Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Månad: maj 2017

Kasper vill in

När det är kallt ute vill den lille gårdshunden inte vara ute längre än nödvändigt. Det berättar han då gärna för mig.

Heldagsträning med Sansa

Unghundsträning med Fredrik

  • Kommendering:
    Vi var tre ekipage, där ett var aktivt (och skulle så småningom ta in störningsdummyn som kommenderaren kastade) medan övriga två gick runt som störningar växelvis med att vara passiva medan det aktiva ekipaget gick på kommendering. Fredrik agerade kommenderare, sköt och kastade dummy. Detta var en mycket nyttig, och ovanligt rolig, övning i stadga och fotgående.
  • Närsök med sidotecken
    Fredrik visade på ett alternativt sätt att lära ut närsök med sidotecken. Det går ut på att hunden sitter, man lägger ner en tennisboll synligt nära hunden och drar sedan bort den från hunden med foten, medan man skymmer lite med sin kropp. Se till att bollen inte syns där den blir liggande, Fredrik hackade ner den med klacken och trampade till på bollen.
    Sedan tar man undan och avleder hunden med t.ex. en störningsmarkering (så att hunden inte kastar sig framåt eller åt sidan innan den sätter ner nosen). Sätt tillbaka hunden på punkten. Visa med armen och blås närsök. Hunden kan då följa löpan fram till bollen.

    När Fredrik börjar träna närsök rakt bakom i grästuss: han går dit och gömmer boll/minidummy riktigt väl, skjuter ner i marken så det blir krutdoft. Skickar sedan på ett linjetag (5-10 m?) men blåser inte närsök förrän hunden gör rätt beteende: låg nos och sakta tempo. Berömmer växelvis med närsökssignalen. Beteende först, sedan signal!

  • Markering över dike och kulle
    Vi fick en markering över ett relativt stort dike följt av en liten kulle som apporten hamnade bakom. Sansa markerade bra, klarade att hålla riktningen även efter diket och hittade snabbt apporten. Sen skulle hon tillbaka över diket, men det blev lite knepigt med apport i munnen så hon velade lite fram och tillbaka längs kanten innan hon insåg att rätt väg var tillbaka igen. Jag ropade till henne och hon hittade rätt.
  • Markering över dike åt andra hållet till granarna
    Vi tog oss över och bytte håll. Nu var diket mindre men istället kastade Fredrik apporten in i en av två täta granar. Sansa klarade denna utmaning utmärkt.
  • Skråddskick över diket
    Eftersom föregående övning gick så bra fick Sansa en utmaning med ett kast diagonalt över diket in i en glänta. Vinden gjorde att hon behövde ta sig förbi apporten för att få vind på den. Hon kastade sig över diket i en spikrak linje! Mycket riktigt fick hon leta sig ut lite längre än apporten men fick in den effektivt. En guldstjärna för den apporten!
  • Markering i kluriga gläntan
    Vi avslutade med en markering där vi stod på fältet och hade en tät gran-/buskridå mellan oss och apportpunkten. Fredrik stod i en öppen glänta och kastade så den föll dolt bakom ridån. Det fanns en naturlig ingång till gläntan och efter att ha sprungit in den vägen är det vanligt att unghundar letar runt i gläntan och drar iväg bort på en stig därinne som leder bort i bakkant till skogen. Sansa letade sig snart in vänster och var relativt effektiv i apporteringen.

Sammantaget är jag extremt nöjd med hennes arbete denna förmiddag.

Sara Wickman har tagit denna och nästa bild. Sansa sitter som vanligt lite kul.

Dirigeringskurs med Anita

Lite oturligt hade vi dirigeringskurs samma dag. Det tog tjugo minuter att köra till Kromsta och vi var bara tio minuter sena vid ankomsten. Vi var fem ekipage och det första hade precis börjat. Vi startade sist i första momentet och hann därmed varva ner lite innan det var vår tur. Skönt.

  • Back med stående apporter
    Vi ställde ut en stående apport och gick en bit bort, satte hunden och fortsatte fram i samma linje, ställde ner ytterligare en apport precis framför oss och skickade sedan Back. Gick fram framför apporten och tog emot. Första gången hade jag inte fullt fokus på Sansa efter avlämningen utan pratade med Anita, så Sansa skuttade runt mig och plockade upp tvåan också. Vi ställde tillbaka den och fortsatte ut i en ny vinkel på fältet. Lite längre avstånd denna gång, satte hunden att vänta och fram till ny punkt där en apport ställdes framför fötterna. Denna gång gick allt helt bra och vi bytte vinkel igen och gjorde om en tredje gång. Allt gick bra igen. Något att tänka på här är att ju fler gånger man gör om, och kanske korsar sina egna linjer, desto svårare blir det för hunden i och med att det blir fler gamla punkter i huvudet som konkurrerar med de nya aktuella punkterna. En bra grej med övningen är att man automatiskt tränar i olika vindar beroende på hur man lägger linjen.
  • Vänster/höger
    Denna övning har vi gjort hemma, så den kunde hon. Man sätter hunden i mitten och ställer ut en apport på respektive sida om hunden. Nu försvårade vi lite genom att Anita satte ut Höger (som Sansa kan bäst) medan jag samtidigt ställde ut Vänster. Jag skickade Vänster, sprang in till startpunkten och tog emot, ställde ut Vänster igen och skickade Höger. Eftersom detta gick så bra tycker Anita att jag nästa gång kan utmana Sansa genom att lägga ut den ena (Höger, tänker jag då) i förväg, sedan hämta hunden och tydligt kasta Vänster. Därefter skicka på Höger. Låta detta bli en avstämning av hur väl hon förstått signalen. Det blir spännande, för jag är alls inte säker på att hon är där än.
    Några lite mer erfarna hundar fick 4 pinnar med en apport vid varje. Den ena fick sätta hunden rätt nära pinne 2 (i vindriktningen dessutom) och ställa sig en bit bort och skicka Höger till pinne 1. Det gick utmärkt trots den frestande vinden. Nästa steg var att sätta hunden där apport 1 hämtats. Sedan gick föraren åt andra hållet och ställde sig lite halvdold på andra sidan en stenmur och skickade Höger till pinne 2. Nu fick nästa ekipage fortsätta med pinnar 3 och 4 men egentligen kan man ju fortsätta att leka sig fram med olika vinklar och vindriktningar på detta sätt.
  • Pinnar med störningsmarkering, Stopp och Vänster
    Här hade Anita ställt ut tre pinnar: nr 1 kanske 30 m framför skickstället, nr 2 kanske ytterligare 30 m rakt fram, nr 3 kanske 30 m till vänster om nr 1.
    Den här övningen gjorde vi i par: den ena tog in en kastad störningsmarkering som kastades stående i höjd med pinne 2 och rakt fram. Den andra hunden tittade på. Sedan vände hund 2 bort medan en funkis ställde ut en apport vid pinne nr 3. Vände upp igen och skickade ut mot den intagna markeringen, men blåste Stopp vid pinne nr 1. Hit gjorde Sansa ett utmärkt jobb. Sedan skulle man skicka Vänster, och det är hon ännu inte jättesäker på, så hon sprang istället bakåt mot den gamla legan. Jag gick fram och hämtade tillbaka henne, satte henne vid pinnen igen. Jag gick bort och lyfte på apporten vid nr 3 och sedan tillbaka till utgångspunkten. Är inte helt säker, men tror det strulade en gång till innan den kom in. Jag bad i alla fall att få göra om min del av övningen. Även denna gång sprang hon bakåt efter stoppet, och jag fick sätta tillbaka henne. Nu ställde jag mig närmare och gav vänsterkommando igen. Nu fungerade det. Detta var helt klart lite överkurs ännu för henne.

Jag är med tanke på hennes ringa erfarenhet nöjd även med eftermiddagen, vi har en del att träna på här.

Harry kramar Birgitta Halin på ett oemotståndligt sätt. Det tar på krafterna att göra ett effektivt stopp i luften.

WT Skokloster

Idag startade Lakrits på WT i Skokloster som hölls enbart för elithundar. Det var 54 hundar anmälda och 41 slutförde tävlingen. Lakrits hamnade på 20 plats. Inte jättebra, men inte urkasst heller. Jag är glad att vi fick poäng på samtliga rutor.

Vi inledde på ruta 5, som var en dubbelmarkering i nerförsbacke på en rätt guppig äng. Jag tolkade det som att han sett båda markeringarna bra. Den först kastade skulle in först. Han sprang ut bra i rätt riktning, men stannade av och frågade. Det brukar han inte göra på markeringar. Jag skickade ut och han fick in den. Vi vände om till tvåan, men nu sprang han ut till funkisens ryggsäck. Tydligen hade han inte sett apporten som kastats mer åt vänster. Jag skickade vänster och den kom in. Detta ledde till 13 p.

Vi skulle fortsätta med ruta 1, men vi gick förbi ruta 4 som råkade vara tom, och stack emellan med den. Den var en störningsmarkering mitt i en äppellund samt en dirigering mer åt höger som skulle in först. Dirigeringen i princip spikade han, men sen hade jag helt felbedömt djupet på markeringen. Anita, som dömde rutan, sade i efterhand att jag stoppade honom ett par meter före apporten. Sen skickade jag honom vänster och höger och han lydde fint. Men det var alltså för kort. Den delen blev nollad och vi fick nöja oss med 9 p på den rutan. Till mitt försvar vill jag säga att det ena äppelträdet ser ut som det andra, och det var väldigt svårt att efter att ha släppt stället med blicken sedan titta tillbaka och fokusera på rätt punkt. Uppenbarligen.

Nu gick vi vidare till ruta 1, som var en dirigering utmed vattnet. Han drog sig lite ner mot vattnet, men jag skickade tillbaka honom snett vänster bakåt och han hamnade vi rätt träd. Tyvärr ur vind så han drog sig lite ner mot vattnet igen. Jag puttade tillbaka honom till trädet och denna gång hittade han dummyn. 17 p.

Ruta 2 var också en dirigering efter ett kortare fotgående. Denna ruta var utan skott och vi hade alltså en helt blind dirre på enligt uppgift 120 m att hantera. Eftersom den var så lång i en öppen gata med flera nedfallna stammar som hinder puttade jag på med ett extra Ut ett par gånger. Mot slutet drog han sig åt höger och lite bakom stenen som var målet. Jag blåste fram honom och närsök. In kom den och detta gav 11 p.

Ruta 3 till sist. Här var det lång väntan, den ruta alla fastnade vid, och dessutom bröt de för fika innan det blev vår tur. Denna ruta hade det knepigaste upplägget: man inledde med fotgående fram till en pinne, sen kastades det en störning kl 11 som hamnade bakom ett glest buskage ute på ett fält. Apporten syntes alltså rätt tydligt. Denna apport skulle INTE tas in. Jag nejade Lakrits och vi vände upp mot skogen kl 8. Här fick vi ett halvhögt, mycket kort, kast som nog var rätt diffust mot den gröna bakgrunden. Det prasslade svagt där den landade. Jag tittade ut en pinne att kunna fokusera tillbaka på. Sedan vände vi upp mot en dirigering kl 13. Den var ganska långt bort. Först skulle ett dike nära oss passeras, därefter gick linjen snett över ytterligare ett dike och sedan låg apporten i ett tredje dike invid en björk. Intill björken fanns diverse lockande snår. Jag sade till Lakrits att den var Långt Ut och han höll linjen bra utan att lockas av den först kastade dummyn på ängen. Han hamnade lite väl långt åt höger. Vänster följt av närsök tog hem den. Snyggt, sade Tina bakom ryggen på mig. Vi vände tillbaka runt till markering 2, men det visade sig att han inte hade koll på den.  Skogen var också rätt risig, vilket säkert bidrog till att han hamnade en bit åt vänster. Stopp, Höger. Jepp, där var den. Sen tog han en liknande rundlig omväg tillbaka till mig. Typiskt Lakrits att välja den väg han funnit vara bra. Detta (dirigeringsdelen) renderade applåder på rutan och 16 p.

Totalt hamnade vi alltså på 66 p. Inget att skryta med, men 20 plats är ändå mitt i startfältet och missen på ruta 4 får ju jag ta på mig. Så jag är rätt nöjd med hans arbete och är glad att vi inte nollade någon ruta.

Sansa fick nöja sig med att mingla på sin ettårsdag. Inte fel med en promenad i slottsparken.

Kasper minglade också. Här ska alla domare avtackas.

De duktiga pristagarna: Sofie Pihl (85), Sara Sundblom (85), Ulla Wrange (80), Ingrid Eriksson (79)och Tina Örnjäger (78).

WT Ellboda

Jag ska inte uppehålla mig vid Lakrits prestation i Ellboda, där han fick 65 p i EKL, utan istället fokusera på Sansa, som gjorde premiär i tävlingssammanhang inte ens 1 år fyllda.

Hon var lugn och tyst i passiviteten.

Syrran likaså. (Foto: Annika Månsson)

Hon klarade av arbetsuppgifterna bra och tog in alla markeringar tämligen effektivt. Det vi behöver träna är hennes reaktion på skotten – i synnerhet efter ett kort fotgående – då hon ett par tillfällen hoppade på stället när skotten kom. Hon stack inte, men var Väldigt Beredd. Det framgår väldigt tydligt på följande bilder, där Sansa och syster Chilla ser lika taggade ut. Sansa har upplyftad tass (den tass matte inte ser) medan Chilla sträckte låååångt på halsen.

Tack, Pia Berglund Schraml för dessa fina bilder inifrån ruta 3! De bilderna är så talande!

Hon fick 76 p i NKL: 14-20-19-17-6. Den sista låga poängen var på Per S:s ruta och där utförde hon arbetet mycket väl. Avdraget var enbart för hoppet vid sidan i samband med skottet. Onödigt avdrag som måste jobbas bort.