Provade att animera de båda bilderna från förra inlägget. Kvaliteten blir ju lite taskig när man går från jpg till gif, men det må vara hänt…
Skulle just skryta om att Kasper nu klarar att backa tre böcker högt. På ett ställe…
Dags att generalisera. Försökte överföra backandet till trappan, men i det här huset är det dåligt med utrymme för oss att få rum framför trappan. Jag tror att mitt kroppspråk blev konstigt där jag stod upptryckt bland ytterkläderna för Kasper fattade inte alls vad han skulle göra. För att förenkla hämtade jag en av våra vanliga böcker och lade dit nedanför, men det hjälpte inte.
Efter en ganska lång och frustrerad (=pipig) stund där han omväxlande tog några framåtsteg upp i trappan och backade nedanför – fast åt fel håll, ut i hallen så lossnade det plötsligt lite.
Han satt två–tre trappsteg upp och backade plötsligt upp till nästa, svängda trappsteg. Whooop! Belöning!
Vi körde det ett par gånger i rask följd och sen fick han kossan som belöning.
Skulle just skryta om detta, som sagt, när jag plötsligt hör världens oväsen i köket. Rusar dit och ser att Siri just har räddat sig upp på köksbänken medan Kasper hoppar som en besatt nedanför. Jag ryter Sitt åt Kasper, som lyder, men samtidigt hackar tänder så man förstår att han knappt har kontroll på sig själv. Så tar jag Siri i famnen och pratar snällt med henne. Så fort jag pratar med ljus röst börjar Kasper hoppa igen, men lugnar sig när jag vrålar till. Så går vi i samlad tropp till tvättstugan där Siri har toalåda, mat och vatten och Kasper får sitta fint innan jag så småningom släpper ner Siri på golvet i tvättstugan. Puh!
Det man tjänar på gungorna får man igen i karusellen, eller hur var det nu igen…
Okej, här kommer då en frisyrjämförelse för den nyfikne.
Först den klippning i Frankrike som jag blev nöjd med (och som senare förstördes av frisör i Vallentuna):
Och de här bilderna borde man göra en rörlig gif av, eller så (öronen!):
Några rätt bra inkallningsbilder med tanke på att jag både höll i kameran och kopplet samtidigt:
Siri Houdini är en katt som formligen rinner fram: uppför trappor, ner från ens famn, förbi nyfikna hundnosar – bara rinner fram som ett svart vatten. Hon öppnar inte bara innedörrar, utan kan även lyckas med ytterdörren.
Häromdagen upptäckte husse plötsligt att ytterdörren stod öppen. Efter viss uppståndelse och förvirring visade det sig vara katten som gått in. Häpp! Det ska tilläggas att ytterdörren, precis som de flesta, öppnas utåt.
Jag är utomordentligt glad att Kasper inte kan detta trix. Och hoppas att inte Siri lär honom…
Katträningen går inte direkt framåt. Om jag är superalert och klickar och belönar och husse har katten alternativt den är i sin bur kan det gå skapligt. Men inte på fri tass. Jag är rädd att Kasper har alltför mycket jaktinstinkt i sig för att det alls ska gå, om inte annat är det ett extremt långsiktigt projekt. Men vi kör väl på lite i taget så får vi se hur långt vi kommer.
Det går skapligt för det mesta att hålla dem åtskilda. På dagen ligger Siri mest uppe i ateljén och sover. Där är hon helt fredad för den värsta av Kasperattacker. På natten ligger Kasper inne hos oss och då har Siri hela resten av huset att husera i. Det är bara på kvällarna det kan vara lite känsligt, för då kommer Siri fram och vill bli gosad med. Få sitt människobehov tillfredsställt.
Det är också på kvällarna vi emellanåt tar tag i träningen, när vi båda känner för det. Är vädret skapligt skickar vi ut henne ett tag, och så meddelar hon via dörrhandtaget när hon vill in igen. Om man säger.
Efter att ha promenerat till en riktigt fin fågelskådarplats vid Krankesjön med dels gömsle och dels fågeltorn är jag nu benägen att revidera vilken fågelart vi såg häromsistens. Diverse pedagogiska affischer visar att lärkfalken hör till de migrerande fåglarna, men att vi istället kan ha sett den röda gladan, som finns här året om.
Kasper fick stanna hemma när vi åkte till ridhuset i Askeröd för att titta när min brors sambo löshoppningstränade sin unghäst Qumulus. Det var ganska mörkt i ridhuset och därmed svårfotograferat, men ett par bilder ändå:
Kasper brukar normalt inte skälla i bilen.
Idag passerade vi Sjöbo på en liten bilutflykt och vi passade på att stanna till vid konditoriet. Jag gick ut för att handla medan husse och Kasper stannade i bilen.
Rätt var det är börjar Kasper skälla av sjutton. Husse kikar ut och får se en neger som går förbi bilen. Pinsamt, tyckte husse.
Undrar om Kasper drabbats av Sjöbosyndromet?
Det är ett sånt strålande väder idag att en långpromenad efter lunch var givet. Vi valde ett nytt ställe på heden och började promenera med flexi. Jag hade en tanke att kanske släppa senare, på hemväg eller så. Efter ett tag hördes maskinljud på andra sidan en kulle. Vi gick upp för att kika och mycket riktigt rullade det tanks borta i skogsbrynet.
Vi fortsatte att promenera utmed vägen, men rätt var det var kom ett sambandsfordon farande, tvärnitade så den kanade på den isiga vägen och en man klev ur. Jisses, tänkte sambon som bar en kamera runt halsen. Nu ska de beslagta apparaten! Men nej, han ville bara varna oss att de snart skulle börja skjuta.
Tomma skott? frågade sambon och tänkte på vår säkerhet.
Militären skrattade.
Jodå, tomma skott, men han hade mer tänkt på hunden. Och visserligen är Kasper skottfast, men när jag tänkte på hur tanksskott kanske kunde låta (hade aldrig hört några i verkligheten tidigare) så tyckte jag att det var dumt att utmana ödet. Jag tackade militärkillen för vänligheten och så vände vi. När vi gått mer än halvvägs tillbaka till bilen så hörde vi då det första skottet. Det lät mer som ett åskmuller, åtminstone på så här pass avstånd. Åska mitt denna soliga dag…
Utflykten blev därmed inte lika lång som vi tänkt oss, men händelserik på sitt sätt. Och inte fick Kasper springa lös, han skulle säkert fått för sig att springa fram och skälla på de gröna monstren…
Äntligen var vädret sånt att vi kunde ta oss ut på heden igen. Den här gången skulle gps:en leda oss till spännande cacher, vilket dock inte ledde till någon loggning den här gången. De två första var för mekiga (klättra upp på en gammal rostig bro respektive krypa ner i en beckmörk underjordisk skyttegrav utan ficklampa) och vid den tredje hade militärerna kulspruteövning. Bäst att ligga lågt där.
Vi kunde dock konstatera att Kasper på långt avstånd helt ignorerade kulsprutesalvorna och på några hundra meters avstånd tittade intresserat ditåt och gärna hade sprungit närmare och kikat om han inte varit kopplad. Ingen skotträdsla ens vid hårdare skjutning.
Nu ikväll körde jag lite bakdelsmanövrar igen. Numera kör vi två böcker högt. Han fick upp farten fint och gjorde tio fina uppbackningar på raken. När jag så tog fram kameran för att föreviga detta satte han sig (!) för första gången däruppe. Ser ju lite fånigt ut. Sedan backade han antingen snett eller satte sig. Tji fick jag.
Det här är det närmaste Kasper kommit Siri utan att få totalspel. Hans viftande svans syns tydligt på bilden. När jag inte fotade belönade jag med räkost. Båda kombattanterna gillade det. Fast när jag lät Siri slicka på tuben blev Kasper lite otålig: Min tub, ju!
Vi får se om vi kan träna vidare med detta, vi har ju ett ypperligt tillfälle.
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer