hundadmin | Skogsstjärnas hundblogg

Författare: hundadmin (sida 189 av 199)

Några bilder från hundpromenaden

14 april 2008 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Det damp ned några bilden från hundpromenaden härom helgen, den dag då Kasper blev biten i halsen. De tre bilderna illustrerar precis svårighetsgraden på den här träffen:
Alla hundar skulle ligga i början på promenaden. Syns Kasper? Nej, just det, han klarade inte att ligga så tätt inpå de övriga.
En lång rad med hundar och förare i skogen. Någon ställer/sätter/lägger sin hund vid sidan av stigen och övriga går förbi. Jättesvårt för Kasper med alla dessa okända och intressanta hundar så när inpå.
Mot slutet får alla ligga igen för fotografering. Nu går det mycket bättre för Kasper som klarar detta mandomsprov. Eh, hunddomsprov?

Idag har jag tränat uppbindning. Han har ju lite svårt för det, inte utanför lilla affären, men i skogen, så jag valde en mittemellanmiljö – mc-klubbens tomma gårdsplan. Band honom tre gånger för sökruta, och leksaksuppletande. Tredje gången lade jag ut min mobiltelefon också (vad gör man inte för hunden?) och han hittade den, nosade och tittade på mig. Själva uppbindningen gick också bra. Ska testa i skogen nästa gång.

Mest vila och lite träning

13 april 2008 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Idag har vi mest haft vilodag, men gick ut på en liten träningsrunda nu ikväll. Vi gick till en liten asfalterad parkeringsplats som ligger mellan en gång-/cykelväg som trafikeras av rätt många hundekipage och en gräsmatta kantad av en å där det finns rätt mycket fågel och småvilt. Lite distraheringspotential, alltså.
Jag tränade mörk röst/ljus röst: Kasper satt och stannade kvar. Jag lade kopplet på marken och backade kanske fyra meter. Med ljus röst fick han sen komma in till ett litet vitt lamm som enbart är träningsleksak. Jättekul att kampa med det och sen byta mot godis. Vi körde detta kanske fyra gånger, gick kanonfint varje gång i olika riktning. Yes!
På tillbakavägen försökte jag med Stanna. Det gör han ju, när jag stannar. Men om jag sen fortsätter gå så antingen följer han med, eller – om jag hindrar honom med rösten – så sätter han sig. Hmmm. Stå funkar inte längre, det var längesen vi tränade det, och det var ju uppenbart hos Cattlin sist att det inte fanns kvar i hans medvetande. Måste nog börja om här… Ska kika lite i någon bok (Kontaktkontraktet?) om jag hittar nåt bra träningstips på detta.
Sedan bestämde jag mig för att se om Kasper klarade att gå ca 100 meter i slakt koppel. Jo, nästan, om man accepterar att han ibland befinner sig nån halvmeter framför mig. Lite dov morrning nån gång från min sida så gick det. Vi kanske, kanske har chansen att klara detta moment till den 28 april (testdagen på VaBK). Om vi försöker skärpa oss och tränar detta konsekvent lite varje dag tills dess…
Vi avslutade med att hoppa ett par gånger över vårt lilla hinder. Har ju hittills lagt en godis på targetplattan på andra sidan. Tog bort den nu efter en hoppning och han nosade runt lite förvånat, men satte sig sedan på uppmaning. Han hoppade inte tillbaka med samma entusiasm, dock. Jag glömde använda lilla lammet här, det hade kanske gjort susen. Får tänka på det nästa gång… Ett annat problem är att han gärna sätter sig snett i förhållande till hindret för att bättre kunna hålla koll på de som passerar på nån av gatorna utanför häcken. Han känner väl att han ska vakta tomten, och det får då prioritet över vårt träningsaktivitet.

Steg 2 del 1(5) i Frösunda

12 april 2008 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

I morse var vi hos veterinären och tog dränet. Sedan bar det av raka spåret till Frösunda där Steg 2-kursen hos Eva började. Lite mycket nu, med tre parallella kurser och bitskadad hund… Men det är främst den här veckan som kurserna kör ihop sig, så det ska nog gå bra.
Vi började med lite Steg 1-repetition, att backa med utsträckt godishand till hunden utmed raden av andra hundar, likadant utan godishand – bara med hjälp av rösten, och en tredje variant där vi med rösten skulle se till att hunden stannade medan vi själva fortsatte backa och sen med ljus röst kallade till oss hunden. Den sista varianten var svårast, jag hade svårt att få till en tillräckligt mörk och dov röst för att Kasper ska stanna kvar. När jag backar fortsätter han att följa med mig, tittar och så, men stannar inte. Till saken hör att vi fick inte använda kommando utan enbart röstläge. Får försöka träna detta med djupare röst.
Sen gick vi bort till en äng där vi testade personsök. Personen ska gömma sig i den vindriktningen så att hunden kan få upp vittringen på personen (kan vara helt främmande människa, men kan också köras med familjemedlemmar). Man går med hunden parallellt mot den egentliga sökriktningen, stannar ofta och tittar noga på hundens reaktioner. Man ser på nosen när den fått upp en vittring. Sen kan man för övnings och triggnings skull gå nåt varv till innan man släpper hunden mot sökdoften. När hunden hittar figuranten leker hon eller han med hunden (man lämnar över leksak i förväg) och när föraren sen kommer fram leker man mer och ger godis. Kasper hade inga som helst problem med att hitta en annan av kursdeltagarna bakom en sten.
På slutet blev det lekstund, men antagligen på graund av incidenten med Kasper förra helgen släppte vi bara några hundar i taget. Kasper, Enzo och en storpudel fick leka först, sedan kallade vi in utan problem och en grupp större hundar fick leka: två schäfrar, en labrador och en stor lurvig sak (kanske old english sheepdog?). En border collie fick förbli kopplad, det var en omplacering som bara varit hos sin nya matte en vecka än.
På hemvägen körde vi lite gå, stanna, titta, belöna. Funkade fint.

Kasper och Robban Robomop

11 april 2008 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Nu är Kasper definitivt lite piggare.
Husse kör vårt coola hembiträde, Robban Robomop, och Kasper vet inte riktigt vad han ska tro. Nåt att jaga? Nåt att leka med? Hmmm…

Fin valpberättelse hos Jenni i Danmark

11 april 2008 / hundadmin / 1 kommentar

Jenni, vilken fin valpberättelse med bilder du har!
http://www.gaardhunden.webbyen.dk/ (Hvalpe NU)
Jag tycker Jorum påminner mycket om Kasper.

Undrar förresten hur lång tid det tar för nedrakad päls att växa ut igen på en gårdshund?
Två månader?

Kasper bättre

11 april 2008 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Tack alla som kommenterat i bloggen!
Kasper har sovit mycket, vätskan i såret verkar ha runnit ut för svullnaden har lagt sig och det kommer inte ut något när jag försiktigt trycker till där. Han reagerar inte ens på trycket längre.
Däremot tror han att han har skadat baktassen, och går ofta på tre ben. När han inte ser något kul som en leksak eller ett ben eller så, och glömmer bort sig, förstås.
När vi är ute på rastning vill han ofta gå bort till bilen. Det är som att han vill tillbaka till dem som lindat hans ben, så han får bli av med det där dumma igen. På lördag, Kasper…
Att ta medicinen är inga problem. Fick tipset av Enzos matte att leverpastej varit Enzos favoritmetod, så jag testade det. Nu har vi bara leverpastej på tub hemma, men jag sprutade ut en stor klatt i handen och formade till en bulle runt den halva tabletten. Glufs, så var den borta.
Det var lite komiskt, en tabletthalva provade jag att stoppa in i en vanlig köttbulle, som jag stuckit ett hål i. Jag lade köttbullen i matskålen. Kasper har tidigare fått köttbulle någon gång, men då alltid i småbitar som träningsgodis, så han visste först inte var det var. Alltså rullade han runt föremålet med nosen, och tabletten ramlade ut. Klonk.
Ner slank köttbullen. Sen nosade han lite på den rosa tabletten, och slick – så var den nere också. Sånt gillar jag.
Har annars läst boken Marley och jag nyligen, en humoristisk bok om en vild labrador. När Marley behövde medicin kom de på trixet att tappa den på golvet och låtsas att han absolut inte fick ta den. Då skyndade han sig jättesnabbt att få i sig den…

Kasper till veterinären

9 april 2008 / hundadmin / 5 kommentarer

Igår skrev jag ju att Kasper var bättre på halsen, men gnällde till nån gång. Idag var det större och mycket ömmare. Han har sovit mycket. Jag ringde veterinären och fick en tid på eftermiddagen. Jo, som befarat behövdes det drän och antibiotika.

Jag hade någon vag föreställning om att man som ”anhörig” skulle få sitta i väntrummet och vänta medan de gjorde jobbet. Men icke.

Han fick en sövningsspruta och sen fick jag lägga honom på golvet. Sen gick alla ut, medan jag satt där och tittade på hur Kasper blev vingligare och vingligare. Trodde ett tag att han skulle falla rakt åt sidan, men så lade han sig och slocknade.

Efter en rätt lång stund kom de in och kollade att han sov. Medan han rakades höll jag en hand över örat och en över nosen, ifall han skulle rycka till. Och det gjorde han ett par gånger. När pälsen kom bort fick vi se att det fanns fler jack efter andra tänder, jack jag inte sett tidigare.

Veterinären kom och öppnade upp såren och körde ned ett instrument i fickorna som bildats under skinnet. Fickorna uppkommer när den attackerande hunden hugger tag i pälsen och drar till. Sedan är det tandbakterierna som kan orsaka var. Veterinären öppnade ett nytt hål i underkant på den djupaste fickan och lade sedan ett drän där efter att ha sprutat in koksaltlösning. Sedan sydde hon fast dränet med ett stygn på vardera sidan. Hela tiden stod jag och höll huvudet. Parkettplats.

Kasper fick en strumpa på vänster bakben för att inte klia upp dränet. Dessutom hann vi få klorna klippta när han ändå var sövd. Något positivt mitt i alltihopa. Han fick ett par sprutor: smärtstillande, antibiotika och en för uppvakning. Vi hann knappt få ner honom på golvet förrän han vingligt reste sig upp. Nu går han som om det var benet han hade ont i…

På lördag ska vi tillbaka och få dränet borttaget. En bild på den lille patienten:

VaBK 5(8) och Cattlin 6(8)

8 april 2008 / hundadmin / 1 kommentar

Igår förmiddag var Kasper nedstämd och klart låg. Han fick hänga med mig i bilen in till stan. När jag var klar med mitt ärende, som tog ett par timmar, gick vi på kissrunda. När han kissat och gått ett par hundra meter var det tvärvägran. Ville inte mer. Jag bar honom det korta stycket tillbaka till bilen.
Vi åkte hem och han fortsatte vila och sova. På eftermiddagen var vi ute en kortis i trädgården och han blev lite piggare. Hela dagen hade jag varit övertygad om att det inte skulle bli någon träning på kvällen för Kasper, utan att jag skulle få gå dit utan hund.
Men Kasper blev piggare och piggare, och när det var dags tänkte jag att vi gör väl ett försök. Vi kan ju alltid avbryta och sätta oss vid sidan av, eller åka hem, om det inte funkar.
Det gick på det hela taget ganska bra. Att gå fint vid sidan så långt som 100 meter klarade vi givetvis inte, men det var väl inte väntat. Däremot klarade han sökrutan skapligt, han har aldrig tidigare gjort en så stor ruta på kanske 3 x 3 meter. Inkallning gick bra första gången. Andra gången startade han i förtid, men som biträdande läraren sade: hellre det än att han väntar och sen drar åt fel håll. Nu kom han fint fram till mig, och jag gjorde en kort extrainkallning på ett par meters håll bara för att korrigera beteendet. Då gick det bra. Sitt och stanna kvar med alla i en ring gick också kanonbra. Vi tränade promenad med passering av hundar, joggare och rullstol – allt detta gick riktigt bra.
Idag har han varit piggare, men vi har inte tagit några jättepromenader. På kvällen åkte vi till Cattlin, och det började regn-snöa. Typiskt. Jag trodde Kasper skulle vara katastrofal i vanlig ordning, men ack vad jag bedrog mig. Så bra som han var hos Cattlin ikväll har han nog aldrig varit där. Han gick fint vid min sida utan att nosa eller dra. Okej, inte med jättekontakt och tindrande ögon, men klart fint även vid vänster- och högerrundning av koner. Även sitt och stanna kvar satt kanon. När den lapska vallhunden skulle göra ligg och stanna kvar insåg vi gårdshundägare att det var ingen lämplig övning för våra små fjun i denna väderlek, så vi skulle köra stå och stanna kvar istället. Hmm. Kasper satte sig varje gång. Snacka inkörd på ett och samma beteende. Måste börja träna Stå mer konsekvent. Vi tränade några hopp över lydnadshindret också. Att hoppa ut till targetplatta med godis går bra, men sen har han inte riktigt fattat att han ska sätta sig. Det sista hoppet tillbaka var patetiskt, men där skyller vi på kylan. Cattlin tipsade om att använda kampleksak på tillbakahoppet för att trigga honom lite mer. Ska se om det funkar.
Halsen, då? Bortsett från att han var så dämpad igår förmiddag verkar han pigg nu. Man kan se en liten skinnpåse på vänster sida, men tar jag där känner jag ingen bula eller så. Någon gång piper han till. Om det är för att han får ont av halsbandet eller annat, eller om han piper förebyggande för att han tror att det ska göra ont vet jag inte. När jag försiktigt tar med handen över är han lite ovillig, men det går trots allt bra att hantera honom. Har spolat med koksaltlösning flera gånger per dag. Får nog bara avvakta och se, hoppas att skinnpåsen går tillbaka av sig själv.

Träningspromenad i Frösunda

6 april 2008 / hundadmin / 1 kommentar

Ytterligare en bild från Drottningholm igår.

Idag var det hundpromenad i Frösunda. Idel nya hundar, en bekant matte – Bobs matte som var där med sin äldre bc. Kasper var jobbig, hade svårt att koncentrera sig med så många främmande hundar. Vi var 14-15 hundar, Kasper var yngst och klart jobbigast, även om en del andra också hade svårt att ha hundra pli på sina hundar.

Det var mycket nyttig träning utmed promenaden, som att gå förbi alla de andra, att sitta eller ligga när andra passerade, sitt och inkallning osv.

Det var fri lek vid fyra tillfällen. Jag släppte rätt sent så när Kasper kutade framåt var jag i slutet av flocken. Rätt var det var hördes ett hjärtskärande skrik. Det var Kasper! Jag såg ju aldrig vad som hände, men när jag kom fram hade Eva lyft upp honom, och vad jag förstod hade en rottis hoppat över honom i leken, dunkat i så Kasper ramlade och skrek. Jag har ju hört honom gnälla till många gånger när jag varit nära att trampa på honom, men det här var mycket mer utdraget och mycket gällare. Rottisen backade visst undan direkt, men istället kom två andra hundar fram och attackerade – en amstaff och, tror jag, border collien. Kasper verkade iallafall okej, och Eva släppte ned honom efter en kort stund.

Efter fikat kom vi ut på en ljus äng och då såg jag att Kasper hade ett litet sår bakom vänster öra. En tand eller möjligen en klo hade gjort ett hål som blött lite. Hällde vatten över såret.

Nästan släpp var han mycket mer vaksam vad han hade bakom sig för något, och höll sig generellt mycket närmare mig. Han kom direkt på varje inkallning. Allt detta kan man bara tolka som att han var lite skakad…

Han hittade lite nya lekkompisar, bland annat en beagle. En steriliserad Jack Russeltik var också kul att nosa i rumpan.

Väl hemma har jag desinficerat såret och han ligger nu och tar igen sig.

Race på Drottningholm igen

5 april 2008 / hundadmin / 3 kommentarer

Solig vårdag och Kasper har inte fått sträcka ut ordentligt på ett tag tack vare sitt koppeltvång, så vi tog en tur till Drottningholm. Bilderna får tala för sig själva – han njöt i fulla drag!