Skogsstjärnas hundblogg

Tog en förmiddagsrunda med hundarna och hade med mig några mikrodummisar i fickan. Såna där med nyckelring i, dvs. i storlek som en prinskorv eller så. Jag roade mig med att gömma dem bland de stora gula lönnlöven: ljusblå närmast mig och mörkblå längst bort med två mellanblå nyanser däremellan. På så sätt vet jag ju vilka som kommit in och alltså ungefär var de ligger som eventuellt saknas på slutet.
Lakrits sökte duktigt. Men någon var riktigt svårhittad och där stod Kasper bredvid och hade tråkigt. Jag sade alltså till honom att ”Var är grejen?” varpå även han sprang ut och började leta.
När jag ser båda söka samtidigt kan jag konstatera att de har helt olika beteenden. Kasper är mer rakt på, söker långsamt och noga i ett litet område – förutsatt att han inte tröttnar, hittar en annan doft och helt tappar intresset för det han borde göra. Lakrits är lite yvigare, täcker större markområde snabbare, och söker hela tiden idogt utan att tappa intresset. Jag tror nog egentligen att Kasper har en vassare nos, men han har som sagt noll uthållighet och har helt sin egen agenda på kuliga saker att göra.
Just när de båda letade i ett buskage efter en liten mikrodummy kom en man förbi och undrade vad de gjorde så ivrigt bland buskarna. Jag sade att jag kastat in en grej som visst var svårhittad. Strax därpå kommer Lakrits triumferande ut med en innebandyboll. 🙂