Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 187 av 199)

Värsta hundlivet idag

Idag har det varit fullt ös. Vi började med att cykla några kilometer i morse. Först ville inte Kasper, men när jag väl fått igång honom var det han som drog mig när jag vill cykla långsammare av hänsyn till honom. Då var det ju lika bra att öka farten, inte riktigt meningen att lille han skulle dra hela ekipaget. Han kanske tränar inför nån slädsäsong eller så…
Sen fick han besöka en tillfällig dagmatte när jag skulle in till stan på ett möte. Inger har en annan hund som daghund, en åttaårig cockerspaniel, så lekkompis fick han också. Cockern var visst inte lika förtjust, utan tyckte mest Kasper var en lite väl jobbig slyngel, tror jag.
Väl hemma igen fick han inte vila länge förrän det var dags att åka till Cattlins ringträning 4(5). Det går bättre och bättre. Han går fint när vi går runt i ring, kan ställa upp sig snyggt – några sekunder. Om det inte är nån intressant hund precis bakom, eller så, förstås. Sen pockar han på godis – får han inget med det samma för att jag vill dra ut på sekunderna testar han gärna att sätta sig eller backa. Det brukar man ju får beröm för annars! Bordet hade vi övat lite, så det gick också bättre idag. Det svåra sen blir ju att klara alla dessa moment med mängder av nya, helt okända hundar tätt inpå. Vågar inte tro att Kasper ska klara det… Sen kommer vi att få nedslag på tänderna, hur mycket påverkar felaktiga tänder egentligen?

Lilla snigel, akta dig…

Lilla snigel, akta dig, annars tar jag dej…

Det är rätt kul att åka bil. Man vet aldrig vart människorna tar en…

Jag har läst runor idag. Rena grekiskan…

Får fick jag jaga också.
Eller rättare sagt, fårskit fick jag äta.
Eller rättare sagt, det gjorde jag ändå…

Ringträning 3(5)

Vaddå stå på bord? Matte vill ju inte ha mig på köksbordet…

I tisdags var vi på ringträning 3(5) och det går väl så sakteliga bättre. Kasper kan nu stå lite bättre, men ibland åt helt fel håll. Jag tycker det är knepigt att rikta in honom rätt, särskilt om det finns något högintressant åt andra hållet. Vi måste försöka öva stående på bord lite också den här veckan, för det gick sämre än på marken.
Igårkväll satt vi och mös i soffan framför teven och jag höll i ett av Kaspers ben. Det gillar han, det blir så bra bittag då. Men rätt var det var bet han längre ned än innan och jag tjöt till. Hans bett om min tumspets kändes ungefär som att klämma fingret i dörren! Även nu på morgonen efter gör det lite ont när jag ska använda tummen.

Bit inte den hand som föder dig. Kaspiskt ordspråk

Hagen klar

Nu har Kasper fått en egen hage. Han har redan börjat gräva en grop invid stängslet, så lite oroliga är vi. Får hålla koll och se hur han beter sig ett tag framöver.

Första fästingen någonsin hittade vi på honom igår. En liten rackare som var jättesvår att få bort. Jag lyckades plocka ett antal hårstrån runtomkring istället, men Kasper var mycket medgörlig. Gnydde lite svagt när jag luggades, bara. Trasade sönder fästingen utan att få bort huvudet. Imorse hittade vi en mindre pincett och lyckade ta bort det sista av det lilla äckeldjuret.

Luktar inte dofterna godare på andra sidan staketet? Kaspiskt ordspråk.

Genombrott?

Genombrott? Ha! Trodde hon, ja. Det får hon allt förtjäna…

Igår på kurstillfälle 3(5) i Frösunda kändes det som om Kasper och jag fick ett genombrott. Vi jobbade så svetten lackade. Eller om det var solen som värmde. Härlig kväll var det iallafall, och efter hårt arbete nådde vi till slut så långt att jag kunde ha Kasper lös bredvid mig med andra lösa hundar runt omkring. Han följde mig som en skugga!

Vi fick prova på lite ur steg 3 med hundfölj vid skänkelvikning – även det gick bra.

Tidigare på kvällen bytte vi hund och jag fick de båda schäfrarna. Först Comma, som hela tiden gick och spanade efter sin matte. Satan, vad tung hon var när vi inte var överens om riktningen. Perla var enklare, henne kunde jag styra någorlunda med rösten. När vi kommit i mål gjorde jag dock misstaget att slappna av och missade att hon spanade in sin matte bakom mig. Rätt var det var gjorde hon en hoppattack bakåt och kopplet slet loss en nagel med mindre blodvite som följd. Trots allt en jättefin långhårig schäfer.

Vi hade lössläppning också med några hundar i taget. Först provade vi Kasper och Totte, en Old English Sheep Dog, men han morrade så att Kasper förskräckt lade sig på rygg och fortsatte morra, så vi bröt dem. Sedan provade vi med Comma och Kasper, men kanske var Kasper då lite skakis efter den stora lurvhunden, för det gick inte heller bra. Till slut släpptes han med de lite mer veka hundarna: en storpudel, kompisen Enzo, Perla och en spaniel. Först sprang han länge omrking och sökte skydd hos mig, men vi talade ljust och glatt till honom och efter en stund började han leka med Enzo och snart även storpudeln. Han vågade sig på att nosa Perla lite i baken också på slutet. Skönt att se att han repade sig, för så låg har jag aldrig sett honom förut. Kanske mindes han att han blivit biten en gång innan just i Frösunda. Inte samma plats, men dock…

Idag har jag testat lite att ha Kasper lös i trädgården och hoppa hinder följt av tunnel. Det är ju så kul att han har svårt att hålla sig lugn, men han drog inte iväg. Jag kör bara några rundor i taget, för han blir mer och mer på, så annars vet jag inte vart det skulle barka iväg om jag lät honom hållas. Rakt ut genom häcken ut på gatan, antagligen…

Vi funderar som bäst på om vi kan få till nån bra lösning med trädgården, så han kan gå lite mer lös och slippa lina hela tiden. Ingen lätt sak att lösa här, så vi får se vad vi kommer fram till…

Bättre tio tomma hundpåsar i handen än en full i fickan. Kaspiskt ordspråk

Handlingkurs hos Cattlin del 2(5)

Mums, vilken god grisfot matte hade med från Valdemarsvik.
Förra veckan började vi ringträning hos Cattlin. Då var vi tre hundar, en lapphund, en pudel och så Kasper. Båda de andra hundarna var lite reserverade och domarens visitering ses som det största problemet. Kasper har motsatt problem, han har svårt att stå still och när en domare kommer vill han gärna slicka den personen i ansiktet. Vi fick order att främst träna Stå i veckan.

Så ikväll var det dags igen. Vi har ju inte hunnit träna så mycket eftersom vi varit bortresta, men lite har det blivit. Både träna på att ha utställningskoppel (snöre snarast) på sig och att stå. Ikväll uteblev lapphunden, men istället var gårdshunden Asta där, även hon av det skyggare slaget. Kasper blev allt bättre under lektionens gång på att stå. Det visade sig att om vi distanserade oss mer från honom och inte böjde oss ned så gick det bättre att hålla honom lugn. Nedböjning tolkar han som kontakt och ska då hoppa, slicka i ansiktet osv. Fortfarande står han lite åt vilket håll som helst, men kan nu emellanåt stå still någon minut trots passerande hundar.

Jag funderar på att skaffa en bur, men en ren utställningsbur känns fånigt, eftersom vi säkert bara kommer att ställa ut en eller ett par gånger. Nä, det får bli en man kan flyga med också. Det fåniga är att Medium verkar vara på gränsen för låg i tak om man ska följa alla mätregler, och att köpa en Large för en gårdshund känns ju lite löjligt. Nå, vi får se hur det blir.

Matte har fått fnatt

Matte är tokig – nu har hon anmält mig till en stor utställning. Hon vill jämföra mig med andra gårdshundar! Det borde hon väl veta att jag är bäst, snyggast, vackrast, stiligast… ja, helt enkelt en stjärnhund.

Bara för det ska jag busa som sjutton, hoppa istället för att trava, ställa mig med svansen mot domaren, och slicka domaren i ansiktet när han kommer för att beundra mig på nära håll.

Den 2 juli i Almare-Stäket är det som gäller. Håll tassarna för mig!

Hoppet är det sista som överger hunden. Kaspiskt ordspråk.

Kasper har bott på hundhotell

Vi har varit på semester. Kasper bodde på hundhotell (http://www.skoby.nu/) och vi på människodito i Söderköping där vi försökte stå emot vädrets makter och vårcykla lite.
Vi fick en liten dagbok med oss från hundhotellet. Det mest förvånande är att där står att han var lite blyg! Har väl aldrig satt de orden i samband med den hunden.
Tydligen var han lite arg i boxen till att börja med. Är ju inte van att vara i så begränsat utrymme nån längre tid. Det verkar ha gått över efter nån dag.
Han fick iallafall springa och leka ute i en stor fin hage tillsammans med jack russeln Moritz, dvärgschnauzern Nellie, taxen Elvis, ytterligare en jr som hette Bons (?) och på sluttampen en foxterrier vid namn Goofy.
Personalens omdöme är att Kasper är en trevlig, pigg och glad kille som alltid mötte dem med viftande svans. Det låter mer som vår Kasper.

Läs om Azas födelsevåndor

Vilken natt Jenni i Danmark har haft!
Första valpen föddes efter veterinärkonsultation på dennes trappa, nästa i bilen på hemvägen och sedan kommer det fyra valpar till så småningom, fem tikar och en hane. Läs om äventyret på http://www.gaardhunden.webbyen.dk/ – Aza blogger. (Och, jodå, ni förstår visst danska, försök bara…)
Grattis till alla valparna, sov lite nu! 😉

Sista kurstillfället i Allmänlydnad i VaBK

Får se om HC Andersen-citatet från Elddonet får Aza att börja valpa. Spännande är det…

Ikväll var det sista kurstillfället på VaBK och vi skulle testa Allmänlydnadspasset. Jag hade ingen förhoppning om att vi skulle klara alla delar, och det gjorde vi inte heller. Men det gick bättre än väntat inför vår helt okända domare:

  1. Kvarsittande med störning – behöver träna mer
  2. Möte med hundar på naturstig – gränsfall behöver träna mer/väl genomfört (han nosade – och kissade!)
  3. Sitta tyst i bil med hundstörning utanför – mkt väl genomfört
  4. Gå fint vid sidan/bakom – behöver träna mer (nosar, går framför; drog dock inte, så en bit på väg har vi kommit här)
  5. Hantering/visitation – gränsfall väl genomfört/mkt väl genomfört (mycket glad hund som ville slicka domaren i ansiktet)
  6. Inkallning utan störning – mkt väl genomfört (superfint, skrev domaren!)
  7. Inkallning med störning – väl genomfört (ville ta den rullande bollen, men jag lyckades hejda honom med rösten)
  8. Stoppkommando – behöver träna mer (domaren skrev att jag höll emot i koppel – det var helt omedvetet, detta borde vi ha klarat, får helt ta på mig det misstaget)
  9. Passivitetskontroll – väl genomfört (orolig)
  10. Nosaktivering – mkt väl genomfört
  11. Valfritt moment: jag valde backa – mkt väl genomfört

Vi fick också veta hur det gått på Kulprovet förra veckan. Kasper och jag hade full pott på alla moment utom Tystnadsövningen. Där fick vi 6 poängs avdrag, vilket var tillräckligt för att bli underkända (man fick ha max 3 poängs avdrag). Övriga moment var Bordsvisning, Koppelvana, Möte med folk, Inkallning, Balansgång och Mattesök.

Vi får fundera lite på vad vi ska träna mer på nu, eller snarare hur vi ska prioritera momenten. Passivitet ligger rätt högt upp på listan, känns det som. Det kommer väl att aktualiseras imorgon när vi ska börja träna handling hos Cattlin.

Äldre inlägg Nyare inlägg