Mitt minne av Kasper som valp är ett helt annat, så jag var tvungen att kolla tillbaka i bloggen: jo då, han var bitigare och hade svårare att koppla av när han blev trött.
Första dygnet med Lakrits har förflutit mycket bra, måste jag säga. Två kissolyckor inne, varav den ena var ett litet misstag när han redan var på väg ut.
Inatt sov jag bara kanske en timme i taget, eftersom det blev lite fel med hundar och bäddar. Kasper valde först spontant den nyframställda buren, och då lät jag Lakrits ta Kaspers normala bädd. Han somnade på tio sekunder och när sen Kasper ångrade sig var det redan upptaget. Övergivet satt Kasper nedanför min säng, så jag lät honom hoppa upp och sova under täcket nere vid fötterna. Men han hoppade ur sängen säkert ett halvdussin gånger på natten, och sen upp igen, vilket gjorde sömnen lite halvdan. Det var alltså Kasper snarare än Lakrits som gjorde att jag sov lite dåligt i natt. Lakrits var ute och kissade och bajsade vid tretiden, sen sov vi till halv sju. Drack en morgonlatte i hundhagen, och sen när de lekt av sig lite blev det lite sovmorgon för oss alla tre.
Hundleken var vildare igår än idag, och det var faktiskt inte förrän på eftermiddagen som de egentligen lekte ordentligt igen.
Kasper och jag gick en träningspromenad på förmiddagen medan Lakrits fick vara hemma med familjen. Jag tror faktiskt att Kasper uppskattade den ensamstunden med sin matte. Några gånger när jag suttit och gosat med Lakrits i famnen tycker jag mig ha märkt lite svartsjuketendenser från Kaspers sida. Då vill han gärna ha igång lillbrorsan på en vild öronbitlek, och det tror jag är bara för att få bort Lakrits från mig. Jag kan ju övertolka det hela, förstås.
Lakrits har annars hittills haft otroligt lätt att koppla av. När han blir trött så märker man det tydligt, och plockar jag bara undan Kasper då så att inte han stör, så somnar han inom tio sekunder.
Han är också väldigt lyhörd för när man ropar på honom och har nog börjat lystra till sitt namn redan. Jag har börjat klicka in honom, och nu efter tre korta pass tycker jag att han reagerar märkbart på klickljudet.
Han är mycket ivrig att ta godiset, så jag har börjat öva lite med knuten näve för att få honom att vänta tills han får godiset i öppen hand. Där har vi en hel del att jobba med.
Knuten hand tills han slutar gnaga/slicka/krafsa efter godiset är en svår uppgift för lille herrn.
Den medföljande visselpipan har jag använt till matserveringen. Då har bägge hundarna kommit springande, så Kasper har belönats runt hörnet med en godisbit medan lillen fått sin matskål.
Urtjusigt porträtt av unge herrn. Snacka att han har fokus på matte!
Samtliga bilder ovan är tagna av duktiga husse.
Senaste kommentarer