Så glad: båda hundarna har idag kört flera moment i rallyns fortsättningsklass:
Snujjen (kunde de sen gammalt), Hopphindret och Åttans frestelser. Den sistnämnda var ju lite intressant, men med tubost i fickan gick det att locka med dem runt kattmaten.
Hindret tog Kasper som en dans, han har ju gjort det förut. Utmaningen med honom var snarast att inte a) springa till skogs eller b) springa fram till frestande hund (fanns många potentiella lekkamrater på plan ikväll). Men nej då, han återkom till min sida precis som han skulle och vi fortsatte till hindret Åttans frestelser.
Lakrits hade aldrig hoppat rallyns hopphinder förut. Vi har bara hoppat lydnadshindret, och inte supermånga gånger heller, så jag hoppas jag inte sabbat förståelsen för lydnadshoppet nu. Iallafall fick jag ta det lite pö om pö: man ska ju skiljas åt vid skylten – hunden ska hoppa över hindret på kommandot medan föraren går vid sidan om, sedan ska man träffas igen på andra sidan hindret och fortsätta i fotgående.
Nu började vi med att följas åt fram till hindret, jag ställde mig intill så han inte kunde smita vid sidan (det försökte han en gång ändå) och sade Hopp, sedan belönade jag hans återkomst med tubost på andra sidan. När detta satt efter sisådär fyra försök gick vi halva vägen fram till hindret varpå jag pekade på hindret och sade Hopp, skyndade mig att komma intill och förbi hindret och mötte honom. När även det satt så sade jag Hopp redan vid skylten och skyndade fram till mötespunkten. Det sista lilla är ju att hålla samma tempo som i övrigt på den bandelen (kan vara långsamt, normalt eller snabbt tempo beroende på skyltningen), men det får vänta tills senare. Jag är så glad att han lärt sig vad jag menar: att han får skiljas från mig för att hoppa själv och att han sedan ska komma tillbaka intill mig igen efteråt. Vi fortsatte till Åttans frestelser och snirklade oss runt den som om han aldrig gjort något annat.
Jag fick reda på av Carola idag att vi har rallytävling 21 april på VaBK nästa år. Till dess bör vi ha övat in oss tillräckligt för att starta – både Kasper och Lakrits ska startas i nybörjarklass, tänkte jag.
Båda hundarna var emellanåt lite nosiga, men båda gick att motivera upp och lyssna skapligt på vad vi skulle göra. Det kändes rätt bra. Fick till och med lille magkaller att lägga sig på det kalla gräset, hehe.