Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 165 av 199)

Svår träningsstörning

Efter att Enzo nobbat vår tilltänkta gemensamma promenad idag (hmpf) tog jag istället cykeln och testade av mina nya grodpedaler (Speedplay Frogs) som ser ut som lakritspuckar. Utan Kasper, för säkerhets skull. Skulle det bli en vurpa på grund av att jag satt fast i pedalerna vore det ju dumt om han skulle hamna underst i högen.
De visade sig fungera alldeles utmärkt, bara jag körde med tå ned hela tiden. I horisontellt läge åker foten ur om man drar pedalen uppåt. Så betedde sig inte mina gamla spd-pedaler, men jag vänjer mig nog. Tror iallafall att de är skonsammare mot mina knän än de gamla pedalerna.

Lite senare gick Kasper och jag på en promenad. På tillbakavägen tänkte jag träna lite inkallning och så på gröna ängen. Men så snart Kasper såg att storpudeln Freja var på tomten bredvid kastade han sig dit utan att lyssna på mig. Kompostgaller för entrén? Äsch, man är väl smidig och kan gå in genom häcken, sade Kasper.
Frejas matte stod och pratade i telefon, men insåg att det var lika bra att låta hundarna få leka lite, så hon öppnade kompostgrinden. I början var Kasper rätt nyfiken på Frejas goda snart-löptik-doft, men sedan lekte de så otroligt fint ihop. Freja löper tre gånger om året, verkar ganska jobbigt. När matten pratat klart i telefon stod vi och snackade en stund medan hundarna lekte. Båda verkade ha en uppdämt hundleksbehov, och att försöka träna i det läget var helt kört på förhand.
När visedan skildes fick jag faktiskt Kasper att lyssna på mig trots att Freja var kvar på ängen. Hennes matte hade det knepigare att kalla med sig henne. Där kände jag mig lite stolt ändå, för Freja har alltid varit en förebild här hemma på hund som klarar att inte gå utanför tomtgränsen osv.
Vi körde ett par inkallningar, ett par ligg och sedan ett läggande under gång som häpnadsväckande nog fungerade. Då blev jag så glad att jag avslutade med att kasta ut repleksaken. Så fick han lattja med den hela vägen hem. Hemma körde vi en slalomomgång, så smidigt nu medan stolparna ändå står uppställda.

Fästinghalsband – lurendrejeri eller verksamt?

Vad säger ni? Matte tycker det passar mina färger bra, men jag tycker det ser lite tjejigt ut?

Nu har Kasper fått sitt på Tradera inhandlade fästinghalsband. Husse fnyser och undrar om jag inte ska köpa magnetarmband också. Jag vet – det kanske inte alls fungerar, och då är jag blåst på 156 spänn. Eller också håller det fästingarna på avstånd, och då är jag glad att slippa kemikalier.

Eftersom vi ska till Frankrike i sommar, och jag inbillar mig att det kanske finns värre med ohyra på kontinenten än här hemma (fördom?), vill jag iallafall ge det en chans innan vi åker iväg.

Hittills har jag plockat en fästing på Kasper den här säsongen. Nu vill jag ha lite engagemang av er bloggläsare – hur många fästingar kommer jag att hitta på honom de närmaste två veckorna med bärnstenshalsbandet på?

Pris vet jag inte… men ära, definitivt. Den som kommer närmast rätt svar kommer att äras vederbörligen här på bloggen.

Tävlingsfråga: Hur många fästingar kommer jag att hitta på Kasper från idag 6 maj till och med den 20 maj?
Förtydligande: Med ”hittar på Kasper” menar jag både kravlande och sådana som sitter fast – tanken är ju att halsbandet ska avge statisk elektricitet vilket ska avskräcka fästingarna. Kravlar de runt är de inte avskräckta, som jag ser det!

Svar senast 19 maj. Kom igen nu!

Jaktlabbeträning

Här vankas kanske kaninstek till middag?

Idag var vi iväg och kollade på jaktlabbeträning. Det var en grupp med 14-månadershundar från samma Thorsvi-kull som börjat träna i vatten och med viltapportering. Det var hur läckert som helst att se dem i farten!
Fasan anses lite svårare att greppa på grund av sina fethala fjädrar.

Vattenyra!

De körde med tre stationer: en med dummies och skott, en med dummies i vatten och en med vilt.

Håll truten!

Vattensvans får en ny innebörd …

Fler bilder finns att kika på för den intresserade.
Och mer text och bilder från detta evenemang finns hos Åsa.

Mer slalom – och Enzo skadad

Lilltjejen på halvåret var mycket intresserad av Kasper. Intresset var ömsesidigt.

På eftermiddagen var vi och hälsade på husses dotter med familj. Vi gick bland annat en promenad med snart fyraårige sonen och hittade en skattgömma (geocaching). Han fick välja grej ur skattlådan och valde en ballong framför en leksaksbil. Oväntat val, tyckte vi vuxna.

På hemvägen fick han gå själv med Kasper i kopplet. Det gick riktigt bra, även om Kasper stundvis drog iväg med barnet till någon intressant buske.

Kasper har god uppmärksamhet med noisette i fickan …

Hemma igen blev jag inspirerad av att se slalombanan stå uppställd väntande. Så efter middagen körde vi en omgång till. Kan inte Kasper få de här? sade husse om de frysta noisettes han köpt och befunnit alltför trista. Jag testade en som slalombelöning, och jisses vilken uppmärksam hund jag fick! Så nu är resten av noisettespåsen Kaspers, ska bara köra allihop i ugnen så de får en torr och bra yta att ha i fickan/godispungen.
En riktigt bra slalomsekvens för oss nybörjare…
Läste nu på kvällen om stackars sheltien Enzos öde på valborgsmässoafton. Blev påhoppad av en kooiker som rymt från sin husse. Vi hoppas verkligen att det bara är en stukning och att Enzo är pigg igen snabbare än kvickt.

Slalompinnar

Tvekade om jag skulle sätta upp alla tolv slalompinnarna från Rusta, eller bara fyra som vi hade på kursen i onsdags. Men äsch, lika bra att få upp alla. Man kan ju avbryta efter några pinnar om det går trögt.
Det gick förvånansvärt bra efter bara ett tidigare träningspass!
När jag körde hockeytacklingar intill pinnen och ett par små steg ut vid nästa pinne funkade det kanon. Någon gång missade han en pinne, men då var det antagligen jag som inte kom tillräckligt tätt intill pinnen. Jag för även handen i salom, men ganska högt över hans huvud (liten hund…), provade utan, men han verkar behöva den hjälpen ännu.
Vi avslutade med en helt felfri omgång och jag belönade med godisregn i gräsmattan och sen lite bus där vi rullade runt på gräsmattan och lattjade. Marken känns inte kall längre, vilket sommartecken!

Valborg och viltspår

Det har varit så varmt och skönt att jag väntade till sen eftermiddag med att lägga ett viltspår.
Jag tog cykeln upp till gamla scoutstugan och lade spåret runt där. Den marken kommer snart att bebyggas, så det är lika bra att passa på medan det går…
Väder: Nästan vindstilla, ca 15–16 grader i skuggan, torrt i markerna.
Spår: Började efter första rakan med en vanlig vänstervinkel, därefter ett bloduppehåll. Råkade på en ett par meter hög slänt av stuptyp, så istället för att gå ned, som jag tänkt, gick jag utmed kanten, vilket innebar att jag gick precis intill en stig. Hoppas det inte blir för svårt, men stupet var inte lockande alls. Sedan en ganska lång raksträcka, bland annat genom en del täta buskage. Raksträckan mynnade ut i en harlycka, som jag sedan oblodat vek av åt vänster på. Ytterligare en ganska lång raksträcka, sedan en vanlig vänstervinkel. Efter en del snår lade jag så skanken inne i ett granbuskage, exakt ett sånt ställe där man kan tänka sig att ett djur lägger sig.
Tid: Tänker gå spåret så snart vi ätit maten som dottern och hennes kille håller på att laga åt oss. De firar halvår idag, tänka sig hur tiden går …!
Spåret låg i cirka 2,5 timmar.

