Hade med mig en liten fickdummy på promenaden.
Kastade den några gånger på skolgården vi passerade och Lakrits tyckte det var superkul. Kasper var kopplad men visade tydligt att även han ville. Så Lakrits fick sitta när jag råkat kasta lite för kort, och så skickade jag Kasper istället. När Kasper var nästan tillbaka med apporten kom Lakrits plötsligt farande och tog den från honom. Hm.
Jag tog apporten och lät Lakrits sitta igen, kastade ut på nytt till Kasper. Den här gången var jag mer vaksam på lakritssnöret och Kasper fick hämta in ifred. Sedan fick Kasper ett par kast till, för det var ju uppenbart nyttigt för den unge svarte herrn att titta på när andra hundar jobbade.
Kasper tyckte det var jättekul att få agera retriever för en gångs skull. Till skillnad mot i skogen – kastar jag något till honom där så ratar han det allt som oftast till förmån för nån intressant doft.
Idag var det dags för rabiesspruta nummer två på Lakrits. Dessutom skulle man ta sig en närmare titt på tänderna. Sist stack en tand ut lite mycket och en annan, en canistand, vinklade in så den gick rakt upp i gommen. Det sista kan ge allvarliga problem med fistelgångar framöver.
Lakrits var överlycklig över att få träffa en ny veterinär, en kille som själv hade en golden och därmed kände till begreppet glada hundar. Hur han lyckades sticka en sederingsspruta i Lakrits är mer än jag begriper, men det gjorde han, varpå vi fick gå in i ett mörkt rum och vänta. Tack och lov lade sig Lakrits ned självmant när han började bli trött, till skillnad från Kasper som jag minns föll som en fura åt sidan den enda gången han fått sömnmedel.
Veterinären hämtade Lakrits för undersökning och kom snart tillbaka med det glada beskedet att problemen håller på att rätta till sig av sig själva! Han har ju efter ordination fått tugga a) studsboll (höll typ fem minuter) b) hård boll i snöre och c) svart kong. Den sistnämnda var klart hållbarast, än så länge inte ett märke i den trots att den är mäkta populär. Om dessa prylar har hjälpt till att få ordning på tänderna eller om han bara växer oregelbundet ska jag låta vara osagt. Oregelbundet växande har vi dock märkt även på frambenen. Så nu är det bara att hålla tummarna för att han ska växa till sig på rätt ledd åt alla håll och kanter och till slut bli till en stilig labradorhane.
Nu ligger han och sover i köket, får inte frukost förrän om flera timmar. Stackars liten labbladål.
Och så ska vi räkna 120 dagar fram till rabieskontrollen.
Husse testar sitt nya stativ på oss andra.
Tja, två av oss är ju söta iallafall.
Har besökt nya jakt- och sportbutiken XXL i Arninge: http://www.xxl.se/jakt-vap
Åkte ju till Holland i torsdags. Hade beställt minsta, billigaste hyrbilen – och fick en Volvo!
Bodde hos Ans, en gammal före detta kollega till mig, och hennes man Hein. Hit kom även Heidrun, en annan före detta kollega, och Jürgen, hitresta från Tyskland. Det var jättekul att ses igen. Notera den fina palmen som alltså klarar sig i Holland.
Ans och Hein har tagit sig an en hittehund från Spanien. Enda bilden på honom är tagen genom ett fönster. Balto är någon blandning mellan husky och malamute och kanske något mer. Han är 7–8 år och brukar skälla på besökare. Mig var han knäpptyst mot, även när jag kom ner ensam till honom i köket en arla morgon och famlade efter lysknappen.
På fredagen åkte jag och hälsade på en kund i Utrecht. Det regnade hela förmiddagen.
I det här fina huset, före detta bibliotek, huserar kunden.
På lördagen åkte Heidrun, Jürgen och jag till Delft och kikade på porslin och charmig stad. Vi undslapp regnet som istället höll till hemma hos Ans.
Delftse Pauw hette porslinsfabriken. Pauw betyder påfågel.
Man hade illustrerat hur målningen går till – från vit tallrik till stencilmarkerat, till ifyllt med svart färg, till målning av de ljusare partierna, till målning av de mörkare partierna, till övertäckning av vit glasyr före bränningen, till genomskinlig glasyr och svart färg som förvandlats till blå efter bränningen.
Ytterligare en illustration av processen med pågående arbeten på porslinsaskar.
De senaste två åren har man kunnat skrinna på kanalerna. Undrar hur det blir i vinter?
Vegetarisk ost, någon? Vi googlade på detta märkliga och fick fram att det är ostlöpen som ersatts av modifierad jäst med samma enzym som i ostlöpen. Inte för att jag vet om jag hellre äter något genmodifierat, förstås…
Fågelrik kanal i Delft.
På lördagkvällen var det stor fest arrangerad av Ans med liveband och ett femtiotal gäster. Särskilt inbjuden gäst var Blondie Chaplin, känd bland annat som bakgrundsspelare i Rolling Stones och Beach Boys med flera.
Blondie Chaplin välkomnas av Ans och Hein.
Blondie och Derk Jans trio har aldrig spelat ihop tidigare, men Blondie improviserade friskt.
Trummisen gillade helskarpt att spela ihop med den berömda gästen.
Hela bandet in action.
Blixten fyrades inte av, med rätt koolt resultat.
Blondie Chaplin har kommit igång rejält.
Efter denna natt var det tufft att stiga upp klockan sex för att köra tillbaka till Schiphol. Flyget var dock i tid, och vi landade till och med aningen före schemat. Rolf hämtade upp med hundarna och så for vi direkt till Thorsvi. Hundarna var tokiga att se mig och Lakrits var rätt rejält tänd när vi skyndade in i skogen.
Där hade man lagt ett viltspår till Lakrits och testat att apportera lite fågel innan vi kom. Vi hann titta på några som ännu inte gått sina spår och sedan var det Lakrits tur. Till skillnad från flera av de andra hundarna hade han aldrig gått ett enda spår förut, så han var rejält förvirrad i början. Mitt på försökte han be mig och Anita om råd, men när vi inte gav honom något försökte han lösa uppgiften själv. Och plötsligt lossnade det. Vid målslutet var han inne i fel buske och rotade och snurrade in sig så att jag fick koppla loss honom. Han tog då klöven direkt medan jag fick trassla loss linan.
Till skillnad från de andra fick han inte behålla klöven så länge eftersom han sedan skulle apportera fågel. Anita trodde det kunde ge honom idén att även de var till för att tugga på. Haren som använts av tidigare hundar var alltför sladdrig nu, men kråka, knipa och gräsand hämtades hem. Det var inte lika självklart att lämna av direkt till mig som det brukar vara med dummiesarna, men när han fått kråma sig lite runt mig med dem så gick det bra att ta dem från honom i utbyte mot godis.
Svårfotat då det mörknade fort i skogen. Inget fel på uppmärksamheten över kråkan iallafall, även om det fanns godare fågeldofter i skogen som Lakrits hellre ville välja. Anita fick leka fram ett intresse för just kråkan innan han ville apportera in den.
Därefter bjöds god och värmande soppa inne hos Anita och Jörgen varpå Anita visade hur vi ska börja träna avlämningar på ett bra sätt: först gripanden, sedan gripanden lite längre tid, sedan hålla tills föraren säger Tack. För att få till längre tid kan man gärna backa med händerna välkomnande i lårhöjd. Belönande ord ska komma under gripandet, inte efteråt.
Konstaterade ju häromveckan vilken enorm storleksskillnad det är på en åttaveckors Cheysie och en sexmånaders Lakrits. Mycket händer på fyra månader. Idag var det dags att köpa ett nytt halvstryp, det gamla går knappt att få av längre. Det nya ser ut så här:
Och när man sätter blixtlampans sken på så ser man att det är ett reflexhalsband:
Egentligen skulle jag skriva om kennelträffen i söndags, men klockan är så mycket att det får bli en annan gång.
Tack, Åsa A, för tipset om lätt fodrad reflexväst på Hööks för 169 kr. Var där häromdan och köpte en till Lakrits. Det blev storlek 80. Stl 70 var precis lagom i ryggen, så det var ju uteslutet på en 6 månaders hund som ska växa en bra bit till i vinter. Stl 80 är å andra sidan stor som ett hus vid bägge spännbanden, så jag behöver köpa kardborreband för att kunna ta in dem mer. Han är smal, mitt långa lilla lakritssnöre. 😉
Idag var jag och tittade på lilla söta 8-veckors Cheysie, gul labbe. Det är inte klokt vad mycket Lakrits har vuxit på fyra månader! Liten och hanterlig var hon, inte spretig och bufflig som han. Å andra sidan hade hon vassare pirayatänder.
Imorgon ska dottern och jag titta på terracottaarmén som gästar Östasiatiska museet. Och på torsdag åker jag en sväng till Nederländerna. Husse får hålla ställningarna här hemma. Det gör han säkert med den äran.

Underbar bild hämtad från Eva Bodfäldts blogg. Kunde inte låta bli, språknörd som jag är.
Några små iakttagelser den senaste tiden av Kasper och Lakrits:
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer