Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Två dagar med Guy Bennett

Till Åsas olycka, men min smala lycka, blev det en plats ledig på en tvådagarskurs med Guy Bennett här i Vallentuna! Vad är oddsen för detta? Jag, som inte tänkt kursa i vår, fick plötsligt tänka om och ta chansen.

Vädret var rätt kylslaget: första dagen ändå kanske +7 och lite sol korta stunder emellanåt som höll uppe hoppet hos oss mitt i blåsten, andra dagen mer regn och blåst och +4. Isande nordanvindar som gjorde vinterutstyrsel helt nödvändig.

Ångrar jag det då? Inte det minsta. Att betala dyrt för att försöka ta sig fram i krokig walkuplinje på en sankmark i rena rama tundraklimatet var ett sant nöje.

Allt var mycket intensivt och lärorikt och jag kommer inte att kunna återberätta alla detaljer här. På torsdagen gick mycket tid åt till att från olika håll och vinklar forcera lömska trådstaket. Vi befann oss på en f.d. hästgård, så det fanns många hagar med sådana staket (avstängd el såklart). Vi introducerade staketen för hundarna så att de på någon meters håll fick ta sig igenom och få en kunskap om att de fanns där. Faktum är att om man böjer sig ner i hundnivå och kikar på att sådant staket så syns det mycket tydligare än från människohöjd i och med att hundar har horisonten mycket lägre och stakettrådarna ofta avtecknar sig mot himlen. Med den kunskapen i bakhuvudet kändes det lite bättre.

Båda dagarna ägnades åt walkups med kastade dummies, skjutna ägg och utslevade tennisbollar varvat med minnesmarkeringar och helt dolda dirigeringar.

 10404424_10153229475022390_2642564926169865308_nGuy klättrade i björk rätt som det var. Bild lånad av Anne Nerell.

Det kom ett par små pip i början av dag 1, och 1 pip dag två. I övrigt var Lakrits tyst. Skönt. Det känns som att det kommer allt mer sällan.

Lakrits klarade många minst 100 m långa dirigeringar väldigt rakt och bra. Han klarade Över (förbi dike och staket) och Ut (fram till diket). Han tog mina signaler och han var bra på att hålla minnesmarkeringar i huvudet (bättre än matte). Det vi fick jobba med var egentligen två saker: att ta staket på diagonalen och att inte glida för långt fram vid markeringarna.

Vad gäller staket på diagonalen borde han gått igenom där jag pekade, men han sprang istället utmed staketet. Jag blåste stopp och dirigerade till vänster. Då gick han igenom. Sedan blev det några blås till för att få honom i rätt position för att hitta dummyn. Här tyckte Guy jag borde tagit tillbaka honom istället så snart han gick ur den tänkta dirigeringslinjen och börja om, kanske lite närmare, ända fram till stängslet om det behövdes. Viktigt: tänk på vad du tränar på, inte att hitta dummyn i första hand! Detta vet jag ju, men det är så lätt att i stundens hetta ändå jobba vidare.

På fredagen var det en lång dirigering bort till ett staket. Innanför vid ett jakttorn låg ett dirigeringsområde. Där började han också vela framför staketet. Jag tog tillbaka och gick framåt kanske tjugo meter innan jag skickade om. Nu gick han rakt igenom och fyndade en boll. Jag lade tillbaka bollen och gick tillbaka till linjen. Nån annan hund gjorde något emellan och sedan skickade jag på nytt. Nu hade han en klockren linje rakt igenom staketet. Av gammal vana blåste jag stopp, ångrade mig genast (för han visste ju att det fanns en boll där) och blåste istället närsök. Här fick jag bannor för att jag inte istället för att blåsa alls bara berömde hans fina linje och genomgång. Självklart när man tänker på det så här i efterhand.

Men många andra staketgenomgångar gick finfint och han verkar nu ha lagt sig till med ålningstekniken: åla sig under den lägsta tråden. Andra hundar hoppade i mitten eller över staketet, men överlag blev alla säkrare och säkrare på att ta sig förbi dessa hinder.

Vad gäller hans position vid mina fötter så rekommenderade Guy att jag skulle ta tag i sidskinnet och dra tillbaka honom. Det har jag nu gjort några gånger, och kanske fått en marginellt tätare position vi kasten. Han hamnar lätt lite för långt bort när vi svänger runt snabbt för att se en markering som hamnar bakåt och jag kommer att testa framöver att svänga åt andra hållet för att se om det ger en bättre effekt.

Han är långt fram även vid dirigeringar, ser i princip bara min hand, inte armen. Men samtidigt springer han så rakt och fint att jag inte är ritkigt säker på att jag vill börja bråka om det. Guys åsikt var att det kanske blir svårt att förklara för hunden att det är okej att vara lite framme vid dirigeringar, men det är inte okej vid markeringar. Detta får jag fundera lite på. Möjligen kan han ju hamna lite tätare även på dirigeringar om jag enbart korrigerar vid markeringar. Något Guy också sade, och som jag däremot definitivt kommer att ta fasta på, är att jag ska vara noggrannare med detta vid en eventuell ny valp. Det är ju långt ifrån säkert att jag kan lyckas lika bra med skicken vid ett framåtposition med en annan, kanske hetare, hund. Sant.

20150417_163826

På fredagen jobbade vi först på de övre ängarna men sökte oss på eftermiddagen ner till denna sankmark. Inte lätt att hålla en rak walkuplinje här, kan jag tala om. Bland tuvorna gömde det sig rötter och slystubbar och vattnet var väldigt olika djupt. Stark vingelvarning, särskilt som jag verkar ha fått lite problem med balanssinnet. Det gick iallafall bra och jag lyckades rikta upp Lakrits i tid för hans markering och dirigering.

20150417_163835

En del av kurskamraterna uppställda på linjen. 

Angående om hunden springer för långt på markeringar sade Guy så här:

Om hunden springer förbi och inser sitt misstag och börjar arbeta sig konstruktivt tillbaka, så låt hunden hållas.  Om hunden däremot börjar springa yvigt och tror den ska kunna jaga in dummyn genom att förr eller senare råka på den under storspring, ta in hunden och låt någon annan ta dummyn.

Guys slutord till mig ska jag försöka minnas de gånger träningen går sämre:
If this is your first gun dog you’ve done an excellent job. He is really a great dog!

20150417_163845

Lakritsremmen är just nu en guldhund. Han gör mig så glad!

2 kommentarer

  1. Finaste Lackepojken! Och duktiga matte! Nej, man kan inte tro att detta är din första retriever, helt klart…! 🙂 Låter som att ni hade två dagars superträning, om än inte superväder. 😀

    • hundadmin

      21 april 2015 at 08:03

      Tack! Ska man då tro att jag går ur askan i elden med nästa hund? 🙂
      Ja, men hellre superträning utan superväder än tvärtom!

Kommentarsfunktionen är avstängd.