutten, liksom…

Sedan fick vi ett par uppdrag att hämta in fågel som fallit i det glesa skogspartiet på andra sidan spången och jag gjorde ett därsök på den uppgiften. Dirigeringen gick utmärkt, men sen blev han kanske lite storsprungen i själva söket. Andra gången vi var däröver bestämde jag mig för att nu fick det vara nog sprunget och dristade mig att blåsa Stopp och sedan Vänster närsök. Och det gav utdelning med en uppfångad pippi precis i strandkanten. Den hade Annes hund suttit och hoppats på en längre stund, meddelade hon. Hehe.

Här blev det alltså ganska mycket fågel intaget under jakten och efter avblåsningen bad Roger de två hundar som inte var med i gemet längre att eftersöka åt höger. Där hade det fallit mycket fågel. Anne och jag fick följa med Roger bort åt vänster till vassområdet på andra sidan vassdiket. Han fick information från en kille på den sidan att det skulle finnas två–tre fåglar i den vassen nära en asp.

Jag fick börja och skicka Lakrits: Ut till aspen, Stopp, Närsök. Han drog sig genast åt vänster, och just som jag tyckte att nu hamnade han för långt från aspen så dök han upp med en and i munnen.

Jag fick skicka igen, och försökte hålla mer höger, men han drog sig oundvikligen till vänster, men kom så småningom tillbaka tom. Annes tur. Inte heller hennes hund hittade något i angivet vassområde, utan drog sig också åt vänster och lyssnade inte helt på alla signaler längre, trött i mössan. Roger gick ut och inspekterade området kring aspen och konstaterade att det faktiskt inte verkade finnas någon fågel där. En reguljär hund skickades också på samma område men kom ut på andra sidan tom. Kändes rätt skönt.

Lite retligt för oss var ju att de båda andra hade fått inte mängder av fåglar på sin sida, medan vi som fortfarande prövades fick klen utdelning.

Roger samlade ihop oss på ängen och meddelade att han tyckte att Lakrits jobbat upp sig så bra att vi klarade oss. Annes hund hade gått bäst idag och klarade sig också. Kul!

Det var en skön känsla att kunna köra tillbaka till lunchstället och veta att nu kunde man slappna av och bara njuta av resten av jaktdagen.

FB_IMG_1410521549862
Pustar ut efter förmiddagens KKL-start.
Såt 4 blev en ganska lagom fortsättning för oss efter lunch. Vi stod i bakkant på en stor gul betesäng rätt högt upp på en kulle och såg skyttar och hundar rätt långt ner på andra sidan. Långt bort skedde den mesta actionen. Jag såg tidigt en fågel falla långt ut på ett grönt fält på andra sidan ett stängsel och noterade att ingen annan verkade ha sett den. Lade den på minnet till senare. Sen föll det en fågel precis vid stängslet som Lakrits markerade och han fick plocka in den. Lite senare föll en till åt samma håll, men på andra sidan stängslet bakom ett taggigt buskage. Eftersom jag räknade med att han nu visste att det fanns ett stängsel där skickade jag honom på den också. Han stoppade vid stängslet/buskaget och såg det som en vägg. Jag försökte pressa ut honom och till slut löste han det (inte helt optimalt) på egen tass genom att springa runt åt höger så han kom bakom och fick fatt på en fågel. Jag var inte hundra på att det verkligen var rätt fågel, så när det var avblåst promenerade vi fram till väggen och jag skickade igenom. Han kom tillbaka tom, så troligen hade han plockat rätt and ändå. Jag skickade också på ett förutsättningslöst sök på ängen bakom oss för den händelse det dumpit ner nån fågel där som jag missat. Det blev också tomskick. Sen var det då fågel ute på det gröna fältet. Jag tog med honom bort till stängslet så det ungefär blev en rak punkt med hänsyn till vinden. Mindes ju inte exakt hur den landat, men det blåste från rätt håll, så jag tyckte att det fanns goda chanser att han skulle fånga vittringen. Jag lyfte upp tråden åt honom, riktade in honom och skickade Ut. Fullträff! Han sprang rakt ut, fick vind, tvärvände och plockade den. Jag blev riktigt stolt över min hund där!

Tre fåglar var rätt lagom fångst direkt efter lunch. Dags att byta såt och vi körde bort till femman. Här låg dammen lite lägre med vasskant åt bilvägen. På andra sidan vägen fanns ytterligare en damm, så det var naturligt att tänka sig att fåglarna skulle flyga vidare över vägen och bort dit. Några placerades ut vid denna vasskant medan vi var fyra som gick upp på andra sidan ett brunplöjt fält till höger om dammen. Där gick en grusväg i allé bortåt, parallellt med dammen. Sett från dammen så var det en inte alltför bred vasskant mot oss, sen det ganska breda bruna fältet som sluttade lätt upp mot oss och avslutades med en lutande gräsremsa upp till vägen. I denna grässlänt placerade vi ut oss med några alléträds mellanrum och kunde nu slå oss ner i denna inbjudande slänt.

2014-09-12 14.38.27 2014-09-12 14.38.34

Vasskanten till vänster om denna bild vette ut mot vägen och nästa damm. Åt höger var det en smalare vasskant som sträckte sig utmed dammen. Det här området som syns på bilderna var vårt arbetsfält och det var en ganska bred finplöjd åker från vårt position fram till dammkanten. 

Det här var verkligen den perfekta avslutningen efter en dag stående i full sol ute på fälten. Nu satt jag och Lakrits tillsammans sida vid sida och betraktade skådespelet nedanför oss. Jag hade ju samma ögonhöjd som honom, och kunde se precis vilka fåglar han markerade. Ibland såg jag att en annan hund skickades på den fågel han markerat, men rätt var det var damp en annan ner som han också såg och då skickade jag sittandes med Feldy. Inga problem att ta emot sittandes heller och han satte sig automatiskt vid min sida för att åter speja ut över landskapet. Det här var den ultimata känslan av ett samspel mellan mig och min hund, vi hade full kontakt och samförstånd om vad som skulle ske. Ett riktigt guldögonblick att minnas!

Vid ett tillfälle då han var ute och sökte i vasskanten långt där nere damp det ned en and bara tio–femton meter från mig. Den var skammad och kravlade sig i säkerhet. Jag höll ögonen på vart den tog vägen och undrade när den där hunden skulle komma tillbaka, nu när jag behövde honom. Jag såg att den lade sig att trycka invid ett alléträd utan att gå upp på grusvägen, så jag reste mig, och när Lakrits kom in tog jag honom smygande med mig bort till trädet. Och där låg den, tryckt intill trädstammen, precis som en av alla dessa otaliga dummies vi envisas vid att placera intill trädstammar (har alltid tyckt detta är lite onaturligt). Jag pekade ut den för Lakrits och bad honom ta den. Tjoff, så var den infångad. Där fick jag nog lite pluspoäng av killen.

Resultatet på den här sista såten blev sex vilt under skyttet och tre efteråt nere vid vasskanten, dit vi gick ner när det blivit avblåst. Jag lät Lakrits söka av vassen rakt framför oss, och sen gick vi åt höger, där jag sett att det inte fallit så mycket. Mest för att… Och detta visade sig bra. En annan apportör hade heller inte sett något falla där, men hennes hund kom in med en fågel, så jag skickade Lakrits också. Han plockade in två till där, och hennes hund tog nog också någon. Vår teori var att de skadade fåglarna kommit bortifrån dammens högra sida, där det också stod skyttar och hundar, hade följt vinden i riktning mot den räddande dammen på andra sidan vägen och nu sökte skydd i denna lugna del av vassen. Bra alltså att ha i minnet inför framtiden: även om det inte dumpit ner fågel på ett ställe i vassen kan det ha smugit sig in skammade där.

Jag är verkligen helnöjd efter denna jaktdag. Dels så klart att ha klarat KKL:en men också rent generellt Lakrits fina arbete. Och inte minst vår guldstund där vi satt tillsammans och bara njöt uppe i allén.

2014-09-12 14.42.46 2014-09-12 14.42.47
Sittande apportering ger fina kameravinklar. Lite motljus i den lågt stående eftermiddagssolen.

B-prov ökl i Nässjö

Så var det dags igen. Förra årets försök på ökl-provet i Nässjö slog inte så väl ut, men det var trevligt och välarrangerat på alla sätt, så vi gjorde ett nytt försök i år. Det slutade med ett andrapris.

Serien 2-2-0-0-0-3-2, kan det vara ett tips på lottorad, kanske? Det känns som det är hög tid för ett par ettor nu.

Lacke gjorde en perfekt inledning med dubbelmarkering uppför en brant backe och sedan två korta linjetag på land. 
Vi fick pausa och tog sen de båda vattenmarkeringarna bra. Ny väntan inför söket. De 3 första kom in snabbt, sen blev det segare och han sprang ur området ett par gånger så jag fick blåsa tillbaka honom. Detta kallade domaren senare att jag ”manade på” honom. det var ju inte därför jag blåste, men jag håller med om att effektiviteten gick ner där i värmen. 
Vi avslutade med vattendirigeringen och där drog de gamla markeringarna och vinden honom åt vänster så det blev lite omständligt där. Det verkade dock inte belasta, utan det var söket som gjorde att vi hamnade på ett 2-pris.

2014-07-26 09.16.09

Markeringsviken: första i vattnet ungefär mitt i bild, andra i vassen till vänster, vilket ledde till mycket landspring.2014-07-26 09.16.34

Här är söket i full gång åt vänster. Detta blev Lackes fall.

2014-07-26 09.20.48Samma vatten, lite mer åt höger. Under den nerhängande alen (?) låg dirigeringen. Det blev stor dragning mot tidigare markeringar för många hundar.

2014-07-27 20.23.50I den muntliga kritiken sade domaren att Lakrits behövt ”manas på” i söket. Han försvann vid ett par tillfällen bort bakom åskådarlinjen (i riktning mot därifrån vi kom där landmarkeringarna och -dirigeringarna hade varit). Nu manade jag inte på – jag tog in honom med inkallning och Stopp och sade därefter Sök igen. Kanske får man inte det? I vilket fall tar detta ner hans spontanitet lite, tror jag, att det fria söket inte längre är så fritt. Gillar inte att behöva blåsa på honom i dessa situationer, men hur kommer man ifrån det?

 

 

Kennelläger 2014 i Herrfallet

Så var det äntligen dags igen. Fjärde året i följd har jag deltagit med Lakrits på Thorsvis årliga kennelträff. Alla fyra åren har vi varit på samma ställe och man börjar kunna alla rutinerna nu. Alla fyra åren har det också varit lika trevligt att träffa alla förare och hundar, och inte minst de duktiga instruktörerna.

Matmässigt gick det väl någorlunda även om lasagne var en omöjlig ekvation – visst, man kan peta bort plattorna, men mjölet i bechamelsåsen är det svårt att sila bort. Det kändes lite i magen nästa dag, men sen blev det bättre med fisk, grillat och kyckling.

I år var vi i den grupp som skulle ha Kicki Pilenås som instruktör, och Sara hade genom en bonde fixat fin mark en bit upp från campingen. Under helgen plitade jag ner lite anteckningar på telefonen, har förtydligat dem lite, men de kan möjligen för den oinvigde te sig aningen kryptiska på vissa ställen.

2014-07-05 10.09.20Lördag förmiddag

Fotgående

  • Kasta markering, gärna med skott
  • Gå mot den kastade markeringen
  • Vänd och gå tillbaka, vänd flera gånger efter behov.
  • Skicka på en annan redan utlagd när du är nöjd att hunden går fint fot

Triangel – stadgeövning

  • Stå i triangel. Kasta ut en markering
  • Ta in den med första främre hunden
  • Kasta igen
  • Kastaren försöker locka hunden att knalla genom olika skicka-kommandon
  • Skicka en bakre hund istället för den främre att hämta markeringen
  • Byt position så alla kör alla positioner i triangeln

Lacke, som normalt är så stadig, knallade på denna övning vid Kickis kanske fjärde lockande!

Stadga i linje

  • Gå i linje
  • Stanna hela linjen
  • 1 förare lämnar hunden
  • Alla går vidare
  • Skott o kast bakåt bakom den sittande hunden
  • Hundlösa föraren blåser inkallning i farten utan vända sig om
  • Om det går bra:
  • Vänd om och låt hämta apporten
  • Om det inte går bra:
  • Upprepa. Stanna linjen och upprepa. Vänd dig om och upprepa.

Lacke kom direkt på första signalen. 😉

Lördag eftermiddag

Triangel med pinnar

  • Gå med hunden runt och kasta dummies till 2 pinnar. Stå vid 1 och skicka. Gå halvvägs till 2 och kasta ut till 1. Gå till 2 och skicka till 3. Gör 1 varv.
  • Ha en liten dold dummy i mitten också.
  • Skicka halvvägs och blås stopp.
  • Vinkla vänster och blås stopp. Stoppa igen i mitten och närsök. Nästa gång blås stopp och skicka till vänstra stolpen.
  • I något skede tidigare kasta störningddummie långt åt höger.
  • Sist hämta in en rak.
  • Försvåra med terräng och avstånd.

Närsöksignal

Kicki kör närsöksignal endast på därsök. På riktigt nära håll kör hon stopp sen endast tecken.
Det finns en poäng att ha sökord nära och pipa på distans. Tänka på det. Lära om?

Lära ung hund dirigering

  • Lägg ut öppet och gå jättelångt, skicka med Ut
  • Nästa steg – testa om hunden kan kommandot:
  • Lägg dolt kort. Skicka på Ut. Belöningen kommer direkt om hunden går iväg.
  • Sen kasta synlig åt sidan men låt hunden gå rakt.
  • Skicka snett som triangel.

Övning i skogsbacken

Skicka på närsök. När hunden sökt ordentligt länge, blås stopp. Kasta störning. Fortsätt närsök. Hunden ska jobba intensiv och länge i samma område.

Lakrits och jag passade på att bada på kvällen före middagen. Ljummet vatten, helt underbart!

2014-07-05 21.42.06

Tips på kvällen
Myggmaskin Thermacell Jula ca 350 kr. Gaspatroner o papper 69 kr för 4.

Söndag förmiddag

Markering

  • Göra hunden självsäker
  • Kasta till bra referenspunkt
  • Men se till att det är svår terräng där den landat
  • Göra hunden trygg och självsäker på vad den sett
  • Om inte hittar snabbt: kalla in, särskilt om det blir sök i breddled.

Det här är en övning för oss. Lacke stannade och frågade första gången! Det har aldrig hänt förut på en markering vad jag kan minnas. 🙁 Andra gången hade han fint fokus vid markeringen, men väl därute vidgade han sökområdet för snabbt. Kicki tyckte att det ser ut som han har bra koll på var markeringen hamnar, men om han inte ser den visuellt direkt så ger han upp för snabbt. Hon tyckte jag ska låta honom få jaga mer fritt och självständigt och inte hjälpa honom (det brukar jag ju inte, men vi har ju varit på några WT nyligen då jag såklart ryckt in och styrt; kanske är det detta som ligger bakom?).

2014-07-06 12.04.21
Längst bort skymtar våra ryggsäckar. På denna sida hamnade de första dirigeringarna.
2014-07-06 12.04.16
Vår linje.
2014-07-06 12.04.09
Nästa linje. Bortanför dem kastade de dirigeringar vi skulle ta in.


Dubbla linjer mot varann

Vi ställde upp fyra i linje åt ena hållet och en bit bort fyra i linje vända mot oss.

Sedan vände vi oss om och fick 4 dummies kastade bakom oss av John.

Vi vände tillbaka och Kicki kastade varsin enkelmarkering mot mitten som vi hämtade in direkt, bara för uppvittring av marken och lite störning.

Därefter stod vi stilla medan den andra linjen skickade sina hundar mellan oss för att ta in dummisarna som låg bakom oss.

Därefter gjordes samma sak för vår linje (kast bortom andra linjen, kast i mitten med intag).

Jag körde som tvåa i min linje och riktade snett åt vänster. Stopp och höger. Jag blåste närsök med utsträckt vänsterhand, men insåg att Lakrits inte såg eftersom Katarina stod mitt för, så jag blåste stopp och flyttade mig längre åt vänster, sedan Närsök igen. Detta tyckte Kicki sedan var onödigt och hon såg det som ett bevis på att jag detaljstyrde honom för mycket.

Söndag eftermiddag

Det var ju kokhett, så på eftermiddagen stannade vi kvar vid campingen nära vattnet.

7 på linje i rad
7 stod på linje bakom varandra med varsin apport och nr 8 sade vilket/vilka nr som skulle kasta. Kicki stod bakom 8 och pekade riktning. Detta var utmed vattnet och vissa apporter hamnade i vattnet.
Jag kastade osedvanligt kasst. 🙁
Jag valde 7 och 2. Lakrits missade nr 2 upp mot land så jag fick dirigera honom där. Blev omständligt pga ett stenblock som apporten hamnat bakom.
Nr 7 i vattnet hade han sett och såg konfident ut när han riktades mot den. Men när han kom ut i området syntes den inte, den hade hamnat bakom den enda stenen. Man kunde tro att han skulle dragit sig till den stenen, men icke. Han började åter söka större, ostrukturerat, precis som på fm. Kicki tror det beror på att jag detaljstyrt honom för mycket mot rätt plats och han ger upp för snabbt om han inte ser den istället för att lite på sin minnesbild och ligga i.

Linje med byte av skickställe

Sista övningen gick vi i linje där nr 1 till vänster fick se en markering av Kicki, byta plats till andra änden av linjen, se en ny markering längre bort av John. Denna skulle tas direkt varpå den första skulle tas från det nya stället.
Lakrits fick en jättelätt markering från John, varpå jag kollade om han hade koll på den första. Jag tyckte han riktade in sig rätt och skickade som markering. Men då sprang han en sväng tillbaka till ursprungsplatsen och sen snett ut som han sett kastet. Men för kort. Jag blåste stopp. Sen tog han inte mitt Back, utan jag gick ut och korrigerade honom tillbaka. Han tog inte heller mitt Höger närsök utan tolkade det som Närsök där han stod. Helgens sämsta övning för vår del – och det avslutade vi med.

Har litegrann att fundera på nu. Om man kan omsätta markeringsarbetet till sökarbete? Det är ju också självständigt arbete. Måste nog jobba mer med de självständiga bitarna ett tag framöver.

 

Träning i Rumsättra

Delar av träningsgruppen åkte idag till Suzi för att träna vatten på nytt ställe. Nytt för mig iallafall, Mona hade varit där någon gång och Annika är väl där emellanåt eftersom det är Cheysies kennel.

spanielvalpar-2 spanielvalpar

Vi började med att hälsa på ursöta, svårfotograferade, spanielvalpar som snart är 7 veckor gamla.

tjärad_båt

Sedan åkte vi ner till sjön och möttes av den otroligt goda doften av nytjärad båt.

annika_cheysie_båt

Vi bestämde oss för att göra två dirigeringsställen på andra sidan viken, ett nästan rakt mitt emot oss och ett snett över nästan framme vid udden. Annika rodde över med höglöpande Cheysie och sköt och kastade så våra hundar såg. Sedan väntade hon kvar där medan vi skickade.

annika_cheysie_båt-2

Jag började med Lakrits och han simmade bra över, men drog sig lite åt vänster. Där var naturen med oss och det var en så brant klippa att hunden inte fick utdelning där utan lätt tog en högerdirigering tills han kommit fram till en lättare uppgång.

dirigeringsställe1

Långt borta anas båten. Där fick Lakrits tag på en dummy uppe på land med det samma, men sen riktades hans uppmärksamhet helt på båten och inte på att simma tillbaka till mig. Kan det möjligen ha varit Cheysies härliga doft som lockade? Jag blåste inkallning som han som tur var lydde.

Resten tog in dummies där (förutom Annika som lämnade den till senare) och sen rodde Annika bort till ställe två och lade två dummies åt oss var där.

dirigeringsställe2

Lakrits tittar uppmärksamt på detta intressanta.

Annika kom tillbaka till oss och vi fikade lite medan vi diskuterade upplägget. Vi bestämde oss för att flytta lite på oss och ta varsin rak dirigering först innan vi så sköt markeringsapporter mer åt vänster bland näckrosor och vass. Tanken var sedan att ta en ny dirigering efter markeringarna, som en störning åt vänster. Men då hade klockan blivit så mycket att Mona och jag blev tvungna att åka hemåt.

Lakrits första dirigering gick väl skapligt ändå. Han gick ut lite krokigt, och drog sig lite åt vänster, men var styrbar till rätt ställe. Där var det lite brant att klättra upp, men han grejade mitt Upp och hittade en apport.

Avslutningsvis tog vi en dubbel skottmarkering, och det gillades. Vilka härliga ihopp han gjorde för att beslutsamt simma ut och bärga in den första som låg ute på blankvattnet. Nummer två hade han glömt bort lite, så jag fick styra honom när han hamnat uppenbart för långt ut åt höger. Jag såg varken apport eller hund mot vasskanten men blåste närsök när jag bedömde att han var ungefär rätt, och fick snart rapport om att han var på ingång med den i munnen.

Tack för bra träning! Nästa gång hoppas jag vi har tid att stanna längre på denna trevliga plats!

Äldre inlägg Nyare inlägg