Bra val av dottern. 🙂
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Författare: hundadmin (sida 91 av 199)
Nu har vi lämnat över Kasper för lite hundtestande. Klokt av Karin och Petter att testa ett par dagar hur det är att ha hund innan man eventuellt går åstad och köper en. Mat, lite tuggisar, leksaker och snuttefilt är medpackat. Jag vet ju att han får det bra hos dem, men lite övergiven såg han allt ut när Rolf, jag och Lakrits gick – utan honom. Det går nog över nu när de ska promenera hem till sig efter den goda julmiddagen hos släkten. Det ska bli kul att höra hur hans dagar ter sig. Det ska visst bli både löprunda och dag på jobbet inne i stan.
Jag trodde inte det skulle behövas något julbad i år, eftersom Kasper badades rätt nyligen. Men tack vare årets julväder på +4 grader, relativt vindstilla och en svagt blå himmel tog husse med Kasper på en julcykeltur bort till Ormsta och tillbaka. Nöjd, men lerig, hund var resultatet. Alltså: julbad.
Kasper finner sig rätt väl när det är baddags.
Dessförinnan hade jag tagit båda hundarna på promenad. Jag hade med två fickdummies och gömde dem lite här och där och skickade Lakrits på dem. Kasper tycker att de här är rätt kul också (när han inte har annat för sig) så jag utnyttjade honom lite med. Bra för Lakrits stadga att få sitta stilla medan Kasper och jag lattjar med en fickdummy – kastar, fångar, har dragkamp och skakar som en råtta.
På ett ställe gömde jag en brun dummy i ett tätt mörkgrönt busksnår utan att Lakrits märkte det. En bit bort kastade jag sen den andra, orange, dummyn som en störning några meter upp på en slänt. Lakrits var bra sugen på att hämta den orange, men vi tog något steg framåt tillsammans och så skickade jag honom bort mot det gröna buskaget. Blåste stopp och närsök, och strax kom den in. Sedan fick Kasper ta störningsapporten istället, och det gjorde han med bravur, den lille rackaren. När han bara vill är han jätteduktig!
Den senaste tiden har det mest blivit promenader i hemmatrakten, även om några tennisbollar förgyllt tillvaron lite för den svarte. Ja, även Kasper tycker emellanåt att det är kul med boll.
Idag fick spagettisleven hänga med ut och jag hivade iväg fyra bollar i olika riktningar. Sedan gällde det för lakritsremmen att hämta in just den tennisboll matte ville. Han var duktig och var oftast rätt ute.
Vid ett tillfälle ville han gärna välja höger boll när jag ville få in vänster. Blåste stopp och han stannade. Vid mitt Vänster vek han vänster, men snodde runt efter ett par meter. Nytt stopp. Nu väntade jag lite medan han stint stod och tittade åt höger. Jag stod med utsträckt arm som pekade åt vänster. När hans koncentration åt höger avtog och han vred lite på huvudet åt rätt håll sade jag Vänster igen. Och nu blev det rätt!
Med det önskar vi god jul härifrån Vallentuna.
Hade en kompis uppe här några dagar. Vi var på härligt Yasuragi och lite shopping inne i stan.
Jag fick en tidig födelsedagspresent av henne. Se vilken vacker ljuskrona!
Betydligt mildare än förra året, men de två plusgraderna kändes ändå hårt på grund av den bistra vinden. Vi fick startnummer 10, vilket var ganska lagom. Då hann jag titta på några ekipage före oss, men behövde inte vänta jättelänge. Det var 25 ekipage totalt som startade idag.
Lakrits, då? Jag tror han var tagen av alla människor och hundar, han är inte van vid så stora evenemang. Han löste de långa passivitetspassen genom att nosa på fläckar, äta gräs och pipa. Däremot var han inte särskilt på i aktiviteten.
På minussidan
Okoncentrerad, åt gräs och luktade på goda fläckar, även när han skulle vara i fotposition. Fick flera gånger släpa iväg honom från fläcken.
Pep mycket, oftast inte superhögt, men alldeles för frekvent.
När en annan hund knallade medan vi stod i linjen, knallade även Lakrits. Jag tror han trodde det var lekdags när han såg två hundar ”inne på plan”.
På plussidan
Tog in alla fyra dummisarna, även tvåan, som jag pekade ut för honom för att jag trodde att han inte varit observant på den vänstra kastaren.
Gick inte upp i aktivitet när vi stod i linjen, utan var lugn och stadig vid sidan (förutom när den andra hunden knallade, då).
Bra avlämningar, även om de var i brösthöjd vid ett par tillfällen.
Jag har aldrig varit med om detta okoncentrerade beteende förut, inte när han vet att det är arbete på gång. Jag gissar att det var en försvarsmekanism som trädde i kraft för att det var en lite för jobbig miljö. Det var med andra ord en bra träningssituation och jag är iallafall nöjd med att jag fick alla fyra apporterna in i hand.
Största grattiset går till Cia och Speja, som klarade sig in i finalen och slutade femma. De åkte ut på en dubbel som Cia fick dirigera på. Men notera: Speja grejade dirigeringen så småningom, jätteduktigt av en nybörjarhund! A2 regerar såklart!
Fick skjuts med Annika upp till den fina stenskogen. Eftersom hon redan har tre bestar bak fick Lakrits åka mellan mina ben i höger framsäte. Lite trångt, men finfint arrangemang, tycker Lakrits, eftersom han då har chans både att slicka på föraren och peta på växelspaken. Man måste ju börja fila lite på körkortet …
Efter lite rastning inledde vi med med en fyrkant till Lakrits. Jag körde spårat, synligt där några av sträckorna var skapligt långa. Trots att skogen är gles där och att jag hade med röda snitslar att sätta upp var det nätt och jämnt det gick att urskilja de olika delsträckorna. Lakrits hade inga problem att ta in de fyra apporterna. Jo, just det, på nummer tre såg både jag och Lakrits hur en hare skuttade iväg från oss bort genom skogen. Nu var det ju Lakrits jag hade med mig, och inte Kasper, så jag tänkte inte närmare på detta, utan skickade mot trean som skick nummer två. Det visade sig att han inte hade glömt bort pälsskutte. Han plockade upp dummyn för att nästan omedelbart släppa den och istället springa efter herr hare. Jag blåste inkallning sisådär fyra gånger, hade rätt dålig sikt bort mot hans håll, och vips dök han upp igen. Utan dummy dårå. Men duktigt iallafall att avbryta harjakten. Istället gick vi tillsammans bort till trean, och där låg dummyn, bara en tre–fyra meter från utläggningsstället.
Vi tog samma fyrkant ett varv till, men denna gång osynligt. Dvs Annika och de tre gick bakom oss och droppade apporter medan Lakrits fick gå fot varvet runt igen. Det gick precis lika bra, ingen tvekan alls över vad han skulle göra. Och minnet av haren vid trean var som bortblåst. Annikas tips nu är att antingen öka avståndet ännu mer på spårat, synligt eller att testa med spårat, osynligt igen, fast på lätt terräng och kort avstånd.
Cheysie fick en annan fyrkant, där jag och Lakrits gick bakom och droppade. Hon är verkligen superduktig på spårat, osynligt och springer med värsta entusiasmen ut till dummisarna. Sedan fick Tindra några dirigeringar innan vi bytte till att kasta markeringar istället.
Jag kastade med vit dummy och bytte ut denna mot en liten mikrodummy innan Annika skickade Cheysie följt av Tindra. Sen bytte vi plats och Lakrits fick två kast av samma typ. Han hade absolut inga problem att hitta småttingarna. Det svåra här är som förare att se att hunden har hittat föremålet, för det är så litet att det inte syns i munnen. Man ser mest på den målmedvetna tillbakaspringningen att uppdraget är slutfört.
Andra adventssvamp.
Tog hundarna till närmaste Angarnsreservatet. Kasper blir som vanligt tokig av lycka att få springa i skogen och kopplet trasslar sig maximalt. Här kan jag inte släppa honom, så när jag tröttnar på hans fasoner får han finna sig i att bli uppbunden i något närbeläget träd. När Lakrits övning är klar får Kasper ibland också ta en boll eller en liten dummy på kort kastavstånd. Det är mäkta roligt, tycker han. Om det inte finns något ännu intressantare spår i närheten, förstås…
Med Lakrits gjorde jag tre spårade, synliga fyrkanter i skogsterräng på ganska korta avstånd. Denna övning är han riktigt säker på, bortsett från ett par malörer som inte hade med honom att göra. Det första var att det dök upp en matte med hund precis när han kom in med första apporten. Jag hann koppla honom och dra oss undan lite innan de passerade (hon kopplade sin hund också). Jag hade lagt det som var tänkt som skick nummer två precis i deras färdriktning, så vi bytte approach och tog skick tre och fyra först. När vi sen skulle ta skick två var Lakrits lite bortkollrad i huvudet och jag fick hjälpa honom genom att gå några meter närmare och skicka på nytt.
På de båda andra fyrkanterna jag gjorde kunde jag konstatera att han inte alltid sprang riktigt i den riktning jag pekade ut åt honom. Det berodde helt enkelt på att jag pekade fel. Givetvis visste han den bästa och genaste vägen till apporten medan jag blev lurad flera gånger av fel träd. Det var bitvis snårigt, så jag tvingades ta mindre omvägar när vi lade ut, och gick väl bort mig lite vid ett par tillfällen. Man tror man går rakt, men … Hunden vet såklart bäst. Detta visar ju tydligt att han litar mycket mer på sitt eget markeringssinne än på mina dirigeringar.
Lite längre bort i skogen gjorde jag ett par närsök, först ett med bollar invid rötter och en gammal trädstam och sedan ett med minidummies som jag grävde ner i mossan. Jag skickade på dirigeringar, blåste stopp och sedan antingen närsökssignal eller vänster/höger/back. Stoppsignalen tar han jättebra nu, förutom en gång då han redan sett bollen. Inte heller närsökssignalen är något problem. Back har jag tränat en del under veckan på gröna ängen, och det hade faktiskt gett resultat. Han förstod Back mycket bättre än Vänster och Höger idag.
Det är väldigt tydligt att dirigeringsanvisningarna är svåra att få in i huvudet, kommer att ta mycket tid, och jag måste ha mycket tålamod med lillparveln.
Roligt var det också att hitta taggsvamp vid närsöksområdet. Andra advent!
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer