jaktlabrador | Skogsstjärnas hundblogg

Kategori: jaktlabrador (sida 51 av 58)

Miljöträning – hästar

8 augusti 2010 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Vi tog en skogspromenad igår och hamnade mitt på en gård där en kvinna just kom ledandes ett sto med föl. För säkerhets skull kopplade jag Lakrits, men han bekymrade sig inte alls över de högbenta djuren.
Han har blivit lite självständigare i skogen när vi är ute, men håller hela tiden god koll på var vi är och vart vi tänkt ta vägen. De enda svampfynden vi gjorde var några svavelgula skivlingar av okänd sort (möjligen svavelgul slöjskivling, isåfall giftig), i övrigt var skogen fortfarande för torr. Mer regn, får kanske ta till svampdansen igen. Må jag snart hitta en ”ätlig klump”, Bolétus édulis.
I övrigt bestod skogsfynden av en fästing som kröp på Lakrits. Det är den andra jag hittat på honom, den första hade hunnit sätta sig fast på kinden och såg först ut som en sån där fläck som det växer ut morrhår från, så jag höll på att missa den.
Nu på morgonen tränade vi ingångar med hjälp av klossen. Det går jättebra med kloss, men avsevärt svårare utan. Nu har han börjat testa spontana Ligg när han inte vet vad han ska göra, nån gång varvat med Hoppstå. Sötnosen!
Annars har han börjat kunna vänta tyst i badrummet medan jag tränar Kasper. Skönt, för det är inget kul att träna under pip.

Tre måltider per dag

6 augusti 2010 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Nåja, förra inlägget var kanske lite väl optimistiskt. Regnat har det ju gjort, men lite nejlikbroskskivlingar i gräsmattan plus nån enstaka skräpsvamp i skogen är allt jag skymtat hittills. Men jag hoppas att snart göra lite fina karljohan- och kantarellfynd.

Idag har jag gått över till mat tre gånger per dag för Lakrits. Det är himla mekigt att ge fyra gånger per dag, och nu får han ju en större portion vid varje mål istället, så jag tänkte att han kanske känner sig belåtnare av det. Det hindrade ju inte att han tittade uppfordrande på mig vid fyratiden. Och när inte det hjälpte gick han mycket målmedvetet in och puttade på Kaspers matskål som stod mest lättillgänglig precis innanför dörren. Matte, klockan är fyra och jag vill ha mat!

Nå, vi tränade lite istället, få fick han lite belöningsgodisar. Det verkade göra tricket, nu ligger han och sover.

Svampdans ger utdelning

2 augusti 2010 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Välkomnar regnet. Kan det vara svampdansen som gjorde susen?
Kasper vill helst inte ut idag. Men nu efter lunch tog jag båda på en kortare promenad. Den vitbrune, som annars vill ligga i täten, höll sig nån meter efter. Den lille bromsklossen.
Sen blev det övning av Sitt, Vänta, Tass (plus avtorkning) innan de blev insläppta. Kasper kan ju drillen, men Lakrits ville gärna häva sig in. En nyttig övning för honom. Får nog ta ut honom i regnet snart igen, bara för att träna detta.
Vägde Lakrits idag: 10,7 kg. Det är en ökning med ganska precis två kilo på en månad, och fyra kilo sedan han kom hit.
Ikväll tänkte jag ta med Lakrits på passivitetsträning när de lite äldre Thorsvihundarna kör vattenträning. Fast just nu känns det som att vattenträning, det får vi här hemma. Nå, vädret hinner kanske ändra sig tills det är dags.

Skogspromenad till issjön

28 juli 2010 / hundadmin / 7 kommentarer

Foton: Sara Heljesten

Det var inte jättesoligt idag, men ändå rätt varmt och skönt – lagom, helt enkelt – så vi tog en tur till issjön. För Lakrits skull avstod vi från att gå runt hela sjön, vilket annars är väldigt trevligt, utan stannade vid första hällen på högra sjösidan. Det är en skaplig bit att gå ändå från parkeringen.

Vroom… Kasper vänder på en femöring.

Vi var helt ensamma en lång stund och satt och njöt av att kunna ha lösa hundar som fick skutta lite som de ville. Vi fikade på hällen och hade det bra.

Stilstudie.

Kasper gjorde i vanlig ordning lite avstickare, men inte längre bort än att han kom om jag visslade. Lakrits höll sig närmare oss och tyckte hämta-upp-kottar-från-sjön var en skojig lek.
På tillbakavägen åt vi blåbär.

Kan själv.

Ibland gick de fint i koppel, ibland fick Lakrits gå lös.

Manners Minder, del 2 av dörrträningen

27 juli 2010 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Vi fortsatte idag med godisapparaten på andra sidan bädden. Först samma sak som igår, täta godisar så snart Lakrits först satt fint, sedan låg ner. Sedan backade jag, allt annat lika, och klickade på längre avstånd. Han blev lite konfunderad där ett tag att han fortfarande skulle lägga sig fast jag stod så långt bort. Men sedan klickade det.
Till slut var jag ända borta vid dörren och började plinga på dörrklockan, först samtidigt som jag delade ut godis, och sedan lite innan.
Där blev det en paus. Vad vill hon nu att jag ska göra? När han sen provade att stoppa ett ben i bädden fick han godis direkt. Jag backade alltså i kriterierna för vad som gav godis i och med att jag införde dörrsignalen. Sen körde vi det ett tag och kriterierna ökades igen. När det satt tillräckligt bra bad jag honom komma till mig. Där fick han en godis (så att inte godismaskinen skulle bli bättre att vara vid än hos mig). Sen ringde jag på dörren igen och väntade. Det hann bli ett par pling från den tänkte besökaren innan han var tillbaka vid bädden. Bingo!
Samma här, jag sänkte kriterierna för vad som gav godis. Vi upprepade detta några gånger och sedan avslutade vi.
Kasper är just nu på sjöpromenad med de hemkomna Finlandsfararna, och de har i uppdrag att plinga på dörren när de kommer tillbaka. Manners Mindern är undanställd (den har man ju normalt inte framme) så jag tänkte vara beredd att istället kasta godis bort till bädden om han befinner sig där. Så får vi ser var i träningen vi står. Sedan ska jag köra motsvarande pass med Kasper medan ungdomarna får leka med Lakrits i trädgården. Fy sjutton vad fort det går framåt med lillen!
Lite senare:
Kanske som väntat hängde Lakrits inte riktigt med när det inte stod någon godismaskin vid bädden när det ringde på dörren. Men så fort jag ställde dit den och lät dem ringa igen så hoppade han på plats. Det är godismaskinen snarare än dörrklockan som än så länge ger triggningen, alltså. Sen kunde jag öppna dörren och klicka den ena godisen efter den andra medan folket gick in och tog av sig. Nu är Lakrits än så länge lätt vid dörren, men det ska bli spännande att se hur snabbt vi kan komma till samma punkt med Kasper.

Morgonträning

27 juli 2010 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Ofta börjar jag morgonen med att ta ut Lakrits i trädgården och träna något, så han blir lite trött innan jag tar Kasper på promenad.
Idag började vi med lek (kaninskinnet). Det gick verkligen jättebra! Det märks stor skillnad sedan jag började träna det för några veckor sedan. Han griper villigt och följer inte längre bara med, eller släpper, utan försöker dra emot lite. Och framför allt har tiden ökat. Innan kunde han också hålla emot lite, men bara korta stunder. Inte för att jag kör något jättelångt pass, men det märks klar skillnad. Och nu är det jag som bryter och inte han som släpper. Kanonnöjd!
Efter lek tränade jag Sitt med kommando och utökade tiden någon sekund, varvat med att flytta på mig till utgångsposition och tillbaka till framförstående. Någon gång gick jag någon meter bort, men se där gick gränsen. Det här måste vi såklart bygga mycket på, men jag tycker vi kommit en liten bit på väg redan jämfört med i söndags.
Det sista vi gjorde var Anitas kontaktövning. Jag hade turen att få någon förbikörande bil som störning och det gick jättebra. Han är verkligen en riktig kontaktpojke. Avslutade med att ställa mig bredvid honom utan att kika för mycket nedåt, tycker jag klarade det också. 😉
På Kaspers promenad körde jag en inkallning med kaninskinnet. Åh, vad kul!
Sedan testade jag kontaktövningen eftersom jag hade den i färskt minne, och fasiken vad mycket svårare det var med Kasper. Nu stod vi ju på svårare ställe med mera störningar, men ändå. Det är tur att jag har åtminstone en hund som behöver träna det här. 😉

Manners Minder

26 juli 2010 / hundadmin / 10 kommentarer

Jag har investerat i en dyr apparat som jag hoppas få mycket glädje av. Den heter Manners Minder och är en fjärrstyrd godisapparat. Vi har hittills bara hunnit prova litegrann, och i början lekte hundarna ”den lille teknikern” i sin iver att komma på hur man fick ut det där godiset ur apparaten. Men det har lugnat ner sig och jag har kört två korta pass med Lakrits och ett med Kasper.
Medan jag körde pass nummer två med Lakrits kom jag på att det vore ju kul att filma det vi höll på med. Här kommer alltså en liten spontan filmsnutt tagen i flygande fläng med min iPhone.
Egentligen är det Kasper som behöver tränas på att ligga fint när det ringer på dörren. Men det är ju lika bra att förebygga och träna detta med Lakrits också. Vi har två ytterdörrar, vilket gör det hela lite svårtränat. Jag har tidigare försökt få Kasper att lägga sig i sin vanliga bädd i köket när någon ringer på dörren, men det blir för långt avstånd, och han har ingen överblick, så jag har inte fått till det. Detta är ett försök på ny plats, mellan de båda dörrarna, där man har åtminstone viss sikt åt bägge ytterdörrarna. Jag hoppas därför att detta ska fungera bättre. Bädden är en temporär lösning, kanske ska det bli en liten matta där istället. Vi får se.
Jag har tänkt att börja med kökssidan, för den har trevligast pling som inte leder till samma höga stress. Den här dörren har vi också tränat en del tidigare. Gatudörren har en otrevligt ljudande dörrkläpp (något vi kanske egentligen borde tänka på att åtgärda) som låter väldigt abrupt och genast leder till vrålskällande hund. Här är utmaningen större.
Filmsnutten visar bara hur sitt alternativt ligg i bädden genererar godis. Nästa steg blir att sätta kommando på det för att sedan själv gå och ringa på dörren och samtidigt säga kommandot. Eller om ringsignalen räcker som kommando? Det där får jag fundera på… Nu till filmen:

Första valpträffen på Thorsvi

25 juli 2010 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Idag var det valpträff på Thorsvi. Eftersom familjen är i Finland och Tyskland lovade snälla Karin att ta hand om Kasper. Jag började alltså morgonen med att åka till Liljeholmen och lämna av honom. Därefter for Lakrits och jag vidare till kenneln utanför Enköping.

Vi började med en inkallningsövning där Anita höll valpen och en förare i taget kallade in med visselpipa. Lakrits rasslade in precis där han skulle, utan omvägar. 🙂
Anita menar på att det är viktigt att träna in ”närinkallningar” (eventuellt med koppel) där föraren backar och tar emot hunden rakt framifrån, tar emot eventuell apport (så småningom) varpå hunden lugnt sätter sig. Jag körde med dubbel handtarget där, funkade jättefint redan vid första försöket.

Nästa lilla övning var Sitt. I princip alla menade att hundarna kunde Sitt redan när de hämtades från kenneln, och jag kan bara instämma. Jag har egentligen inte satt kommando på det än, men det börjar väl dags att göra det nu.

Sedan fick vi träna att gå jaktfot, dvs. utan att kräva full fokus upp på förarens ansikte. Här rekommenderar Anita att träna i åttor för att det hela tiden ska hända saker och inte bli en långtråkig raksträcka. Själv brukar jag också köra zickzack på gångbanan, det är väl ungefär samma grej.

Därefter var det lunchdags. Jag gav Lakrits sin lunch på gräsmattan och sen fick han hoppa in i bilen med tvåbeningarna gick in i huset och fick en jättegod rostbiffsallad. Under kaffet pratade Anita om vikten av passivitet, och hon menar (till skillnad från Carina Persson på valpkursen) att man inte ska belöna passiviteten, eftersom man då bygger en förväntan vilket genererar aktivitet. Hon vill att vi går till något händelselöst ställe och sätter oss med kort koppel och tar tiden på hur lång tid det tar tills hunden har tröttnat och bara kopplar av. Ska bli ett intressant projekt!

Som alternativ till denna metod (att bara vänta ut hunden) pekade hon på ryggsäcken (som Eva Bodfäldt kör med), bur eller uppbunden. Jag ska absolut köra fler burlekar med Lakrits för att ytterligare stärka burens rolighet. Redan nu går han ju gärna in frivilligt, det som behöver ökas är tiden utan att det blir pip. Samma sak med stadga vid Sitt, vi ska lägga mer fokus på att öka tiden snarare än avståndet till hunden.
Om man ser en tendens till bristande stadga (musklerna börjar spännas, hunden rör sig osv.) ska man ta till nästa övning, som vi fick praktisera efter lunchen:
Kontakt – du och jag
Man har hunden sittandes framför sig. Starta övningen med något ljud (jag kör nog med tit-tit, tungan mot tänderna, som jag redan ofta använt för att få Kaspers uppmärksamhet, det kändes spontant rätt). Att ha ett ljud här är nog bra med tanke på shejpingövningar där man också ofta startar med hunden framför sig, dock utan att säga något. Det blir ett sätt för Lakrits att skilja på övningarna så han inte börjar testa olika beteenden här. Ha godisar i handen från start, inte i fickan, och för godishanden långsamt mot hunden precis i ögonkontaktens bana. Tanken är att få full fokus på godishanden (och därmed förarens ögon) och helt ignorera omgivningen. Behövs det kan andra handen komma upp i stoppsignal och man kan luta sig aningen mot hunden för att dämpa den. När hunden sitter lugn och fin ger man godiset. Det blir nästan som lite omvänt lockande där godiset uteblir om man inte sitter lugnt och fint.
Avsluta med att föraren återgår till utgångsposition med hunden sitter kvar och väntar tills annat kommando ges.
När vi provade i praktiken var det svåraste att tänka på att inte titta ner på hunden när jag återgick till utgångsposition, utan titta rakt fram. I övrigt tycker jag att det gick jättebra så här första försöket.
Jag fick höra om de handtecken Anita använder, men det lägger jag in bland kommentarerna i det gamla inlägget, så jag får allt sånt på ett och samma ställe.

Mot slutet fick valparna rejsa lite, och en del tog chansen att kolla om mjölkbaren fortfarande var öppen. Är ganska säker på att Lakrits var en av dem.

De fyra hörnstenarna kontakt, lydnad, passivitet och stadga är de saker vi nu ska träna vidare på. Vi träffas igen om en månad. På senhösten ska vi sedan göra en FART-test i Flentrakten. Det ska bli spännande.

Avstår från att ens försöka namnge människor eller hundar, det är dömt att bli fel. Om någon vill ta på sig uppgiften så hör av er. 🙂

Väl tillbaka i Liljeholmen igen fick jag bara höra lovord om Kasper. Sånt glädjer ju en mattes hjärta. Karin och Kasper hade varit på Långholmen och gått en långpromenad och han hade gått fot, skött sig fint vid hundmöten och hittat på trix. Citat från Facebook:
”Kasper sköter sig fantastiskt, är hur väluppfostrad som helst och charmar mig sönder och samman. Han gör till och med tricks UTAN att man gett kommando! Antar att det är ett uttryck för extremt sug efter köttbullar, men ändå… gullig!
Vi har varit ute i skogen i två timmar och nu sover han i soffan brevid mig. Hundlivet asså. *love*”
Jamen, det är ju sånt där vi som lånar ut hundar vill höra! Det där med utan kommando är antagligen ett resultat av vår shejpingträning. *grin*