Jag pallrade mig ner till klubben igår kväll. Monica hade anordnat skvallerträning kallad Titta där! som torsdagsevenemang och det var många som dök upp. Det var riktigt trevligt. Och nyttigt för den busige svarte. Bra att det var en massa olika raser, från liten chihuahua (?) med kläder via basenji och spaniel upp till aussie, collie och rhodesian ridgeback.
Jag vilade mig på en bänk några gånger, men det var en solig och fin kväll, så det fungerade bra.
Det gick ganska bra för Lakrits också, han ville dra iväg ett par gånger, men på det hela taget skötte han sig fint och har börjat förstå att hund = titta på matte. Vi utökade även till att ”rrrr” = titta på matte. Kändes som vi utvecklades ett par steg framåt.
Idag skulle jag ha varit med som observatör på Evas Bodfäldts Sikta mot stjärnorna som ersättning för vårt sista kurstillfälle som jag missade pga sjukdom, men då hon ögonopererades igår blev det inställt idag. Nytt tillfälle 13 maj, får se om jag kan vara med då.
Ikväll är det lure coursing, så vi åker nog dit istället om jag bara orkar. Rolf vill fota springande hundar, och det vore himla kul att testa detta med Kasper, tror han vore som klippt och skuren för LC.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: skvallerträning
Det var kallt ikväll när vi hade rallypremiär. Då torsdagsansvarige uteblivit var det tur att Carola och jag var där, för det kom flera nya. Både såna som ville köra rally och såna som egentligen tänkt träna annat, men som drogs in i rallyträsket. Så vi hade riktigt kul. Det började dock med skvallerträning då Lakrits blev supertaggad på de andra hundarna och fick lugnas med smaskig baconost.
Kasper tyckte dock det var KALLT. Carola hade förberett en 15-skyltars nybörjarbana, och jag gick den ett varv med vardera hund. Jag började med Kasper medan Lakrits fick sitta uppbunden på altanen. Tyst och fin.
Det var svårt att få Kasper med mig riktigt, tror det var kylan. Han halkade efter, särskilt i början. Ett moment var särskilt svårt: Sitt och Stå. Där provade han ett ligg istället. Vi gjorde om och då gick det bra. Efter banan fick han gå och lägga sig i bilen med en fleecefilt över sig.
Lakrits tur. Han har ju bara fått göra lite enkla övningar i köket så det var spännande att se hur han skulle reagera på en bana. Skyltarna både intresserade och avskräckte. Skylt nummer 3 var Fronten, sedan vänster ingång och gå vidare. Att få honom att göra Fronten så han hamnade bredvid skylten var svårt. Han satte sig snett och ville undvika skylten. Vid tredje försöket kom han istället för nära så han välte skylten. På fjärde försöket blev det skapligt och jag belönade med baconosten. Nu var det inga problem sedan att hamna bredvid skylten. Några skyltar bort fanns Fronten, sedan höger ingång och gå vidare. Nemas problemas. Vid momentet Sitt och Stå hjälpte jag honom lite genom att ta ett steg fram vid Stå, för det kommandot kan han ännu inte ordentligt. Sitt och gå runt gick bra, liksom övriga skyltar som handlade mer om olika typer av svängar. Jag är riktigt nöjd med honom med tanke på att det är första försöket på en rallybana.
Ja, just det, Lakrits kissade inne på ett draperi också. Pinsamt! Var inte det minsta beredd på nåt sådant. Jag torkade upp så gott det gick och hade på nåt rengöringsmedel, men strax var han där igen. Nu blev jag riktigt arg på honom och sen fjäskade han runt mig en stund. Hoppas att tillsägelsen räcker för att han ska låta bli detta i framtiden.
Vi avslutade med gemensam fika och satt och snackade en stund. Lakrits fick hänga med in och passivitetsträna tillsammans med fyra okända hundar. Det gick jättebra, är väldigt nöjd med den biten.
Dagens valpkurs gick mycket bättre än sist ur gnällsynpunkt. Ja, egentligen ur alla synpunkter, men förra gången var han ju också världsduktig på vissa saker.
Lite gnäll kom det periodvis, men han kopplade av bättre. Och en del övningar vi gjorde var effektiva, så med lite mer träning blir det nog jättebra.
Vi började med att berätta hur träningen gått under veckan och så fick vi visa upp vår geni-/shejpingövning. Jag passade på att fråga Carina om Stolpen och fick visa hur långt vi kommit med den. Hon tyckte det såg bra ut, och tipsade om att varva med extern belöning och inte bara handen när jag ska fejda bort godishanden, t.ex. en skål med godis framför hunden. Över huvud taget talades det mycket idag om vikten av att variera belöningarna, både typ av belöning och placering (båda händerna, munnen, externt åt något håll, kasta).
Vårt shejpingtrix blev så här:
Jag sitter på en stol och så böjer jag mig fram och lägger vänsterarmen över bägge knäna.
”Var hänger du då?”
På det kommandot hoppar Lakrits upp med framtassarna på armen och verkligen hänger på mig. Ibland hänger han ner med huvudet också, men det sitter inte hundra än.
”Hos matte, såklart!”
Inte så avancerat, men det mottogs väl.
Sen hade vi en skvallerövning. Jag har ju gått en ren skvallerkurs hos Eva B, det här var introt, kan man säga. Lakrits var duktig på detta, och jag vet ju hur vi ska köra vidare.
Nästa övning var något Carina kallade Indianen: att kalla in när hunden tittar eller redan är på väg mot mig. (Detta ska man se till att göra 80 % av inkallningsgångerna.) Man ska sträva efter att alltid kalla in till något, inte från något. Övriga 20 % kan ske när hunden är riktad från/på väg från föraren.
Denna övning gjordes genom att hon höll i hunden medan föraren knatade bort en bit och kallade in med leksak som belöning. Lakrits tyckte det var så där halvkul. Han tog den lite, men släppte rätt snart. Jag har ju fått lära mig på diverse kurser (bl.a. Eva Sognevik och Bus och lek med Anette W) att prata med ljus och glad stämma (kvittra) till hunden för att få den att vilja komma, och nu kom just samma Anette med en konstruktiv synpunkt – den ljusa rösten kunde göra att jag blev intressantare för Lakrits än leksaken! Så – bort med rösten och köra enbart leksak blev nästa prov när vi skulle testa att smyga undan från hunden och se om den märkte något, och om vi kunde göra en inkallning utifrån det. Lakrits är ju ingen man smyger undan från, men enbart leksak utan röst gav faktiskt resultat! Jag märkte att så fort jag sade så lite som ett Bra! att han grep kaninskinnet så släppte han – antagligen i tron att nu skulle vankas godis. Här ser man ett tydligt exempel på hur mina båda hundar är väldigt olika – med Kasper behöver man vara rejält roligt och anstränga sig mycket för att man själv ska vara intressantare än omgivningen … En mycket bra lärdom.
Därefter var det mycket inomhusövningar. Skönt, för det var 30 grader varmt ute. Vi tränade bl.a. hantering, som utgick ifrån Ryggsäcken med en godishög framför. Vi satte oss på golvet och började träna de första stegen av dessa moment:
Klor:
- tass i handen
- hålla i och pilla lite på klo
- föra en tång till klon
- klippa med tången
Vid alla dessa delmoment ska hunden vara lugn och hålla tassen still som kriterium för att man ska släppa tassen och ge en godisbit från högen.
Tänder:
- lyfta lite på läppen vid sidan av munnen
- lyfta på båda läpparna
- in med ett finger till tänderna
- in med finger och öppna käkarna
Samma kriterium – lugn och stilla hund, så släpper man det man gör och ger en godisbit från högen.
Öra:
Samma sak, lyfta örat, ner med ett finger grundare/djupare.
Nästa moment var handtarget. Det kan ju Lakrits redan, så vi fick visa det. En sak jag aldrig gjort var att köra även med höger hand och att variera positionen på handen till mellan benen osv. Inga problem förrän vi kom till höjd hand där hunden skulle hoppa för att nosa. Lakrits satte sig och bara tittade på mig. Efter några försök trillade poletten ner hos mej. Ett sådant handtecken gör jag ju när han ska sitta still och inte springa fram till Kaspers matskål! Han tolkade alltså övningen som Stopp. Mycket bra gjort, egentligen!
Carina tipsade om att hon kör öppen hand även i brösthöjd, till och med två utsträckta öppna händer (tänk fågelskrämma), för signalen Kom. Samma som jag gjort, fast bara nere vid vänstersidan. Till Stopp-signal har hon använt knuten hand. Till sin bc har hon stått som fågelskrämma med två knutna nävar, hunden stannar och kikar omväxlande på den ena och andra handen, ivrig att se vilken hand hon tänker öppna. Det har blivit som en rolig lek dem emellan. Kul!
Så nu ska jag försöka ändra mitt Stopptecken från öppen lyft hand till knuten lyft hand. Vi får se hur svårt det blir…
Det sista vi gjorde nu när hundarna var trötta var en passivitetsövning. Ryggsäcken igen med godishög framför, sedan släppa taget om hunden när den känns helt lugn och samtidigt införa kommandot Vänta. Sedan fick vi testa oss fram och avlägsna oss lite (men fortfarande ha koll på hunden och högen). När hunden var riktigt lugn och fin – varsågod. Gick kanon. Men å andra sidan var han bra trött nu, får se nästa försök när han kanske är lite piggare.
Efter lite velande bestämde jag mig för att passa på och köpa nya Kontaktkontraktet med dvd och handledning till kurspris. Jag har ju redan gamla versionen, så är det någon som vill köpa den till ytterst reducerat pris går det bra att höra av sig…
Ska börja med igårkväll då det regnade och marken var plaskblöt. Jag testade ett Ligg mitt på geggiga grusvägen, och ta mej sjutton, lade han sig inte ner direkt! Belöning med kastad leksak.
I morse njöt vi av att det var hela tio grader varmt. Vi mötte mellanschnauzern och den trista hussen som numera inte hälsar efter att jag ville träna hundmöte på mitt sätt och inte på hans (!). Sist vi möttes var schnauzern lös och kom fram medan Kasper var lugnt (kopplad) vid min sida. Jag minns att jag då skadeglatt noterade att schnauzern inte lydde deras inkallningskommando. 🙂
Även den här gången gick mötet bra. Jag såg Kaspers kropp stelna till när han fick syn på hunden lite längre upp på andra sidan vägen. Kände efter i godispåsen. I princip tom. Attans, jag som gärna vill skvallerträna varje chans jag får. Tog ut påsen ur ficken och fick genast Kaspers intresse riktat mot påsen istället för mot hunden. Jag vände omständligt och extra långsamt ut och in på den och lät honom vara med och nosa. Skakade ut ett par ynka smulor som han letade reda på på marken, och sen fick han nosa av påsfodret noggrant och hjälpa mig se att där inte fanns något mer. När vi hade klarat av denna ritual hade husse och hund hunnit passera. Kändes så bra att ha vänt detta möte till något positivt.
Skulle en snabbis till Ica och lät Kasper hänga med. Nästan framme möter vi en av traktens russlar, och jag ser på Kasper att han är på väg att vilja rusa fram. Jag ställde mig med ryggen mot husse och hund och motar Kasper samtidigt som jag pratar med dov röst att han ska låta bli.
Då kommer husse fram (fast det ser jag ju inte förrän jag vänder mig om, har ryggen mot honom) med hunden framför sig i utsträckt koppel och säger:
”Han är så snäll, och förresten, har de inte träffats förut. Det är väl din med?”
Underförstått: här kommer jag fram med min hund och hälsar.
”Ja, men jag vill inte”, svarade jag snabbt. Insåg att det var lite ohövligt, så jag lade till: ”Jag håller på att träna honom att inte bry sig.”
Får då till svar: ”Jamen, han är ju hund. Hundar bryr sig.”
Replikerar: ”Det har vi lite olika åsikter om, du och jag.”
Exit Eva och Kasper.
Så nu har jag väl gjort mig ovän med en hundägare i trakten. Må så vara. Jag förbehåller mig rätten att själv välja om jag vill att min hund ska hoppa fram till en annan hund taggad till öronspetsarna eller inte.
Vad kan man hitta på för träning med nyopererad hund i tratt? Jag kom på (tack vare Tina!) att nyintroducera Rutan i lilla hagen hemma vore en lagom krävande uppgift. Vi har bara tränat rutan ytterst lite, förra våren på kurs hos Cattlin. Då körde vi med targetplatta (musmatta) i bakkant av rutan. (Att placera targeten i bakre delen av rutan hade enligt Cattlin en poäng: ofta stannar hunden lite tidigare än man tänkt sig, och har man då tränat in bakre delen så hamnar hunden automatiskt i mitten.) Både targetplatta och ruta var då helt nytt för den lille halvåringen, så vi kom inte så långt. Sedan har andra saker tagit överhanden och jag har lite glömt bort detta moment. Ända tills jag då läste i Tinas blogg om Sabinas träning…
Jag satte upp konerna och började med att repetera targetplatta, för det var ett tag sen. Först trodde Kasper att vi skulle gå runt den, som på klossträningen. 😉 Efter en minut eller två hade han hajat, och vi körde bortåt tio repetitioner med bara tass på target.
Sedan lade jag en godis på targetplattan medan Kasper såg på, nejade och gick ett par meter utanför rutan. Han satt förväntansfullt och tittade på mig så jag tänkte att vi kör väl kommando direkt på detta: ”Rutan!” Vips var han inne och tog köttbullebiten. Jag klickade och han kutade tillbaka och fick en godis till.
Jag vill ju inte att han ska börja nosa efter godis på marken inne i rutan, så rätt snart körde jag med tom targetplatta och kastade en godis när han stannat vid targeten och tittade på mig. Emellanåt sprang jag istället in till honom och gav godiset eller startade en lek. Jag borde kanske testa att kasta en boll här eller kanske en externbelöning, så det blir snabbare belöning efter klicket.
Vi startar nu ett par meter ifrån rutan, mest för att hagen är så liten att det inte går att variera så mycket. Längre fram får vi byta plats och öka avståndet, men just nu känns det här som lagom nivå.
Han tyckte det var kul, men emellanåt avbröt han sig för att titta på omgivningen. Då kan det ta någon minut innan man får kontakt igen. Och när det kom ett par golden på andra sidan häcken skulle han ju fram till hagstaketet för att skälla. Fick passa på att försöka köra skvallerträning istället. Att i det läget fortsätta med det vi höll på att träna är helt dödsdömt.
Och så lite bilder från Skåneresan i början av veckan:
De öppna vidderna är härliga, så länge det inte blåser för mycket. Vi hade riktig tur med vädret.
Kasper kunde koppla av efter ett tag, och här ligger han i sin typiska grodbensställning.
Min bror är inte så hundvan, men han tyckte att Kasper blivit lugnare och trevligare sen sist.
På spaning i solskenet. Det var rejält gyttjigt på åkrarna när snön smälte.
Vi mötte brorsans sambo när hon skulle ta sig en tur på Samantha.
Stora kusin Linnea tyckte Kasper var kul, bara han inte ville slicka henne i ansiktet. Här är det snarast katterna utanför stallet som lockar Kasper.
Den smutsiga skånska leran tvättas av lite provisoriskt i handfatet, medan Linnea undrar vad hunden gör för något däruppe.
Lillkusin Markus, 1,5 månad, och Kasper fungerade förvånansvärt bra ihop.
Gick långpromenad efter sovmorgon. Kasper var pigg som sjutton efter att ha väntat på matte hela morgonen. Vi mötte en tre–fyra hundar och passade på att skvallerträna. Det gick ganska bra, förutom en gång då Kasper blev lite ivrig och ville fram till den mötande hunden.
Väl hemma mötte vi grannen med en alldeles ny liten kattunge, en kille som än så länge inte fått något namn. Då blev Kasper lite hoppig, både granne och kattunge på samma gång… Med möda fick jag honom att sitta, men svansen gick ju som en elvisp, och hur lätt är det att sitta fint då?
Var i samma veva inne på närmaste ICA för att handla. Slut på både vispgrädde och blockchoklad! Hur korkad får inköpsansvarige vara? Två nyckelingredienser helgen före julafton… Nu har Sara fått shoppingorder istället, hon och pojkvännen är på väg hit och får ta omvägen över en mer välsortad butik.
Idag tränade vi störning och skvaller i Vallentuna Centrum. På vägen dit kom jag på att jag behövde köpa några band i sybehörsaffären som ligger alldeles i utkanten av centrum, så vi gick dit först. Därinne betedde sig Kasper som en alldeles vildsint hund, skulle hoppa och dra, och det gick inte att få honom att sitta still med än några sekunder i taget. Jaha, hur skulle den här träningen gå mitt i centrum?
–Den här hunden behöver tränas, sade expediten. Suck. Hoppas hon har möss i butiken och det är därför han beter sig så här, tänkte jag elakt.
