Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 41 av 199)

Utflykt till Wira Bruk

Idag tog vi kameror och hundar och åkte på utflykt. Några bilder har jag redan lagt upp, fler kommer de närmaste dagarna. Wira Bruk är alltid fint, och precis som jag mindes hade de massor av fina bruksvaror som krokar, gardinstänger, eldstadsverktyg och så vidare. Får ta och bege mig dit igen längre fram.

gardin_wira_bruk

Fin gardinupphängning.

Sen gick vi en promenad kring smedjan. jag tittade in genom ett hål ner i smedjan (golvet nedanför låg minst 2 meter lägre än marken utanför). Vips, utan förvarning, hoppade Lakrits in genom hålet. Han var kopplad och jag skrek till, så lika vips hoppade han ut igen. Det var några stenar i väggen innanför som räddade honom från att falla ända ner till golvet!

lakrits_hålet_wira_bruk

Lakrits helt oberörd nedanför hemska hålet.

Så här såg det ut sett inifrån. Genom gluggen ovanför hoppade han alltså, och hade den osannolika turen att det stack ut stenar nån halvmeter som han kunde landa på och efter mitt utrop direkt studsa ut igen. Puh! Det hade kunnat bli en jakthund mindre där …

 

147 Kedja nr 141 (365)

147_Kedja_141-365En rejäl gammal kedja inne i smedjan i Wira Bruk.

Bilden är tagen med 50 mm-objektivet på 1/60-dels sekund, f2.8, ISO 400.

 

103 Gytter nr 140 (365)

103_Gytter_140-365 Ett helt gytter av tomhylsor hittade vi på en skjutbana ute i skogen.

Bilden är tagen med 1/60-dels sekund, f 4.5, ISO 100 med fasta 100 mm-objektivet.

 

Franskt besök

besök_fransmänNu har de farit vidare fullastade med inte bara packning utan även nya kunskaper om Sverige. Allt man behöver veta som cyklist, som var man troligast hittar toaletter, vad svensken menar när han säger ten miles, att Sverigeleden finns, att Orsasjön är grund, varm och barnvänlig, att man inte får missa björnparken – och inte heller Legoland längre fram på vägen ner genom Danmark. De har fått en gammal bilkarta av oss där de rivit ur de intressantaste sidorna. Nu är det bara att rulla vidare efter att ha ätit upp sig på svensk midsommarmat!

 

329 Uppackat nr 139 (365)

329_Uppackat_139-365När våra besökande franska gäster hade packat upp stod bara färdmedlet kvar i trädgården. Två vuxna och en treåring har nu varit på resande fot sedan mars och vi hade glädjen att få välkomna dem till den svenska midsommaren.

Fotot är taget med mobilen.

 

Träning i Verka och träningstävling i rally × 2

Ulrika hade förberett ena sidan av dammen med dolda målområden med tennisbollar på höger respektive vänster sida om en tom mittsnitsel. Innan vi gick till andra sidan lade vi ut ytterligare ett målområde (synligt) med dummies ca 40 m ovanför dammen. Sedan gick vi runt och skickade växelvis antingen på rakt linjetag till de kända dummisarna, eller stopp och vinkla höger, eller stopp och vinkla vänster till de dolda områdena. På slutet hade vi varsin tennisboll kvar till höger och vänster, och vi passade på att skicka hundarna på skrådden över dammen. Det var svårt, särskilt vänster, där Lakrits gärna ville dra sig på hitre dammkanten istället. Annars är jag ganska nöjd med hans dirigeringsarbete, gjorde nån miss själv där jag var lite sen och trodde den nervikta snitseln befann sig längre åt höger än den gjorde.

Sedan kastade Carina markeringar ännu längre bakom det gamla dummyområdet, och då vart det högre fart på Lakrits Över-arbete. Här vid dammen var det ju ett gyllene tillfälle att träna Över, vilket Lakrits lyssnade på nästan alla gånger. Däremot stannade han oftast för att skaka av sig uppe på andra sidan och kom då av sig i linjetaget. Lite fler såna markeringar en bra bit in på land på andra sidan vattnet vore alltså bra för att få bort detta beteende.

Sen gick vi på linje längs en stig. Carina gick sist och kastade bollar med sleven, än åt höger och än åt vänster. Hon sa ”vänster” eller ”höger”, och när vi vänt oss åt rätt håll, kastade hon en tennisboll ut i det höga gräset som en hund i taget fick apportera. Det roliga var här att Lakrits vände sig rätt snabbare än jag – han lyssnade alltså på vad Carina sade och agerade därefter. 🙂

Lackepacke fick chansen att eyewipa Cheysie på en markering: Knäckande för lillgulingen som sedan skärpte sig. Han fick också ta en som Aya inte sett, så lite stolt var han nog där bland damerna.

Sedan kom vi fram till sökområdet som Ulrika också förberett. Det var ängsmark med mellanhögt till riktigt högt gräs, en gångväg rakt genom området och på vänster och höger sida var det skog. Bakom området var en mindre grusväg samt en hästhage.
Detta sök blev väldigt svårt för hundarna, fast det såg enkelt ut. Det var medvind och hundarna ville gärna dra sig in i skogskanterna. Lakrits var borta i högra skogen en bra stund och jag fick till slut kalla tillbaka honom. Hästarna kanske också gjorde att hundarna inte sprang tillräckligt djupt? De sista apporterna var just de allra yttersta. Lakrits fick in en apport snabbt (också långt ut i och för sig), men sen gick han bet trots idogt sökande. Vi fick gå ut allihop, både hundar och människor, för att få in de sista. Bra, men svårt, alltså.

Hem och jobba nån timme, lite snabb mat och sen båda hundarna in i bilen igen bort till klubben. Det var träningstävling i rally ikväll (inte den optimala kvällen sett ur mitt perspektiv, men det visste jag inte riktigt när jag anmälde). Jag hade valt att anmäla Lakrits till nybörjarklass, men ville testa hur Kasper skulle gå i fortsättningsklass. Visserligen har vi inte tävlat oss upp dit än, men han kan ju momenten. Jag ville kolla av om han också stannade på banan utan att kuta iväg på något spännande runt omkring: en annan hund, en häst, en fågel eller nåt annat han fått vittring på.

Det var tolv som startade i nybörjarklass och Lakrits blev tvåa med 97 poäng! Avdragen var 1 nosning och 2 sen. Mycket bra av rallyotränade Lakrits!

I fortsättningsklass var det fyra startande och Kasper inte bara höll sig på banan (en stor prestation som gjorde mig nöjd bara där), utan skrapade dessutom ihop 80 poäng och en tredjeplats. Avdragen var -10 på fel övning då han satte sig upp på Sitt-Stå-Gå runt när jag var nånstans bakom svansen. Det där var det länge sedan vi tränade, så inte så konstigt. Sen var det lite smågrejer som gav -10: 6 poäng på nosningar, 2 sen och 2 bristande kontakt. Jag är hur som helst supernöjd med honom. Då kanske jag vågar tänka mig att tävla klart nkl så småningom och gå vidare till fkl även officiellt.

Stort tack till Carola med flera som anordnat denna fina träningstävling på klubben!

Sök vid Veda-bron

Det slog mig plötsligt – vad behöver Lakrits träna? Jo, sök och vattendirigeringar.

Och vad tränar vi så här dagligdags på hemmapromenader? Jo, närsök, markeringar och dirigeringar. Och så lite stopp och inkallningar, förstås. Häpp.

Alltså var det dags att styra kosan till ett sökområde. Valet föll på området efter Vedabron. Det stod en bil med släp där när jag kom, men jag lyckades tråckla mig in utan att spärra den låsta bommen.

Kasper fick hänga med och lägga ut söket. Jag hade fyra tennisbollar och tre 250-gramsdummies. Efter att ha granskat terrängen valde jag ett ganska brett och grunt sök. Vi vallade av och lade ut. Sedan tillbaka till bilen och byta hund. Nu var den andra bilen borta.

Lakrits tog in nr 1, 2, 6 och 7 i ganska rask takt. Det var de båda närmaste på vänster respektive höger sida, så det var ju bra. Sen sökte han ett bra tag innan han kom in med nr 3, den den dummy som låg snett ut åt vänster. Sen tog jag honom fot och gick fram några meter för att se bättre, och skickade ut på nytt. Då kom den högra dummyn som var kvar, nr 5, in. En sista boll saknades, och jag insåg att det måste vara den jag kastat ut rakt i ett stort fält med ormbunkar.

Han höll på länge och letade efter den. Han var inne och frågade någon gång, men blev utskjutsad. Till sist blåste jag in honom när han var helt fel ute och berömde. Så förflyttade vi oss igen, lite mer åt vänster, så jag skulle kunna se ungefär var den kunde tänkas ligga. Så skickade jag på nytt. Efter ytterligare en bra stunds sök hittade han den så till slut.

Det knepiga med ormbunkar är ju att hunden vill hålla huvudet högt över dem för att kunna känna vittringen av apporterna, men då missar de istället vittringen under bladen. Bladen fungerar som effektiva lock.

Därför avslutade jag med att kasta några tennisbollsmarkeringar rakt ut i ormbunksområdena. Inte långa, jag hade ingen kastare med mig, utan bara så långt min ringa armteknik räckte. Det blev tillräckligt svårt, särskilt om bollarna studsade lite vid nedslaget och hamnade på annan plats än nedslagsplatsen. Det gick dock bättre och bättre, mot slutet tror jag han fick in nån ormbunksstrategi. Eller så var det tur. Vi ska nog göra om det där.

Öppen träning hos Jenny Hamring – Över

Nappade på den öppna träningen hos Jenny Hamring som var idag. Vi var sju ekipage, om jag minns rätt, som fick oss en rejäl duvning av markeringar i ösregnet.

De första markeringarna såg förrädiskt lätta ut, men i princip hela startfältet hade hundar som sprang som yra höns överallt utom där apporterna hamnat. Antingen var det mycket svårare än vi förstod, eller så hade alla hundarna alldeles för mycket spring i benen i början.

Träningen var en flerstegsraket: vi började med ”enkla” markeringar i högt gräs framför ett dike. De flesta sprang förbi och över. I steg 2 stod vi nära diket och skickade just över – med nya kommandot Över. Över har jag använt förut, men bara som tillägg till Ut, aldrig vid själva skicket. Nu använde vi det istället för markeringsordet till att börja med, senare istället för dirigeringsordet. Det tog ett tag innan duktiga, stadiga Lakrits faktiskt sprang på det nya konstiga ordet. Han trodde först jag försökte lura honom, att det var en stadgeövning.

När de tagit dig över diket med det nya kommandot backade vi längre och längre bak, sen dirigering till samma ställe med samma ord.

Avslutningsvis kastade Jenny framför diket igen och vi skickade ett vanligt Ut/Feldy – med betydelsen att nu skulle de INTE över hindret. Detta fungerade faktiskt på Lakrits. Om det var en slump eller inte, vet jag inte. Helt säkert är att detta nya kommenderingssätt måste mängdtränas om det ska få nån effekt.

Han blev skärptare vartefter och tog in dummisarna snabbare. Men jag tycker faktiskt att han tar längre tid på sig än vanligt, har tyckt så ett tag. Hoppas verkligen att han inte fått noskvalster eller nåt. Det är väl inte alltid man märker det? Hmmm.

Markeringar och dirigeringar på Strawberry field

Det var varmt idag när Mona, Annika och jag samlades för att träna. Nu fick hundarna springa sig lite svala genom krondiket, men ack så svarta de var efteråt. Det syntes på gulingen Cheysie, så vattenslangen fick komma fram här hemma. Nu ligger Lakrits på tork inne på svala toagolvet.

Vi lade ut två dirigeringsområden med varsina apporter på väg ut till bortre fältet. Sedan sköt vi två markeringar åt de andra båda hundarna, en markering över en trädrad in på en annan äng och en dirigeringsmarkering åt andra hållet rakt över krondiket. Lakrits började med den långa dirigeringen och tog in den riktigt bra. Markeringen åt andra hållet sprang han för långt på, tror att han kanske inte såg nedslaget riktigt. Men in kom den efter lite spring.

När vi gått varvet runt där skickade Mona och jag våra hundar till det ena dirigeringsstället medan Annika valde att vänta med det. Lakrits höll där en spikrak linje, tog mitt stopp perfekt i skogsbrynet och sedan vänster till granen där apporterna låg. Kunde inte bli bättre!

Vi gick vidare bort till bergsslänten och sköt nu en dirigeringsmarkering åt höger till samma äng som tidigare, fast från andra hållet, och en direktmarkering uppför berget. Nu studsade dessa apporter lite som de ville, men en del hamnade riktigt högt upp. Lakrits första studsade dock ner och lade sig nedanför den svåra stupkanten, så den plockade han in rätt fort. Där fastnade de sen lätt och rotade omkring.

Dirigeringsmarkeringen tog han med två blås.

Jag sköt en bergsapport till Cheysie som studsade rakt på den enda stora tallen, sen hoppade ägget som en ekorre från tallegren till tallegren och lade sig nedanför bergskanten. Cheysie hade sett den höga fina bågen, men missade nog studsandet neråt, för hon var högt uppe och sökte. Jag sköt om lite senare och då tog apporten visserligen lite i en tallgren igen, men hamnade ändå ovanför kammen på ett rätt bra sätt.

Lakrits fick också en till bergsapport som hamnade ända uppe vid stubben högst upp. Han låg i och gnetade bra länge nedanför stupet och jag lät honom hållas ett tag. När han så för andra gången drog snett upp åt vänster åt det håll som ger lättast access till ovansidan av berget blåste jag och dirigerade honom så riktigt lätt till rätt plats. Vips var den inne. De andra skrattade åt mitt jubel. Men han var ju oväntat duktig där!

På tillbakavägen tog Cheysie först in sin grandirigering och sen tog vi den sista svåra dirigeringen på snedden över först krondiket, sen det lilla diket och ut i ängsgräset. Lakrits höll en sned och bra linje över krondiket, sen drog han sig lite till höger. Jag blåste vänster och så var han framme. Tillbakavägen blev riktigt bra på snedden över dikena, inget rundspring, som jag varit rädd för.

Jag inser nu i efterhand att min röda snitsel blev kvar på vasstrået där, får väl plocka in den nästa gång.

Tack för bra träning – nästa gång kanske Ulrika är med också!

101 Grusväg nr 138 (365)

101_Grusväg_138-365.jpg

 

Lakrits trivs att springa på grusvägar.

Bilden är tagen med mobilen.

Äldre inlägg Nyare inlägg