Jaha, ytterligare en förberedelse inför resan är avklarad. Som fjärde person har jag nu poströstat på biblioteket.
Kasper ligger och gonar sig i solen, och verkade måttligt intresserad när jag promenerade iväg.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Månad: maj 2009 (sida 2 av 4)
Lite trist väder idag så det fick bli apportträning i köket. Det var ett bra tag sen sist och när jag plockade fram träapport, plastapport, spårpinne och en färgglad gummibatong som legat i skåpet hur länge som helst (köpte den när han var mindre och han var då helt ointresserad av den) blev Kasper hur lycklig som helst.
Startade i samma ordning som ovan och till och med den annars lite tråkiga träapporten fick sig ett ärevarv i köket, så kul tyckte han det var.
De första avlämningarna var kaotiska, to say the least … Lite lekinviter med apport i munnen, lite hoppa upp med framtassarna på matte – jamen, se den nu då, ser du inte att jag har apporten i munnen, hallå där, titta på mig, är jag inte duktig??? – men efter tredje, fjärde avlämningen började han sansa sig lite.
Plastapporten gick jättebra, spårpinnen över förväntan. Han gjorde en ansats att ta den till dörrmattan för en liten gnagséjour, men ett harklande från min sida fick honom på bättre tankar. Avlämningen av spårpinnen var inte jättebra, men ett klart framsteg jämfört med förra gången vi tränade detta.
Gummibatongen var ju hur kul som helst. Jag började med att klicka att han bara greppade den i munnen. Den var lite tung, så han fick byta grepp någon gång på ingången, och sen ville han inte gärna lämna av den första varvet. Andra apporteringen gick det bättre, och han tyckte det var bra synd när den stoppades undan igen.
Ett avslutande varv med träapporten som nu fungerade riktigt bra.
Allt ser än så länge bra ut på frontlinefläcken. Skulle han reagera borde han väl göra det ganska snart, nu är det ju som mest koncentrerat.
Förresten, så körde jag lite spontan framförmapp också. Först blev det Stå, vilket jag gärna förstärkte genom att belöna det flera gånger i rad. Sedan ett Backa följt av ett antal Fot. Det var helt oväntat och jättekul! Jag fick verkligen anstränga mig att stå slarvigt med breda ben för att jag därefter skulle få fram något annat än fler Fot. Gullplutten! Så småningom fick jag fram Backa, Ligg och sent omsider Sitt. Att Sitt satt så långt inne förvånade mig en del. På slutet kom det faktiskt även ett kort (halvmeter–meterlångt) spontant Kryp. Efter det körde jag några Kryp till medan han ändå hade det i huvudet.
Först: ett stort tack till alla som gratulerat till anlagsprovet! Vi är jätteglada och planerar att fortsätta i öppen klass efter semestern.
Beträffande fästingtävlingen så tar den ju egentligen slut på onsdag. Men …
Häromdagen försvann Kaspers bärstenshalsband. Jag har in i det sista hoppats att det ska komma fram här hemma, men det verkar som om vi har tappat det nånstans ute på vift. Tävlingen får alltså avbrytas i förtid. En vinnare måste givetvis utses ändå. Under den period vi har haft halsbandet på har Kasper haft två krypande fästingar på sig, men ingen som satt sig fast. Det innebär … tada tada … att Tina med sina två labbar står som vinnare! Grattis!
Det innebär också att jag förkastar bärnstenshalsband som antifästingprodukt. Kan den inte ens sitta kvar på honom i två veckor, hur ska det då gå hela sommaren? Jag har alltså idag inhandlat och sprutat på Frontline, som jag bedömer som det snällaste av de gifter man kan inhandla på Apoteket för detta ändamål. Hoppas han inte visar sig överkänslig mot det, och att det är tillräckligt elakt mot alla franska kryp vi kan råka på.
Hurra för Kasper, han är så bra!
I eftermiddags gick vi anlagsprov i viltspår för domare Leif Henriksson. Det var tre hundar på förmiddagen och tre på eftermiddagen, och vi fick starta först. Leif berättade att just det spår vi skulle gå hade varit ett verkligt eftersöksspår som han gått med sin drever, så alla svängar och krokar var lite mer verklighetsförankrade än ett människopåhittat spår.
Det gjorde det extra roligt att konstatera att Kasper gick klockrent hela spåret igenom. Någon gång stannade han och funderade lite, men det var inga långa pauser. En gång vek han av på färskspår, men när jag sade Kasper vände han tillbaka omedelbart och tog upp det rätta spåret igen.
Omdömet ska skickas om cirka två veckor, men vid det laget är vi i Frankrike. Hoppas att Sara kan läsa upp det på telefon, är så nyfiken på hur han formulerar sig. Men han var mycket nöjd med Kasper och sade att det var klart godkänt. Hipp, hipp, hurra!
Då ska vi se om vi kan få till lite prov i öppen klass, men det blir först efter Frankrikeresan, kanske inte förrän till hösten. Vet inte om det hålls så mycket spårprov under sommaren.
Men nu, Ninni, kan du ge Kasper hans välförtjänta poängskörd! 😀
I eftermiddags gick vi anlagsprov i viltspår för domare Leif Henriksson. Det var tre hundar på förmiddagen och tre på eftermiddagen, och vi fick starta först. Leif berättade att just det spår vi skulle gå hade varit ett verkligt eftersöksspår som han gått med sin drever, så alla svängar och krokar var lite mer verklighetsförankrade än ett människopåhittat spår.
Det gjorde det extra roligt att konstatera att Kasper gick klockrent hela spåret igenom. Någon gång stannade han och funderade lite, men det var inga långa pauser. En gång vek han av på färskspår, men när jag sade Kasper vände han tillbaka omedelbart och tog upp det rätta spåret igen.
Omdömet ska skickas om cirka två veckor, men vid det laget är vi i Frankrike. Hoppas att Sara kan läsa upp det på telefon, är så nyfiken på hur han formulerar sig. Men han var mycket nöjd med Kasper och sade att det var klart godkänt. Hipp, hipp, hurra!
Då ska vi se om vi kan få till lite prov i öppen klass, men det blir först efter Frankrikeresan, kanske inte förrän till hösten. Vet inte om det hålls så mycket spårprov under sommaren.
Men nu, Ninni, kan du ge Kasper hans välförtjänta poängskörd! 😀
Råkade just hamna på en dansk webbsida om dsg som hävdar att de dansk-svenska gårdshundarna kan ha funnits redan på vikingatiden:
Much suggests that the Danish/Swedish Farm Dog was a favorite of The Vikings. There is a isolated living population of Danish/Swedish Farm Dogs on a location in The Normandie, which is the area of France where Danish Vikings settled. So we assume they brought these dogs from Denmark. Also, archaeologists often find bones from small dogs in their excavations of Vikings’ living areas. We assume these are bones of Danish/Swedish Farm Dogs.
Jag kollade vidare i en dansk bok jag har, Dansk/svensk gårdhund, från danska kennelklubben och där skriver man i samma anda:
Meget tyder på, den har været med vikingerne rundt og måske med Normanderne til England. Man kan i alt fald finde typiske Dansk/svenske gårdhunde i hele det ”gamle” Danmark, lige fra Skåne til Slesvig-Holstein, ja sågar i Normandiet, og det er vel og mærke ikke tal om nyere eksporter.
Åh, nu blev jag ju sugen på att leta upp den delen av Normandie… Men det är lite långt från Bourgogne, får hålla mig.
Sista träningspromenaden i Frösunda. Den var som vanligt nyttig och givande.
Det är stor skillnad på att träffa en bestämd och konstant hundgrupp mot att, som igår, se nya hundar hela tiden. Kasper är mycket lugnare och mer fokuserad när han har koll på vilka som är där. Det var en fin dag, om än lite blåsig. Vi tränade mycket kontakt och hålla sig vid vänsterbenet, oavsett vad matte gjorde, utmed lång grusväg. Sen ligg med fem hundar på ca 5 m avstånd.
Fotat med mobil, men man kan iallafall skymta Kasper som andra hund i högerkanten. Skulle ta en bild till, men av någon anledning gick videoläget igång då, så det blev en kort videosnutt istället …
Eva försökte få oss att träna läggande under gång, men se det fattade Kasper inte alls i denna nya miljö. Hemma har jag börjat få skaplig respons på det, men här skulle man sitta först, undra lite, och så långsamt lägga sig ned … Jaja, inte världens viktigaste sak just nu …
Sen följde vi en lång, nästan obefintlig, stig ned till liten sjö, där vi fikade. Vi hade några lösa hundar under promenaden (Kasper drog iväg för långt och nedgraderades till långlina, då gick han hur prydligt som helst; han är mycket medveten om han har nåt i halsbandet eller inte…), sen lek på äng med höga tuvor. Vid det laget var t.o.m. Kasper rätt spak.
Det går riktigt skapligt i den här hundgruppen där alla lärt känna varandra nu, det är ställen (som på agilityplanen igår) där det hela tiden kommer in nya hundar inom synhåll som blir för svåra retningar.
Jag kommer att gå de två gånger som är kvar i SoSu innan vi åker till Frankrike för att lära oss alla hindren bättre, men jag räknar inte med att kunna köra bana i någon större omfattning. Jag måste ta mig en allvarlig funderare på hur jag ska göra med agilityn framöver: hittar jag inte en enklare miljö att hålla till på får jag lägga agilityplanerna på hyllan, för det känns som alltför hög överkurs för Kasper just nu.
Nu ska vi bara vila inför anlagsprovet imorgon.
Åkte till SoSu BK i spänd förväntan på om dagens alla tidigare aktiviteter skulle ha en dämpande inverkan på busungen. Mnja.
Vi kom dit tidigt och det var inte mer än nåt halvdussin ekipage på plats, så läget var rätt okej. Kasper och jag tränade på gungan, handling över ett hopphinder samt ett par tunnlar som var böjda i spännande former: en var vinklad 90 grader, en var böjd som ett U. Ingendera tunneln erbjöd några som helst problem.
Nu kör han inte lika snabbt längre, utan har lärt sig dämpa farten en del.
Kasper lärde sig under kvällen att hantera gungan riktigt bra. Jag sade Sakta till honom när han kom över mitten och sen fick han knuten godishand framför nosen de första gångerna. Till slut klarade han nästan ett fulldunk med fint hukad kropp som inte sliter så på lederna.
Under tiden byggde folk upp en 14-hinders bana, och min instruktör undrade om inte vi skulle vara med. Jag gick och kikade på banan och bestämde att vi nog kunde göra ett försök på de sex första hindren iallafall. Hopp, balansbom, hopp, vinkel till hopp, 90-graderstunneln, U-tunneln. Där skulle vi kunna bryta.
Vi ställde upp som tredje ekipage. Men, svosh … Så snart jag kopplade loss såg Kasper nåt som inte jag sett. Det kom ett stort gäng promenerandes på väg till lydnadsplanen. Han kutade runt bland gruppen och kom sen tillbaka. Då kände jag att det fick vara nog. Han är inte mogen för en sådan utmaning, även om jag är helt övertygad om att han skulle ha klarat hindren galant. Det är miljön han inte klarar.
Jag har inte ens hunnit resa mig från losskopplingen förrän han drar iväg över hindret…
… och sätter av i full karriär mot den lockande hundgruppen.
Så istället för att göra ett nytt försök satte jag mig med honom och tittade på övriga deltagare.
Det fanns fyra bostonterrier på plan, varav två var ena instruktörens.
Full fart ut ur 90-graderstunneln.
Den andra instruktören hade en duktig wheaten.
Så fanns det två border collies på plan, och attans vad det gick undan för dem. Särskilt slalomet var imponerande.
Rätt var det var dök en tjej från viltspårkursen upp. Hon visade sig gå fortsättningskurs i agility på SoSu BK med sin andra hund, en flat vid namn Bentley. Hon berättade att hennes viltspårhund, en springer spaniel, tyvärr kanske är sjuk i en obotlig sjukdom i binjuren och skulle in på provtagning imorgon. Isåfall är det livslång medicinering som gäller, dopingklassad sådan, så tävlandet är då över för denna fyraåriga hund. Trist! De ska vara med på anlagsprovet på lördag iallafall.
Det började med att Kasper rusade på tunneln så fort jag släppte honom, därefter på kompisen Enzo, vars matte motade bort honom. De hade egentligen redan lekt färdigt på en inledande promenad, så Enzo borde inte vara så intressant.
När jag så lockat tillbaka honom till slalomhindret som jag bestämt att vi skulle börja med tjurrusade han igen. Först tredje gången fick jag så mycket fokus på honom att vi kunde köra slalom plus släptunnel.
När vi så gjort det några gånger och vilat lite medan Enzo kört banan skulle jag försöka börja ett steg tidigare, med hopphinder före slalomet. Tjurrusning från hopphindret till tunneln. Efter två såna provade jag att säga Vänta när han precis hoppat hindret, fick på så sätt ned farten och kunde locka in honom till slalomstarten. Vänta är väl inte det vanligaste kommandot på en agilitybana, men vad gör man …
Efter denna lyckade omgång vilade vi lite och när vi så körde igen hade han faktiskt fokus och kom till mig och körde sitt slalom direkt efter hoppet, utan att jag behövde sakta ned honom! Då fick han kanonbelöning med både repleksak och köttbulle och så slutade vi.
Kan jag bara lära mig att tygla hans vilda entusiasm så kommer han att bli kanonbra …
Enzo gjorde framsteg på slalomet, men en köttbulle krävs allra minst för att motivera honom att slingra sig mellan stolparna. Vi hejar på och tror det lossnar snart.
Nu får vi vila några timmar innan vi ska vara på SoSuBK:s öppna agilityträning.
Vi tog en förmiddagspromenad till gröna ängen, där vi var helt ensamma.
Jag körde lite fritt följ, inkallning, läggande under gång och det gick ganska bra.
Varje gång han började snooza under momenten harklade jag mig lite och fick för det mesta tillbaka uppmärksamheten. När han tappade uppmärksamhet och började snooza mellan momenten hoppade jag och tjoade lite, och då kom han springande.
Det tipset var ju bra här hemma, med andra ord. Men jag är mer tveksam över effekten på ställen med stor hundstörning…
I eftermiddag kommer Enzo och ska köra agility med oss. Kul!
Ikväll var det agilitykurs igen. Vi provade två nya hindertyper: släptunnel och gunga.
Släptunneln var inga problem, tyget var av lätt tältdukstyp. Värre med den tunga pressenningvarianten, men nån sån såg vi inte till idag. Gungan är knepigare. Svårigheten är att få Kasper att förstå att han inte ska rusa på, utan gå lite lugnt och ordnat fram på den medan den sakta tippas ned under kontroll av en instruktör. Efter några varv hade farten minskats mikroskopiskt, men det gick fortfarande på tok för fort. Sista varvet kom jag på att hålla en knuten godishand framför nosen och då tog han det lite lugnare. Imorgon ska vi dit igen på extraträning, så då ska jag testa det konceptet ytterligare och se om det kan ge en bra fartminskning. Instruktören tipsade också om att lägga musmatta som tasstarget på kontaktfälten för att hunden verkligen ska stanna till där. Verkar smart, kanske kan funka på Kasper som är targettillvänjd redan.
Utöver de två nya hindertyperna byggde vi två olika banor. Den vi körde mest bestod av hopphinder, fyra-pinnars slalom, hopphinder, u-sväng med hopphinder mitt på, tunnel, längdhinder och hopphinder.
Jag satte Kasper framför första hopphindret och tänkte gå bort till slalomstarten. Innan jag hunnit säga flasklock stack han åt sidan och rejsade iväg till några hundar. Visselpipsinkallningen fungerade. Jag provade en gång till med samma resultat. Han var så otroligt uppspelt av att vara på denna roliga plan att han inte klarade att koncentrera sig på det vi skulle göra. Koppel på, och sen försökte vi köra hindren med koppel. Slalomet blev en kaotiskt insnurrning pga. kopplet, inte så konstigt, men övriga hinder gick bra. Bortåt u-svängen kände jag att han var fokuserad, så jag släppte kopplet och lät det släpa och resten av hindren gick som en dans. Lite hoppig upp mot mig blev han mellan hindren, så där som han var som liten valp. Han ville nog ha belöning innan banan var slut…
Den andra banan körde vi bara en gång. Den bestod av hopphinder, ringhopp, hopphinder, böjd tunnel, hopphinder och sen ytterligare ett hopphinder som var placerat klockan tre när man kommit över hindret innan. När man tagit klockan tre-hindret skulle man så få hunden att springa snett tillbaka till näst sista hindret och ta det åt andra hållet.
Kasper tog första hindret bra, men ville sen springa vid sidan av ringhindret. Instruktören fick hålla honom medan jag stod på andra sidan, och då gick det bra. Nästa hopphinder och tunnel var inga problem, men sen sprang han åter vid sidan om nästa hinder. Instruktören höll igen och då klarade jag den sista tre-hinderskombinationen riktigt bra, tack vare min handlingträning på hemmaplan. Det kändes som en skön avslutning!
Vi avslutade kursen med att träna just sån enhindershandling och jag märkte att det var lite svårare här pga. de breda avsluten på båda sidor om hindren, som inte jag har hemma. Jag måste nog sätta dit ett par hinkar eller nåt för att få till den rätta bredden, både för Kaspers och min egen skull.
Bortsett från hans två rejs är jag ganska nöjd med kvällen. Helt klart är ju att han behöver träna massor av att vistas på så här svåra planer, men det var ju ingen nyhet. Instruktören tyckte jag skulle försöka hojta, stampa, klappa osv. när jag märker att han är på väg att sticka. Helt enkelt vara rolig. Låter ju lätt i teorin, men jag misstänker att det inte är så alldeles lätt i praktiken. När han ser nåt långt bort har han stenfokus på det och även om jag hinner se han reaktion och börja tjoa och ha mig så anar jag att det blir svårt att bryta det fokuset. Men försöka kan man ju alltid så klart …
Imorgon har jag alltså erbjudits extraträning på SoSuBK:s öppna agilityträningskväll eftersom jag missar så många kurstillfällen. Ska verkligen dra nytta av detta fina erbjudande och träna vippgunga och handling i första hand, tror jag. Dessutom vore det rätt bra att träna slalom med ett inledande hopphinder – att dämpa ner sig och kunna koncentrera sig ordentligt på slalomen efter ett hopp var riktigt svårt. Dessutom kommer vi nog att ta chansen att sitta vid sidan om och bara titta på de mer erfarna ekipagen som tränar. Kasper behöver den passivitetsträningen och jag vill gärna se lite hur elitekipagen gör. Kanske nån liten peng ramlar ner …
Får se också om Enzo kommer över på eftermiddagen för lite agilityträning på hemmaplan först.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer