Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Datum: 6 mars 2010

Boquerones en vinagre – experiment, del 2

Dags att grava strömmingarna. Jag har halverat det spanska receptet, som baserades på 1 kg hela ansjovisar.


Gravning av Boquerones en vinagre
350 g strömmingsfiléer (frys in och tina först om du vill ha full koll på mikroorganismerna)
2,5–3 dl sherryvinäger 7 %
1,25 dl vatten
2 tsk salt

Blanda vinäger, vatten och salt ordentligt, tills saltet lösts upp.
Nu är det dags att prova om blandningen håller rätt surhetsgrad/sälta:
Lägg i en strömmingsfilé och kolla vad som händer. Du har rätt blandning om fisken lägger sig mitt i vätskan.
Sjunker den har du för mycket vinäger (tillsätt då lite salt). Flyter den på ytan har du för mycket salt (tillsätt lite vinäger). I mitt fall var den på gränsen till för högflytande, så jag tillsatte lite mer vinäger, därav den högre mängden i receptet ovan. 

När firren simmar som den ska lägger du i resten av filéerna. 
Täck skålen med plast och ställ i kylen 1–2 dygn.

Fortsättning med del 3 följer.

Boquerones en vinagre – experiment, del 1

Jag har sedan jul haft tanken att prova att göra den excellenta spanska tapasrätten Boquerones en vinagre, fast med strömmingsfiléer. Nu ska man ju inte tampra för mycket med gravad fisk, så jag jämför först mitt spanska recept med ett svenskt gravningsrecept på strömming. Under tiden ligger mina nyinköpta strömmingsfiléer i frysen för att bli av med eventuella mikroorganismer.

Det spanska receptet är lite ungefärligt. Man mäter t.ex. med ”vattenglas” istället för dl. Jag uppskattar ett vattenglas till ca 2,5 dl. Syran kommer från sherryvinäger, som i mitt fall är 7-procentig (vet inte om det skiljer sig mellan olika märken). När man beräknar andelen sherry och vatten får man en syrahalt på ca 4,7 %. Till 7,5 dl vätska ska man ha 4 tsk salt.
Det svenska receptet använder 12-procentig ättikssprit, vilket ger en utspädd syrahalt på 2 %. De 6 dl vätska ska blandas med 1 msk (dvs. 3 tsk) salt. Saltmängden är alltså i stort sett densamma.
Efter denna beräkning och förberedande infrysning av fisk känns det rätt tryggt att gå vidare med det spanska receptet, trots annan fiskråvara.
Återkommer med del 2, gravningen. Till dess får ni håll tillgodo med en lånad bild av hur resultatet förhoppningsvis ska se ut:


Oväntad apport

Vi satt och njöt av fredagsmiddagen när jag hörde hur det tuggades på något misstänkt metallföremål.
– Kasper, kom hit! Oskyldig hund dök upp, utan något i munnen.
– Var är grejen? Hämta grejen!
Hunden snodde runt för att återkomma med något litet i munnen. Föremålet byttes raskt mot en bit ost (han har ju varit i Frankrike). Nämen, titta, ett litet AAA-batteri.
En kort stund senare hördes ett klinkande metalliskt ljud igen.
– Kasper, kom hit med grejen!
Han dök snabbt upp med nästa batteri i förvissning om en ny god ostbit.
Vi vet fortfarande inte riktigt var batterierna kom ifrån, eller hur de hamnade på golvet. Men det är tur att han tuggar så försiktigt på vissa saker och inte okritiskt bara sväljer…