Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Vild på vilt

Igår var Lakrits och jag på andra valpträffen, denna gång på Wij, ett ställe där de stora hundarna brukar träna apportering på land och i vatten. Alla mötte upp utom Ellis, som just efter många turer lyckats ta sin äldre hund Extra till ökl och idag fick chans till premiärtävling i ökl. Förstår att hon prioriterade den chansen – särskilt som hon plockade hem en premiäretta! Grattis Ellis!
Vi började med att gå slalom mellan de andra ekipagen, och det gick bra, även om det inte var helt lätt med den störningen. De andra hundarna är intressanta, det är stor skillnad mot att träna hemma på gräsmattan. Såklart.
Sedan provkastades det dummy med en hund i taget. Speja var först ut och satte standarden med riktigt bra prestationer. När hon även fått plocka in en duva och en fasanhona bytte vi mot nästa hund. Lakrits körde sist, och som väntat var han ljum mot dummyn. Precis som han ofta gör hemma markerar han med nosen att där var den, och sen struntar han i den. Anita håller med om att vi behöver träna föremålsintresset lite, och det är samma sak med Reko.
När duvan kom fram var det en annan sak. Anita hade förra duvans halshuggna öde i färskt minne så hon höll nogsamt fram duvan för luktprov med huvudet väl undanstoppat. Jodå, den roliga kom han ju ihåg. De här fåglarna var halvtinade, och det var nog perfekt för Lakrits. Fågeln kastades in i grönskan så den var helt dold. Sedan fick Lakrits ett Kör av mig och satte iväg efter den, för säkerhets skull med släpande koppel och långlina. Ifall han skulle vilja dra iväg med sitt byte till säker plats och käka upp den…
Men, nä, han sökte fint och hittade den, jag ropade på honom och han kom tillbaka till mig med den! Jätteduktigt!
Samma sak med den lite större fasanen, även den bärgades hem till matte. Den bytte jag mot en godis för säkerhets skull.
Vi fikade och jag valde att ha Lakrits framme (det gjorde alla för den delen). Bra tillfälle att träna passivitet. Och det behöver han, kanske mer än något annat just nu. Han piper emellanåt och snor gärna runt lite ibland. Emellanåt sköter han sig å andra sidan fint, så han är nog inte ett hopplöst fall.
Sista övningen blev nere vid sjön. Anita ville kolla hur de betedde sig i vatten. På med gummistövlarna, alltså. Lakrits startade som tvåa och gick ut i vattnet utan tvekan, men simma ville han inte riktigt. Sen blev det nog lite tokigt, för jag skulle hålla honom inför Anitas dummykast utmed kanten. Men se, hållas fast i vattnet ville han inte. När jag skippade hållandet och Anita kastade en dummy utmed stranden hämtade han den och kom halvvägs med den innan han släppte. Vi slutade nöjda med detta, eftersom dummies än så länge inte är hans grej. Han fick en positiv minnesbild av vatten och dummies, och det är bra så.
Jag kom på att jag hade kameran med mig rätt var det var, så det finns bilder från fikat och framåt, men de kommer upp senare, för nu måste jag jobba.

1 kommentar

  1. Alltid spännande med att testa vilt. Det verkar ju inte vara några problem. Toppen att ha Anita som kennelmamma.

Kommentarsfunktionen är avstängd.