juni | 2014 | Skogsstjärnas hundblogg

Månad: juni 2014

Träning i Rumsättra

12 juni 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Delar av träningsgruppen åkte idag till Suzi för att träna vatten på nytt ställe. Nytt för mig iallafall, Mona hade varit där någon gång och Annika är väl där emellanåt eftersom det är Cheysies kennel.

Vi började med att hälsa på ursöta, svårfotograferade, spanielvalpar som snart är 7 veckor gamla.

Sedan åkte vi ner till sjön och möttes av den otroligt goda doften av nytjärad båt.

Vi bestämde oss för att göra två dirigeringsställen på andra sidan viken, ett nästan rakt mitt emot oss och ett snett över nästan framme vid udden. Annika rodde över med höglöpande Cheysie och sköt och kastade så våra hundar såg. Sedan väntade hon kvar där medan vi skickade.

annika_cheysie_båt-2

Jag började med Lakrits och han simmade bra över, men drog sig lite åt vänster. Där var naturen med oss och det var en så brant klippa att hunden inte fick utdelning där utan lätt tog en högerdirigering tills han kommit fram till en lättare uppgång.

Långt borta anas båten. Där fick Lakrits tag på en dummy uppe på land med det samma, men sen riktades hans uppmärksamhet helt på båten och inte på att simma tillbaka till mig. Kan det möjligen ha varit Cheysies härliga doft som lockade? Jag blåste inkallning som han som tur var lydde.

Resten tog in dummies där (förutom Annika som lämnade den till senare) och sen rodde Annika bort till ställe två och lade två dummies åt oss var där.

Lakrits tittar uppmärksamt på detta intressanta.

Annika kom tillbaka till oss och vi fikade lite medan vi diskuterade upplägget. Vi bestämde oss för att flytta lite på oss och ta varsin rak dirigering först innan vi så sköt markeringsapporter mer åt vänster bland näckrosor och vass. Tanken var sedan att ta en ny dirigering efter markeringarna, som en störning åt vänster. Men då hade klockan blivit så mycket att Mona och jag blev tvungna att åka hemåt.

Lakrits första dirigering gick väl skapligt ändå. Han gick ut lite krokigt, och drog sig lite åt vänster, men var styrbar till rätt ställe. Där var det lite brant att klättra upp, men han grejade mitt Upp och hittade en apport.

Avslutningsvis tog vi en dubbel skottmarkering, och det gillades. Vilka härliga ihopp han gjorde för att beslutsamt simma ut och bärga in den första som låg ute på blankvattnet. Nummer två hade han glömt bort lite, så jag fick styra honom när han hamnat uppenbart för långt ut åt höger. Jag såg varken apport eller hund mot vasskanten men blåste närsök när jag bedömde att han var ungefär rätt, och fick snart rapport om att han var på ingång med den i munnen.

Tack för bra träning! Nästa gång hoppas jag vi har tid att stanna längre på denna trevliga plats!

Träffade Acke och Anita idag

8 juni 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Foto: Anita Weinius. Acke sitter längst fram med flämtande tunga, Lakrits strax bakom och Kasper i bakgrunden.

Anita och jag hade bestämt oss för att träffas och träna, så vi möttes på Strawberry Fields. Jag hade med apportkastaren och hon några vilt.

Vi började med att lägga ut två dirigeringsställen som båda hundarna fick titta på och sen gick vi runt till andra sidan stora diket. Anita lade ut sin kanin och de två änderna på den öppna marken bortom en trädridå på andra sidan ängen. Sen fick de ligga till sig lite medan vi började med några skjutna markeringar över diket. Först två rätt korta canvas för att kolla av läget. Jo, de var rätt lätta. Vi bytte då till ägg och Acke fick en snett över diket som han klarade bra. Jag skulle göra motsvarande till Lakrits, men den åkte iväg nåt så attans långt trots samma typ av ammunition. Han började leta för kort, ungefär där Ackes hade hamnat, och jag hoppades att han skulle söka sig ut av sig själv. Det gjorde han, men inte tillräckligt, utan han började istället att vidga området mer åt sidorna. Jag började blåsa, men han var osedvanligt olyhörd på mina signaler, så till sist fick han komma hela vägen in och så tog jag om det hela som en ren dirigering. Det krävdes ett par blås nu också, men det gick bättre, och till sist fann han den. Den måste varit bra över hundra meter ut.

Sen skulle Acke ta in en dirigering, men vek ideligen av vänster åt det gamla markeringsområdet. Vi löste upp det hela genom att jag tomsköt med riktning bort mot dirigeringsapporterna och då var det som det ramlade ner en peng. Han sprang jättefint rakt ut och plockade in den. Antagligen såg han då att det låg en till där, för när Anita sedan skulle dirigera till nästa apport en bit åt höger sprang han tillbaka till ställe 1 och tog in den apporten också. Jaja, shit happens. 🙂 Lakrits fick nu ta in en av de kvarvarande, sen lämnade vi tills vidare den andra och gick bort till söket. Acke tog in vilten i rask takt men droppade dem för tidigt. Jag tipsade Anita om att fortsätta backa mer än hon gjorde, och se på sjutton: den sista fick hon i handen! Bra där, att fortsätta backa ängen runt om så behövs, tills han trycker in den i handen, tror jag är receptet till framgång här. Och så en gigantbelöning när den väl sitter där i handen!

Anita lade ut vilten på nytt åt Lakrits, men då såg han så taggad ut att vi bröt för fika innan han fick ta in dem. De kom sen in bra, men det slog mej att han åter använde ängen framför trädridån som springyta. Nu hade han iofs sett att Anita försvann in bakom träden, men jag ska akta mej där i framtiden. Bättre att lämna minst en framför träden också till honom.

På tillbakavägen lade Anita ut en dummy synligt på andra sidan lilla diket medan jag skickade Lakrits på långt håll över lilldiket bort till skogskanten. Efter en högerblåsning där han var utom synhåll för mig satt den som en smäck. Mycket nöjd med honom där.

Acke fick ta in den sista dirigeringen på rätt långt håll medan jag plockade in snitslarna. Det blev en prima träning!

Sen råkade jag ut för värsta otrevliga äventyret. Jag passade på att åka bort till Arninge för att köpa en tigersåg när jag ändå var i trakten. Jag satte upp bakluckan med på Tullgarn nyinköpta 50 cm långa ventilationskroken. När jag kom ut igen och skulle låsa upp bakluckan hade kroken fastnat i låset! 🙁

Jag åkte bort till Statoilmacken och de provade att spruta 5-56 på låset, men det hjälpte inte. Det verkade vara ett mekaniskt fel. En smällvarm söndag. Och hundarna i buren. Jag åkte hemåt utan minsta sikt i backspegeln och funderade intensivt på vad jag skulle ta mig till. Kanske min närmaste granne, grävmaskinisten Lasse, kunde veta nån råd? Åkte upp på deras uppfart och som tur var var han hemma. Jag förklarade den prekära situationen, och eftersom de har schäfer fattade han ju direkt att hundarna inte kunde vara kvar därinne i bilen så länge. Ännu bättre var att han fattade vad som var felet. Det var kroken som var felvinklad och därför inte passade i låset, utan spärrade mekanismen. Han tryckte till med handkraft och lyckades böja kroken så den fick en annan vinkel. Och vips gick det att öppna bakluckan. Sen tog han kroken till sin verkstad och böjde lite till så den nu har en mycket bättre form som passar min backlucka. Vad tacksam jag är! Så Sara och Ellis, som också köpte samma krok, kolla med era bilar att det verkligen funkar innan ni hamnar i samma situation som jag! Puh.

Vattenkurs 1(3)

6 juni 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Ikväll var första kurstillfället hos Jenny och Helen i vatten elit. Det var knepig vattenterräng med näckrosblad, men Lakrits blev aldrig distraherad av dem utan simmade bra och utnyttjade näsan rätt. Ute bland näckrosorna låg några gröna apporter och guppade. Sen låg det också en insmugen precis till vänster som Jenny ville kolla om hundarna fick vittring på och hämtade in först. Det gjorde Lakrits.

Först gjorde vi två korta dolda dirigeringar för att Jenny skulle se hur hundarna jobbar och sen gjorde vi på andra sidan den gräsbevuxna fördämningen ganska långa trippelmarkeringar där Helen rodde lite emellan så det blev minnesmarkeringar. Jag var först ut på trippelmarkeringsövningen och resten av tiden satt jag och njöt i solen och koncentrerade mig på att få ner Lakrits i stress.

Nummer 2 står beredd på att ta trippelmarkeringarna.

Markering 1 spikade Lakrits. På markering 2 tyckte Jenny att det var dåligt att han redan glömt den. Men det fanns en massa vass framför honom och jag tror inte att han alls såg den ordentligt. Jag lät honom simma rakt ut mot markering 1-stället och vinklade sedan ett snyggt vänster mot markeringen som hunnit driva från blankvattnet in mot andra näckrosor. Då fick han vittring och plockade den direkt. Såg väldigt elegant ut om jag får säga det själv. 🙂 På markering 3 hoppade han och simmade sedan alltför rakt ut, mer åt 12, när han borde gått snett åt halv 3. Men eftersom jag vet att han kan vara osäker vid ihoppen valde jag att hellre styra om när han kommit en bit ut istället för att bråka och ta om. Det beslutet är jag ännu mer nöjd med när jag tänker på det potentiella utpipproblemet.

Jenny skjuter och Helen kastar från båten.

Det var nämligen ett par hundar som pep vid ihopp, och då slog det mig vilken tur jag har som inte fått det problemet, som härrör ur osäkerhet på vad de ska göra. Jag har en hund som kan vara osäker vid ihopp och som har lätt till pip – det hade lätt kunnat bli en otrevlig kombination. Nu när jag är medveten om detta potentiella utpipproblem ska jag göra allt för att förebygga så att han inte börjar med det. Man måste ju tänka på vad man tränar. Och just nu är min absoluta prioritering bra igångar även på bekostnad av en rak linje. Raka linjer kan jag meka mer med längre fram när han blivit riktigt konfident på att matte vet bäst även på vatten.

Åter till markering 3: När han kommit ut tillräckligt långt från land och naturligt skulle gå fri från en bunt näckrosor dirigerade jag Höger och lite senare Ut. Ytterligare en bit ut räknade jag med att om jag nu dirigerade Höger igen skulle han komma bakom vassruggen och få nytta av vinden som jag hade i ryggen. Mycket riktigt, där satt den. Är nöjd med detta, trots att linjen blev lite krokig.

Det blev aldrig mer min tur. Vissa ekipage behövde lång tid på sig och vattendirigeringar tar tid. Dagens främsta tips (i samband med min markering 3) var att hålla kvar armen utsträckt vid dirigering. Tanken bakom är att hunden ibland sneglar, utan att vi vet det, åt vårt håll när de simmar och då kan man finstyra utan att behöva blåsa. Ja, tanken är ju både finstyrning och stöttning parallellt. Tyst och fint blir det också. På land är de ju mycket snabbare så där blir utbytet av en kvarhållen utsträckt arm kanske inte lika tydligt. Men det skadar ju absolut inte där heller. Särskilt som en omvridning av den egna kroppen när man tar tillbaka en armrörelse kan tolkas som en riktningsförändring. Jag ska nog testa att vara mer statisk och tydlig även på land – särskilt som Lakrits gärna går för kort på dirigeringar åt vänster/höger. En stadig arm indikerar ju att han inte är framme än.

Kursdeltagarna väntar på sin tur i den fina kvällssolen.

Det var 5 hanar idag, en sjätte deltagare var frånvarande. Lakrits var superspänd i början över alla dessa nya hanhundar. Jag satt resten av tiden, medan övriga ekipage arbetade med markeringarna, med att ta ner honom i stress så han blev lugn och till och med låg ner lite ibland.

Lakrits var mycket mer avslappnad mot slutet.

Lagtävling WT i Tullgarn

4 juni 2014 / hundadmin / 4 kommentarer

I torsdags var det dags för mitt livs första lag-WT i Tullgarn. Lagkamrater var Ellis med Extra och Sara med inlånade Speys. Vi hade inte jättehöga förhoppningar för deltagarlistan var späckad av 46 duktiga lag. Men kul skulle vi ha! De utländska domarna var David Bellamy, Tom Lowe, Guy Bennett, Heather Bradley och Petra Soons. Det andra Thorsvilaget med Tullgarn slott i bakgrunden: Katarina, Micke och Johan samt påhejare Mia. Mina lagkamrater Sara och Ellis. Solen sken fint på oss hela dagen. Ruta 1. Vi väntar på vår tur. Det var svårt med avståndsbedömningen vid denna kulle samt mycket uppvuxet gräs och sly. Jag fick en direktmarkering. Fick blåsa en del på Lakrits men fick in den. Ruta 2. Här tog jag in dirigeringen. Han var på väg till minnesmarkeringen men jag fick stopp på honom. Ruta 3. Jag skulle ta minnesmarkeringen som hamnade i svacken mellan första och andra kullen. Lakrits bästa ruta hittills. Trodde jag skulle slippa blåsa men han kom lite fel i vind och sprang förbi aningen uppför nästa kulle. Men strax var den inne. Ruta 4. Här får vi välja själva hur vi vill skicka. Jag och Lakrits tar minnesmarkeringen. Sara tar dirigeringen vid vattenbrynet och Ellis tar direktmarkeringen. Några taxar stod på gångvägen intill och skällde men det gick ganska bra ändå. Vi valde nog rätt i laget. Ruta 5. Här blev det lång väntan då de bröt för lunch. Det gick ett ganska lågt vitt staket mitt över rutan med en dirigering långt bortanför, en direktmarkering snett till vänster om staketet ute i högt gräs åt vattnet till och en minnesmarkering ännu mer åt vänster strax bakom en rad vita blommor. Minnesmarkeringen blev vårt uppdrag. Men attans! Vi gjorde en 20-poängare på den, men så hoppade Lakrits vid avlämningen och då drog den kvinnliga domaren 5 poäng på det. Resultattavlan visade, hör och häpna, att lag 6 – Thorsvi Single Malts – klarat oss vidare till fredagens final! Vi låg på ganska jämna poäng på rutorna 1–4 med 48, 44, 53 och 52 poäng (max 60 poäng per ruta). Så på ruta 5 (staketet) fick vi bara 27 med 0 poäng på dirigeringen, mina 5 poängs avdrag på grund av hoppning av avlämning. Ellis måste alltså ha dragit in 12 poäng på den svåra direktmarkeringen långt ute i det höga gräset mot sjön. Det var bara att åka hem och ladda om. Sara fick sova över hos Ellis medan jag åkte hem för att jobba in det jag lovat göra på fredagen. Nästa morgon var solen borta och det duggade lite mest hela dagen. Lite svalare för hundarna, vilket var bra. Det var en allmänt trött stämning inför starten på finaldagen. Ruta 1. Första rutan var en dubbelruta (alltså bara 4 rutor idag) och det var en walkup. Jag gick längst till vänster och gick passiv första sträckan. Då var Lakrits otroligt nosig och hamnade nån meter efter mig vid ett tillfälle. Jag tänkte hur ska det här gå? Men sen skärpte han till sig och jag fick en skaplig dirigering till ett träd och efter sträcka 3 en minnesmarkering då han skulle förbi sin gamla dirigeringsplats. Ett stort minus i denna ruta var att Speys kissade 5 meter före avlämning av första apporten. Ruta 2. Här skulle tre dirigeringar in, och vi fick själva välja vem som skulle ta vilken. Lakrits tog den första dirigeringen fint. Sedan pep han tyvärr aningen när Speys jobbade, så vi nollade trots bra arbete. Speys kissade lite på denna ingång med. Båda var nog lite trötta och stressade dag 2. Ruta 3. Vattenruta med samma upplägg som igår: minnesmarkering, dirigering och direktmarkering. De båda sistnämnda hundarna måste genom vattnet på utvägen för att få poäng. Speys gick glatt i vattnet men såg inte markeringen. Extra nollade dirigeringen och Lakrits skötte sig bra på minnesmarkeringen. Ruta 4. Tre markeringar. Lakrits klarade enkelmarkeringen perfekt. David Bellamy, som dömde här, bannade mig för att ha använt pipan. Hade blivit 20 poäng annars. Nu skulle han dra lite och tyckte jag skulle gömma pipan på något mörkt ställe. Vi slutade nia av 15 finalister och totalt 46 lag! Den kompletta resultatlistan finns här. Klart jag firade med en Aberfeldy när vi kom hem. Jag behöver nog inte säga hur otroligt nöjd jag är med min hund och vår allra första laginsats. Det var jättekul att köra ihop med Sara och Ellis och hoppas att vi får chansen fler gånger!