Skogsstjärnas hundblogg

I morse tog vi och promenerade bort till Kärleksudden med en bunt bollar och dummies. Det är ett knepigt ställe att ta sig till, där man får välja på oländig skog eller äng med höga nässlor. Det blev en kombo.

Själva udden är fin, med en kal klippa, ser nästan ut som skärgården. Där fick Kasper nosa omkring.

Jag och Lakrits gick vidare förbi udden. Jag hoppades att det skulle uppenbara sig nån bra vik där, men det var bara mer oländig skog plus en vasskant där jag lade ut ett nytt långsmalt sökområde. Lakrits fick kika på lite håll.

Sen gick vi tillbaka till udden och jag försökte med bollkastaren kasta bort mot den lilla ön och dess vass som ligger inte så långt ut. Men bollen hamnade bara halvvägs trots ett par skapliga kast. Lakrits hämtade iallafall glatt in dem och minnesbilden från sökutlägget suddades lite.

Jag hade lagt ut 6 grejer: 3 bollar så långt utåt vassen jag kunde sleva iväg dem, 2 dummies och 1 disk i strandnära skog. De närmaste kom in snabbt, sen blev han rätt ineffektiv och betade av samma område om och om igen. Jag avancerade framåt vid flera tillfällen och till sist var det bara 1 dummy kvar. Då kallade jag in honom och berömde sökarbetet och gick bort med honom till kaststället. Jag visste hur jag hade slängt den, så jag skickade på ett nytt riktat sök, och då kom den in. Jubelkast fick han för den bedriften.

Här började sökområdet.

Mot slutet stod jag i sån här terräng. Och här kommer själaglad hund med sista apporten.