18 | februari | 2012 | Skogsstjärnas hundblogg

Vi tog en sväng i närmaste naturreservatet idag innan snön fylldes på. Det var inte fullt så soligt och varmt som igår då vi tog en vända på golfbanan, men helt okej.
Fick koppla Lakrits ett par gånger då vi mötte de hundar som bor alldeles intill (ena hette Alaska), men i övrigt varvades frispring med löst fotgående. Kasper brydde sig inte om dem, trevligt.
Jag tränade en del på Back på samma sätt som vi gjorde på Wij nu senast: han väntade en tredjedels väg mot apporten, inkallning, stoppblås, back. Först synlig apport, sedan dold. Det gick allt bättre. Sen gjorde vi ett par långa synliga, ospårade linjetag som gick kanon. Några vänster och höger fick fullborda det hela.
Jag har funderat och provar att behålla min nuvarande Back-rörelse med handen, fast jag försöker ”kasta framåt” högre, så att handen syns bättre. Tror det kan funka och då slipper Lakrits lära om hela momentet.

Lakrits har börjat lära sig att inte tappa de lite hala vinterdummisarna. Jag har smort in dem med linolja och de samlar knappt på sig nån snö alls.

En oskyltad väg som intresserat oss länge var tvungen att undersökas.

Bilen skulle hämtas klockan 11 idag, så på förmiddagen passade vi på att åka runt lite i vårt närområde. Vi undersökte den hemliga vägen som vi undrat över ett tag, och som inte har nån skylt. Den visade sig leda tillbaka till vår närmaste by, och jag lyckades gissa rätt på var den skulle mynna ut. Vidare tankade vi upp bilen inför tillbakalämningen.

Långt bort skymtar den oljeplattform som åkte förbi in till Port Louis efter stormen.

Trou aux Biches landing station – fiskehamnen, alltså.

Den sista stunden ägnade vi åt att kolla in Trou aux Biches strax norr om oss. En liten fiskehamn och några intressanta affärer hittade vi, bl.a. en med riktigt fina tröjor till bra priser. Jag handlade några och Rolf tvekade. Vi tänkte att hit kan vi ju ta oss tillbaka en annan gång.

Tillbaka vid hotellet redan vid tio, och knappt hade vi kommit till rummet förrän telefonen ringde och sade att bilkillen var där. Nästan en timme tidigt! Jag tyckte nästan det var synd att vi var tillbaka i så god tid. Iallafall var det skönt att lämna tillbaka bilen i oskatt skick. Eller rättare sagt, inte mer skadad än den var när vi fick den. Den har tagit oss runt ön utan några som helst problem, och utan den hade vårt utbyte av resan varit bra mycket mindre.

Vår alldeles egna lilla strand.

Resten av dagen tillbringades med strand, korsord och bok. Har ju läst Steve Jobs på e-bok mest hela semestern. Mycket praktiskt. Badade i havet trots skylten Baignade interdit. Jag simmade dock inte lika långt ut som vanligt, för det var onekligen mer strömt och vågigt idag. En oljeplattform passerade till havs. Vi funderade på om den fick problem under ovädret häromdagen.

Det finns en hel del vackra fåglar här. En stilstudie:

Den coola punkfågeln Bulbul.

Hittade till sist en kass mobilbild på punkfågeln.

Den coola punkfågeln heter red-whiskered bulbul (pycninotus jocosus) och lever på frukt. Den lyckades vi tydligen inte fånga på bild, så ett skyltfoto får duga. Den gjorde oss ibland sällskap till middagen.

Beostare.

Den tuffa beostaren heter le martin eller Indian myna (acridotheres tristis) och snackade på rätt rejält på stranden, togs till ön för att skydda sockerrörsfälten från gräshoppor.

Den röde kardinalen är snabb som en porsche.

Den lilla röda snabba porschekillen heter le cardinal de Madagascar och är röd bara på sommaren. På vintern blir han lika brun och trist som frugan. Lever på frön.