Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: bakdelskontroll

I stilla mak

18 januari 2017 / / 2 kommentarer

Tränar liggstadga med medicinköttbulle.

Sansa har ju haft hosta sedan 2 december. Efter en dryg månad stod det klart att det inte var någon vanlig virusburen kennelhosta, så jag gick till veterinären. Han lutade åt Bordetella, eftersom kullsystern också drabbats, och satte in antibiotika. Den kuren påbörjades i onsdags kväll, men även om hon emellanåt är besvärsfri – tillräckligt länge för att jag ska börja tro att nu har det vänt – så kommer hostan retfullt tillbaka varje gång. Igår lämnade jag därför in bajsprover för att kolla av om det möjligen kan vara lungmask. Svar kommer tidigast fredag, så vi fortsätter med antibiotikakuren under tiden. Ingen av de andra hundarna har uppvisat symtom.

Hon är ju inte det minsta allmänpåverkad så det är svårt att ta det lugnt med henne. Det blir kortare skogspromenader vissa dagar, andra dagar blir det bara trädgården. Idag hade vi båda tröttnat på det här trista livet, så jag satte upp en skål i trädgården för lite lugnare träning med externbelöning.

Sansa sitter lite snett framför godisskålen och väntar.

Jag började med att träna stadga. Sansa fick sitta och vänta medan jag gick en bit bort. Första gången fick hon Varsågod medan jag stod kanske fem meter bort, men kommande omgångar valde jag att vänta längre och längre och sedan gå tillbaka. Jag utökade också avståndet. Ibland belöningsordet Varsågod direkt när jag ställt mig i position, ibland cirklade jag först ett varv runt henne innan hon fick ta belöningen.

Detta gick så bra att jag övergick till att lägga godis i skålen (under noggrann övervakning) och sedan cirklade vi i fotgående runt i trädgården i lite olika krokar och svängar åt båda håll, ökade och minskade tempot eller stannade helt.  Ibland cirklade vi helt nära runt skålen. När jag tyckte hon skötte sig fint fick hon Varsågod.

Jag passade på att utöka denna övning till att efter godisätandet kalla tillbaka med inkallning till vänster sida (där börjar hon härma Lakrits snygga inhopp utan att vi tränat det), sitt och belöning. Två flugor i en smäll. Jag är väldigt nöjd med hur bra hon skötte sig trots minimalt med sådan träning tidigare.

Undrar om vi inte ska fortsätta vår konvalescentträning med lite bakdelskontroll inomhus nu framöver. Det har jag gjort med båda de andra hundarna och det är en riktigt bra övning. Brukar börja med tjock bok, för att sedan ta en tunnare och ännu tunnare. Till sist kliver jag ett steg från sidan det då lilla häftet och kör övningen fritt på golvet. (Där var ju Lakrits lite kul och apporterade häftet till mig: matte, du glömde visst den här, va?)

Om någon annan har bra tips på konvalescentövningar är de välkomna här i sjukstugan!

Lakrits 10 veckor igår

1 juli 2010 / / Kommentarer inaktiverade för Lakrits 10 veckor igår

Lakrits blev tio veckor igår. Stora killen!
Jag tycker verkligen att han ser större ut. Visserligen har han fortfarande stora labbetassar och en lång taxrygg, men jag undrar om inte proportionerna börjar ta sig lite. Måste egentligen mäta upp honom lite så jag kan se förändringen.
Träningsmässigt, då? Vi kör ju bara yttepyttekorta pass och liksom leker fram det med klicker och frivillig shejping mest, och jag tycker att det går jättebra.
Gå i trappa: uppför är inget problem längre (jag bär ändå ibland, särskilt på kvällen när han är trött). Nerför beror lite på motivationen. Det är helt klart svårare för honom rent motoriskt att gå nedåt, och ofta bär jag honom. Men det finns en kortare trappa mellan kök och vardagsrum som han allt oftare tar själv på eget initiativ om det finns något intressant därnere (matte eller Kasper ute i hagen, till exempel, som nås via vardagsrummet).
Kontakt och Sitt: kontakten har ju funnits hela tiden, och jag försöker förstärka ofta. Han sätter sig ofta spontant framför mig i samband med kontaktövningar, så då har jag passat på att klicka in frivilligt sitt också.
Jag har börjat klicka in Stå med, men jag undrar om han egentligen vet vad han blir belönad för vid de tillfällena. Det får komma när det kommer.
Stadga: han har blivit ganska duktig på att vänta på ett varsågod vid matskålen. Jag vill ha ögonkontakt innan jag ger mitt okej, och någon gång försöker han fortfarande tjuva om det tar nån sekund för mycket, men han blir klart uthålligare och uthålligare. Vi tittar också på när Kasper äter sin middagsmat (kl 18 då inte Lakrits ska ha) och i början ville han bara springa fram och försöka roffa åt sig, så jag fick hålla honom ordentligt, ofta i famnen. Nu bara håller jag honom någon meter ifrån med handen på bringan, och om han sätter sig och inte verkar alltför på kan jag till och med släppa bringan och resa mig upp och bara stå fysiskt framför och hindra honom från att komma framåt. När Kasper sedan är klar och går från skålen ger jag varsågod till Lakrits som lyckligt springer fram och extraslickar Kaspers matskål och sedan bär den i triumf till sin bädd. 🙂
Emellanåt har vi också tränat omvänt lockande med godis i knuten näve, och han kan fortfarande försöka öppna handen ibland, men inte alls med samma frenesi som tidigare. Denna övning går vidare.
Klossträning: jag upptäckte ju vid trappan att han hade en obefintlig bakdelskontroll (det kanske alla valpar har), så jag började med klossträning. Vi har kommit så långt att när jag lägger ut den skiva jag har som kloss så stiger han direkt upp med framtassarna. Ofta tar han också något steg åt vänster, men ibland kan jag behöva trigga fram det genom att själv gå lite åt höger. Han är på mycket god väg här. Jag gillar framför allt hans medvetenhet om att det är vad han själv gör som påverkar om det kommer någon belöning eller inte.
Stolpen: parallellt har jag börjat träna Stolpen, något Eva Bodfäldt har beskrivit i sin blogg. Först hade jag ingen framgång alls, han satte sig ned och tittade/nosade på handen framifrån. Han trodde nog det var en stadgeövning. Men plötsligt har det lossnat, fråga mig inte hur, men jag tror att det kanske har att göra med att vi kört klossen parallellt. Det här att röra sig åt höger för att få belöning har liksom sjunkit in hos honom. Så idag på vår lilla korta koppelträningspromenad och han råkade komma lite för långt fram stannade jag, tog en godis och gjorde en knuten stolphand. Vips kom han tillbaka och rundade stolpen in till min sida. Voilà, en godis till herrn!
Koppelgående: han är ju i grunden en naturbegåvning på detta, men jag har fått bort det mesta av försöken att gå till höger om mig eller mellan mina ben. Någon gång, om vi stannar till, kan han fortfarande köra huvudet mellan benen, så då kan vi ta något litet 360-gradersvarv eller så för att komma på rätt köl igen. Men på det hela taget går han kanonfint ungefär där jag vill ha honom. Och med god kontakt. Myspojken! Detta har ju hört till de saker jag tragglat mest med Kasper, så det är oerhört skönt att det sitter så här tidigt med Lakrits.

Han kan skälla!
Igår kväll skulle vi ut på sen kvällskissning, klockan var kanske halv tolv eller så och det var ganska mörkt för att vara juni. Jag lämnade ytterdörren öppen, men sade till Kasper att vänta innanför. Rätt var det är rusar lillen snett åt vänster, mot vårt grannhus. Och skäller högt! Klart lite skraj var han, men modig ändå.
I det läget rusar Kasper ut och förbi mig bakifrån och ska ge brorsan moraliskt stöd. Vrålskäller! Han har ju än så länge ett klart mäktigare skall än lillen. Jag insåg då att det måste vara de kattvakter som Rolf pratat om tidigare på kvällen som fortfarande satt i grannens trädgård och hoppades få tag på den katt de satts att passa.
Jag var barfota och hade ingen lust att kliva ut på det vassa gruset, så jag gick istället in och tog Kaspers visselpipa och kallade in honom. Båda hundarna kom direkt tillbaka och belönades för detta. Misstänker att kattvakterna blev minst lika rädda som hundarna över denna incident …

Kasper backar uppför trappa

23 januari 2010 / / 8 kommentarer

Här kommer då den utlovade filmen. Vi har alltså börjat med att träna att backa upp på ganska låga böcker, sen höjt bokstapeln successivt. När bokhögen så var ungefär lika hög som ett trappsteg övergick jag till att försöka få honom att istället backa i trappan. Det tog ett tag innan han fattade att backa i trappa var samma sak som att backa uppför böcker, men när det väl lossnade så lossnade det rejält. Det här är tredje träningssessionen i trappa.

Gratis hundmat och annat matnyttigt

22 januari 2010 / / 2 kommentarer

Idag hade jag en gäst här, som jag åkte till ner Ystad för att hämta i förmiddags. Det var kul att träffa min amerikanska vän Lisa igen. 😉
På vägen dit råkade jag i Sövestad åka förbi skylten Nordic hundfoder – fabriksförsäljning. Swosh, sade min bil och alldeles av sig sig (nästan) svängde den blixtsnabbt av och tillbaka till byggnaden med denna intressanta skylt. Till saken hör att Kasper bara har två färskfoderkorvar kvar här i frysen, det fanns ju en gräns för hur mycket fruset jag kunde ta med mig. Och detta är hans vanliga märke!
Jag hittade en anonym dörr och steg in i en lagerlokal. Hittade en man och frågade om skylten möjligen kunde stämma. Jovisst, gå upp bara till damen i den lilla kontorssmutten ovanför den branta trappan. Däruppe förklarade jag mitt ärende och sade att jag hittat dit av en ren händelse och normalt brukade köpa Nordic uppe i Vallentunatrakten. Oj, vad kul hon tyckte det var med en så långväga kund. Så kul att det slutade med att jag åkte därifrån med en hel kartong gott och blandat alldeles gratis. 😀
Egentligen sade jag att jag inte ville köpa en hel kartong, utan undrade om det gick att köpa lösa korvar. Visst, kom med ner så ska vi prata med dem. Tillbaka hos första killen sade ekonomidamen att han skulle ta fram en låda till mig, låta mig hänga med in i frysen och sen packa ner det jag behövde av deras sekundagods. Jag frågade om jag skulle komma upp till henne igen sen och göra upp det ekonomiska, men hon sade att hon bjöd på det! Egentligen tog de 8 kr/kg vilket är ungefär halva priset mot när man beställer hemma… Vi gick in och han började ta stora tvåkiloskorvar. Hellre lite mindre, sade jag, och jag behöver inte så många. Han fyllde på och sade att det ryms ju fler och vill du inte ha lite vom också? Jo, vom formligen älskar Kasper, så det ville jag ju. Det slutade med att hela kartongen blev fullproppad…
Så åkte jag vidare och plockade upp Lisa. Vi åkte på lite lokal sightseeing med lokala slott och så, åt lunch hemma hos oss och satt och snackade. Givetvis var jag tvungen att visa hur långt Kasper kommit med trappbackningen, och det gick ännu bättre än igår! 😀 Annars brukar det ju gå sämre när man ska visa, men den här gången visade sig Kasper verkligen från sin bästa sida. Han vet precis vad han ska göra!
Husse bad mig köpa med lite thaimat när jag sen skulle köra tillbaka Lisa till Ystad igen. Han gav mig två adresser han hittat på webben. Tyvärr fanns det inga thairestaurangen på någondera adressen, så jag tog till bil-gps:en och hittade en tredje adress. De hade inte de rätter jag ville ha och när mannen sade att det skulle ta 35-40 minuter innan maten var klar struntade jag i det. Jag hade ju en hemresa på en timme också, så tanken var inte lockande att bli sittande där. Tillbaka vid bilen kollade jag var nästa thaiställe låg – i Sjöbo. Hmm, där skulle jag ju ändå åka förbi, så jag ringde dem. Jodå, de fanns och kunde ta upp en beställning. Jag hade ju ingen matsedel så det fick bli lite ungefärligt. Klart om en kvart, meddelade de. Gps:en sade att det skulle ta 20 minuter att köra dit, så jag gasade på, hittade fram – maten var färdig! På hemvägen tittade ett rådjur på mig vid vägkanten, men hade den goda smaken att vända tillbaka inåt skogen.
Nu är det dags att försöka beta av lite av det jobb jag inte har gjort under dagen…

Animerad Kasper

21 januari 2010 / / 3 kommentarer

Provade att animera de båda bilderna från förra inlägget. Kvaliteten blir ju lite taskig när man går från jpg till gif, men det må vara hänt…

Jag testade förresten i trappan igen och nu verkar det sitta! Han backar med bakbenen, jag belönar, han hoppar upp med frambenen till samma trappsteg, jag belönar, han tar nästa trappsteg med bakbenen, jag belönar… Tjoho! Ska se om vi kan filma det med mobilen när vi har lite bättre ljusförhållanden…

Långpromenad och bakdelsträning

12 januari 2010 / / 2 kommentarer
Vi bekantar oss med den lede fi.

Äntligen var vädret sånt att vi kunde ta oss ut på heden igen. Den här gången skulle gps:en leda oss till spännande cacher, vilket dock inte ledde till någon loggning den här gången. De två första var för mekiga (klättra upp på en gammal rostig bro respektive krypa ner i en beckmörk underjordisk skyttegrav utan ficklampa) och vid den tredje hade militärerna kulspruteövning. Bäst att ligga lågt där.
Vi kunde dock konstatera att Kasper på långt avstånd helt ignorerade kulsprutesalvorna och på några hundra meters avstånd tittade intresserat ditåt och gärna hade sprungit närmare och kikat om han inte varit kopplad. Ingen skotträdsla ens vid hårdare skjutning.

Nu ikväll körde jag lite bakdelsmanövrar igen. Numera kör vi två böcker högt. Han fick upp farten fint och gjorde tio fina uppbackningar på raken. När jag så tog fram kameran för att föreviga detta satte han sig (!) för första gången däruppe. Ser ju lite fånigt ut. Sedan backade han antingen snett eller satte sig. Tji fick jag.

Shejpa bakbenskontroll

2 januari 2010 / / 2 kommentarer

Fick för mig att jag skulle shejpa lite bakbenskontroll idag när lillen inte tyckte det var lika kul att vara ute som matte. Jag pälsade på oss och gick ut i det fina vädret, fann mig tvingandes lillgrabben runt närmsta skolan, tröttnade och gick hem för att skotta lite istället. Kasper fick vara lös på tomten, men utnyttjade detta bara till att ledset stå i sitt täcke och titta utanför ytterdörren medan matte skottade fina gångar.
Inne var det dock kul att träna. Mitt mål är att försöka få honom att backa upp med bakbenen uppför trappsteg, men tänkte börja med något lägre. En bok.
Precis som jag befarat tyckte Kasper att boken var tasstarget. Framtass, dårå. När inte det gav utdelning hämtade han boken och bar den till mig. Eller puttade, mera. Sötnos. Bestämde mig då för att ta en lite tjockare och tyngre bok, som inte var lika lättförflyttad.
Han backar normalt riktigt skapligt rakt, men nu var han mycket medveten om hindret bakom sig och började backa snett, runt i halvcirkel, nästan. Gav ju inget, förstås. Frustrerad lade han sig ner och gjorde den finaste hakan i backen man kan tänka sig – något vi aldrig ens tränat. Var frestad att belöna för det, men nu var det ju inte det vi skulle träna…
Jag försökte smalna av backutrymmet i sidled så mycket det gick och lade ut tre lika höga böcker i bredd för att ge en större träffyta. När han nån gång råkade snudda en bok med ena bakbenet klickade jag, men fick honom inte att fatta vad det gick ut på.
Vi pausade en stund och sen började vi om i köket istället. Där är han van att backa, så jag gjorde fem vanliga backningar med belöning. Raka och fina, minst fem steg. Duktig pojke.
Jag utnyttjade sedan dammsugaren som ändå stod framme, tog röret och lade som en spärr mellan frys och köksskåp. Försökte få honom att backa mot det. Genast kom de sneda backningarna tillbaka. Jag satte dit två stolar som avsmalning. Sen körde jag nån slags kombo där jag varierade kommandot Backa med fri shejping. Nån gång gick vi ut på vanliga golvet igen och körde vanligt, rakt fint backande, så han inte skulle få för sig att alltid börja backa snett och runt. Var noggrann med att inte belöna det sneda, men fick därmed lite dålig belöningsfrekvens. Tyckte ändå det var bättre att han fick bli frustrerad än att jag skulle belöna nåt jag absolut inte vill ha.
Rätt var det var lossnade det lite. Han stod på andra sidan dammsugarröret, jag lockade honom till mig så han klev över det, och sen ställde jag mig i position och han backade något steg. Så fort han nuddade eller backade över med ena tassen klickade jag. Fick till närmare tio sådana mot slutet.
Då bytte vi och gick tillbaka upp till böckerna. Nu fick jag någon enstaka nuddning av baktassen, belöning. Sen gjorde han ett spontant kryp. Jag blev så glad över detta oväntade spontanbeteende att jag belönade det och sen bröt vi, gick in i sovrummet och tränade fem fina kryp med låg hand framför. Det var riktigt längesen vi tränade kryp, så det var oerhört kul att se hur fint det satt kvar. Efter dessa fem kryp gick vi tillbaka till böckerna än en gång, och nu hade det lossnat helt för honom! Varje gång såg jag hur han medvetet satte upp åtminstone en baktass på böckerna. Efter tio sådana fullträffar på raken slutade vi. Nu ligger han och sover på saken.
Nu är ju frågan hur vi går vidare. Lite mer träning på den här nivån, sen borde jag höja lite. Två böcker på varandra riskerar att göra det instabilt, då kanske han blir rädd. Det vill jag undvika. Får se om jag hittar nån tjockare bok, eller så får vi gå på trappsteg direkt. Undrar om han tycker ett öppet, men lägre, trappsteg är bättre eller sämre än ett täckt, men högre, trappsteg? Får väl testa mig fram.

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