Skogsstjärnas hundblogg

Idag körde träningsgruppen ett extra träningspass. Solen sken och skaren låg hård. Perfekta förhållanden, alltså.

Mona lägger ut dummies.

Mona hade förberett med tre dummyställen men innan vi började skicka till dem körde vi en linje på fyra ekipage med Mona som kastare in i skogskanten. Vi gick långsamt tills hon kastade och jag, som råkade stå ytterst, skickade Lakrits på första. Kanske hann han inte se kaströrelsen och var den hamnade, för han kutade i princip rakt över men försvann sen i nån yvig racerövning inne i skogen en stund. Till sist, när han rusat runt en stund likt en brunstig tjur, blåste jag stopp och dirigerade honom fram till nedslagsplatsen. Vips kom den in.

Övriga tog in var sin, och så bytte vi tågordning lite så det inte skulle bli alltför förutsägbart.

Nästa markering tog han i princip direkt. Jag gissar att det första bara var ett överslag, det var såååå kul att vara ute och träna med allihop att det blev för mycket. Möjligen i kombination att han inte var med riktigt på vad som skulle ske, så han inte hann pejla nedslaget ordentligt.

Gemensamt för bägge omgångarna var att han var så het på gröten att han ideligen hamnade en dryg hundlängd framför mig. Inte för att tjuva, utan för att se ordentligt. Men ska man i det läget inte skicka sin egen hund och sen i nästa steg vara med på ett kast från andra hållet så får man problem när hunden är så långt fram. Att gå på linje är alltså något vi behöver nöta en del framöver så han får mer rutin på det.

Spaning på olika skickställen.

Att sen skicka helt dolt (det var bara Mixa som hade en aning om var apporterna låg) på linjetag på lite varierande avstånd, kanske 40–100 meter, gick ganska bra. Någon gång sprang han snett så jag fick ta om, men på det hela taget är jag nöjd med honom där.

Vi stod i en klump vid en berghäll och lade upp en allt större dummyhög där. Som mest låg det kanske femton dummies i den högen, och, visade det sig sen, detta blev en plats som bet sig rejält fast i hundarnas minnen.

Ulrika står på dummyberghällen som senare fick sån dragning.
Lakrits i förgrunden, Lexus till vänster med Aya bakom sig och Mixa till höger.

När de tre områdena var inplockade lade vi ut tolv (trodde vi) dummies på det allra bortersta stället sett från nya skickpunkten, det med rishögen. Två till varje hund och två extra för eventuella behov.

Vi gick bort till det nya stället och hade nu gamla ställe 1 klockan 10, gamla ställe 2 klockan 11 och det utlagda ställe 3 klockan 12. Här visade det sig dock att ställe 1 och 2 inte alls hade sån dragning som vi trott, utan det var istället berghällen där vi stått tidigare vid klockan 2 som utgjorde svårigheten för de flesta hundarna.

Längst bort i vänsterkant skymtar riskullen, ställe 3, där apporterna finns.

Lakrits sprang mot berghällen en gång, sen förstod han när jag nekade den och riktade om honom mot ställe 3, som låg riktigt långt bort. Kan det ha varit 150 m?

När alla tagit in varsin apport från ställe 3 försvårade vi genom att kasta en störningsmarkering till ställe 1. Jag nekade ställe 1 och skickade mot ställe 3. Det gick jättebra. Sen fick han ta in markeringen och mindes den utan problem.

 Lakrits skickas och lämnar av. (Foto: Annika Månsson)

Jag tror verkligen på att först rikta in och på ett vänligt sätt neka områden som inte är aktuella nu, och sedan rikta in på rätt område och skicka. Jag har inte tränat det särskilt mycket, men tycker redan att han har bra förståelse för det tillvägagångssättet. Tror det blir tydligt för hunden.

På slutet var det bara de två extradummisarna kvar. Jag sade att jag gärna skickade Lakrits en gång till, och han hittade en på stört. Sen ville Carina plocka in den sista, men trots att Lexus letade och letade hittade han ingen. Hon gick med ut, men gick också bet.

Vi lade ut fem avslutande apporter på ställe 1 och gick allihop bort till riskullen utan att hitta den tolfte. Vi måste ha räknat fel. Det är nog jättebra att ha en plan för hur man beter sig i ett sånt läge. Att kunna visa hunden att man är jättenöjd med arbetet trots att den går tom.

Det avlutande skickat från bortre änden av ängen, förbi den så frestande berghällen och ända ner till ställe 1 gick faktiskt över förväntan. Jag skickade Lakrits som första hund dit, och han tog en anings böj kring berghällen, men jag hade is i magen och han rätade upp igen utan att jag behövde stötta med ett extra Ut! Mycket bra avslutning på en trevlig träningsdag. Tack för kaffet, Mona!

Nedan några avslutande bilder från dagen.

Cheysie lämnar av.

Mona och Mixa.

Aya på ingång.

Lexus fick en vacker gyllene färg i solen.