Skogsstjärnas hundblogg

Dags att komma ner på jorden efter det fina resultatet på Hassla. Vi var tre ekipage som träffades på Wij i förmiddags för nyttig dirigeringsträning.
Anita hade lagt upp ett dirigeringsprogram med ökande svårighetsgrad (om jag nu kommer ihåg alla varianter):

• Synlig utläggning med dirigering ett ekipage i taget
• Osynligt utlägg till nytt ställe. Skick från ganska kort avstånd av ett ekipage i taget
• Synlig utläggning på tre ställen med dirigering; ett ekipage börjar, när hunden tagit en apport skickar nästa förare sin hund till ställe 2, och när den hunden tagit apporten skickar nästa sin hund till ställe 3. Vi bytte sedan plats med varandra så att alla hundar fick köra från samtliga tre positioner.
• Markering åt höger som hunden fick vänta med, istället dirigering till osynlig utläggning men på känd plats  (vi återanvände en av de tidigare platserna för att ge hunden lite dragning). När dirigeringen kommit in fick hunden hämta in markeringen också.
• Samma sak, fast i tvärtom-ordning: först inhämtning av markeringen åt höger, sedan dirigering till samma plats som tidigare. Plättlätt, men syftet är att hunden inte ska lära sig att man alltid gör i en viss bestämd ordning, utan att man varierar skicken – alltid följa förarens anvisning!
• Ny dirigering till dold plats, denna gång på nytt ställe, men ganska nära tidigare skickställen. Ganska kort avstånd.

Första skicket gick Lakrits ut rakt, men avvek sedan i en båge och började söka. Jag försökte kalla in, men han dissade signalen. I övrigt gick det jättebra. En gång stack han innan jag sagt Ut, men då korrigerade han sig själv och hoppade tillbaka in i fotposition innan jag hann säga flaskhals.
Jag har bestämt mig för kommandot ”Låt bli” när vi ska lämna störningsmarkeringen tills senare. Gäller bara att jag kommer ihåg det nu.
Som avslutning bjöd Lakrits och jag på smörgås och kaffe för att fira erövringen av vårt fina vandringspris. Jag hade kommit ihåg att lägga ner smör och pålägg, kaffetermos etc, men när jag skulle kila in på Stenugnsbageriet för att köpa bröd på vägen till skogen insåg jag att jag missat att ta med kniv. Som tur var var tjejen bakom disken snäll nog att skära upp större delen av rågbrödet, så den detaljen löste sig också.
Cia och Speja glassade för övrigt med att göra världens snyggaste högerkommendering – klar överkurs idag!