På eftermiddagen igår tog Kasper och jag en cykeltur. Först var han ovillig att cykla, precis som han varit med husse innan jag kom hem.
Men när jag fått fart på honom blev det plötsligt jättekul. Det gick så bra att jag bestämde mig för att inte bara cykla vanliga rundan på kanske fem km, utan köra lite längre. Det blev Mörbyrundan, som till hälften går på grusväg och alltså är ganska lättsprungen. Kasper fick två–tre kisspauser, men sen ville han inte rasta nåt mer, utan han ville vidare.
Vi cyklade förbi både hundar och hästar och han var hur duktig som helst.
En mil ungefär körde vi. Det är hans rekord i sammanhängade cykling.
Var kall om låren när vi kom tillbaka, men det är härligt att kunna cykla i december!