Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 120 av 199)

Två godisar

Vad gör man bäst med två godisar och en ivrig labbadabbadoo?
Jag tog en vattenskål på tomten och lade en godis i. Sedan gick vi rätt långt ner på gräsmattan. Jag stannade Lakrits och fortsatte en bit till där jag kastade ut en dummy. Tillbaka till hunden, så fick han Ut och hämta dummyn. Han kom in med den i hand, vi vände runt och jag skickade honom Ut till godisskålen som belöning.
Det gick jättebra.
Nästa godis gjorde jag likadant med, fast denna gång kastade jag dummyn lite snett, så den hamnade bakom lite högt gräs och snår. Ut och hämta den, blåste lite närsök där också, men han tog den nästan med detsamma. Sedan vinklade vi om till en rak linje mot godisskålen och så fick han hämta sin belöning.
Nemas problemas.

Jättefrestelsen Hugo

Så var det dags, då. Jag har ju känt på mig att Lakrits skulle kunna komma att attackera bänkar och bord framöver. Idag hade jag just tagit ut en lammstek ur ugnen och husse hade skurit upp några skivor till middagen. Jag såg att skärbrädan stod någon cm ut från bänken och sköt försiktigtvis in den till mitten av köksbänken innan vi satte oss till bords.
Snart hördes ett ovanligt ljud, lite mjukt och dämpat ploff, liksom. Jag hann inte mer än säga ”vad var det där?” förrän husse, som satt vänd åt rätt håll, reste sig och tog stektjuven på bar gärning. Jag hoppade upp som en blixt när jag förstod och skyndade mig att ge Lakrits en riktig avhyvling. Lite väl bra, kanske, för lillen blev så rädd att han kissade på sig. 🙂 Men förhoppningsvis tajmande vi det tillsammans tillräckligt bra för att avskräcka inför framtiden.

Lakrits på valpträff 3

Vi träffades på Wij – Speja, Easy, Reko och Lakrits – och gick upp i skogen. Vi fick börja med att gå på linje, stanna, gå vidare, stanna, vända runt och samma tillbaka.
Lakrits var inte helt med på att gå Nära, så ibland sackade jag efter för att få honom i rätt position. Vill inte att han ska gå före mig i sådana lägen. Tror linjen på det hela taget såg rätt bedrövlig ut. 😉

Nästa svårighet var att vara tyst. Lakrits och Reko pep mest av valparna, och Anita tyckte vi skulle använda dominans för att säga till dem. Jag rrr-ade ibland och petade till honom i halsen, men längre än så går jag helst inte. Jag tycker att han redan har gått ner i ljud och vill ge det lite mer tid och se om belöning av tystnad kan räcka. Vi får helt enkelt se de närmaste månaderna.

Sedan kom kaninbollar fram. De var jätteroliga och inte alls som vanliga bollar, tyckte Lakrits. Anita kastade en boll in i en gran och vi skickade hunden. Lakrits sökte först en snäv cirkel, men när han inte hittade den tog han en vidare cirkel. Han var även borta hos kennelmamman som hade fler kaninbollar i sin väska. Smart grabb … Till sist hjälpte Anita till genom att kasta ytterligare en boll när han inte såg och den tog han omgående och sprang tillbaka till mig.
Vi gjorde om samma övning en gång till med skillnaden att när bollen var kastad så fick vi gå ett litet varv runt med hundarna för att sudda ut minnet från nedslagsplatsen lite. Tillbaka till utgångspunkten och dirigering med Ut. Den här tog han kanonbra och kom tillbaka fint också.
Nästa steg vi kan träna hemma är att blåsa närsöksignal när hunden kommit ut till själva sökområdet.
Vid lunchen bad jag om tips på att förebygga hopp mot köksbänkar/-bord. På Carinas kurs tipsade hom om fälla med ett litermått med vatten, men det funkar inte så bra på en retriever. En skrammelfälla skrämmer inte särskilt mycket heller. Anitas åsikt var att det är bäst att gillra en tillräckligt lockande fälla och sedan vara kvar i närheten och säga åt hunden på skarpen när man tar den på bar gärning. Några andra idéer? Förslag mottages som vanligt gärna.
Vi fick se på när Guinness demonstrerade stoppsignal (en längre ton) med omedelbart bollkast. Det ska vi börja träna hemma nu. Steg 2 är att hålla inne bollen någon sekund efter stoppsignalen, steg 3 att hålla inne ännu längre medan hunden står still och väntar. Man ska alltid se till att kasta bollen bakom eller vid sidan av hunden. När man sedan utökar till längre avstånd kan man antingen använda ”spagettislev” (träna den separat först!) eller bolla med bollen så hunden ser det och närma sig successivt tills man är inom kastbart avstånd. Då får hunden en visuell belöning medan den väntar på den riktiga belöningen.
Avslutningsvis gick vi en gruppromenad där enda regeln var ”inget dragande fram till annan hund och ingen lek”. Det gick utomordentligt.

Stå med flyt

Hade en jobbig dag igår med datorinlämning i stan och försenad ankomst till klickertränarkursen som följd. Missade hela förmiddagspasset.
Å andra sidan fick jag ett värdefullt tips på hur jag ska börja om med Kaspers Stå för att få bort de där retliga små stegen han ofta tar. Han har slutat erbjuda Stå frivilligt och hans Hoppstå (som han erbjuder ofta) är så jäkla snabbt tills han sätter sig igen att jag inte hinner med att klicka förrän han redan satt sig.
Men när jag tog ett halvt steg bakåt (han sitter framför mig) och klickade när han reste sig för att följa efter så löste det sig! Nu ska detta halvsteg bort snabbt så det inte blir ett villkor för ställandet, utan användas enbart för att få igång honom.
Körde också vidare på gårdagens kontakttips och vi kom igång att träna mycket snabbare! Vi har kommit långt på att få på stimuluskontroll på Snujjen, och har egentligen bara diskrimeringen av frivilligt kontra kommando kvar att jobba på där.
Avslutningsvis hade jag på något sätt bort min viktiga blå mapp med ALLA kurspapper i. Den är inte kvar i lokalen, så antagligen har någon annan fått med sig den. Birgitta har iallafall erbjudit sig att kopiera upp papperen åt mig. Snälla hon! Annars vet jag ju inte ens vad vi ska jobba på fram till examensdags.

Så idag körde Kasper och jag vidare med Stå, och nu erbjuder han det med flyt på ett jättefint sätt. Jag är SÅ glad! Nu ska vi köra vidare på det ett tag och lägga på kommandot igen när det verkligen präntats in i hans lilla huvud att man inte ska steppa omkring.

När jag ändå hade detta moment i huvudet passade jag på att börja shejpa in Stå även hos Lakrits. Han är väldigt inriktad på att han ska åt vänster, in i utgångsställning, så de klick jag fått till på att han reser från sittande har ofta blivit lite sneda ståenden med rumpan åt vänster. Jag kanske borde flytta om belöningsplaceringen så han blir mer fokuserad snett åt vänster och därmed inte flyttar rumpan. Hmm.

Senare tränade jag frilliga Sitt under backande med Lakrits. Han är redan ganska duktig på det. Kul att se!

VM 2010 Agility Sverige Hold stor

Ta en titt på den här videon på YouTube:

http://www.youtube.com/watch?v=hNCbK7YQKAE&feature=youtube_gdata_player

Skickat från min iPhone

Lakrits har tränat platsliggning

Egentligen hade jag inte tid att träna en hund till när jag kom hem efter en heldag med Kasper, men jag fick för mig att ändå ta en snabbis till klubbens öppna träning.
Han var jättetyst och fin när vi började med att bara titta på, så jag tänkte att vi tränar väl lite annat än bara passivitet. Vi körde lite Fritt följ och frivilliga Sitt och Ligg. Sedan skulle jag backa och få honom att bara följa med – då erbjöd den gullungen frivilliga Läggande under gång (backandes då)! Det är något jag borde tränat med Kasper, men glömt ta tag i. Och så bara GÖR Lakrits det! Jag är mållös.
Så när alla ville göra Platsliggning sade jag att vi kan vara med (fast på vår nivå förstås). Jag fick ena flanken så att vi bara hade hund på ena sidan, och så stod jag kvar och matade godis under de tre minuterna. Och bortsett från ett uppsitt så låg han fint hela tiden. Och framför allt var han inte det minsta störd av de andra hundarna. Kändes kanon!
Jag avslutade med lite klossträning och musmatta. Den sista godisen bestämde jag skulle läggas i en godisskål för en Ut-dirigering. Och så går det förbi en hund och äter upp den … Som tur var fick vi en korvbit av ett annat ekipage så jag kunde genomföra övningen. Avståndet kan ha varit kanske 8 meter och med andra hundar väldigt nära. Men han gjorde det så bra!
Avslutade med att bara stå och titta lite (ja, Agneta H kom och tittade på tänder också, fast då ålade han sig som en orm, det där måste vi träna mer). Han pep en aning, men när han väl tystnat gick vi till bilen och åkte hem. Bara en halvtimme, men en BRA halvtimme!

Klickertränarkurs 5(8)

Idag var det dags för tillfälle 5 på klickertränarkursen med Kasper. Jag ska inte skriva massor om vad vi gjorde (kanske imorrn) men själva aha-upplevelsen måste jag dela med mig av.
Ända sen Kasper var 8 veckor har han varit en nosare av stora mått. Min stora utmaning har alltid varit att överträffa de där dofterna. Ofta med ganska klent resultat. Vid 12 veckor började vi klickervalpkurs och jag fick höra att ”klicka för kontakt”. Samma sak står i all klickerlitteratur. Mitt dilemma har varit att han har nosen i backen långt där framme i snöret och aldrig tar kontakt.
Nåja, det har ju bättrat sig MYCKET sedan 12 veckors ålder, men det var så det såg ut på den tiden. Och det var det råd jag fick när jag var grön hundägare som ville klickerträna min hund. När han nosade på någon fläck kunde jag också få rådet att trampa på fläcken så han inte kunde nosa. Tvinga honom att avbryta, alltså. Men det funkar ju inte, trampar jag på en fläck står det honom tusende åter.
Idag fick jag en helt ny lösning av Ulrika: klicka så snart han lyfter upp nosen från backen. Skit samma vart han tittar, det kan vara rakt fram på väg till nästa fläck, på någon intressant hund, eller en människa som går förbi. Klick och godis. Han började nosa igen, lyfte upp huvudet – klick och godis. Och för varje gång gick det snabbare att få kontakt. Och rätt var det var stannade han kvar hos mig, mindes att det var ju egentligen Snujjen vi skulle träna – och bjöd plötsligt på den spontant!
Det går åt mycket godis till det här … Men Ulrika menar att det är en tidsfråga, det kommer att gå snabbare och snabbare att få kontakt. Och nu ställer jag mig bara frågan: tänk om jag fått denna kunskap då, vid 12 veckors ålder, var hade vi varit i vår träning nu? För så mycket tid och energi som jag lagt ner på att försöka få kontakt för att vi över huvudtaget ska kunna träna, det borde egentligen räcka hur långt som helst …

Lakrits hos massösen

Jag tog med mig Lakrits till min massagetimme idag. Massösen har själv en Lakrits, fast en flattetik, så jag visste på förhand att det inte skulle vålla några problem. Hennes hund var inte där idag, vilket var lika bra.
Lakrits började med att tycka att de blankpolerade marmortrappstegen var läskiga. Sedan gnällde han i hallen medan vi väntade några minuter på att förra kunden skulle gå.
Väl inne i rummet fick han både en tuggis jag haft med mig och den som massösens Lakrits brukar ha, så då lade han sig nöjt och tuggade. Lite labbespel blev det ett par gånger, då han istället skulle leka och kastade tuggisen omkring sig, men bortsett från något försök att hoppa upp på massösen var han stilla och lugn. Mot slutet blev han lite orolig, en hel timme var väl i längsta laget för herrn.
Men det var ändå nyttigt att ha med honom, och marmortrappan upp gick bättre, bara han fick springa lite före. 🙂

Kasper på skattjakt

Lillmatte bidrar med en bild där Kasper är på skattjakt i lekpark.

Ute på tjänsteresa

Kom på att man behöver ju inte nödvändigtvis sitta och trängas med alla bilar genom stan i rusningstrafik när man ska hem från Gustavsbergstrakten en solig eftermiddag. Njuter istället av vacker natur och färjor via Rindö och Vaxholm.
Äldre inlägg Nyare inlägg