oktober | 2016 | Skogsstjärnas hundblogg

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att själv fota sin egen hundträning. Jag tog därför hjälp av Rolf häromsistens och bad honom fota Sansa och mig i några olika träningsmoment.

Fotgående

Jag tycker det fungerar bäst att belöna bakifrån, där jag har godiset på höger sida och sedan byter hand bakom ryggen och ger belöningen i position vid vänster knä så att hon får vrida huvudet lite utåt för att få tag i biten.

Apportering

Det blev traktorstörning, men det gjorde visst ingenting.

apportering-2570
apportering-2579

Avlämning

Hon har lätt att bli lite tuggig i munnen och emellanåt springer hon ett litet lekvarv runt benen. Men med lite mer träning börjar det gå bättre.

avlamning-2589 avlamning-2590 avlamning-2591 avlamning-2593 avlamning-2598 avlamning-2600

avlamning-2608 avlamning-2609

Laddad inför skick

Hon är rätt laddad inför skicken (även utan kast) och stadgan sitter inte ännu. laddad-2604

Lite lattjolektajm med alla hundarna

Bra fotovinkel Rolf fick till där.

alla-0022 alla-0015 alla-0012

Några porträttbilder

Avslutningsvis några fina porträttbilder på Sansa.

portratt-2715 portratt-2712 portratt-2711 portratt-2699

Idag skulle jag äntligen hämta de temuggar jag beställde i våras. Krukmakerskan håller på att lägga ner sin verksamhet, men skulle köra en sista batch. Tur där. Jag hade berättat på telefon vilken modell jag ville ha (hade två muggar från henne sedan tidigare, men en hade oturligt gått i golvet) och trodde att vi var helt överens. Så kommer jag dit och det visar sig att hon glaserat med högglansig istället för matt glasyr. Suck. Det var ju det som var så skönt för fingrarna att hålla i. Det var det som var hela grejen. Förutom bra storlek (hon kallar dem soppmuggar, men det är rejäla tebaljor helt enkelt) och skönt välbalanserat öra. Det är mycket som ska stämma med muggar. Men just att hålla i det där matta, det är som en varm smekning. Dubbelsuck. Det var ju bara att bita i det sura äpplet och köpa dem, för det blir ingen mer batch gjord. Synd att du inte sade matt, sade hon. Jamen, hela den serien har ju varit matt. Hur ska jag som kund veta att man kan göra på annat sätt ens? Amatörmässigt. Men nu får jag gilla läget och använda dem. Tre högblanka och en matt. Trippelsuck.

Iallafall, i det fina höstvädret hade jag bestämt att jag skulle utforska en ny del av Norrtäljetrakten och valet föll på Oxnäsets naturreservat. Jag och hundarna hade picknick på en solig och fin klipphäll med utsikt över Norrtäljeviken. Vi mötte ett fåtal personer, bland andra några svampplockare med en utställningslabbe. Det var lite kämpigt att gå stigen utmed vattnet med tre kopplade hundar (så småningom bara en kopplad), stolsrygga och systemkamera om halsen för det var som klippstränder brukar vara, mycket upp och ned och stora stenar, rötter och håligheter om vartannat. Så till slut bestämde jag mig för att vika av inåt barrskogen, som var lite vänligare med mycket mossa. Svampplockarna menade att det gick stigar lite här och där och att jag säkert skulle råka på en. Nja. Några djurstigar kunde jag följa kortare bitar, men mest blev det off path. Som tur var var mossen vi traskade igenom torr. Och jag hittade tillbaka till bilen även utan stig. Mysiga mosshällar hittade vi här och där, en mysig skogsrunda, helt enkelt. Jag blundade mentalt för all svamp jag såg och koncentrerade mig på att ibland använda den kamera jag släpat med mig. Några av bilderna nedan.