Åkte till SoSu BK i spänd förväntan på om dagens alla tidigare aktiviteter skulle ha en dämpande inverkan på busungen. Mnja.
Vi kom dit tidigt och det var inte mer än nåt halvdussin ekipage på plats, så läget var rätt okej. Kasper och jag tränade på gungan, handling över ett hopphinder samt ett par tunnlar som var böjda i spännande former: en var vinklad 90 grader, en var böjd som ett U. Ingendera tunneln erbjöd några som helst problem.
Nu kör han inte lika snabbt längre, utan har lärt sig dämpa farten en del.
Kasper lärde sig under kvällen att hantera gungan riktigt bra. Jag sade Sakta till honom när han kom över mitten och sen fick han knuten godishand framför nosen de första gångerna. Till slut klarade han nästan ett fulldunk med fint hukad kropp som inte sliter så på lederna.
Under tiden byggde folk upp en 14-hinders bana, och min instruktör undrade om inte vi skulle vara med. Jag gick och kikade på banan och bestämde att vi nog kunde göra ett försök på de sex första hindren iallafall. Hopp, balansbom, hopp, vinkel till hopp, 90-graderstunneln, U-tunneln. Där skulle vi kunna bryta.
Vi ställde upp som tredje ekipage. Men, svosh … Så snart jag kopplade loss såg Kasper nåt som inte jag sett. Det kom ett stort gäng promenerandes på väg till lydnadsplanen. Han kutade runt bland gruppen och kom sen tillbaka. Då kände jag att det fick vara nog. Han är inte mogen för en sådan utmaning, även om jag är helt övertygad om att han skulle ha klarat hindren galant. Det är miljön han inte klarar.
Jag har inte ens hunnit resa mig från losskopplingen förrän han drar iväg över hindret…
… och sätter av i full karriär mot den lockande hundgruppen.
Så istället för att göra ett nytt försök satte jag mig med honom och tittade på övriga deltagare.
Det fanns fyra bostonterrier på plan, varav två var ena instruktörens.
Full fart ut ur 90-graderstunneln.
Den andra instruktören hade en duktig wheaten.
Så fanns det två border collies på plan, och attans vad det gick undan för dem. Särskilt slalomet var imponerande.
Rätt var det var dök en tjej från viltspårkursen upp. Hon visade sig gå fortsättningskurs i agility på SoSu BK med sin andra hund, en flat vid namn Bentley. Hon berättade att hennes viltspårhund, en springer spaniel, tyvärr kanske är sjuk i en obotlig sjukdom i binjuren och skulle in på provtagning imorgon. Isåfall är det livslång medicinering som gäller, dopingklassad sådan, så tävlandet är då över för denna fyraåriga hund. Trist! De ska vara med på anlagsprovet på lördag iallafall.
Senaste kommentarer