Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: område

Bilder från Herrfallet

Tyvärr blev det inte så många bilder från Herrfallet, då bildkortet tjafsade på söndagen och vägrade släppa ifrån sig några filer. Som tur var hade Rolf räddat undan skörden från lördagen, så några kan jag iallafall bjuda på.

Ungefär där jag står är korsningen till de kända områdena. En bit bakom midsommarstången finns område ett – liljekonvaljplatsen, och den jättestora granen till höger är område nummer två.
Jag, Lina, Claes, Lisa, Göran och Cia.

Alla håller på att samlas inför den stora gruppbildsfotograferingen.

Lina skickar Leia på en vattenmarkering medan Lisa tittar på.

Jag och Göran väntar på vår tur.

Vi börjar bli trötta på eftermiddagen nere vid vattnet.
Till sist några filmsnuttar från lördagen:

Skapande av bekanta områden och fyrvägskorsningar

Jag funderar fortfarande över vad som kan vara den optimala platsen här hemma för en ”fyrvägskorsning” med träning av dirigering osv.
Till dess jag hittar den har jag börjat utnyttja gröna ängen till detta. Den är kanske egentligen lite för lätt men har fördelen att den ligger väldigt nära oss och det därmed kan bli av att träna där regelbundet. Sen ska jag hitta fler ställen, som är lite mer utmanade terrängmässigt. Men detta får bli en start.
Igår gick jag och Lakrits dit och började träna Höger enligt Lisa koncept. Jag satte honom mitt på ängen och lade ut en dummy i kanten med lite högre gräs. Sen körde jag två Höger åt alla fyra hållen. Han har helt glömt ordet och det krävs dubbelkommado för att han ska ge sig iväg, så detta är mycket nyttig träning. Jag tyckte han reagerade lite snabbare och säkrare på sista dummyn, så poletten trillar nog snart ner.
Jag gjorde ett närsöksområde i utkanten av ängen upp mot skogsbacken, där det växer någon lite högre växt som det går bra att gömma saker i. Närsök har vi tränat mer, så det var ju inga problem. Detta område ligger i kortänden av ängen, så här kan jag på sikt utnyttja ängens hela längd för en dirigering med närsöksblås på slutet. Jag kan också skicka honom nerför den lilla skogsbacken, kanske från på andra sidan asfaltsvägen ovanför, när han blivit lite säkrare.
Vi avslutade med att gå halvvägs upp i skogsbacken. Där kastade jag en markering åt vardera sidan, vände tillbaka till den första och skickade. Nemas problemas. Omfokuseringen till nummer två satt också fint.

Idag åkte vi bort till skogen ovanför tulpanriket. Först en skogspromenad med båda hundarna, där jag passade på att leta årets första kantareller. Jodå, litegrann hittade jag, räcker till en liten förrätt. Mysigt! När hundarna fått springa av sig lite gick vi tillbaka till bilen och jag stoppade in Kasper.
Lakrits och jag gick ner till den lilla dammen och började med att skapa ett bekant område i det halvhöga gräset intill dammen. Han fick göra ett närsök på två bollar och en liten dummy. Sedan gick vi bort längs stigen dit jag trodde man kunde skapa ett område till, på andra sidan. Men det visade sig vara en ö, ingen strandkant på ”fastlandet”, så vi vände och gick tillbaka igen. När jag granskade motsatt sida på nytt såg jag att jag antagligen skulle gått en bit längre bort så hade jag nog hittat en annan strandkant att utnyttja som bekant område. Nåväl, det får bli nästa gång.
Jag vill inte riskera att få en Lakrits som springer runt, så jag valde att bara kasta ett par markeringar i vattnet till honom istället för att lägga ut något på andra sidan dammen. Dirigeringar/markeringar över hela vattnet får vänta tills Annika med hundar kan visa oss vägen och han får någon som kastar på andra sidan medan jag står kvar.
Första markeringen hamnade bland näckrosorna och han kom lite fel. Jag vågade mig på en stoppsignal när han kommit för lång ut och när han tittade på mig pekade jag Höger. Han vände huvudet åt rätt håll och fick syn på den! Snacka bra tajmat för inlärning av Högerkommando. Där tror jag han fick upp ögonen för mattes dirigeringskonster. Hehe.
Totalt sett fick han fyra markeringar av varierande längd, dock ingen mer bland näckrosorna. Varannan blev bra avlämnad före skakning, varannan tappade/släppte han, skakade, tog upp igen och lämnade av. Jag såg till att den sista avlämningen blev som jag ville ha den, och så slutade vi.