Det kom några fina bilder från en andjakt häromsistens. Stort tack till fotograf Åsa Nielsen!
Jag kommer, matte!
På span efter … 
Uj, galopp i lervälling …
Vi är båda rätt nöjda när vi går från såten.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: apportering (sida 1 av 3)
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att själv fota sin egen hundträning. Jag tog därför hjälp av Rolf häromsistens och bad honom fota Sansa och mig i några olika träningsmoment.
Fotgående
Jag tycker det fungerar bäst att belöna bakifrån, där jag har godiset på höger sida och sedan byter hand bakom ryggen och ger belöningen i position vid vänster knä så att hon får vrida huvudet lite utåt för att få tag i biten.
Apportering
Det blev traktorstörning, men det gjorde visst ingenting.
Avlämning
Hon har lätt att bli lite tuggig i munnen och emellanåt springer hon ett litet lekvarv runt benen. Men med lite mer träning börjar det gå bättre.
Laddad inför skick
Hon är rätt laddad inför skicken (även utan kast) och stadgan sitter inte ännu.
Lite lattjolektajm med alla hundarna
Bra fotovinkel Rolf fick till där.
Några porträttbilder
Avslutningsvis några fina porträttbilder på Sansa.
Rolf har använt Microsofts Image Composite Editor till att fixa de roliga montagen från filmsnuttar.
Åter till första kennellägret – ner till sjön för apportering:
Och så snabbt som attan upp igen. Vad långt upp i backen matten står!
Slutligen lite fotboll. Man är väl Zlatan, hälsar Lakritspucken.
Rolf har varit igång och lekt med några gamla bilder. Först ut är en bild från vår första kennelträff då Lakrits med kullsyskon var dryga året.
Nästa bild kommer från Lindö golfbana där Lakrits fångar frisbee.
I torsdags var det dags för mitt livs första lag-WT i Tullgarn. Lagkamrater var Ellis med Extra och Sara med inlånade Speys. Vi hade inte jättehöga förhoppningar för deltagarlistan var späckad av 46 duktiga lag. Men kul skulle vi ha! De utländska domarna var David Bellamy, Tom Lowe, Guy Bennett, Heather Bradley och Petra Soons. 
Det andra Thorsvilaget med Tullgarn slott i bakgrunden: Katarina, Micke och Johan samt påhejare Mia. 
Mina lagkamrater Sara och Ellis. Solen sken fint på oss hela dagen. 
Ruta 1. Vi väntar på vår tur. Det var svårt med avståndsbedömningen vid denna kulle samt mycket uppvuxet gräs och sly. Jag fick en direktmarkering. Fick blåsa en del på Lakrits men fick in den. 
Ruta 2. Här tog jag in dirigeringen. Han var på väg till minnesmarkeringen men jag fick stopp på honom. 
Ruta 3. Jag skulle ta minnesmarkeringen som hamnade i svacken mellan första och andra kullen. Lakrits bästa ruta hittills. Trodde jag skulle slippa blåsa men han kom lite fel i vind och sprang förbi aningen uppför nästa kulle. Men strax var den inne. 
Ruta 4. Här får vi välja själva hur vi vill skicka. Jag och Lakrits tar minnesmarkeringen. Sara tar dirigeringen vid vattenbrynet och Ellis tar direktmarkeringen. Några taxar stod på gångvägen intill och skällde men det gick ganska bra ändå. Vi valde nog rätt i laget. 
Ruta 5. Här blev det lång väntan då de bröt för lunch. Det gick ett ganska lågt vitt staket mitt över rutan med en dirigering långt bortanför, en direktmarkering snett till vänster om staketet ute i högt gräs åt vattnet till och en minnesmarkering ännu mer åt vänster strax bakom en rad vita blommor. Minnesmarkeringen blev vårt uppdrag. Men attans! Vi gjorde en 20-poängare på den, men så hoppade Lakrits vid avlämningen och då drog den kvinnliga domaren 5 poäng på det. 
Resultattavlan visade, hör och häpna, att lag 6 – Thorsvi Single Malts – klarat oss vidare till fredagens final! Vi låg på ganska jämna poäng på rutorna 1–4 med 48, 44, 53 och 52 poäng (max 60 poäng per ruta). Så på ruta 5 (staketet) fick vi bara 27 med 0 poäng på dirigeringen, mina 5 poängs avdrag på grund av hoppning av avlämning. Ellis måste alltså ha dragit in 12 poäng på den svåra direktmarkeringen långt ute i det höga gräset mot sjön. 
Det var bara att åka hem och ladda om. Sara fick sova över hos Ellis medan jag åkte hem för att jobba in det jag lovat göra på fredagen. Nästa morgon var solen borta och det duggade lite mest hela dagen. Lite svalare för hundarna, vilket var bra. 
Det var en allmänt trött stämning inför starten på finaldagen. 
Ruta 1. Första rutan var en dubbelruta (alltså bara 4 rutor idag) och det var en walkup. Jag gick längst till vänster och gick passiv första sträckan. Då var Lakrits otroligt nosig och hamnade nån meter efter mig vid ett tillfälle. Jag tänkte hur ska det här gå? Men sen skärpte han till sig och jag fick en skaplig dirigering till ett träd och efter sträcka 3 en minnesmarkering då han skulle förbi sin gamla dirigeringsplats. Ett stort minus i denna ruta var att Speys kissade 5 meter före avlämning av första apporten. 
Ruta 2. Här skulle tre dirigeringar in, och vi fick själva välja vem som skulle ta vilken. Lakrits tog den första dirigeringen fint. Sedan pep han tyvärr aningen när Speys jobbade, så vi nollade trots bra arbete. Speys kissade lite på denna ingång med. Båda var nog lite trötta och stressade dag 2. 
Ruta 3. Vattenruta med samma upplägg som igår: minnesmarkering, dirigering och direktmarkering. De båda sistnämnda hundarna måste genom vattnet på utvägen för att få poäng. Speys gick glatt i vattnet men såg inte markeringen. Extra nollade dirigeringen och Lakrits skötte sig bra på minnesmarkeringen. Ruta 4. Tre markeringar. Lakrits klarade enkelmarkeringen perfekt. David Bellamy, som dömde här, bannade mig för att ha använt pipan. Hade blivit 20 poäng annars. Nu skulle han dra lite och tyckte jag skulle gömma pipan på något mörkt ställe. Vi slutade nia av 15 finalister och totalt 46 lag! Den kompletta resultatlistan finns här. 
Klart jag firade med en Aberfeldy när vi kom hem. Jag behöver nog inte säga hur otroligt nöjd jag är med min hund och vår allra första laginsats. Det var jättekul att köra ihop med Sara och Ellis och hoppas att vi får chansen fler gånger!
Några Lakritsbilder in action från strax före jul. Just nu vilar han sig i form igen.
2012-09-04
Jobbade på förmiddagen, lika härligt som igår ute på balkongen. Rolf cyklade. Efter lunch solade vi en stund i vilstolarna på nedre terrassen och framåt eftermiddagen packade vi in oss i bilen och for för att kolla på parken i Sens. Parc du Moulin à Tan var riktigt fin med växthus som dignade av exotiska blommor, bland annat vanilj och sådana näckrosor som vi sett på Mauritius. Här fanns också en skogsdel, en rosavdelning, en lekplats, en liten del med djurhagar och så fågelinhägnader. Allt detta gratis och öppet även för kopplade hundar.
Hem tog vi lilla vägen på andra sidan Yonne och kunde konstatera att den var så trist att den vägen behöver vi inte åka fler gånger. Vi mellanlandade vid den badplats Rolf hittat igår, och jag plockade med några apporter och bollkastaren från bilen.
De flesta kanter ner till Yonne är riktigt branta, så branta att jag inte är säker på att Lakrits klarar att ta sig upp igen. Här var det ganska lågt (till och med sandstrand uthälld på ett ställe), men med en betongkant istället. Jag trodde ändå att det skulle funka, så jag hivade över en tennisboll till den lilla ön. Smack in i ett buskage. Perfekt, ville inte att den skulle gå över på andra sidan, ut i stora floden, där det kanske var mer strömt.
Apportering i Yonne.
Här var det lättare att ta sig in.
Han kastade sig i fint, men när han skulle upp på betongkanten på andra sidan vållade det problem. Jag såg att det blev lägre och lättare längre till vänster, så jag försökte dirigera honom dit. Han tog sig några meter åt rätt håll och försökte sen igen, och lyckades till sist få fäste och kravlade sig upp. Sen höll han på länge och väl och sökte, och jag bröt honom till sist med en stoppsignal och ett närsök framför busken. Då tog han den. Tillbaka på min sida var denna betongkant också alltför svår, och han provade på olika platser. Till sist fick han lite tag på ett ställe med klorna och då nådde jag precis ner och kunde hiva upp honom genom ett ordentligt tag i nackskinnet. Puh! Tror vi avstår denna övning i framtiden, det kändes lite vanskligt att stå hjälplös på fel sida och inte kunna hjälpa vid behov.
Med bollkastaren kom den en bra bit ut.
Ön syns till vänster och vår stad i bakgrunden.
Jag tog honom istället till andra sidan den lilla sandstranden, där det gick gräs nästan ner till vattnet och det bara var en liten kant. Här gjorde jag lite dubbelmarkeringar med kastad dummy och en och annan slevad boll, och varvade med att istället kasta upp på land. En i vattnet, en på land, ta landmarkeringen först. Osv. Inte jätteavancerat och inte så långt, men i alla fall lite småövningar för att hålla kunskaperna vid liv.
Kul med stadssim, tycker Lakrits.
2012-09-05
Dagen varit fylld av idel jobb. Har några tajta deadlines framför mig, sen ska jag vara lite hård och tacka nej till vissa grejer så vi kan göra fler utflykter. Balansen mellan jobb och semester börjar haverera, känner jag.
Men lite om staden Villeneuve, då: det finns fyra bagerier, varav ett är stängt för närvarande, kanske två-tre traditionella franska restauranger och uppåt halvdussinet enklare hak typ kababerior och pizzerior, en tre–fyra kaféer, ungefär lika många frisörer (måste boka tid för klippning!), en blomsteraffär, en slaktare och en delikatessbutik som just bytt ägare samt några andra småbutiker för elartiklar och liknande. Den större delen av stan ligger på den här sidan floden, sen finns det en bro över till andra sidan där det mest finns en järnvägsstation, en kinarestaurang och så det stängda badet med campingen där vi var och tränade igår. Sen, inte att förglömma, finns det en jättestor och imponerande kyrka mitt i stan. Den håller på att få taket omlagt, men verkar ändå vara delvis öppen. Vi har inte varit in där än.
Lakrits är idel uppmärksamhet under uppvärmningen.
Idag var det dags för Lakrits och min premiär i lydnadsklass 1. På uppvärmningen före samlingen var han proaktiv och lade sig ideligen under linförigheten. Jag såg det som ett tecken på att jag övertränat läggandet lite de senaste dagarna. Därför vågade jag inte göra något extra läggande innan vi gick in på lydnadsplanen när det var vår tur.
Men dessförinnan var det ju allmän platsliggning. Vi var 13 startande och vi hade startnummer 8, så vi hamnade längst ut på ena kanten i grupp två. En rhodesian ridgeback i andra kanten lägger sig aldrig ordentligt, utan följer med sin matte bort redan från start. Men lite fart, dessutom, om jag förstod rätt (hade ryggen till i början) så grannhunden var jätteduktig som låg kvar. Lakrits låg blickstilla på sin kant, var verkligen jätteduktig. Ända tills det var bara några sekunder kvar på momentet – då sätter sig grannlabradoren upp. Båda stirrar på varandra och så reser sig Lakrits. Den andra matten säger något till sin hund och jag visar med handen att Lakrits ska hålla sig stilla. Så får vi återvända till våra platser, och då tar han något steg mot mig mig när jag går tillbaka till honom. Där fick vi första nolla, alltså. Skit!
På utvägen från platsliggningen är det tandvisning. Lakrits är som väntat lite väl glad. I protokollet står det Bus, men vi fick iallafall 8,5 poäng på det.
En stunds väntan på vår tur. Lakrits får vila i bilen medan jag sköljer ner besvikelsen över platsliggningen med en kopp välbehövligt kaffe.
Sedan plockar jag ut honom och vi värmer upp, denna gång som sagt utan att göra något extra läggande. Han är ändå med mig och känns pigg och alert. Så fort vi kommer in på plan börjar han dock visa tendenser att börja nosa. Jag rrr-ar honom någon gång medan vi går till startpunkten och det får honom att upphöra med nosandet. Startpunkten är en rund fläck med sågspån. Jag hade sett att nummer ett hade problem med att hunden ville nosa ideligen på spånhögen medan nummer två var smart och ställde upp sig strax till vänster om högen. Därför gjorde jag likadant som hon, och det fungerade bra.
Linförigheten gick väl sådär, bättre efterhand. Han är klart intresserad av dofterna på plan, men hade klart för sig att han inte fick nosa. Han är dock inte jättealert och med så som jag vill att han ska. Lite tyngd av dagens allvar, kändes det som. Protokollet säger Ojämn position och betyg 8,5. Det får jag vara nöjd med ändå.
På läggande under gång anade jag i ögonvrån att han aldrig lade sig ner. Jag vände mig lite om och såg att han satt, så jag sade Ligg en gång till. Då lade han sig. Men nollan satt ju där som en smäck. Jag inser nu i efterhand att jag nog borde ha garderat med en handrörelse också. Så gjorde Lisa och de fick 7,5 ändå. Ska tänka på det till nästa gång, när det nu kan bli. Med koefficienten 2 skulle det alltså ha gett ca 15 poäng, vilket skulle varit mycket välkommet och räckt till ett förstapris.
Inkallningen gick superbra, han sprang ytterst snabbt och glatt, och det gav oss en tia!
Ställandet gick lika bra och nästa tia var ett faktum.
Apporteringen var som väntat inga problem, ny tia.
Hopp över hinder gick lika bra det, och där fick vi vår fjärde tia.
Helhetsintrycket blev hela 9,5 poäng, och det är jag jätteglad över. Omdöme: Härlig hund, trevligt samarbete. Domaren sade att det var ju bara det här med att ligga som var problem.
Sammantaget gav detta oss 142 poäng och ett andrapris. Vi blev 7:a av 13 ekipage.
Jag får väl vara nöjd med det på vår premiär, även om det känns himla surt med de båda nollorna, som var så onödiga. Båda skulle lika gärna ha kunnat sitta perfekt. Skillnaden mellan noll och tio var här verkligen hårfin, kändes det som.
Husse var med och filmade, stay tuned för filmen så småningom.
Ikväll var det dags för den andra träningstävlingen på klubben. Det gick bättre än förra veckan. En jämförelse (förra veckan i svart, ikväll i rött):
Bara för att det gick så bra nu lovade jag att ställa upp på vårt 10-årsjubileum nästa söndag och visa ett par moment (linförighet, inkallning, hopp typ). Kan ju vara bra att få lite träning inför mer publik…
Idag var det efter cirka en månad dags för nästa kurstillfälle i Tävlingslydnad, fortsättning. Vi var fyra ekipage på plats, så vi fick verkligen kvalitetsträning med en instruktör och en assistent. Kanonbra!
Vi inledde med platsliggning. Jag vågade att testa att gå ifrån lika långt som övriga och stannade kvar de två minuterna. Schäfern bredvid blev orolig efter en stund, men Lakrits låg stadigt trots att hon rörde en del på sig. Kanonbra! Även tillbakagången och uppsittet gick fint.
Vi filmades efter stunds träning av linförighet, och alla var duktiga. Lakrits gick jättebra, det var kul att se honom på film och inte bara snegla ner på honom emellanåt.
Efter lunchpausen med filmvisning försvann en av schäfrarna, så det blev ännu lyxigare träning för oss andra.
Vi tränade läggande och ställande under gång. I båda momenten har vi mycket kvar att jobba med. Jag såg någon annan använda en repleksak för att få till ett snabbt läggande. Det ska jag testa med Lakrits också. Nu lägger han sig kanske tre gånger, nästa tre gånger står han kvar eller fortsätter gå. Kommandot sitter alltså inte alls så bra som det borde. I ställandet är det ännu sämre. Nu började jag med att kasta boll bakåt som belöning att han stannade. För att själv kunna gå framåt och inte behöva snegla bakåt bad jag Lili säga Bra om han stannade bakom mig, så kastade jag på hennes Bra. Det funkade kanonbra, så ska vi köra med medhjälpare ett tag nu.
Hopphindret repeterade vi, det har vi inte kört sedan förra kurstillfället. Första gången försökte han gå vid sidan, men så satte jag honom lite längre fram och en planka lägre än han ska ha och då gick det bra. Efter ett par hopp höjde jag och då slog han i första gången. Jag satte honom lite längre bak och nu hoppade han utan problem på rätt höjd utan att slå i eller springa vid sidan. Vårt kvarvarande problem här är att få till ingången till fotposition efter hoppet. Lili kom och hjälpte till, och jag provade att köra med Stolpen, som han ju hade som liten valp i träningen att få till ingångspositionen. Nu började det gå bättre. Jag nämnde för Lili att vi har samma problem i inkallningen och då fick vi ju göra det momentet också. med Stolpen där med och höjning av handen efter att han kommit runt så satte han sig snyggt också. Mängdträning på detta!
Vi körde lite apport också och första gången ville han i sin iver lätta lite på rumpan. Alla gånger jag gjorde om momentet satt han dock ordentligt varje gång, så det var nog bara lite nyhetsiver. Däremot försökte han tjuva apporten flera gånger före kommandoordet, så där behöver vi träna lite mer. Annars sitter det momentet bra.
Vi fick lite visiteringsträning av Monica. Vi körde i små myrsteg, där vi började med att bara hälsa, sen backade hon iväg. Jag belönade lugn hos Lakrits. Vi hann avancera till lite smågluttande av tänder med lyftande på ena sidans överläpp. När det funkade också avslutade vi. Jättebra framsteg!
Vi avslutade med platsliggning och fick förstärkning av Lilis hund Cesar. Nu fick hundarna ligga i två och en halv minut, och den sista halvminuten gick Lili runt bakom, framför och mellan hundarna som störning. De låg kvar! Lakrits vände lite på huvudet för att ha koll på vad hon hittade på, men låg stadigt och fint hela tiden. Min gullpojke!
Läxa:
- Fotposition efter hopp och inkallning
- Snabbt läggande under gång, eventuellt med repleksak
- Ställande under gång med bollkast bakåt och medhjälpare som ger klartecken
- Apport: vänta på kommando
- Träna hopp oftare på klubben
Nästa gång är 15 oktober, då vi också är anmälda till Hassla jaktprov. Kommer vi inte med där blir det alltså tävlingslydnadskurs, annars blir det jaktprov. TÄS anordnar också ett par träningstävlingar där vi borde försöka vara med för att få lite mer erfarenhet innan den riktiga tävlingen går av stapeln 12 november.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer