Igår förmiddag var det alltså dags för första tillfället i fortsättningskurs i tävlingslydnad, dit jag dristade mej att ta med Lakrits. Vi var fem ekipage: två schäfrar, en rhodesian ridgeback, en jaktgolden och så den svarta labradåååren. Efter en stunds teori gick vi ut och började med en gemensam platsliggning. Lakrits har ju bara gjort sådana där jag stått kvar, så för säkerhets skull avlägsnade jag mig bara fem meter eller så och gick tillbaka ett par gånger och belönade. Tyvärr reste han sig upp i och med att jag kom tillbaka för att mellanbelöna, så det blev genast första läxan: ligga kvar trots att föraren är tillbaka, kunna ge godis nere vid marken utan att han möter upp, ligga kvar ända tills kommando om Sitt ges.
I övrigt var han mycket stabil, så nästa gång kan jag nog både utöka avstånd och tid. Hemma ska jag försöka träna på hela två minuters liggtid på 20 meters håll.
Vi testade sedan på hopp över hinder. Hindrets höjd ska vara densamma som hundens mankhöjd och hunden får inte vidröra hindret vid hoppningen. Vi började med kopplad hund och tre plankor. Jag satte Lakrits nära, klev över hindret, vände mig om och kallade in. Nästa steg var att göra detsamma med okopplad hund. När han lyckats några gånger började jag säga Hopp i hoppögonblicket. Nu har jag nog använt hopp litegrann tidigare i samband med stockar i naturen och så vidare, så kommandoordet förstods meddetsamma. Vi höjde sedan till först fyra, sedan fem plankor och ökade i och med det avståndet. Det gick jättebra. Han ställer sig dock framför mig och jag måste säga Fot för att få in honom i utgångsposition. Detta måste jobbas bort sedan. Vi pausade en stund genom att träna läxa 1 (ligga kvar) och provade sedan med det andra lydnadshindret lite längre bort. Det hindret är äldre och plankorna mörkare. Jag vet inte om det var därför, men nu sprang han flera gånger vid sidan av hindret istället för över. Jag backade alltså tillbaka till tre plankor och klev över och så jobbade vi oss successivt upp till fem plankor igen. Det är klart att det ena hindret inte behöver behandlas som det andra … Häpp.
Nästa moment vi tränade var apportering. Detta kunde ju Lakrits, med ett undantag: han ville gärna resa sig när han fick apporten i munnen. De första gångerna ville han också gärna ta apporten så snart jag visade den, men jag stoppade då bara undan den igen så var det beteendet strax borta. Läxa två: ta apporten utan att resa sig. Inte så konstigt, han är ju van att kuta omkring med de grejer han får hämta.
Linförighet: detta gick visst ganska bra, sade de som tittade. Han var följsam och uppmärksam. Själv ser man ju inte hur det ser ut och jag tyckte att mina högersvängar var lite osynkade och hackiga. De kom i början av kommenderingen, och senare svängar blev bättre. Det Lakrits missade väldigt ofta var däremot att sätta sig vid halterna. Läxa 3: sätta sig automatiskt vid halt.
Vid två tillfällen tränade Lili tandvisning med Lakrits. Jag sade att det är säkrast att vi lägger ut en godis framför. Första gången hon ville ta i honom fick han tendens till övergladhet à la labradorsätt, men när jag sade Sitt och Vänta gick det bättre. Sedan fick han ta godiset. Detta var i början av träningspasset och strax innan vi gick hem gjorde vi om övningen. Nu var han lite lugnare. Inte så lugn jag vill ha honom, men det var en klar skillnad. Även den här gången godis framför som han fick ta efteråt. Jag hoppas att vi får chansen att träna detta med flera personer framöver, det behövs.
Nu var klockan nästan 12 och när gruppen skulle in och fika passade jag på att åka hem och svida om inför eftermiddagens bröllop. Jag är riktigt nöjd med honom, och får vi bara chans att träna ska vi nog slipa bort kantigheterna.
I övrigt var han mycket stabil, så nästa gång kan jag nog både utöka avstånd och tid. Hemma ska jag försöka träna på hela två minuters liggtid på 20 meters håll.
Vi testade sedan på hopp över hinder. Hindrets höjd ska vara densamma som hundens mankhöjd och hunden får inte vidröra hindret vid hoppningen. Vi började med kopplad hund och tre plankor. Jag satte Lakrits nära, klev över hindret, vände mig om och kallade in. Nästa steg var att göra detsamma med okopplad hund. När han lyckats några gånger började jag säga Hopp i hoppögonblicket. Nu har jag nog använt hopp litegrann tidigare i samband med stockar i naturen och så vidare, så kommandoordet förstods meddetsamma. Vi höjde sedan till först fyra, sedan fem plankor och ökade i och med det avståndet. Det gick jättebra. Han ställer sig dock framför mig och jag måste säga Fot för att få in honom i utgångsposition. Detta måste jobbas bort sedan. Vi pausade en stund genom att träna läxa 1 (ligga kvar) och provade sedan med det andra lydnadshindret lite längre bort. Det hindret är äldre och plankorna mörkare. Jag vet inte om det var därför, men nu sprang han flera gånger vid sidan av hindret istället för över. Jag backade alltså tillbaka till tre plankor och klev över och så jobbade vi oss successivt upp till fem plankor igen. Det är klart att det ena hindret inte behöver behandlas som det andra … Häpp.
Nästa moment vi tränade var apportering. Detta kunde ju Lakrits, med ett undantag: han ville gärna resa sig när han fick apporten i munnen. De första gångerna ville han också gärna ta apporten så snart jag visade den, men jag stoppade då bara undan den igen så var det beteendet strax borta. Läxa två: ta apporten utan att resa sig. Inte så konstigt, han är ju van att kuta omkring med de grejer han får hämta.
Linförighet: detta gick visst ganska bra, sade de som tittade. Han var följsam och uppmärksam. Själv ser man ju inte hur det ser ut och jag tyckte att mina högersvängar var lite osynkade och hackiga. De kom i början av kommenderingen, och senare svängar blev bättre. Det Lakrits missade väldigt ofta var däremot att sätta sig vid halterna. Läxa 3: sätta sig automatiskt vid halt.
Vid två tillfällen tränade Lili tandvisning med Lakrits. Jag sade att det är säkrast att vi lägger ut en godis framför. Första gången hon ville ta i honom fick han tendens till övergladhet à la labradorsätt, men när jag sade Sitt och Vänta gick det bättre. Sedan fick han ta godiset. Detta var i början av träningspasset och strax innan vi gick hem gjorde vi om övningen. Nu var han lite lugnare. Inte så lugn jag vill ha honom, men det var en klar skillnad. Även den här gången godis framför som han fick ta efteråt. Jag hoppas att vi får chansen att träna detta med flera personer framöver, det behövs.
Nu var klockan nästan 12 och när gruppen skulle in och fika passade jag på att åka hem och svida om inför eftermiddagens bröllop. Jag är riktigt nöjd med honom, och får vi bara chans att träna ska vi nog slipa bort kantigheterna.
Senaste kommentarer