Är sötebrödsdagarna över? Lakrits har ju varit en rätt okomplicerad pojke att ha att göra med. Och det är han väl på många sätt fortfarande. Men nu har vi haft ett par incidenter på kort tid där han sprungit fram till andra hundar. Eller ja, i ena fallet var det en annan hund som sprang fram till honom. Men strunt samma, han lyssnar inte längre så bra på mig som jag skulle vilja.
Dels börjar han ju komma upp i tonåren, men jag tror också att vinterns många lite väl tråkiga promenader börjar ta ut sin rätt. Han vill göra nåt roligare än att gå bredvid sin i nuläget rätt trista matte.
Så bra då att vi ska börja på Eva Bodfäldts Sikta mot stjärnorna på fredag. För att kunna träna på lyhördhet med främmande hundar i närheten måste man ju ha tillgång på just främmande hundar. Och på klubben är det ju vinteruppehåll, så vi ser inte värst många främmande hundar just nu. Mer än dem han kom i oönskad kontakt med, då.
I helgen är det sedan sista klickertränartillfället, då egentligen Kasper skulle visa upp sina färdigheter på prov. Men jag har ju lagt ner hans träningsverksamhet i det stora hela just nu på grund av pankreatiten, så jag tänkte istället plocka med mig Lakrits dit för att närvara vid teoribitarna. Så får vi chansen att göra provet lite senare om vi vill. Snällt med tanke på de dyra kurspengarna.
Idag tränade jag för första gången på länge ute med apporter. Och det märktes att Lakrits var ringrostig på dem, dvs. lite väl glad i dem. Vi har kört bollar nu när det varit mycket snö och där går det galant med inhämtning och avlämning. Apporterna hämtades ju in, men det märktes att det inte var superkul att lämna av dem. Får börja köra apporter lite mer regelbundet igen så att de inte blir lika skojiga och nymodiga.
Senaste kommentarer