Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: jaktlabrador (sida 47 av 58)

Rabiessprutor och tänder

Jag är så arg på mig själv!
Idag hade jag bokat in rabiespåfyllning till Kasper och första rabiessprutan till Lakrits. Och så visar det sig när vi kommer dit att Kaspers vaccin gick ut den 12 oktober! Jag visste inte att det var ett så absolut datum, trodde det var mer att det var dags igen kring det datumet, men nån vecka hit eller dit …
Det innebär att jag måste ta om hans antikroppskontroll med nytt blodprov. Den missen kostar mig ungefär en tusenlapp.
Sedan rekommenderade veten egentligen ett vaccin som räcker bara ett år till förstaspruta, men eftersom Kasper redan har två sprutor av 3-årssorten i sig och det har fungerat bra med antikroppsräkningen förra gången tyckte jag inte det fanns någon anledning att byta. Till Lakrits blir det ju en chansning, men jag vill ju gärna hålla båda hundarna synkade i vaccinationshänseende, så jag valde 3-årsvaccin till honom också. Vi får hålla tummarna att inte det ska krångla också.
Sedan lyssnade veten på hjärtat (bra på bägge) och kollade på tänder. Kaspers tänder är ju som de är, men de är åtminstone inte bruna, utan vita och fina. På Lakrits upptäckte hon att vänster huggtand (kanontand?) i nederkäken går rakt in i tandköttet i övre käken. Det kan leda till fistlar och inflammationer.
Därför ska vi söva honom och ta en noggrannare titt när det är dags för hans nästa rabiesspruta den 15 november. Hon rekommenderade att jag skulle ge honom en hård gummiboll att tugga tills dess, något mindre än en tennisboll, men stor nog så att han inte kan svälja den. Detta för att underkäken och dess tänder eventuellt ska kunna vidga sig något av sig självt.
Jag passade på att väga båda hundarna: Kasper 10,4 kg, Lakrits 21,2 kg.
För Kasper ska vi nu räkna till 120 dagar innan det är dags för nytt blodprov. Suck.
Dessutom spydde Kasper i vår säng i morse, sade jag det? Och årets första snö har kommit. En helt fulländad dag. *NOT*

Lakrits lyfter på benet

Lillmatte säger sig ha skådat detta redan för närmare en vecka sedan, men idag kan jag stoltsera med att ha bevittnat det två gånger: Lakrits har börjat lyfta på benet när han ska kissa. 🙂
19 september 2007 lyfte Kasper vacklande på benet första gången. Jag skrev vacklande, han var verkligen tidig med detta. Lakrits vacklar iallafall inte. Kasper var alltså knappt tre månader då, medan Lakrits är ganska precis sex månader nu.

Inget är säkert

Tänker på lilla Easy som fick sluta sitt liv alltför tidigt på grund av osteochondros i bägge bakhasorna.
Tänker också på att man aldrig kan veta trots alla konstens urvalsmetoder och bästaste kennelmamman.
Inget är säkert, det är den enda som är säkert.

Hopp med Åttans frestelser

Anette var så schysst att jag fick ta igen en del av det jag missade på förra rallykurstillfället. Vi byggde en minibana med Start – Sitt, sväng höger, 1 steg, kalla in, sitt – Hopp – Åttans frestelse med kattmat – Mål.

Alla hinder är mer eller mindre nya för oss. Vi har provat Åttans frestelser förut, men då separat och med leksak eller vanligt godis. Kattmat gav extra drag under galoscherna, kan man säga.

Fortsättningsklass kör man ju utan koppel, och det gick riktigt bra. Inget nosande. Det tog ett par försök innan vi fick till första hindret med inkallning mitt i svängen, men det gick bra sen. Hoppet var svårast. Lite förvånande, kanske, men Kasper har inte hoppat särskilt mycket på länge och då vi har hoppat har jag alltid varit mycket närmare hindret. Nu skulle föraren hålla en rak linje mellan Sväng-hindret och skylten till Hopp-hindret, och genast ville Kasper gå vid sidan av hindret (intill min vänstra sida). Det är ju kanon att han vill hålla sig vid min vänstra sida, men bara inte just här. 🙂

Vi separattränade hopphindret ett antal gånger, jag ökade farten, gav kommandot tidigare och rätt var det var satt det. Nästa svårighet var ju den tänkta, nämligen att få stopp på hunden så den inte fortsätter dra rakt fram till  kattmatsburkarna.

Första gången gick det nästan åt pipsvängen, hindrade honom i sista sekunden, men sen gick det jättebra med bara ett Kom hit och så snirklade vi oss runt i fin ordning runt kattmat och koner och vidare in i mål. Första gången belönade jag genom att låta Kasper gå tillbaka till kattmatsburken, men det varnade Anette för. Det kan bli att han springer tillbaka sen när han inte får, och det har hon ju rätt i. Jag löste det genom att ställa en kattmatsbelöning efter målskylten istället.

Under detta rallytränande fick Lakrits sitta uppkopplad och passivitetsträna. I början medan jag plockade fram banan och båda satt uppkopplade pep han lite först, men lugnade sig väldigt fort. Sedan var han tyst största delen av tiden medan Kasper och jag tränade, och fick belöning för detta med ojämna intervall. Mot slutet stod vi några och snackade och då kom oljudet igång. Då hade han varit uppkopplad i närmare en och en halv timme, så det var kanske inte så konstigt. Totalt sett är jag riktigt nöjd med eftermiddagsträningen.
En icke-nosare och en tyst. 🙂

Låt oss hoppas att Kasper kan behålla lugnet även på söndag.

Förresten, jag passade också på att träna klickermomentet frivilligt Hopp – Musmatta – Återhopp över lydnadshinder och det gick skapligt, om än inte riktigt med det schvung jag skulle önska. Får se om jag kan hitta en bättre belöning och träna detta lite mer framöver.

Passivitetsträning i skogen

Passade på att utnyttja det fina vädret till en skogstur. Först fick båda hundarna en promenad, varpå jag lade Kasper i bilen. Det räcker med en hund i taget som kan gnälla.
Med ryggsäcken och kopplad Lakrits bar det åter in i skogen till första bästa soliga plätt där man kunde ställa ned stolsryggan. Jag läste dagens tidning och fikade medan Lakrits hade tråkigt.
Jag skrev en liten logg:
Ställe 1
11.56 Start. Smågnällig, orolig, stod mkt, tittade sig omkring mkt.
12.01 Lade sig ner. Började pipa, satte sig upp igen.
12.06 högljuddare, vill hoppa upp på mig (når ej). Lade sig igen kort stund, upp igen,pep hela tiden.
12.09 Belönade tystnad utan att prata, L satt upp.
12.12 Belönade tystnad
12.14 Belönade tystnad. Då hördes hundskall i fjärran. L skällde till.
12.15 Belönade tystnad.

Ställe 2
12.18 satt, smågnällig.
12.20 stod, nosade, satt, gnällde.
12.22 Tyst o uppmärksam. Började gnälla igen.
12.23 Tog pinne och bet lite i den. Lade sig, satt sig igen.
12.26 Belönade tystnad.
12.28 Belönade tystnad. Något småpip mellan dessa.
12.29 Belönade tystnad.
12.30 Belönade tystnad med handfull godis, avslutade.

Tja, vad ska man säga? Måste övas mer. Men hade inte tid just nu, och vi hade överskridit Lakrits lunchtid med en halvtimme, vilket kan ha påverkat pipandet. Han ska få följa med till rallyträningen i eftermiddag så får vi se om det kan bli mer passivitetsträning då.

Förresten, precis när vi avslutat så dök det upp en pudelvalp med husse som ville hälsa. Jag sade att jag inte ville det eftersom vi just tränat passivitet genom att ha tråkigt i skogen och jag ville inte varva upp hunden igen. Detta motsades givetvis av redan uppvarvad hund i andra änden av kopplet …

Två godisar

Vad gör man bäst med två godisar och en ivrig labbadabbadoo?
Jag tog en vattenskål på tomten och lade en godis i. Sedan gick vi rätt långt ner på gräsmattan. Jag stannade Lakrits och fortsatte en bit till där jag kastade ut en dummy. Tillbaka till hunden, så fick han Ut och hämta dummyn. Han kom in med den i hand, vi vände runt och jag skickade honom Ut till godisskålen som belöning.
Det gick jättebra.
Nästa godis gjorde jag likadant med, fast denna gång kastade jag dummyn lite snett, så den hamnade bakom lite högt gräs och snår. Ut och hämta den, blåste lite närsök där också, men han tog den nästan med detsamma. Sedan vinklade vi om till en rak linje mot godisskålen och så fick han hämta sin belöning.
Nemas problemas.

Jättefrestelsen Hugo

Så var det dags, då. Jag har ju känt på mig att Lakrits skulle kunna komma att attackera bänkar och bord framöver. Idag hade jag just tagit ut en lammstek ur ugnen och husse hade skurit upp några skivor till middagen. Jag såg att skärbrädan stod någon cm ut från bänken och sköt försiktigtvis in den till mitten av köksbänken innan vi satte oss till bords.
Snart hördes ett ovanligt ljud, lite mjukt och dämpat ploff, liksom. Jag hann inte mer än säga ”vad var det där?” förrän husse, som satt vänd åt rätt håll, reste sig och tog stektjuven på bar gärning. Jag hoppade upp som en blixt när jag förstod och skyndade mig att ge Lakrits en riktig avhyvling. Lite väl bra, kanske, för lillen blev så rädd att han kissade på sig. 🙂 Men förhoppningsvis tajmande vi det tillsammans tillräckligt bra för att avskräcka inför framtiden.

Lakrits på valpträff 3

Vi träffades på Wij – Speja, Easy, Reko och Lakrits – och gick upp i skogen. Vi fick börja med att gå på linje, stanna, gå vidare, stanna, vända runt och samma tillbaka.
Lakrits var inte helt med på att gå Nära, så ibland sackade jag efter för att få honom i rätt position. Vill inte att han ska gå före mig i sådana lägen. Tror linjen på det hela taget såg rätt bedrövlig ut. 😉

Nästa svårighet var att vara tyst. Lakrits och Reko pep mest av valparna, och Anita tyckte vi skulle använda dominans för att säga till dem. Jag rrr-ade ibland och petade till honom i halsen, men längre än så går jag helst inte. Jag tycker att han redan har gått ner i ljud och vill ge det lite mer tid och se om belöning av tystnad kan räcka. Vi får helt enkelt se de närmaste månaderna.

Sedan kom kaninbollar fram. De var jätteroliga och inte alls som vanliga bollar, tyckte Lakrits. Anita kastade en boll in i en gran och vi skickade hunden. Lakrits sökte först en snäv cirkel, men när han inte hittade den tog han en vidare cirkel. Han var även borta hos kennelmamman som hade fler kaninbollar i sin väska. Smart grabb … Till sist hjälpte Anita till genom att kasta ytterligare en boll när han inte såg och den tog han omgående och sprang tillbaka till mig.
Vi gjorde om samma övning en gång till med skillnaden att när bollen var kastad så fick vi gå ett litet varv runt med hundarna för att sudda ut minnet från nedslagsplatsen lite. Tillbaka till utgångspunkten och dirigering med Ut. Den här tog han kanonbra och kom tillbaka fint också.
Nästa steg vi kan träna hemma är att blåsa närsöksignal när hunden kommit ut till själva sökområdet.
Vid lunchen bad jag om tips på att förebygga hopp mot köksbänkar/-bord. På Carinas kurs tipsade hom om fälla med ett litermått med vatten, men det funkar inte så bra på en retriever. En skrammelfälla skrämmer inte särskilt mycket heller. Anitas åsikt var att det är bäst att gillra en tillräckligt lockande fälla och sedan vara kvar i närheten och säga åt hunden på skarpen när man tar den på bar gärning. Några andra idéer? Förslag mottages som vanligt gärna.
Vi fick se på när Guinness demonstrerade stoppsignal (en längre ton) med omedelbart bollkast. Det ska vi börja träna hemma nu. Steg 2 är att hålla inne bollen någon sekund efter stoppsignalen, steg 3 att hålla inne ännu längre medan hunden står still och väntar. Man ska alltid se till att kasta bollen bakom eller vid sidan av hunden. När man sedan utökar till längre avstånd kan man antingen använda ”spagettislev” (träna den separat först!) eller bolla med bollen så hunden ser det och närma sig successivt tills man är inom kastbart avstånd. Då får hunden en visuell belöning medan den väntar på den riktiga belöningen.
Avslutningsvis gick vi en gruppromenad där enda regeln var ”inget dragande fram till annan hund och ingen lek”. Det gick utomordentligt.

Stå med flyt

Hade en jobbig dag igår med datorinlämning i stan och försenad ankomst till klickertränarkursen som följd. Missade hela förmiddagspasset.
Å andra sidan fick jag ett värdefullt tips på hur jag ska börja om med Kaspers Stå för att få bort de där retliga små stegen han ofta tar. Han har slutat erbjuda Stå frivilligt och hans Hoppstå (som han erbjuder ofta) är så jäkla snabbt tills han sätter sig igen att jag inte hinner med att klicka förrän han redan satt sig.
Men när jag tog ett halvt steg bakåt (han sitter framför mig) och klickade när han reste sig för att följa efter så löste det sig! Nu ska detta halvsteg bort snabbt så det inte blir ett villkor för ställandet, utan användas enbart för att få igång honom.
Körde också vidare på gårdagens kontakttips och vi kom igång att träna mycket snabbare! Vi har kommit långt på att få på stimuluskontroll på Snujjen, och har egentligen bara diskrimeringen av frivilligt kontra kommando kvar att jobba på där.
Avslutningsvis hade jag på något sätt bort min viktiga blå mapp med ALLA kurspapper i. Den är inte kvar i lokalen, så antagligen har någon annan fått med sig den. Birgitta har iallafall erbjudit sig att kopiera upp papperen åt mig. Snälla hon! Annars vet jag ju inte ens vad vi ska jobba på fram till examensdags.

Så idag körde Kasper och jag vidare med Stå, och nu erbjuder han det med flyt på ett jättefint sätt. Jag är SÅ glad! Nu ska vi köra vidare på det ett tag och lägga på kommandot igen när det verkligen präntats in i hans lilla huvud att man inte ska steppa omkring.

När jag ändå hade detta moment i huvudet passade jag på att börja shejpa in Stå även hos Lakrits. Han är väldigt inriktad på att han ska åt vänster, in i utgångsställning, så de klick jag fått till på att han reser från sittande har ofta blivit lite sneda ståenden med rumpan åt vänster. Jag kanske borde flytta om belöningsplaceringen så han blir mer fokuserad snett åt vänster och därmed inte flyttar rumpan. Hmm.

Senare tränade jag frilliga Sitt under backande med Lakrits. Han är redan ganska duktig på det. Kul att se!

Lakrits har tränat platsliggning

Egentligen hade jag inte tid att träna en hund till när jag kom hem efter en heldag med Kasper, men jag fick för mig att ändå ta en snabbis till klubbens öppna träning.
Han var jättetyst och fin när vi började med att bara titta på, så jag tänkte att vi tränar väl lite annat än bara passivitet. Vi körde lite Fritt följ och frivilliga Sitt och Ligg. Sedan skulle jag backa och få honom att bara följa med – då erbjöd den gullungen frivilliga Läggande under gång (backandes då)! Det är något jag borde tränat med Kasper, men glömt ta tag i. Och så bara GÖR Lakrits det! Jag är mållös.
Så när alla ville göra Platsliggning sade jag att vi kan vara med (fast på vår nivå förstås). Jag fick ena flanken så att vi bara hade hund på ena sidan, och så stod jag kvar och matade godis under de tre minuterna. Och bortsett från ett uppsitt så låg han fint hela tiden. Och framför allt var han inte det minsta störd av de andra hundarna. Kändes kanon!
Jag avslutade med lite klossträning och musmatta. Den sista godisen bestämde jag skulle läggas i en godisskål för en Ut-dirigering. Och så går det förbi en hund och äter upp den … Som tur var fick vi en korvbit av ett annat ekipage så jag kunde genomföra övningen. Avståndet kan ha varit kanske 8 meter och med andra hundar väldigt nära. Men han gjorde det så bra!
Avslutade med att bara stå och titta lite (ja, Agneta H kom och tittade på tänder också, fast då ålade han sig som en orm, det där måste vi träna mer). Han pep en aning, men när han väl tystnat gick vi till bilen och åkte hem. Bara en halvtimme, men en BRA halvtimme!

Äldre inlägg Nyare inlägg