Nästa stopp var utanför Swedbanks uttagsautomat. Där stod det några människor i kö, och andra passerade förbi. Inga hundar inom synhåll, så jag började träna lite med Kasper där på torget. Att träna fotposition har han börjat tycka är superkul, så det gjorde vi en hel del. Han brydde sig över huvud taget inte om att folk gick förbi. En del tittade lite åt vårt håll, men det bjöd vi på. När jag sen satte honom och skulle ställa mig framför för att träna lite backande hände något oväntat. Han hängde med, och ställde sig vid min vänstra sida… Gulligt! Jag fick köra Sitt och Vänta för att han skulle förstå att nu var det inte fotposition som gällde. Det är ju helt kanon att han hängde med spontant så där!
Det gick förbi två hundar medan vi var på det nedre torget, men Kasper var så upptagen av träningen att han helt ignorerade dem! Wow! Den andra hunden ville jag att han skulle uppmärksamma, så jag avbröt träningen, gick några steg och ruskade lite på mig så han skulle förstå att nu var det inte uppställning som gällde. Först då tittade han till på den andra hunden. Jag klickade och belönade. Första gången någonsin jag velat uppmärksamma honom på en hund…
Vi gick upp till passagen mellan Konsum och ICA, där det rörde sig lite mer folk. Det stod en husse med hund inne i värmeslussen till Konsum, så vi ställde oss mittemot och började träna. Kasper kastade bara nåt ögonkast åt den andra hunden, och valde sen att träna med mig istället. När hunden sedan kom ut passerade vi den, och jag klickade och belönade Kasper säkert fyra–fem gånger för att han inte skulle bry sig om den hunden. Det gick jättebra.
Jag passade också på att skvallerträna på några småbarn som gick förbi väldigt nära. Så länge de går ett par meter bort är det ingen fara, men kommer de på nån meters avstånd har Kasper en tendens att hoppa mot dem i hälsningsiver. Med klick och utkastad belöning (kombinerat med nån varnande morrning från min sida) fick jag honom att avstå från att kasta sig över smågluttarna.
På hemvägen stötte vi på en vit liten pudel med husse som väntade utanför leksaksaffären. Där är det en gång på kanske 2,5 meter innan det blir buskage, och normalt hade jag valt att gå runt buskarna. Men nu tänkte jag att nej, vi ska gå förbi mellan butiken och hundekipaget. Den hunden visade sig vara det svåraste idag. Så länge vi var på kanske tre meters avstånd gick det bra med klick och belöning, men när vi kom närmare gav Kasper ett par gläfs ifrån sig och började med lekinviter. Jag fick neja ett par gånger och sedan intensivt klicka + belöna oss förbi dem. Egentligen borde jag ha vänt och passerat ett par gånger till, men nu bar jag en tung hundmatspåse i handen, så det fick anstå.
Den här typen av träning behövs en masse, men jag tycker ändå Kasper var jätteduktig idag, undantaget sybehörsaffären och kanske den vita pudeln.
Hemma däremot har Kasper börjat ta sig friheter. Måste skärpa upp övervakningen av honom, tror jag, för på sistone har han börjat med saker han inte gjort någonsin tidigare, typ ta pennor och annat intressant som ligger på bord. I början trodde jag han hittat grejen på golvet, men nu har jag insett att han faktiskt tar dem från skrivbord, soffbord osv. Vattenspruta fungerade ju kanon när han var valp, ska nog ta till det igen. Får också se till att han har lite roliga alternativa leksaker tillgängliga framme.
Så var det då dags för skvallerträningskursen för Eva Bodfäldt. Riktigt lyxigt att ta en hel vardag till att gå på hundkurs, men är man egenföretagare kan man ta sig såna friheter…
Det var en mycket intensiv dag, men jag ska försöka sammanfatta det viktigaste (riskerar bli långt).
Hon började med att jämföra inkallning med skvallerträning. Inkallning är detsamma som ett Nej, en signal att avbryta något hunden håller på med. Det är lätt att det blir en konflikt, att negativa känslor kommer fram eftersom det är en verbal signal. Skvallerträning görs helst med klicker och är då neutral och exakt. Det handlar inte om några Nej, utan snarare ett Bra att du såg det där! Det blir en positiv attityd. Föraren är tyst och avslöjar på så sätt inte den egna sinnesstämningen (Hjälp, det kommer en stor hund därborta! Hur ska det gå?). För att denna träning ska vara framgångsrik krävs ett starkt och varierat belöningssystem, annars kommer det inte att fungera. Skvallret fungerar som en aktivering och arbetsuppgift för hunden – hunden håller koll på omgivningen och meddelar föraren när det är något på gång.
Det hela går ut på att göra en positiv förstärkning, och man bör börja träningen i sådana enkla situationer att resultatet inte spelar någon roll. Hunden ska kunna få göra fel utan att det betyder något. Man gör skvallerträningen som en form av aktivering.
Starta träningen på lämplig plats genom att visa klicker och godis/leksak så hunden förstår att det är träningsdags.
Man kan, beroende på hund och situation, välja att belöna tre olika beteenden:
- Hunden stannar upp mot objektet
- Hunden tittar bort från objektet
- Hunden skvallrar till föraren
Rör sig hunden däremot mot det uppdykande intressanta objektet, och först därefter tittar tillbaka/återvänder till föraren ska detta inte belönas. Visa att hunden nollat.
När hunden gjort rätt – stått still, tittat på objektet och sedan tittar på föraren klickar man snabbt (så exakt man bara hinner) och belönar. Viktigt är att variera belöningen ofta, både baserat på hur stor utmaning hunden klarade och så att hunden inte tröttnar. Detta känns särskilt viktigt med Kasper, undrar om det är här en del av våra svårigheter ligger i annan träning? För som Eva sade är ju Kasper en mycket intelligent och snabblärd hund. Måste komma ihåg att variera mina belöningar mera!
Olika förslag på roliga belöningar:
- olika slag av riktigt gott godis, gärna kasta det engagerat lite bakåt istället för att bara passivt ge det direkt till munnen
- repboll, kampleksak, handske i snöre och lattja igång rejält
- att springa iväg med hunden
- att knuffa till hunden och backa undan samtidigt som man säger något glatt med ljus röst, upprepa flera gånger
- viktigt är att delta i belöningen mentalt, var inte kvar i nästa träningssteg!
När man tränar detta räcker 5 repetitioner per ställe, låt sen hunden vila innan ni fortsätter på ett annat ställe, så hunden inte förknippar övningen med bara en viss plats. Börja gärna träna hundmöten med en hund som man känner sig trygg med, en kompis.
Vi tränade i omgångar i ett antal olika konstellationer: först inne med liten störning tills de fattade konceptet, sen ute på gatan där all uppmärksamhet belönades oavsett vad den gällde – fotgängare, bilar, hundar, precis allt som hunden uppmärksammade och återkopplade till föraren. Här var svårigheten snarast att hinna med och uppfatta allt. Föraren har mer att träna på än hunden. Sen övergick vi till överraskningar. Ett ekipage ställde sig nära en husknut, sen kom människa med eller utan hund runt knuten och överraskade hunden. När detta gick bra gjordes svårare övningar som störande lek.
Vi avslutade med att göra upp var sin handlingsplan för fortsatt hemmaträning.
Min och Kaspers plan ser ut så här:
A) Träna på människor och hundar:
– Vallentuna Centrum: mest människor, enstaka hundar
– till helgen kanske grannarna, om de är ute
– promenaden vid Vallentunasjön, där brukar man möta många hundar
– kanske kompisträff med Enzo?
– deltagarna på viltspårkursen på söndag
– gå förbi skola/dagis när lekande barn är ute
b) Träna på vilt:
– dra en klöv över gräsmattan utan att Kasper ser det, sedan gå med honom där och se om/hur han reagerar på doften. Skvallerklicka detta. Kanske dra på fler ställen om detta ger gott resultat.
– åka till Solna och träna på kaniner
– försöka få till rådjursträning på ställe där de brukar vara (på ängen nån km bortom flygplatsen, nedanför Cattlin, fler ställen?)
Även om man inte ser viltet kan man försöka klicka för doften så snart man ser att hunden börjar spåra vilt (till skillnad från vanlig nosning).
När hunden blir mer skvallererfaren:
Successivt tar man bort ”enkelt skvaller”, typ bilar, människor, och belönar kanske var femte sån. Man belönar bara svårare objekt: sånt som dyker upp snabbt och plötsligt, skuttande barn, skateboardare, hundar osv.
Nyckelordet är VARIATION!
Utöver allt detta fick Kasper en mycket nyttig lektion i passivitet. Eva rekommenderade oss att köra Ryggsäcken så snart hunden var lite stökig – ta hunden mellan benen och klappa på bringan. Inte hålla fast så det blir en kamp, utan bara lugna med handen. Detta kan även vara bra till tunnelbana och liknande situationer.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer