{"id":91,"date":"2012-07-18T15:18:00","date_gmt":"2012-07-18T13:18:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.heljesten.nu\/?p=91"},"modified":"2012-07-18T15:18:00","modified_gmt":"2012-07-18T13:18:00","slug":"karingsjon","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.heljesten.nu\/?p=91","title":{"rendered":"K\u00e4ringsj\u00f6n"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a><\/div>\n
Liten idyllisk g\u00f6l utmed Roslagsleden.<\/i><\/div>\n
Annika och jag \u00e5kte till en parkering vid Roslagsleden och b\u00f6rjade promenaden mot K\u00e4ringsj\u00f6n. Skyltarna angav att vi skulle g\u00e5 igenom tv\u00e5 h\u00e4sthagar. Den f\u00f6rsta inneh\u00f6ll tjugotalet h\u00e4star, varav n\u00e5gra var lite nyfikna p\u00e5 de kopplade hundarna. Det var bara att ignorera dem och promenera i rask takt mot n\u00e4sta st\u00e4tta. Det mullrade av \u00e5ska i bakgrunden, men som tur var f\u00f6rsvann den. Den nya hagen var tom och st\u00e4ngslet var inte str\u00f6mf\u00f6rande. Bra!<\/div>\n
N\u00e4r vi s\u00e5 kom till den sista st\u00e4ttan brydde vi oss inte om att hundarna sprang f\u00f6re och ut genom hagen. Men s\u00e5 tyckte de v\u00e4l att vi var f\u00f6r l\u00e5ngsamma och skulle in igen och m\u00f6ta oss. Str\u00f6mf\u00f6rande! F\u00f6rst fick Cheysie en st\u00f6t, gnydde till och\u00a0backade. Sen var det Tindras tur. Hon backade dock inte, utan ville till sin matte. H\u00f6g flatt som hon \u00e4r stoppade st\u00e4ngslet henne och hon tog emot st\u00f6t efter st\u00f6t. Jag tror det l\u00f6ste sig genom att Annika sjasade bort henne. Nu var det d\u00e5 Lakrits tur, han ville ocks\u00e5 till matte. Han hukade sig mer och fick bara en liten st\u00f6t p\u00e5 ryggen. D\u00e5 hade vi allts\u00e5 tv\u00e5 hundar p\u00e5 utsidan och Lakrits p\u00e5 insidan n\u00e4r vi sj\u00e4lva skulle kl\u00e4ttra \u00f6ver den branta st\u00e4ttan med smala pinnar som inte l\u00e4mpade sig f\u00f6r labbetassar. Hur g\u00f6ra? Jag kl\u00e4ttrade \u00f6ver f\u00f6rst efter att ha sagt till Lakrits att sitta och v\u00e4nta. Sen kom Annika och med henne en bollkastare. Jag l\u00e5nade den och lyfte upp den understa tr\u00e5den med den, sen kallade jag p\u00e5 Lakrits. Jovisst kom han under utan att f\u00e5 n\u00e5n mer st\u00f6t. Puh.<\/span><\/div>\n
Sen gick vi en bra bit l\u00e4ngs st\u00e4ngslet och labbarna verkade ha gl\u00f6mt bort st\u00e4ngslets farlighet, f\u00f6r flera g\u00e5nger fick vi s\u00e4ga \u00e5t dem att inte springa s\u00e5 n\u00e4ra staketet. Tindra tror jag gick n\u00e4rmare sin mattes trygghet.<\/span><\/div>\n
Sen bar det in i skogen och vi passerade bland annat en riktigt gammal skog som var som en h\u00f6g, lite risig, sal. P\u00e5 v\u00e4gen lyckades jag hitta lite kantareller utan att ens leta, och s\u00e5 sm\u00e5ningom n\u00e5dde vi fram till sj\u00f6ns ena sida. D\u00e4r fanns n\u00e5n skranglig gammal bryggrest och runt den lade vi ut fem dummisar.\u00a0<\/span>Det regnade\u00a0<\/span>stundvis\u00a0<\/span>lite, men inte farligt mycket.<\/span>\u00a0<\/span>P\u00e5 andra sidan s\u00e5g vi ett skydd d\u00e4r folk satt och eldade. Dit skulle vi g\u00e5 runt, d\u00e4rifr\u00e5n kunde man skicka tillbaka till den sida d\u00e4r dummisarna nu l\u00e5g.<\/span><\/div>\n
Det visade sig vara en l\u00e5ng v\u00e4g runt och det s\u00e5g inte ut som om man kunde gena, f\u00f6r det var sankt ett stort omr\u00e5de i sj\u00f6ns utkant. Till sist n\u00e5dde vi en liten tr\u00e4bro som vi gick \u00f6ver och strax kunde vi vika av \u00e5t h\u00f6ger. Sen var det s\u00e5 l\u00e5ng promenad att vi b\u00f6rjade undra om vi verkligen g\u00e5tt r\u00e4tt. Men det fanns ju inga avvikande stigar, s\u00e5 vi kunde knappast ha missat den stora, v\u00e4lbyggda stockhyddan. Till sist d\u00f6k det gr\u00e5 huset upp framf\u00f6r oss. D\u00e4rinne satt tv\u00e5 killar och en b\u00e4bis. Jag tror inte det var de vi sett fr\u00e5n andra sidan, tyckte det var minst en ung tjej d\u00e4r d\u00e5. De hade v\u00e4l hunnit bytas av vid elden medan vi promenerade.<\/span><\/div>\n
Vi b\u00f6rjade med att skicka Lakrits, men det blev stopp vid kanten. Kanten var torvig och sank och f\u00f6rst\u00e4rkt med n\u00e5gra stockar. Konstig kant, d\u00e4r vill jag inte hoppa ner, sade Lakrits. Cheysie fick ta vid och visa hur man gjorde. Ett raskt skutt s\u00e5 var hon i plurret och simmade m\u00e5lmedvetet \u00f6ver och h\u00e4mtade in apporten l\u00e4ngst till h\u00f6ger. Ett nytt f\u00f6rs\u00f6k med Lakrits. Han visste ju vad jag ville och vart han skulle simma, men tvekade l\u00e4nge vid kanten. Till sist kom han i, simmade f\u00f6r l\u00e5ngt \u00e5t h\u00f6ger. Jag fick honom lite mer \u00e5t v\u00e4nster, men sen tog han sig upp p\u00e5 land p\u00e5 andra sidan och sprang \u00e5t v\u00e4nster ist\u00e4llet. Fick snabbt nos p\u00e5 en apport och simmade tillbaka \u00f6ver. Vid n\u00e4sta f\u00f6rs\u00f6k ville han fortfarande inte. Han gillade verkligen inte kanten. Han sprang runt i det som nu \u00e4r d\u00f6pt till Lakritslagunen, en liten egen p\u00f6l utan anslutning till sj\u00e4lva sj\u00f6n. Annika kastade ut en boll med bollkastaren, och den h\u00e4mtade han in efter ett kort stopp vid kanten.<\/span><\/div>\n
Sen fick Cheysie jobba lite och n\u00e5nstans i den vevan gick killarna med barnet.\u00a0<\/span><\/div>\n
Nu kunde vi ta fram apportkastaren!\u00a0<\/span><\/div>\n
Genast var Lakrits mycket mer med p\u00e5 noterna. En enkelmarkering var inga problem. Pl\u00f6tsligt var kanten inte alls l\u00e4skig l\u00e4ngre. Sen fick Cheysie en dubbelmarkering och sen Lakrits ocks\u00e5 en s\u00e5n. D\u00e5 fick vi f\u00f6r oss att testa \u00e4gget. Annika valde att sikta i en h\u00f6g b\u00e5ge f\u00f6r att det inte skulle fara alltf\u00f6r l\u00e5ngt. Men trots gr\u00f6n ammunition for den iv\u00e4g i en h\u00f6g b\u00e5ge \u00f6ver hela sj\u00f6ns st\u00f6rre del och landade p\u00e5 land p\u00e5 andra sidan. Ops! Jag skickade Lakrits, men lite som v\u00e4ntat hade han noll koll p\u00e5 hur l\u00e5ngt bort den hamnat. Knappt s\u00e5 jag sj\u00e4lv visste det. Jag tog in honom igen och nu var det dags f\u00f6r den erfarna hunden<\/b>. Tindra, som hittills bara f\u00e5tt n\u00e5n dirigeringsapport, fick nu simma snett \u00f6ver sj\u00f6n och upp p\u00e5 land. Hon fick korn p\u00e5 den vita apporten och var snart p\u00e5 v\u00e4g tillbaka med den. J\u00e4ttebra att ha en erfaren hund med sig p\u00e5 s\u00e5na h\u00e4r expeditioner. Hade varit trist att tappa bort \u00e4gget allaredan. Tror det hade varit sv\u00e5rfunnet om vi skulle g\u00e5tt runt och letat.<\/span><\/div>\n
Annika sk\u00f6t \u00e4gget p\u00e5 nytt, denna g\u00e5ng l\u00e4gre, och det hamnade kanske tv\u00e5 tredjedelar ut \u00e5t sj\u00f6ns st\u00f6rre del, ett lagom avst\u00e5nd f\u00f6r Lakrits som nu \u00e5ter kastade sig i utan tvekan. Med det avslutade jag f\u00f6r Lakrits del. Helt klart m\u00e5ste vi tr\u00e4na ig\u00e5ngar p\u00e5 olika st\u00e4llen, s\u00e5 han l\u00e4r sig att of\u00f6rv\u00e4get hoppa i oavsett om det \u00e4r sandstrand, klippa, torvkant eller n\u00e5t annat.\u00a0<\/span><\/div>\n
Cheysie fick plocka in den sista dummien p\u00e5 bortre sidan, och hon tog dirigeringsanvisningarna riktigt bra.<\/span><\/div>\n
Nu gick vi \u00e5t andra h\u00e5llet runt sj\u00f6n, och tog den v\u00e4g vi egentligen planerat att ta p\u00e5 utv\u00e4gen ocks\u00e5, men d\u00e5 vi blev bortkollrade av Roslagsledsskyltarna genom h\u00e4sthagarna. Den h\u00e4r v\u00e4gen var mycket kortare och b\u00e4ttre, tog ca 40 minuter. \u00c5t andra h\u00e5llet gl\u00f6mde vi ta tid, men det blev bra mycket l\u00e4ngre. Denna v\u00e4gen slapp vi b\u00e5de elst\u00e4ngsel och p\u00e5flugna h\u00e4star. Summa summarum promenerade vi 6,6 km enligt min stegr\u00e4knare. Rundan s\u00e5g ut ungef\u00e4r s\u00e5 h\u00e4r:<\/span><\/p>\n
<\/a><\/div>\n


<\/span><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Liten idyllisk g\u00f6l utmed Roslagsleden. Annika och jag \u00e5kte till en parkering vid Roslagsleden och b\u00f6rjade promenaden mot K\u00e4ringsj\u00f6n. Skyltarna angav att vi skulle g\u00e5 igenom tv\u00e5 h\u00e4sthagar. Den f\u00f6rsta inneh\u00f6ll tjugotalet h\u00e4star, varav n\u00e5gra var lite nyfikna p\u00e5 de kopplade hundarna. Det var bara att ignorera dem och promenera i rask takt mot n\u00e4sta […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[6,3,8,37],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=91"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/91\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=91"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=91"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=91"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}