Igår träffades gänget vid Sandakärret. Vi har aldrig tränat där tillsammans förut och hade ingen aning om vad vi skulle kunna göra där. Det är ett rätt populärt ställe för både joggare och skolor, och mycket riktigt fanns det en typ lågstadieklass där när vi kom dit. Vi gick runt det lilla kärret till den lite oländigare baksidan och där kunde vi faktiskt jobba utan att störa någon.
Vi började med dirigeringar ut till en gräsliknande vass. Lakrits fick först ett bollkast följt av ett fejkat bollkast för att få dragning ditåt. Det fungerade bra, och dirigeringen kom in, om än med lite blåsningar.
När Ulrika kommit också var vi fyra som ställde upp oss runt den runt böjda viken för markeringar. Jag stod på det enda torra stället i ena kanten och balanserade invid en tall, vilket begränsade min kastförmåga ännu mer än vanligt. Den som skulle skicka sin hund sade vem hon ville skulle kasta och åt vilket håll. På det sätet kunde vi få variationer i skicken och köra både enkla och dubbla markeringar, ut på blankvatten, in i vassen eller bak i skogen. Det fungerade riktigt bra.
När skolklassen gett sig av från den steniga och fina hällsluttningen bestämde vi oss för att gå dit, men innan dess tog vi in de fyra dirigeringar jag lagt ut vid roten av en tjock fallen trädstam. De två på marken plockades in först, och de två jag lagt uppe på stammen blev lite för de sista hundarna att klura på.
På hällsidan bestämde vi oss för att slunga över bollar tvärs över en smal vik över till vass/land. Bollkastaren var inte riktigt på vår sida, men till slut låg åtta bollar något så när bra utplacerade. Hundarna fick titta på.
Vi gick vidare lite och kastade sen ut en markering åt vänster i förhållande till bollområdet. Hunden simmade mot den, vi blåste stopp och sen höger till bollarna. Detta blev lite för svårt för Lakrits. Första omgången grejade han med lite möda, och sen trodde jag att det skulle gå bättre om vi gjorde om samma sak en gång till. Repetition kan ju lösa upp vissa knutar. Men det blev tvärt om, ännu svårare, tyckte han. Så jag skickade honom istället rakt ut till bollarna (svårt där med skick mot dolt ställe) och sen ut till markeringen.
Framöver: Jag ska satsa mer på roliga markeringar ett tag till, och sen bygga ut dessa med markering följt av dold dirigering till ungefär samma ställe. Inte gå för fort fram här, vi har hela sommaren på oss …
Det var iallafall en bra plats med många möjligheter, bara det inte är för mycket folk i närheten. Vi kan en annan gång stå utställda på olika sidor om det lilla kärret. Vi kan ta hörlurar med oss för att kommunicera vem som ska göra vad.
Det var meningen att jag sen skulle hänga med Annika hem och greja med hennes kamera–dator, men kameran var försvunnen. Med tanke på hur blöt jag var om både fötter och byxben var det kanske lika bra att det fick anstå till en annan gång.
På kvällen var jag med på klubbens HUS-möte och berättade lite om hur kursanmälningarna kommer att bli på nya hemsidan. Kul och spännande att den snart ska lanseras!
Senaste kommentarer