
Marmorhund kliar sig.
Cave canem – Varning för hunden.
Och så lite moderna neapoletanska hundar – inga lagotto romagnolo, trots att jag lovat hålla utkik efter sådana.
Men än idag har man vakthundar innanför ytterdörren – i det här fallet till den exklusiva gallerian Umberto I.
Hunden har fått en värmande matta som skydd mot det kalla gamla marmorgolvet.
Även dagens hundar i Pompei kliar sig, inte bara marmordito.
Här vaktar jag.
Idag hämtade jag Kasper på hundhotellet och for direkt till träningspromenaden i Frösunda. Oj, vilken studsboll det var som mötte mig! Det var suveränt att börja träna direkt efter hämtandet, för efter tre intensiva timmar i Frösunda hade vi kanonfin kontakt, Kasper och jag. Och vilken underbar dag att ta lite extra ledighet och bara vara ute och njuta av solen!
Koppelgåendet var som vanligt jobbigt och jag måste ligga i som en rem hela tiden för att han inte ska hamna några steg framför mig. Nåja, det nöter vi sakta men säkert på.
Ganska tidigt på promenaden lade vi alla hundarna i en ring: förutom Kasper var det jack russeln Palle, airedaleterriern Tosca, amstaffen Bella, border collien (glömt namnet) och elva månaders papillonen Zipp. Tur det var soligt och torrt, annars hade övningen inte gått så bra för Kasper… Nu gick vi först en ring runt hunden, sedan in i mitten och stod där en stund. Därefter blandade vi mattar oss och försökte gömma oss för vår egen hund. I det läget såg jag att Kasper reste på sig, men så fort jag sade till på avstånd lade han sig igen. Därefter gick vi snett bakom hundarna, sedan upp på deras sida. Först därefter var övningen slut. Hela liggövningen måste ha tagit åtskilliga minuter, aldrig att Kasper fått ligga så koncentrerad så länge. Och han klarade det riktigt bra, bara en liten lapsus som jag inte tar så allvarligt på med tanke på att vi inte börjat träna ligg utomhus ännu den här säsongen.
Sen hade vi lite fri lek. Kasper kom spontant till min sida många gånger och alla inkallningar gick kanon. En gång drog han lite väl långt bort, men kom på visselpipsinkallningen. Fika med välbehövlig passivitet satt sen som en smäck i solskenet.
På tillbakavägen satt Kasper lös vid min sida när andra hundar lekte en i taget med sin matte. Övriga hade sina hundar kopplade, men jag utmanade ödet och höll koll på honom. Tanken med leken var att först få upp ett intresse för leksaken, sen kasta iväg den varpå man skulle neja hunden att dra iväg till den. När hunden lydde fick den lov att springa till leksaken som belöning. När första matten kastade iväg en leksak till amstaffen lättade Kasper (typisk jaktsynretning) men mitt morrande fick honom att stanna efter en meter och komma tillbaka och sätta sig igen. Jag är sååå stolt över honom! Resten av lekstunden gick kanon, vi lekte sist.
Nejövningarna med korvbitar i skål respektive retsamt jonglerandes i händerna (med förbud för hunden att ta trots att godiset sedan räcktes fram; först vid ögonkontakt fick hunden belöningen) gick kanonbra. Där hade andra hundar det lite besvärligare.
På tillbakavägen promenerade vi med lösa hundar hela vägen tillbaka längs grusvägen ända till stora vägen. Kasper gick kanonfint vid min sida med bra kontakt och endast någon enstaka gång ville han gå fram lite, framför allt till den lille lekfulle papillonen. Så fort jag sade till honom kom han tillbaka. Är supernöjd med dagen!
Hurra!
Just som jag skulle stänga av datorn för ett tag fick jag ett mejl om anlagsprov lördagen den 16 maj.
Det betyder att vi hinner ha ett kurstillfälle till innan dess, sen blir kursavslutningen efteråt och ett jättebra tillfälle att diskutera hur det gått, och hur vi går vidare.
Imorgon ska Kasper åka på hundhotell.
Ska jag vara lite negativ så är det att hans koppelgående ännu inte är perfekt, ofta går han fram för långt. Sakta men säkert blir det dock bättre. Så snart jag stannar kommer han tillbaka vid min sida. Att han sen har minne som en guldfisk och snart är där framme igen är en annan femma… Tror det ger sig på sikt.
Lite bilder som försöker spegla den härliga och avslappnade atmosfären på hundöarna på Drottningholm. Man skulle kunna tro att det blir stressigt med alla hundar huller om buller, och att det blir gruff, men det blir det faktiskt inte. Stora och små leker med varandra och bildar automatiskt smågrupper som det passar dem bäst.
En mellanstor staffliknande hund fanns på plan när vi kom.
Slog ihjäl de första tre myggorna inne igårkväll. Ett vårtecken, det också, om än av mer tveksamt slag. Då är det dags att börja hålla utkik efter fästingar, också.
Morgonen började med att jag lade ut ett viltspår på andra sidan Arningevägen. Spåret blev rätt knepigt med lite besvärlig terräng med berg, mossa, rätt mycket ris och rätt var det var ett oväntat kärr uppe på granitberget. Det kör motocrosscyklar i närheten så jag försökte bemöda mig om att inte korsa deras spår. Jag gjorde en vanlig vinkel, en harlycka och en oblodad vinkel. När jag just knutit fast skanken vid spårslutet morrade två motocrosshojar förbi på max tio meters avstånd. Båda förarna var helt inriktade på att parera den steniga terrängen, så jag tror inte att någon av dem såg mig där jag stod med färgglada snitselband runt halsen. Det var inte särskilt mycket vind att ta hänsyn till, men det var redan ganska varmt.
Under liggetiden passade jag på att åka in till stan. Jag köpte en ny cykelhjälm, en Bell Delirium – vad säger det namnet om mig och min cykling? – (min gamla är nio år och frigoliten försämras ju med åren) och ett par nya cykelskor. Mina åtta år gamla skor är helt ok, men jag vill köpa nya pedaler och se om de är bättre för mina knän. Då behöver jag byta cleats (klossar) under skorna, och eftersom jag har två cyklar till med samma klossystem behöver jag helt enkelt två par skor. Pedalerna jag tänkt köpa heter Speedplay Frogs och lär ska vara skonsammare för knäna genom s.k. freefloat. De är dyra, så jag börjar med att byta på den cykel jag använder mest.
Sen träffade jag en gammal kompis och sålde min valpväska till henne. Hon har just fått hem en liten lagottovalp vid namn Grappa, som vi ser fram emot att få träffa vad det lider.
Hemma igen höll husse på att grilla korv och bacon. Mums! Premiär med utegrilllunch, helt underbart mysigt. Och varmt. Kasper låg mest och solade.
Vid tretiden åkte vi så iväg för att ta spåret, ca 4,5 tim efter läggningen. Det gick inte alls så bra som jag väntat. Kasper gjorde tre grova missar: först vid vanlig raksträcka, sen vid vanliga vinkeln, sen genar han så kapitalt att vi missar fyra snitslar som jag får plocka på tillbakavägen. ofta gick han med huvudet högt och inte alls så där lågt och fint som han brukar. Allt är så förvirrat att jag inte ens har riktigt klart för mig i efterhand hur han klarade harlyckan. Den oblodade vinkeln ringade han vid, men sen tog han den. Tack och lov hittade han skanken.
Jag har funderat mycket under dagen vad som orsakade denna förvirring. Motocrossåkarna som virvlade upp luften? Att Kasper var trött av värmen? Båda är tänkbara orsaker, men crosspåren låg inte jättenära vårt spår vid de första felgångarna. Nu på kvällen läste jag i Åsas blogg om att de kört köttbullespårning igår och att det var svårt pga. värmen. Det fick mig att fundera och plocka upp en bok jag just börjat läsa: Marita Carlsson – Träna viltspår öppen klass.
Där står det bland annat om värme: ”Värme kan /…/ medföra att /…/ spårets ”livslängd” minskar. /…/ Värme gör att doften dunstar och stiger uppåt i luften från spårkärnan i marken. En temperatur på upp till 20 grader gör det gynnsamt för hunden att spåra. Högre värmetemperaturer på 20–35 grader och mer är betydligt svårare. Ett spår som ligger i direkt starkt solljus kan därför ligga 1–15 meter eller högre ovanför markytan på ängar /…/ och ovan hårda och kala markytor. Förvåna dig inte om hunden söker spåret med nosen i luften vid sådana markförhållanden. Spårdoften förtvinar /…/ för att helt eller delvis upphöra efter några timmar.”
När jag läser detta känns det så klockrent: underlaget var bitvis precis så hårt som boken talar om med ett tunt vitmossalager ovanpå graniten, och i solen var det säkert över tjugo grader idag. De bitar av spåret som gick på fuktigare mossa vid kärret tog han mycket bättre. Och hans höga nos, så olikt honom. Jag visste inte att värme påverkade så här mycket – hittills på viltspårkursen har vi mest talat om kylans påverkan, rätt naturligt eftersom det var höst på väg mot vinter. Lärdom: varma dagar är det bättre att lägga spåret senare och ta det framåt kvällen, och att inte låta det ligga så länge som idag.
Mycket lärorikt för mig, och en himla tur att Kasper trots allt nådde fram till skanken.
Efter att ha jobbat någon timme på morgonen åkte vi till Drottningholm och hundöarna. Jag hade med pallryggan och bestämde mig för att sitta och ta det lugnt vid den annars så uppstressade passagen från bilen till grinden. Husse gick före och började plåta hundar.
Jag tror det tog tjugo minuter för oss att gå de där 2–300 metrarna, men Kasper blev klart lugnare av det. När han var alltför ivrig och uppstressad, hundar som passerade och så, tog jag honom i ryggsäcksgrepp. När han var så lugn att han satt själv och kunde ta godis gick vi vidare. I början blev det bara ett steg eller två. Så satte jag mig igen. Mot slutet behövde jag knappt använda ryggan, utan det räckte att stanna och vänta när han förivrade sig. Ett par gånger till av denna superdrill, så har jag kanske fått till det.
Väl framme vid grinden fick han sitta, bli löskopplad och vänta på Varsågod. Sen sade det swosh! Vi hade en trevlig en och en halv timme på hundöarna, husse plåtare två minneskort fulla (bilder kommer antagligen i morgon) och sen tog husse dessutom en cache med TB medan Kasper och jag körde ytterligare ett passivitetspass. Nu var han ju trött, så det gick jättebra.
På eftermiddagen lämnade vi Kasper att sova och tog cyklarna på en runda. Min första för året, om man räknar bort de korta Kasper-cyklingarna, och det känns lite i knäna nu. Ska nog uppgradera pedaler och skor för att skona knäna. Vi körde Granarundan: Vallentuna–Lindholmen–Markim–Sälna–Grana–Vallentuna. En riktigt trevlig runda på mindre landsvägar, och en och annan kort, kämpig backe. Sträcka: 26,5 km.
© 2025 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer