Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 132 av 199)

Mysstund

Sötnosen

Hämtar Lakrits

Lakrits är hemkommen

Allt är väl här, även om det varit lite svårt för Kasper att förstå att lillen behöver sova ibland. Lakrits lät som en anka hela vägen hem, bortsett från Rotebroleden, som han av någon anledning tyckte bättre om. Vi missade tyvärr att få med oss snuttefilten hem. Det får gå ändå.
Han har kissat ute tre-fyra gånger och bajsat med. Har till och med provlegat buren. 😉
Efter lite sömn och mat så har de lugnat ner sig lite, det är inte lika intensivt längre. Nu på kvällen brukar visst Guinness ge di, för Lakrits är på Kasper och försöker få lite mjölk. Uppskattas inte helt och hållet.
Kasper har nog stundvis känt sig lite avundsjuk, ville inte ligga med i tevesoffan nån längre stund, till exempel. Lakrits däremot sov sig fint igenom sista avsnittet av Greys. Jag är inte säker på att Kasper riktigt har bestämt dig för hur han ska hantera leksaks- och benfrågan. Just nu har Lakrits tagit en liten godistandborstbit och gnager förtjust på den. Kasper kikar avvaktande på det hela.
Jag har hunnit köra ett mini-inklickningspass i hagen. Än har Lakrits inte riktigt förstått att klick = godis, men att vänstra fickan innehåller godis, det har han snappat redan. Mycket fin kontakt och uppmärksamhet får jag redan. Vi kör vidare med nåt nytt litet pass imorgon.
Husse har tagit några bra bilder, men de får dröja tills imorgon, orkar inte ta tag i dem just nu.

Lite vila

Igår klubben, idag cykling

Igår åkte vi till klubben, Kasper och jag, för vi skulle få besök från brandförsvaret. Ytterligare några från klubben slöt upp och vi hade en trevlig pratstund med brandmannen. Sedan gick vi en promenad och Kasper fick lekchans med en aussie och en spansk blandras. I början föredrog han att dra som ett vässat spjut rakt ut på flygfältet, men kom snabbt och fint på min invissling. Efter kanske halva sträckan började plötsligt aussien bli lite intressant att leka med. Som tur var var det ömsesidigt och de lattjade en stund. Den spanska blandrasen gick mest som Ferdinand och luktade på alla blommorna.
Idag tog jag honom på en kortare, lugn cykeltur och inspekterade byggandet i Vallentuna centrum. Allt fler hus smälls upp, och allt mindre grönområden blir kvar. Nu ligger han mest och sover. Undrar om han känner av att det ska bli en förändring imorgon?

Några bilder från Lesvos

Några bilder från Greklands tredje största ö ligger nu här för den som vill bli suktad:

Lesvos (inte exakt samma bilder som jag länkade till från fejan). För den som inte har Flash finns en mindre flashig variant av bildvisningen här.

Besiktigad och klar

Nu är valparna besiktigade och chippade. Nu ska de helt enkelt bara växa till sig en dag till, och sen bär det av till alla de nya hemmen.
Här en söt bild på Lakrits som kenneln tagit (jag har färgjusterat den lite). Visst ser han klok och förståndig ut?

Enligt senaste infon är han

  • välbalanserad
  • modigast av alla (!)
  • cool, men ingen slökorv

Och han har

  • stort apporteringsintresse
  • välbalanserad kamplust
  • en härlig kontaktvilja

Visst låter det liksom underbart? Som taget ur en reklamannons, nästan. *flin*
Jag har gått igenom hundskåpet och hittat både det ena och det andra som kan komma till pass nu. Dessutom har jag nu försäkrat honom, så låt det bli onsdag nån gång… 😀

Inga klövar

Det trista(ste) med att åskvädret i söndags slog ut vår jordfelsbrytare och därmed gav strömavbrott är att alla skankar fått slängas, liksom det omsorgsfullt tillagade älgköttet jag köpte nyligen av snälla Agneta H på klubben. Likaså gick de sista korvarna färskmat åt skogen, vilket Kasper deppar över nu. Blod hade jag som tur var bara lite kvar av i frysen, vilket inte hindrade att det ställde till med stor oreda, då åtminstone någon av flaskorna låg ner i frysen. Det såg nog ut som värsta blodbadet utanför lillfrysen. Men den synen besparades vi, eftersom dottern med pojkvän redan röjt undan det värsta innan vi kom hem. Det är vi glada för!

Kasper på semester

Kasper har varit på semester. Det trevliga med Skoby är att de skickar med en liten dagbok om vad som hänt under de dagar hunden vistats hos dem. Mest är det nog för att de sen ska veta till nästa gång hur hunden var och vilka den fungerade ihop med. Men ägaren får också en kopia så man kan läsa lite om vistelsen.
Ett axplock:
”Full fart i hagen med /6 hundnamn/ och nya Jack Russel-tjejen Sally. Rolig tjej.”
”Sommarvärme i hagen och /5 hundnamn/ sällskapar.”
”Trevligt i hagen med alla brudarna.”
”Skoj i hagen idag med kompisarna. Nya idag var två strävhåriga taxar. Lika kul på em.”
”Trevligt i hagen trots regnet.”

Tja, inte låter det som han haft det tråkigt? Några är bekantskaper från de båda tidigare besöken, andra var nya. Det var raser som tax, dvärgschnauzer, mops, bostonterrier, JRT och några blandraser av mindre storlek.

Sist i dagboken stod det:
”Allt har gått jättebra. Vaktar sin box lite, men inga problem att ge mat eller vatten. Sedan är han en riktigt kramgo och glad kille. Välkommen tillbaka!”

Det där med att vakta är en fullkomlig nyhet. Jag har funderat lite på det i eftermiddag och undrar om det har med det stora benet att göra. Han fick ett stort nytt ben med sig för att ha nåt att pyssla med de timmar han vistades ensam i sin egen box. Det har han inte haft tidigare, men då har jag fått rapport om att han känt sig ensam. Och det förstår jag, en gårdis vill ha sällskap och Kasper är van att ha sällskap nästan jämnt. Men kanske att alla andra hundar runt omkring (det blir ju en del oväsen och skällande) stressade honom lite och han kände ett behov att vakta benet? Annars vet jag faktiskt inte. Och tjej nummer två som vi träffade när jag lämnade honom skällde han faktiskt på; det är inte heller något han brukar göra på människor så där oprovocerat.

Totalt sett tror jag dock att han har haft det bra, och det blir ju inte ofta vi lämnar bort honom så här. Så många hundar som han lekt med senaste veckan får han normalt knappt aldrig busa runt med, så det borde ha varit en stimulerande omväxling.

Nu har vi haft några timmars glädjeskuttande återseende där han krumbuktat sig som en liten räka. Om ett par dagar är vi nog inne i lunken igen, och då kommer nästa nya grej – lillebror kommer hem.

Äldre inlägg Nyare inlägg