Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: jaktprov (sida 1 av 3)

WT Skokloster

Idag startade Lakrits på WT i Skokloster som hölls enbart för elithundar. Det var 54 hundar anmälda och 41 slutförde tävlingen. Lakrits hamnade på 20 plats. Inte jättebra, men inte urkasst heller. Jag är glad att vi fick poäng på samtliga rutor.

Vi inledde på ruta 5, som var en dubbelmarkering i nerförsbacke på en rätt guppig äng. Jag tolkade det som att han sett båda markeringarna bra. Den först kastade skulle in först. Han sprang ut bra i rätt riktning, men stannade av och frågade. Det brukar han inte göra på markeringar. Jag skickade ut och han fick in den. Vi vände om till tvåan, men nu sprang han ut till funkisens ryggsäck. Tydligen hade han inte sett apporten som kastats mer åt vänster. Jag skickade vänster och den kom in. Detta ledde till 13 p.

Vi skulle fortsätta med ruta 1, men vi gick förbi ruta 4 som råkade vara tom, och stack emellan med den. Den var en störningsmarkering mitt i en äppellund samt en dirigering mer åt höger som skulle in först. Dirigeringen i princip spikade han, men sen hade jag helt felbedömt djupet på markeringen. Anita, som dömde rutan, sade i efterhand att jag stoppade honom ett par meter före apporten. Sen skickade jag honom vänster och höger och han lydde fint. Men det var alltså för kort. Den delen blev nollad och vi fick nöja oss med 9 p på den rutan. Till mitt försvar vill jag säga att det ena äppelträdet ser ut som det andra, och det var väldigt svårt att efter att ha släppt stället med blicken sedan titta tillbaka och fokusera på rätt punkt. Uppenbarligen.

Nu gick vi vidare till ruta 1, som var en dirigering utmed vattnet. Han drog sig lite ner mot vattnet, men jag skickade tillbaka honom snett vänster bakåt och han hamnade vi rätt träd. Tyvärr ur vind så han drog sig lite ner mot vattnet igen. Jag puttade tillbaka honom till trädet och denna gång hittade han dummyn. 17 p.

Ruta 2 var också en dirigering efter ett kortare fotgående. Denna ruta var utan skott och vi hade alltså en helt blind dirre på enligt uppgift 120 m att hantera. Eftersom den var så lång i en öppen gata med flera nedfallna stammar som hinder puttade jag på med ett extra Ut ett par gånger. Mot slutet drog han sig åt höger och lite bakom stenen som var målet. Jag blåste fram honom och närsök. In kom den och detta gav 11 p.

Ruta 3 till sist. Här var det lång väntan, den ruta alla fastnade vid, och dessutom bröt de för fika innan det blev vår tur. Denna ruta hade det knepigaste upplägget: man inledde med fotgående fram till en pinne, sen kastades det en störning kl 11 som hamnade bakom ett glest buskage ute på ett fält. Apporten syntes alltså rätt tydligt. Denna apport skulle INTE tas in. Jag nejade Lakrits och vi vände upp mot skogen kl 8. Här fick vi ett halvhögt, mycket kort, kast som nog var rätt diffust mot den gröna bakgrunden. Det prasslade svagt där den landade. Jag tittade ut en pinne att kunna fokusera tillbaka på. Sedan vände vi upp mot en dirigering kl 13. Den var ganska långt bort. Först skulle ett dike nära oss passeras, därefter gick linjen snett över ytterligare ett dike och sedan låg apporten i ett tredje dike invid en björk. Intill björken fanns diverse lockande snår. Jag sade till Lakrits att den var Långt Ut och han höll linjen bra utan att lockas av den först kastade dummyn på ängen. Han hamnade lite väl långt åt höger. Vänster följt av närsök tog hem den. Snyggt, sade Tina bakom ryggen på mig. Vi vände tillbaka runt till markering 2, men det visade sig att han inte hade koll på den.  Skogen var också rätt risig, vilket säkert bidrog till att han hamnade en bit åt vänster. Stopp, Höger. Jepp, där var den. Sen tog han en liknande rundlig omväg tillbaka till mig. Typiskt Lakrits att välja den väg han funnit vara bra. Detta (dirigeringsdelen) renderade applåder på rutan och 16 p.

Totalt hamnade vi alltså på 66 p. Inget att skryta med, men 20 plats är ändå mitt i startfältet och missen på ruta 4 får ju jag ta på mig. Så jag är rätt nöjd med hans arbete och är glad att vi inte nollade någon ruta.

Sansa fick nöja sig med att mingla på sin ettårsdag. Inte fel med en promenad i slottsparken.

Kasper minglade också. Här ska alla domare avtackas.

De duktiga pristagarna: Sofie Pihl (85), Sara Sundblom (85), Ulla Wrange (80), Ingrid Eriksson (79)och Tina Örnjäger (78).

WT Ellboda

Jag ska inte uppehålla mig vid Lakrits prestation i Ellboda, där han fick 65 p i EKL, utan istället fokusera på Sansa, som gjorde premiär i tävlingssammanhang inte ens 1 år fyllda.

Hon var lugn och tyst i passiviteten.

Syrran likaså. (Foto: Annika Månsson)

Hon klarade av arbetsuppgifterna bra och tog in alla markeringar tämligen effektivt. Det vi behöver träna är hennes reaktion på skotten – i synnerhet efter ett kort fotgående – då hon ett par tillfällen hoppade på stället när skotten kom. Hon stack inte, men var Väldigt Beredd. Det framgår väldigt tydligt på följande bilder, där Sansa och syster Chilla ser lika taggade ut. Sansa har upplyftad tass (den tass matte inte ser) medan Chilla sträckte låååångt på halsen.

Tack, Pia Berglund Schraml för dessa fina bilder inifrån ruta 3! De bilderna är så talande!

Hon fick 76 p i NKL: 14-20-19-17-6. Den sista låga poängen var på Per S:s ruta och där utförde hon arbetet mycket väl. Avdraget var enbart för hoppet vid sidan i samband med skottet. Onödigt avdrag som måste jobbas bort.

 

Blick tillbaka på 2016 och in i 2017

img_2449Hundåret 2016

Jag hade som mål att klara elitettorna med Lakrits under 2016, men dit nådde vi inte. Vi avancerade iallafall från ett par treor 2015 till ett par tvåor. Där är jag gladast över den jättelånga och ursvåra dirigering på havet som han nästan lyckades med. Han blev också tvåa på elit-WT på Lidingö. Duktigt jobbat!

Jag skrev som mål för 2016 att göra fler och svårare sök, där uthållighet och arbetsglädje ska vara det viktiga, att ha en trygg och lugn miljö runt Lakrits i tävlings-/provsammanhang, att bli bättre på att skilja på Vänster (spring långt) och Sök vänster. Jag  har periodvis tränat mycket sök och Vänster, och tror jag fått in en rätt bra rutin kring vår prov-/tävlingsbubbla. Däremot att få till en vettig vändsignal, två pip (till skillnad från fyra, som är inkallning), har jag inte gett mig i kast med. Kanske orkar jag med det 2017?

fotgaende-2537

Sansa kom till oss efter midsommar så efter det har proven i det närmaste legat nere. Jag har lagt ner tid på miljöträning och grunder med henne, och även om vi självklart har mer att jobba på innan det är provdags där är hon en lovande liten tik som det är kul att jobba med. Mycket krut får läggas på lugn.

Jag grundade hennes vattenkontakt under den härliga semesterveckan i Forserum.  Hon har fått apportera and, kricka och korp. Hon gjorde FART-test med bravur i slutet av året.

Lakrits kastrerades i slutet på året.

Bokåret 2016

Vi lyckades sjösätta novellantologin, tillika presentboken, Från ljugarbänken i Täby. Det krävde en enorm mängd energi och stor arbetsinsats från min sida vad gäller framför allt layouten inne i boken och en massa bildbearbetning. Det känns otroligt skönt att lägga detta projekt bakom sig.

lf6a2031

Torsholma 2016

2016 var första året jag bott här utan att ha något stort projekt på gång. Jag nöjde mig med att plantera lite perenner vid den stenlagda uteplatsen och sydde lite nya gardiner. Skönt med paus från renoveringsarbete och bara kunna njuta av hus och trädgård.

20161030_125024

Övrigt 2016

Jag var en vecka på Cypern, där jag bland annat besökte Margareta. Trevligt!

På hösten åkte jag på konferensresa till San Francisco med vandring i Yosemite.

Träningsmål 2017

När jag läste tillbaka om 2016 insåg jag att jag inte egentligen tränat The Diamond så mycket efter Keith Matthews-kursen. Det ska jag försöka ta tag i under året. Det vore ju fortfarande kul att få till ettorna i b-prov elit, vi får väl se hur det går med det. Det är ju fortfarande söket som behöver stärkas. Under vintern har Sansa drabbats av kennelhosta (startade 2 december) och hundarna har varit i karantän och tappat en del kondition. Den måste byggas upp igen under tidig vår.

Kanske blir det någon start med Sansa i WT eller b-prov nkl. Först ska grunderna sitta mer ordentligt med fokus på lugn och stadga. Arbetslusten är det inget fel på. Hon har ännu bara hört skott i passivitet, och det finns fler viltslag att introducera. Det kommer under året.

0881_omslag_v1

Bokåret 2017

Jag ska försöka jobba vidare med uppföljaren till Den gula giraffen. Den nya boken utspelar sig i Bourgogne och Tyskland, där Hallberg och hans nya kvinna är på vinresa. En i sällskapet mördas i en crémantgrotta och Anders Hallberg bryter gärna semestern för att ta sig an fallet. Parallellt bokar en njursjuk kvinna från Täby in sig för transplantation hos MEHEC, en privat lösning då landstingsköerna är ohållbart långa. En liten teaser, fortsättning följer …

Torsholma 2017

Det kanske inte ens blir en tumme, men det finns en del som borde göras, och annat som vore roligt att göra:

  • byta fönster
  • tilläggsisolera vissa väggar med ny fasad
  • ny trappa till entrén
  • entrétak (knepigt på grund av låg takhöjd)
  • balkongdörr på baksidan (istället för ett vardagsrumsfönster som ändå ska bytas)
  • trädäck på baksidan (möjligen med tak på del av däcket, kan vara knepigt på grund av låg takhöjd)
  • jacuzzipool i anslutning till trädäcket

Dessa saker hänger åtminstone delvis ihop, så ett samlat grepp vore bäst. En kostnadsfråga, såklart. Vi får se.

Dessutom är det på gång att vi förhoppningsvis får fiber hit ut. Det handlar om att tillräckligt många ska ansluta sig till fibernätet. Det är en stor dröm – fiberanslutning till mitt torp från 1886! Snacka att dåtid och framtid möts. Till hösten hoppas jag att det finns på plats.

20160819_170334

Övrigt 2017

Jag ska åka på konferensresa till Los Angeles. Det innebär återseende av en del gamla kollegor, så det ser jag fram emot.

Stugan i Forserum har vi bokat i år igen. Då hoppas jag få till mycket vattenträning, framför allt med Sansa, när vi har nära tillgång till sjö och båt.

I övrigt hoppas jag på många andra trevliga händelser, och framför allt att nära och kära får ha hälsan.

Upp i det blå på WT Lidingö 2016

Idag startade Lakrits och jag i elitklassen på WT i Lidingö. Det regnade när vi åkte dit, och det kan inte ha varit roligt för ökl som körde då. Karin Lind och Werner vann ökl trots detta med fina 94 p, grattis till er! Och det var hela 14 Thorsviekipage anmälda till provet. Kul!

När ekl hade samling var det uppehållsväder och sen tittade solen fram emellanåt. Nån värme hade vi dock inte. En stor eloge till alla funkisar som orkade hela dagen. Det var 25 ekl-ekipage men tror det kom 24 till start.

Ekl var lite annorlunda upplagt mot normalt. Vi delades in i fem grupper med fem i varje (i vår grupp, som startade sist, tillkom en funkishund för att fylla ut till fem platser).

Eftersom vi var i grupp fem, sista gruppen, blev det ett par timmars väntan. Jag och Lakrits satt ett tag i bilen och sen satt vi i en solig glänta en stund och försökte hitta vår bubbla. Mot slutet gick vi till hundstoppet och väntade där. Väntan ägnades åt en kombo av fotgående varvat med att sitta på stolsryggan. Jag hade godis att belöna fotgåendet med och nosande var strikt förbjudet. Några gånger fick han kisstillstånd, annars var det fokus på mig och vila som gällde.

20160417_145257_linje_med_drive-2

Position 4 och 5 med domare syns till höger. Framför dem 4 skyttar och längst fram slutet på driven som gått tvärs över fältet.

Alla fem fick gå ut och ställa sig på varsin position i bredd på linje, sedan körde det en drive åt det bortre hållet som alla fick titta på, okopplat såklart. Direkt efter driven sköts det ett tomskott och ett skott mot en dirigering som låg snett åt höger från linjen sett. Sedan sköts och kastades en dubbelmarkering på samma sida; den första i mitten och den andra till vänster.

20160417_140942_linje-2 20160417_140938_linje-2

Bilder på linjen. Här ser man hur det omväxlande skickas åt båda håll.
Rätt mycket att hålla reda på för funkisar, domare och deltagare.

Den sist kastade markeringen var en ”runner” som nummer 1 skickades direkt på. Jag och Lakrits hade den positionen, och han spikade den (20 p). När han var på väg in med den sköts det bakom oss och nummer 2 och 4 vände runt på linjen. Ett skott till ditåt varpå det kastades en markering åt höger (åt parkeringshållet). Nummer 2 fick ta den markeringen (när det blev Lakrits tur spikade han den och 20 p). Därefter var det nummer 3 som fick ta in minnesmarkeringen åt bortre hållet på mitten av fältet (Den blev knepig för Lakrits, som var på väg att vika av snett åt vänster när han kommit ut en bit. Jag fick bryta in och blåsa stopp, sedan ut och närsök. Han kom lite grunt, så stopp igen och Back. Då tog han den. 18 p.) Nummer 4, som redan stod vänd åt p-hållet sedan skotten gick, fick nu ta in dirigeringen snett åt vänster, lite uppför en backe och precis i lä av ett stup. (När vi kom till den skickade jag Lakrits rakt ut, stopp precis på rätt ställe, vänster. Sen fick jag en ingivelse när han sprang att inte chansa på att han verkligen skulle springa uppför backen och ta den, tänkte att han kanske skulle vika av utmed ängskanten. För att inte riskera detta ropade jag Upp i exakt rätt ögonblick och sen lade jag på en närsökssignal. Yes, där satt den! 18 p.)

20160417_143624_dirre4-2

Här syns dirigering 4 från åskådarplats; det var mycket snedare vinkel från deltagarens position. Till vänster om den röda fyrkanten finns ett mossbeklätt stup – nedanför stupet låg den. Här fanns noll vind till hundens hjälp; den var tvungen att helt lita på föraren.

Sista ”rutan” var den sneda dirigeringen för nummer 5 åt bortre hållet. Den var knepig, eftersom hundarna lockades att ta sig upp i skogen alldeles för tidigt. Alltför rakt kunde också leda till problem på grund av den gamla minnesmarkeringen som legat där; man ville ju inte att hunden skulle fastna där och leta efter den redan upptagna apporten. Min plan var därför att skicka Lakrits lite grann åt vänster, mot hörnet på fältet. (Trots min plan drog sig Lakrits in i skogen alltför tidigt. Jag blåste stopp och Back med vänsterhanden. Trots det försvann han in i skogen (hans Back säkert). Blåste tillbaka honom lite och nytt försök. Han drog sig in i skogen igen och då stoppade jag på nytt. Tänkte att det är ju kört att prova den grejen igen så jag bestämde mig för att istället dirigera vänster där inne i skogen. Det gick bra och jag stoppade sen ungefär i rätt höjd (svårbedömt från mitt långa avstånd med vegetation emellan oss). Utan att se honom ropade jag sedan vänster igen – och se på fan! Han dök upp bland buskarna i rätt härad och jag blåste närsök. Efter lite letande fick han fatt på den! 15 p.) När alla gjort de fem rutorna bytte vi plats så att alla fick göra samtliga rutor. Vi fick koppla en stund mellan omgångarna medan vi bytte position och då fick han en liten godis. Det skedde ingen bedömning mellan rutorna, utan fungerade som vanligt WT med skillnaden att rutorna låg extremt nära varann.

20160417_180835_domare-2

Våra fem domare samt Linnea och inskickaren på ruta 5.

Jag var nöjd med Lakrits prestation men trodde aldrig det skulle räcka så långt som det gjorde med alla duktiga ekipage som ställt upp på detta elitprov. Jag är så himla glad för vår andraplats det räckte till! Vann gjorde Sverker Olausson på 93 p medan jag och Jenny Långström båda fick 91 p. Enligt PM skilde man på lika poäng genom först de som hade flest poäng på ruta 3, därefter ruta 4, 5, 1 och sedan 2. Och jag hade 18 p på ruta 3 medan Jenny hade 16 på den.

IMG_07261_prisutdelning-2

Stolta och glada pristagare. Bara Lakrits som är lite avig.

Vi fick fina priser: en stor fodersäck från Royal Canin, ett gigantiskt lufttorkat älgben, en chuckit och ett vaccinationskort.

Behöver jag tillägga att jag vrålsjöng ”Upp i det blå” med Ted i hans Satellit i bilen på hemvägen? Jag känner mig helt uppe i det blå nu.

Väl hemma blev det fest:

förrätt-2 middag-2 aberfeldy-2
Självklart var det dags att korka upp en flaska Aberfeldy.
älgben-2 20160417_221736_kasper_benet-2

Så småningom fick Kasper smaka lite också, men det satt hårt inne.
Älgbenet är verkligen rejält. 

Jakt med frågetecken

2014-10-10 08.20.03
Domarna var Jenny Hamring, Reine Hanson, Mats Närling och Lasse Johnsson.
I fredags var vi på vårt livs första A-prov, mest för att se och lära, testa av var vi låg. Men det blev en stor besvikelse för vår del. Vädret var utmärkt, sällskapet likaså och vi fick starta som fjärde ekipage i Lasses och Jennys grupp. Jag var inte det minsta nervös, vi var ju underdogs i detta celebra sällskap och hade inget att försvara. Utmärkta förutsättningar, alltså.

2014-10-10 10.50.01

Så här såg terrängen ut. Ett rätt brett vattenfyllt dike/kanal borta vid vassen.

När det blev vår tur låg det något halvdussin fåglar i ett rätt begränsat område i vassen, ungefär där de två bortre personerna står i bilden. Det kändes som en rätt enkel uppgift att ta in en av dem.

Jag skickade Ut på vanligt sätt, men redan när han sprang såg det lite segt och tveksamt ut. Han stannade vid en vassrugge och började söka. Yes, tänkte jag, han har fått korn på något.

Han sökte runt, runt där och jag trodde att det var en dykand eller nån som gömt sig väldigt väl i gräset. Så här i efterhand kan jag ju tycka att jag borde blåst efter ett tag och sen skickat Back Över. Men eftersom han trots allt jobbade hela tiden tills Jenny sade till mig att kalla in gjorde jag aldrig det. Fick Technical Wipeout, men snarast borde det klassas som Poor work.

När jag i en paus gick fram och tittade mer noggrant på hur marken såg ut såg jag att diket/kanalen kom tidigare än jag trott, jag trodde det var en vassremsa framför vattnet, men förutom den rugge Lakrits rotat runt i alldeles för länge var det strandkant direkt. Med den infon i huvudet kan jag ju börja misstänka att han fått återfall i sin gamla tveksamhet att gå i vid okända igångar och därför inte sökte sig vidare utåt när han kammat noll i vassruggen.

2014-10-10 11.18.11
Så här såg det ut på eftersöket när jag gick längre fram och lät Lakrits simma över diket. Inga fynd, men sökte gjorde han.

Det var bortsett från vår katastrofala start en mycket trevlig dag där vi fick nöjet att titta på många duktiga ekipage.

2014-10-10 10.50.15

Grundomgången är klar och om jag minns rätt återstod då 7 ekipage av de 13 som kom till start.

2014-10-10 16.23.50_crDuktiga Sara Sundblom med Quila kammade hem förstapriset med en etta med cert. Supergrattis! (Idag hörde jag att en annan Sara gjort om bedriften, nämligen Sara Wallgren med Malva på a-provet i Katrineholm. Supergrattis en gång till!)

 

Igår var vi så på en vanlig andjakt utan tävlingsinslag. Jag var lite nyfiken på hur han skulle bete sig då, men han kändes från början mycket mer som vanligt. Första såten befann vi oss i en träskskog där vi varit en gång tidigare, och han sprang omkring där med samma geist som sist, plockade in två änder. Det sköts mycket lite där.

På andra såten stod vi med Kattis bakom en vass där det inte hände nånting. Vi eftersökte iallafall lite, men utan att hitta något. Vi gick ut på en brygga och jag skickade i för att få till ett sök lite mer utifrån (vassen var extremtät och tjock) och han hoppade i villigt och tog sig rätt långt ut och sökte fint, dock utan att fynda.

På tredje såten hamnade vi efter fika (Lacke fick en burk a/d) på en annan brygga där även skytten stod. Här var det lite högre ner till vattnet. Nu hade han nya neoprenvästen på sig dessutom. Här blev det tufft. Hans första igång efter tydlig markeringsfågel var väl skaplig, men sen blev det sämre och sämre.

Han kom tillbaka för att lämna av första fågeln och jag tog emot på knä. Tanken var att behålla honom i vattnet och skicka ut på nytt, för här regnade det betydligt mycket mer fågel än på tidigare ställen. Men han var stressad över att inte kunna ta sig upp till mig på bryggan och jag lyckades inte förklara för honom vad jag ville att han skulle göra. Ögonen såg stressade ut och mina kommandon uttalades till döva öron. Han var inte mottaglig.

Jag fick gå in med honom simmandes bredvid så han kunde hoppa upp på bryggan, och för varje gång han skulle i upprepades denna procedur. Han blev klart ovilligare och ovilligare att hoppa i från bryggan, antagligen för att han visste att det var omöjligt att ta sig upp igen. Det blev en dålig spiral där han istället för ett rakt språng i mot tydliga fina markeringar/dirigeringar sprang utmed bryggan, ibland ända bort till skytten.

Vi tog iallafall in nio fåglar på detta sätt, men jag är rädd att jag gjort en avinlärning nu av ihopp från brygga. 🙁

Vi gjorde eftersök efteråt i vassen till vänster om bryggan, och då gick han i ordentligt, men tyvärr utan att fynda. Det hade suttit mycket bra där med fynd från avslutande vassöket.

Han är ju en miljökänslig hund, det vet jag sedan tidigare, och det bekräftades nu dessa båda dagar. Det vore fint att få till lite mer positiv träning/jakt innan säsongen är slut för att vända detta lite i hans huvud.

 

Jaktprov i Herräng

2014-05-08 13.34.08

Lakrits är lugn och väntar.

Jag ligger lite efter med skrivandet, men förra torsdagen var jag och Lakrits på jaktprov i Herräng. Vädret var ganska okej, rätt kallt i luften på cirka 7 grader men i stort sett uppehåll. Kallt i vattnet med andra ord. Provet var mycket bra upplagt och trevligt på alla sätt.

2014-05-08 13.33.51

Min parkamrat med hund har boat in sig.

Vi startade på eftermiddagen som sjätte ekipage och Lakrits fick börja med två vattenmarkeringar. Den första kom in snabbt, men den andra missade han i vinden och började därför simma längre ut. Domaren sade till mig att hon tyckte att jag skulle hjälpa honom på grund av det kalla vattnet. Jag fick till en helt perfekt dirigering där han simmade tillbaka och sedan höger rakt på fågeln. Mycket nöjd med denna del, för det var skapligt avstånd och vi har inte hunnit träna vattendirigeringar så mycket ännu.

2014-05-08 11.39.30

Så här såg vattendirigeringsmarken ut.

Vi fick sedan vänta en stund medan parhunden tog in sina apporter. Lakrits satt och skakade, vilket han inte brukar, och det kom lite tysta gnäll, som domaren sedan gjorde neddrag för. Han frös helt klart. Sedan om han skulle pipit annars med kan man ju bara spekulera i.

Vi fick vända oss om och på andra sidan ta in en landmarkering följt av en landdirigering. Båda spikade han.

Vi flyttade oss ner längs landremsan och fick en ny landmarkering utmed vattenkanten. Inga problem.

Nästa moment var en vattendirigering i riktning mot en stolpe med fodertunna. Här kom han lite väl långt åt vänster, så jag valde att vänta tills han simmat klart och stoppade direkt på land för en högerdirigering. Han kom lite ovanför apporterna som låg i vasskanten på andra sidan, men rätt i vind, så efter lite finlirsdirigering och närsök hittade han en och simmade tillbaka.

2014-05-08 15.09.25

Storsöket bestod av en rektangulär våtäng med skog bakom och till höger. Det låg tre vilt i skogen och tre ute på ängen.

Det avslutande momentet var storsöket. Lakrits sprang frejdigt rakt ut i skogen och kom snabbt tillbaka med ett vilt. Detta upprepades så två gånger till. Så långt allt väl. Men sedan fortsatte han på detta sätt. Han såg ängen mer som ett springområde att ta sig igenom än ett område som också skulle sökas av noggrant. Det är inte så att vi inte tränat terrängövergångar från öppen mark till skog, utan snarare att vi inte tränat just denna våtängstyp och skog. Svårt att hitta alla olika marktyper att träna på. Han fortsatte alltså att söka idogt i skogen. Domaren bad mig till sist kalla in honom och då hade vi turen att han sprang precis förbi den rishög där det låg gömt en kanin bakom i lä. Han snappade upp doften och plockade med den på invägen. Fyra vilt inne. Domaren bad mig så skicka en gång till på ängen för att se om han kunde söka mer riktat. Jag hade medvetet låg hand, men det hjälpte bara marginellt. Han sökte lite på utvägen, men fick ingen träff och var då snart inne i skogen igen. Vi avbröt och jag kallade hem honom.

Vi fick ett tredjepris på grund av dessa missar med gnäll och bristande sökarbete. Jag hoppas få protokollet ikväll av Marie, för jag var tvungen att åka hem till Kasper innan allt var slut. Återkommer om det står något att tillägga i protokollet.

Skrivare på Siggeforaprovet

Igår slet jag mig från renoveringen för en dag och åkte upp till Siggefora arla på morgonen för att vara skrivare i nkl för Bengt-Göran Landin.

Det var en okomplicerat upplagt prov på otroligt vackra marker.

2013-08-31 08.17.50Även om provet var okomplicerat upplagt blev det utslagsgivande. Av femton startande hundar var det 10 nollor, två treor och tre ettor.

2013-08-31 15.54.19

1:a-pristagarna på provet i Siggefora.
EKL: Åza Vikström, domare. Marianne Blixt/Reedsweeper´s Chase The Ace.

NKL: Martina Carlén/Gunhills Champagne Cocktail, Ann-Sophie Greberg/Justlike Albireos Sparkle, Elisa Löfgren/Searover Pims Pennie och Bengt-Göran Landin, domare.

Grattis allihop!

Dessutom trampade både Märta och jag ner oss i sankmarken. Jag två gånger, dessutom. Ena gången fastnade stöveln så rejält att jag knappt kunde dra upp den. Fick balansera med min bara fot på B-G Landins stövel och hålla i hans ben för att till sist lyckas dra upp den. Smack, sade det, när mossen till slut släppte taget om stöveln!

 

Tystberga – here we come?

Nu har de stängt anmälan till Tystberga:

ssrk_tystberga

 

Till lördagen har de fått in 14 anmälningar, till söndagen 15. Då behöver de väl inte lotta bort någon (gränsen brukar vara 16), så vi kanske har kommit med? Vi får väl avvakta och se när PM kommer.

Men då tror jag att jag lyxar till det och skaffar boende i trakten en natt och slipper fara som en tossing mellan Tystberga och Vallentuna.

Nu måste bara vädret karska upp sig och smälta bort all is på sjöarna. Att hinna träna vatten innan är kanske att vara överoptimistisk, men man vet aldrig. Ett litet plurr skulle inte sitta helt fel de närmaste veckorna. För Lakrits alltså. Själv håller jag mig gärna på torra land, insvept i några varma, mysiga kläder.

Etta i b-prov nkl i Ystad!

Rejält dimmigt vid 8.30.

Sen lättar dimman alltmer…

… och till sist ser man över till andra sidan sjön.
Just vid båten är det en näckrosbälte där fåglarna kastades på ömse sidor om båten.

Jag hade gott om tid att titta på övriga deltagare och njuta av naturen eftersom vi inte starade förrän som ekipage nr 10, runt tvåtiden. Det var 16 startande ekipage totalt. Provet inleddes med två enkelmarkeringar på vatten i näckrosbältet som skymtar ovan. Därefter skulle man göra ett riktat närsök utmed strandkanten bort till vassruggen där det låg en liten tärna. Det var i princip vindstilla, så hundarna fick ingen hjälp av vinden.

I denna riktning gick det riktade närsöket.

I denna vackra bokskog hölls söket med sex vilt.

Sedan förflyttade vi oss en kort, men snårig, lerig sträcka som avslutades med en liten lerig brant, där någon ramlade på ända. Jag lyckades klara mig, kanske tack vare den käpp jag fick tag i. Här inne var söket förlagt, och sedan avslutades det med två enkelmarkeringar åt andra hållet. Passiviteten hälls sedan på stigen ovanför vattenmarkeringarna.

Ett vackert träd.

Kan inte låta bli att fånga denna bokskog …

… på några fler bilder.

Dagens strongaste ekipage körde tuff terrängrullstol.

Det gick vägen för oss, äntligen! Lakrits började i och för sig med att göra en konstig kroksväng ut till första fågeln på vattnet. Hans tänkta linje hindrades av ett fallet träd, så han gjorde som ett S snarare än en rak linje till fågeln. Han höll dock hela tiden koll på var den var, och var snart inne med den. Tror att denna habrovink var anledningen till protokollets enda 4, i övrigt enbart 5:or. Nästa vattenmarkering spikade han.
Närsöket skickade jag som ett linjetag och när han var i rätt höjd blåste jag närsök. Han hittade tärnan direkt.
Söket gick också mycket bra och han tog in alla sex vilten. Inga problem heller med de båda landmarkeringarna. 
Jag är så glad över denna framgång. Nu ska vi kasta oss över ökl-träningen ännu mer än tidigare med planen att vara klara till prov våren 2013.
I väntan på prisutdelning.
Sjön var lika vacker i alla sina skepnader.

Vi var två ekipage som fick ettor:
Jessica Petersson med Caper Cailie’s Hope ”Blossa
,
domare B-G Landin,
Eva Heljesten med Thorsvi Aberfeldy 
Lakrits
Foto: Hanna Svensson

Lakrits diplom.

Lakrits protokoll. Bäst ur protokollet:
en välbalanserad labradorhane som får allt att framstå som väldigt enkelt”.
Vi fick också, passande nog, ett litet glas som gjort för en Aberfeldy.
Mycket riktigt avnjöts denna whisky på kvällen i goda vänners lag.

Hotell Sekelgården i Ystad.

Lakrits tyckte han kunde inta soffan när jag intog frukost.

Ystadsprovet och lydnadstävling

Hurra!

Igår fick jag veta att Lakrits kommit med på Ystadsprovet. Vi får alltså en sista chans i år att klara en etta i nkl, vilket verkligen varit mitt mål för året. Jag vet ju att han kan, och mer än så, men det är det eviga pipet i passiviteten som hindrat oss från att plocka hem denna etta för länge sedan. De enda gånger jag tycker att han piper nu är när han möter en okänd hund. Osäkerhetspip. alltså. Och sådant pip handlar det ju inte om vid passiviteten i slutet av ett nkl-prov. Jag hyser alltså goda förhoppningar om att vi ska bärga hem det. Om nu inget annat inträffar. Vi är såklart lite ringrostiga efter vår långa bortavaro, men ska hinna råda bot på detta innan den 20 oktober, då provet går av stapeln vid Snogeholms slott.
Jag har också fått veta att vi kommer med på den lydnadstävling jag anmälde oss till efter att uppvisningen gick så himla bra i lördags. Visserligen nollade han Ställande under gång och jag var inte helt hundra klar över de nya reglerna för apporteringsmomentet, men det är bagateller. Med lite finslipning sitter detta tillräckligt bra för att göra ett försök. Eftersom jaktprovssäsongen är över i och med Skåneresan tänker jag ge lydnaden en chans den 28 oktober i Bro-Håbo.
Rally struntar jag i nu, där vill jag kunna köra bägge, och det är ingen idé att anmäla Kasper till nåt som bara innebär kallt om magen. Så rallyn får vila till våren, då ska vi väl anmäla oss till åtminstone nån tävling i trakten.

Äldre inlägg