Lite senare: promenad upp till spårstarten.
Spårning: Han var iväg med detsamma utan minsta tvekan. Den första vinkeln ringade han och tog sen utan problem, liksom bloduppehållet. Vid stupet blev det som jag befarat för svårt. Han tog sig ned, gissar att diften hade gått ned där. När jag ropade upp honom igen tog han meddetsamma spåret längs kanten. Den missen är ju helt min, hade jag vetat att terrängen såg ut sån, att det inte bara var en vanlig sänka, hade jag aldrig lagt spåret så.
Nästa problem var harlyckan, och där hade han verkligen problem. Han följde den ända ut till den punkt där jag vänt tillbaka, och sen for han åt alla håll utom rätt för att hitta fortsättningen. Jag fick kalla tillbaka och han började leta igen. Samma misstag igen och det slutade med att jag kallade tillbaka än en gång. Tredje gången han började nosa i återvändsgränden fick han tydligen fatt på något, för nu for han tillbaka och vek av ungefär som jag hade gått, genade något. Normalt är jag tyst när han spårar, men nu berömde jag honom. Den harlyckan var nyttig, hoppas han lärde sig av den inför framtiden.
Sen var det raka spåret, inga problem. Jag hade använt den gamla halvruttna skanken och den luktade tydligen så mycket att han genade och tog skanken direkt utan att passera den sista vinkeln. Nu har jag kastat den skanken i soporna, den får anses ha gjort sitt.

Totalt sett är jag nöjd, harlyckan är ju ett nytt problem som vi bara tränat fyra gånger ännu. Får se hur det går på nästa kurstillfälle om en dryg vecka.

Köpte slalompinnar på Rusta idag, får se om vi sätter upp dem och tränar lite imorgon.

Bästa cykelpinnen – Springer eller Walky Dog?

Workinglabs undrade vilken cykelpinne som är bäst. Tja, nu har jag haft en Springer i mer än ett år, och en Walky Dog i en vecka, så lite tidigt att jämföra är det väl. Men intrycken hittills:

Springer:
+ Otroligt stadig och rejäl
+ Enda grejen som kan gå sönder är den säkerhetsflärp av plast som just är tänkt att gå sönder i en akutsituation (typ att man hamnar på varsin sida om en lyktstolpe)
+ Ganska lätt att justera för hundar i olika storlekar
+ Enkelt att hitta reservdelar i Sverige, t.ex. säkerhetsflärpar eller extra fästen om man vill växla mellan flera cyklar
– Tung och klumpig
– Beroende på ram kan den vara svårmonterad på cykeln (på min ena cykel var det omöjligt)
– Beroende på ram riskerar hälen att gå emot Springern när högerpedalen är i sitt bakersta läge
– Det finns en sprint för att montera bort Springerröret och bara behålla fästet på cykeln, men sprinten kan vara svårborttagen
– Haken till hundens sele är i plast

Walky Dog:
+ Mycket lätt och smidig
+ Mycket lättmonterad på cykeln, även om det på vissa cyklar kan bli för högt att montera fästet på sadelstolpen, vilket är vad bruksanvisningen säger. Bör passa flertalet cyklar förutsatt att ramen inte är alltför tjock eller specialdesignad, på min cykel kunde jag montera någon decimeter nedanför sadelstolpen utan problem.
+ Mycket enkelt att sätt i/ta bort fjädrar inuti röret för hundar av olika storlek, gäller dock att komma ihåg var man förvarar dem
+ Något billigare i inköp
+ Enkel snabbkoppling för att ta bort pinnen, som sedan kan användas som koppel för t.ex. en snabbkissning
+ Haken till hundens sele är av pistolhaketyp i metall, mycket enklare att fästa/koppla loss
– Det finns ingen säkerhetsanordning som kan utlösas i händelse av akutsituation
– Den del som verkar mest utsatt för slitage är den skruvhylsa i svart plast som sitter ytterst på pinnen, och som man skruvar av om man ska öka/minska antalet fjädrar inuti röret. Denna plastdel tar all belastning från hundens dragande.
– Svårt/omöjligt? att hitta reservdelar i Sverige. Har redan börjat jaga ett extrafäste till ytterligare en cykel, men de jag köpte pinnen av kan inte själva få fatt i sådana tillbehör. Av den amerikanska tillverkaren fick jag tips om den italienska generalagenten, men har ännu inte utforskat möjligheten att köpa ett fäste därifrån.

Om jag skulle köpa en cykelpinne nu med denna kunskap i bagaget skulle det antagligen bli en Walky Dog, åtminstone om inte hunden är alltför stor och dragig. Hade jag en Alaskan Malamute eller nåt i den stilen skulle jag nog välja en Springer. Hoppas detta kan vara till hjälp för den som funderar på att börja cykla säkert med hunden.
Tina, vill du testa båda två så är du välkommen till Vallentuna under maj månad. 😉

Testade nya cykelpinnen

Idag testade vi nya cykelpinnen på en tur till kompisen Enzo. Efter lite inledande motvilja sprang han sen lika fint med den som med springern. Sen gick vi en promenadrunda, delvis lös, och klarade lite svårare inkallning galant. Lite inkallningsträning på grusplan; då hade Kasper svårt att ligga/sitta still och vänta. Detta går bra på egen hand, så det måste vara sällskapet som gör att det blir svårare. Vi behöver träna mer på Stanna kvar-övningar.
På tillbakavägen hem var Kasper trött, så vi cyklade i mycket maklig takt, var totalt ute i närmare två timmar. Kan dock säga att jag är nöjd så långt med Walky Dog, enda knepigheten är att jag har den monterad på en cykel med killram, så det gäller att svänga över benet inte bara över sadeln utan förbi hundpinnen och då helst inte bonka hunden i huvudet med foten…
Väl hemma igen lade sig Kasper platt på magen på det svala klinkergolvet, men det tog inte många minuter förrän han sade att han ville ut i linan och ligga i solen och kika på dagisbarnen på andra sidan gatan. Plockade ut datorn, så kan vi mysa i solen tillsammans.

Agilitykurs

Enzos matte och jag har ju länge haft ambitioner och vilja att gå en nybörjarkurs i agility tillsammans i vår. Vi utsåg en kurs i god tid, redan i vintras, och kontaktade instruktören. Allt väl, trodde vi. Sen har det varit tyst. Jag blev orolig och kollade upp att kursen verkligen skulle bli av. Jo då, det skulle den. Eftersom vi långdrar till Frankrike i slutet av maj ville jag verkligen att kursen skulle starta i bra tid på våren. Eftersom denna kurs var bestämd sen länge valde jag därför bort dels en agilitykurs speciellt för dsg, dels en agilitykurs hos lokala brukshundsklubben.
Nu, sent omsider, visar det sig att kursen inte drar igång förrän tidigast om någon vecka, vilket innebär att jag bara skulle kunna vara med de första tre gångerna eller så. Rätt bortkastat, särskilt som vi nosat lite på enklare agilityhinder redan tidigare.
Desperat jagade jag idag fatt i en kurs på Solna-Sundbyberg brukshundsklubb. De hade redan kört två tillfällen, men hade platser lediga. Jag kunde hoppa med på tillfälle tre redan ikväll!
Enzos matte grejade inte den tajta planeringen, så tyvärr blir det trots allt ingen gemensam kurs i vår. Om de kör den planerade kursen kanske vi kan gå en gemensam fortsättningskurs någonstans i höst istället.

Hur var då kursen ikväll?
Tja, sammanfattningsvis väldigt blandat: svårt, lätt, nyttigt och lärorikt.
Det svåraste av allt var planen. SoSuBK håller till på Stockholmsregionens största anläggning, vilket innebar att det är ett stort område som ligger rätt avsides och fritt från andra än hundfolk. Men desto fler hundar och människor. Där finns flera planer, minst tre, kanske fler än så, för olika typer av aktiviteter. Och Kasper blev superintresserad så snart det gick förbi ett nytt hundgäng, vilket skedde kontinuerligt. Vi har nog aldrig befunnit oss på en så svår plan, utan staket. Och han var ju lös stora delar av tiden, dessutom. Resultatet blev att han stack iväg till andra hundar kanske ett halvdussin gånger. Han kom tillbaka på vissling, men inte direkt, utan först skulle det nosas lite. En liten tröst är att han inte var ensam i gruppen om sju hundar om att sticka. En jack russell-hane i vår grupp var otroligt intresserad av en höglöpande tik modell stor, som uppehöll sig i närheten av vår plan. Det gjorde att första halvan av lektionen var han totalt okontaktbar, tog inte ens den godaste godisbit. Ytterligare en hund, en cavalier, stack några gånger också. De otillåtna utflykterna var det jobbigaste ikväll för vår del.
Sedan fanns där lite svårigheter för mig: vi skulle lära oss slalom, och det tog ett tag innan jag började få in tekniken att visa med kroppen när han skulle springa ut från mig respektive när han skulle springa in mot mig. Det gick klart bäst när jag ”höfttacklade” den pinne där han skulle ut på vänstersidan, sen vek undan på den pinne där han skulle in mot mig på högersidan. När jag väl började få till det fattade Kasper jättesnabbt.
En lite oväntad svårighet för mig var hopphindren. Vi har ju hoppat rätt mycket förut, både hemma, på kurser och på VaBK. Men de här hindren hade sidoflanker som gjorde att föraren kom längre ut åt sidan i förhållande till hoppribban. Mitt kroppsspråk var uppenbarligen otydligt, för ibland följde Kasper mig istället för att ta hindret. Men efter att ha pratat igenom problemet med instruktören sprang jag rakt fram utan att kika bakåt så mycket och visade bara med handen. Och då fick vi en fyrkombination med tre vanliga hinder och en bilring att flyta helt felfritt. Med detta resultat avslutade vi den övningen, kändes som ett mycket bra avslut.
Efter fikat testade vi tunnlar. Det var lättast idag, Kasper älskar ju tunnlar, och även med hinder framför och bakom var det inga problem. En sak vi dock behöver träna hemma är att han verkligen ska sitta kvar tills han får startsignal, inga tjuvstarter. Nu har han en tendens att smyga sig krypande fram lite mot hindret medan jag går bort till min egen startposition. Tipset här är att träna med ett hinder hemma, sätta, gå på andra sidan, vänta, gå tillbaka och belöna om han sitter kvar. Sen som slutbelöning låta honom få hoppa kanske var tredje gång, tills tjuvandet är borta.
Vi avslutade med att kika på hur man kan träna med bara ett hinder, en handlingövning där hunden hoppar i en åtta och man själv byter hand beroende på hundens position. Det såg jättelätt ut i teorin, men var ursvårt i praktiken. Det här behöver vi träna hemma! Man börjar med hunden vid vänster sida och visar på Hopp med den hand som är närmast hunden, dvs. vänster hand. När hunden hoppat över visar man åt höger runt hinderstaget så hunden springer utanför och runt till ens högra sida. Medan hunden rundar staget tar man till högerhanden, och använder ett kort tag båda händerna parallellt, för att sedan bara gå över till högerhanden, som i det läget är närmast hunden. Man visar på Hopp med högerhanden och för sedan handen runt hindrets vänsterstag, möter upp med vänsterhanden, så att hunden rundar vänsterstaget och är tillbaka vid förarens vänstra sida. Krångligt att förklara och krångligt att få till innan jag fick något mer flyt på motoriken. Yngsta deltagaren med pudel var en natural på detta (eller så hade hon tränat detta tidigare), det såg urenkelt ut när hon gjorde det.
Typiskt nog med tanke på min tidspress så är det inget kurstillfälle nästa onsdag, för instruktören är bortrest. Däremot kan vi åka dit och träna själva, vilket kanske vore bra för Kasper och mig. Hindren står uppe jämt, så vi skulle kunna ta oss förbi när som helst egentligen, kanske nån gång då det inte är fullt lika mycket aktivitet där och det blir lite enklare med koncentrationen hos busen.
Nästa tillfälle ska vi köra släptunnel och vippbräda. Det blir spännande, för Kasper har bara provat släptunnel med upplyft tyg och försiktig promenad med en person på varje sida om vippbrädan. Summa summarum kommer vi bara att kunna vara med max fyra gånger på den här kursen, beroende lite på när vi reser, men det blir iallafall tillfällen som inte börjar riktigt på scratch, utan där vi kan lära oss nya saker hela tiden.

Träning på gröna ängen

Gick ett pass till gröna ängen igen och körde ungefär samma övningar som förra gången.
Rutan: Kasper springer in väldigt fint med targetmattan på plats, även på kanske femton meters håll. Måste kolla upp hur långt avstånd som gäller … Plockar jag bort targetmattan och går närmare går det lite segare in, inte samma schvung. När jag belönade med kastad repboll in i Rutan blev det lite bättre. Provade att gå tillbaka till Rutan efter att ha kört andra moment, och utan targetmatta, men då hade han ingen koll på vad kommandot Rutan betydde. Måste helt klart träna momentet mycket mer, både med och utan targetmatta, för att få en störe förståelse för vad som menas.
Apportering: Hade med mig två apportbockar, en i trä och en i gul plast, och kastade ut dem åt olika håll. Kasper tittade på och hade fokus på den sist kastade. Jag kallade på hans uppmärksamhet och skickade honom till den först kastade. Första gången sprang han först åt fel håll, vände vid nejandet och fortsatte i rätt klen fart till den rätta bocken. Sen gick det bättre. Fick till flertalet riktigt fina avlämningar.
Spårpinnen: Körde lite kort apportering med den också ett par gånger, på ca fem meters håll. Någon gång ville han lägga sig och tugga på den, men på det hela taget gick det bättre, även om avlämningarna var lite halvdana. Han vänjer sig nog snart vid den.
Fritt följ: Körde lite fritt följ runt de rutuppställda konerna. Gick ganska bra, men emellanåt tappade han fokus och skulle nosa på någon intressant fläck istället.
Platsliggning: Lade honom och gick uppskattningsvis 25 meter bort, väntade i knappt två minuter, klickade och gick tillbaka. Han låg jättefint, bara en gång vred han huvudet åt något ljud.
En gång under träningspasset kom postbilen på villagatan intill, och då stack han för att undersöka. Min arga röst bet inte. Suck. När han såg var det var, tvärvände han och sprang förbi mig i en runda med ett kroppsspråk som tydligt visade att han visste att han just gjort något otillåtet.
Han fick gå hela vägen hem okopplad och höll sig fint Nära.

Hemma har jag börjat att träna in Gå och lägg dig (i bädden i köket) när det ringer på dörren. Vi har två dörrar det kan komma folk genom och jag har börjat med den lättaste, köksdörren med ringklocka. Vi har kommit en bit på väg där. Den andra dörren, med knackkläpp, är svårare i och med ett högre ljud som till och med får mig att hoppa till, så den tar vi senare.

Lite fler bilder från Neapel finns upplagda om någon är intresserad.

Äldre inlägg Nyare inlägg