Mest karljohan. Sen en pyttig röksvamp och en (tror jag) smörsopp. Den sista får artbestämmas slutligen när R kommer hem. Det blir smarrigt ikväll till ett par fina entrecôter och en flaska rött.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Författare: hundadmin (sida 124 av 199)
Kasper är ju inte lika förtjust i sele, men den passar honom med. Superbra, för då kan jag använda den även när Lakrits har vuxit ur den… 🙂
Så hittade jag då precis rätt modell i Arninge. Så stolt och fin blev han!
Märket är Ferplast och modellen heter ergocomfort. I denna storlek kostade den 499 kr, så inte så billig, men jag gillar modellen.
Lakrits har ju hittills använt Kaspers gamla avlagda sele av samma modell. Men i måndags var den plötsligt för liten. Så där, bara, ungefär som ungars kläder kan bli från ena dagen till den andra. Så operation hitta en ny sele inleddes. Den här selmodellen är väldigt enkel att ta av och på samt justera storleken på (lär ju behövas…), men trots att jag alltså redan ha en i min ägo var det skrutt att hitta samma på webben. Tyvärr finns det bara en liten logobild framtill, inget namn på tillverkare eller så inuti. Så jag hade börjat befara att få köpa nån helt annan modell, till exempel Hurttas y-sele. Men den fanns inte heller i hundbutiken på hemmaplan…
Det är ju inte alldeles enkelt att träna med två hundar samtidigt. Och att hela tiden stänga in den ena på toa är inte heller så kul. Eller ha den ena inne och den andra på tomten, för den delen. Ibland måste man ju ha lugn och ro, och då är det en lösning att skilja på dem fysiskt, men idag valde jag en annan väg.
Vi var i köket, där jag har en köksö som kan utnyttjas på ett förträffligt sätt. Jag satte först Lakrits på ett ställe med instruktionen Vänta, sen satte jag Kasper vid en hörna. Någon meter framför Kasper (utom synhåll för Lakrits) lade jag sedan ett par godisbitar och gav även honom instruktionen Vänta.
Tillbaka hos Lakrits började vi träna Ligg. Först lade sig även Kasper, men det ignorerade jag och koncentrerade mig på Lakrits. Om Kasper satt eller låg hade ingen betydelse, bara han inte gick fram till godiset.
Jag tränade fem Ligg med Lakrits, sedan sade jag ”Kasper, varsågod!”. Medan jag fyllde på hos honom fick Lakrits liten vilostund. Sedan fem nya. Det här gick alldeles utmärkt! Kasper fick träna stadga medan Lakrits fick träna lite grundläggande Ligg. Faktiskt också med lite stadga på slutet, jag testade både med godishand, att ta något steg bakåt och att vänta cirka tio sekunder innan jag klickade.
Åh, vad mina hundar är bra! 🙂
Tränade ungefär likadant idag på morgonen med Lakrits, minus Titta (husse saknades). Det gick inte lika bra som igår, men så är det ju när man skriver något. Helt okej var det iallafall. Sedan lade jag ut en godis på trädäcket och skickade honom på sök från tre meter (han såg var jag lade den) och ser man på – lille herrn har nog börjat slå på nosen, för det var inga problem idag.
När jag skulle byta hund gick han och lade sig vid sitt nya favoritställe, äppelträdet. Ju brunare frukt, desto godare, tycker Lakrits. Okej, tänkte jag, där kan han vara en stund medan jag kopplar och gör mig i ordning för Kaspers promenad. När jag var klar visslade jag inkallningssignalen med targethänder framför mig. Och swosh, vilken hund! Han kom som ett spjut och blev rikligt belönad med en ostkant. Trots de goda, jästa frukterna.
Morgonträning med Lakrits. Han går tamejfan fint i fritt följ. Nu behöver jag någon granskare som kan hjälpa mig att peta i detaljer, sånt jag inte ser själv.
Vi lekte i tre omgångar med Kaspers gosiga långtax – och han leker FINT nu! Ett bra grepp, kampar lite och släpper när jag vill. Jag lät honom vinna flera gånger och backade med targethand mitt på, och han hänger med mot mig. Avlämningar gör han nästan också, fast inte medvetet. Nån gång ramlar leksaken bredvid, nån gång får jag den i handen och nån gång springer han förbi med den. Men det är otroliga framsteg jämfört med en hund som inte leker alls utan bara sitter och tittar efter godis!
Vi avslutade med att ta lite hjälp av husse. Han fick hålla min godispåse framför sig, väl synlig. Sedan ställde vi upp i utgångsposition några meter bort, och jag pekade på husse och sade Titta! När Lakrits tittade ditåt belönade jag. Detta gjorde vi två gånger, sen fick det räcka för den här gången. Tanken med detta är att få ett kommando som innebär att titta inte så där följsamt på mig utan titta rakt fram och observera vad som händer i din omgivning (för jaktsammanhang). Andra gången funkade bättre än första, men det här kan nog vara görbart att bygga vidare på.
Idag kom jag på det senaste i raden smeknamn på Lakrits: Lucky Luke.
Inte nog med att han är lika lång, ranglig och skranglig – han äter snabbare än sin egen skugga också.
Lakrits och jag var på passivitetsträning ikväll när Thorsvihundar hade vattenträning. Det var omväxlande primalskri, pip och lugn hos min boyfriend.
Det var mycket trevligt att sitta med där. Kul att se de vuxna duktiga hundarna och förarna arbeta. Vi var tre A2-valpar där ikväll, kuligt.
Till Lakrits höjdpunkt hörde att få prova på vilt. ”Smaka på”, som Anita sade. Och det tog han fasta på, bokstavligen. Tjoff, så försvann huvudet på en duva in i Lakrits glupska käft snabbare än vi hann säga tjiddevippen. Men det går ju att träna även med huvudlösa duvor …
Lätt tveksam lät Anita honom lite senare få lukta på en korp och ytterligare lite senare en hare. Korpen nosade han på men gjorde inget försök att bita i, medan harskanken lätt kunde fått följa med hem till vardagsrumssoffan som tilltugg till fredagsmyset.
”Vi behöver inte träna vilt med honom än på ett tag” var Anitas omdöme om Lakrits. Hon har nog en poäng i det. 🙂
Kvällens lakritsnamn: Lakritspipa.
Sekretariatet bestående av Märtas förnämliga partytält.
Igår var jag städslad som funktionär vid ett dummyprov i trakten av Rö. Redan på morgonen insåg man att det skulle bli en varm dag. Jag funderade kring klädval men tänkte av mygg- och fästingskäl att långbyxor nog är bra ändå.
En av de få (enda?) icke-labbarna.
Jag utsågs till markeringskastare vid en av de fyra stationerna. Det innebar att stå mitt på ett solgassigt fält med högt gräs och vassa tistlar, så jag var rätt nöjd med mitt klädval. En stor flaska vatten (som jag även kunde skvätta över huvudet) och ryggsäckspallen där jag kunde slå mig ner i pauserna gjorde livet uthärdligt.
Först vid prisutdelningen fick jag klart för mig att det var ett Thorsviekipage jag fångat på bild:
Göran Lindell med Littlemill.
Göran Lindell med Littlemill.
Littlemill in action.
Det var riktigt kul att se hur olika hundar och förare betedde sig. Beroende på hur ny eller erfaren man var kunde man välja mellan att få en, två eller tre markeringar kastade åt sig. Det var bara ett fåtal som valde en, flertalet valde två och en bunt valde tre. Tre var klart svårast, eftersom nummer två och tre kastades på en linje efter varandra (sett ur hundens synvinkel) och många fastnade på första stället istället för att söka sig vidare ut efter nästa. Det stod också mycket tydligt att värmen gjorde sitt, för den sista timmens ekipage (oavsett erfarenhetsgrad) betedde sig klart vimsigare och glömde koppla på nosen, jämfört med de ekipage vi såg i början av tävlingen.
Folk väntar vid dirigeringsstationen.
Min kollega vid markeringsstationen. Hon tog tid (maxtid 3 min.) och skrev ned resultaten.
I den här tävlingen fick man välja i vilken ordning man ville ta de fyra stationerna. Förutom markeringar fanns det vattenstation, dirigering och närsök. Jag roade mig under väntetiden med att klura på i vilken ordning det kan vara smartast att ta dem. Vatten svalkar och piggar ju upp hunden, så kanske den stationen som nummer två eller tre? Kanske hundens knepigaste station först, medan den är klarast i knoppen? Eller en station (markering, dirigering) där hunden får springa av sig lite överskottsenergi först? Antar att det beror lite på vilken hund man har.
Dummyprovet var iallafall föredömligt arrangerat av Märta som i och med detta lämnar stafettpinnen vidare till två nya aspiranter.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer