Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: markering (sida 15 av 16)

Träning på Strawberry Fields

16 augusti 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Träning på Strawberry Fields
Idag var jag och tränade med Monika och Mio på Strawberry Fields. Vi började med Lakrits på en markering över stort, just nu icke-vattenfyllt, dike följt av en lång löpsträcka över äng in i skogen. Han börjar fatta det där med avstånd nu, även om han inte alltid är så rak som jag skulle önska. När markeringarna satt lade Monika ett par dirigeringsapporter på samma ställe och han förstår precis vart han ska ta vägen, även om han börjar söka lite tidigt, före skogskanten.


Sedan tränade vi Mio på att ta sig över det djupa diket. Det är så djupt och vassbevuxet att det är lätt att tappa orienteringen när man kommer upp på andra sidan och inte riktigt har klart för sig var den där markeringen egentligen föll. På slutet började hon förstå principen och hålla kvar minnesbilden mycket bättre.


Efter lite fika gjorde vi ett närsök med två bollar och en liten dummy utlagda i ett rishögsområde i skogen. Vi började på nära håll och backade sedan utåt. Lakrits var jätteduktig på rätt långt avstånd utifrån ängen och hittade till och med min svåra boll som jag lade i en gammal sunkig stubbe. Tyvärr puttade han ner bollen när han skulle få upp den, så jag fick till sist assistera. Den hade då fastnade mellan några knotor inne i stubben. Jag lade upp bollen uppe på stubben, sade vänta och gick tillbaka till skickstället innan jag ropade in honom. Visst väntade han och visst kom han med bollen! 

 På tillbakavägen fick de leka av sig lite. Tack för trevlig träning!

Vattenträning på Wij

15 augusti 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Vattenträning på Wij
Idag var vi äntligen med på vattenträningen på Wij. Vi och en sex–sju ekipage till, bland annat Linnea Meiton och Scott som firade sin fina klassvinst med 94 poäng i NKL häromveckan genom att ha med en supersmarrig tårta.
Vi började med en ganska enkel markering utmed vasskanten till Lakrits. Såklart inga problem. Anita lade ut en till på samma ställe och jag skickade dit på linjetag. Inga problem det heller. Vi gjorde en liten paus och kom tillbaka för ytterligare en dirigering till ungefär samma ställe, fast lite längre ut. Inget kast för att påminna om vart han skulle, men han simmade klockrent ut utan minsta tvekan och tog in den.
Sen gick vi bort till Jörgen och fick så småningom en enkelmarkering lite snett utmed strandkanten, ganska långt bort. Den tog han bra. De lite mer vana hundarna gjorde även linjetag dit, men det tyckte Jörgen skulle bli för svårt för Lakrits. Istället gjorde vi två dubbelmarkeringar efter att ha pausat en stund. I pauserna gnällde han för övrigt lite och var emellanåt lite orolig. Det är superbra med såna här träffar att man kan träna just detta att vänta bland andra hundar som tränar, det klarar man ju inte att få till på egen hand. Och även om man har någon träningskompis blir det inte samma sak som ett helt gäng.
Dubbelmarkeringen var det meningen att Lakrits skulle ta nummer två först, men han var så fokuserad på nummer ett att det var den han plockade in. Jag skickade honom därefter på nummer två, och han tog in den också som ingenting. Vi gjorde om, och nu var Jörgen extra tydlig när han kastade nummer två. Den här gången kom de in i tänkt ordning. Lakrits verkade inte tycka någotdera var särskilt svårt.
Tillbaka hos Anita blev det lite fika, mackor och sedan Linneas goda tårta. Marsipanen var lite i sötaste laget för mig, så jag bjöd Lakrits på hälften av det gröna – och som han slickade tallriken. Han är ju van att få middag vid den tiden, och marsipan hjälpte väl iallafall litegrann mot hans hungerkänslor.
Efter pausen körde några mer erfarna ekipage dirigeringar snett ut mot vassen från en annan del av strandkanten, men det blev kvar några apporter långt därute. Då frågade Anita om inte Lakrits ville ta en aplångt ut, och jag sade att jo, det vill han ju. Fast vi tog den från kanothålet rakt ut och inte snett. Inga problem. Han simmade verkligen på autopilot rakt ut och bara plockade in den. Nästan alla avlämningar blev dessutom jättebra. Jag var så nöjd!
Efter en liten paus till tänkte jag att något mer kan vi väl testa innan vi beger oss hem. Anita förslog då att vi skulle testa om stoppsignalen fungerar i vatten. Hmmm. Jag skickade honom rakt ut mot hennes båt. När han började närma sig blåste jag stopp. Inget hände. Jag provade en stoppsignal till, men fortfarande ingenting. Anita sade efteråt att han vred bak öronen och alltså hörde signalen, men inte verkade förstå riktigt vad han skulle göra åt den. Kan nog stämma. Tanken var annars att om han stannat och vänt upp mot mig så skulle jag ha visat handtecken åt valfritt håll (Vänster, Höger, Back) och då skulle Anita ha kastat åt av mig anvisat håll. Nu föll den delen, och Lakrits fick simma omkring där vid båten utan att hitta någon dummy, varpå jag kallade in honom.
Stopp är svårt att träna på landbacken eftersom han är så medveten om att det är det man tänker göra. Jag fick ett bra tips att låtsas vittra in ett område, sen skicka dit honom utan att ha lagt något där. När han börjat tröttna på att söka och intensiteten avtar blåser man stopp. När han då tittar upp kastar man en boll, kanske med en spagettislev för att få längd på kastet.
Jag är iallafall mycket nöjd med kvällens övningar bortsett från det irriterande lilla gnällandet som återkommer med ojämna mellanrum. Nåja, det är väsentligt bättre än det har varit, så man kan väl hoppas att det sista lilla ger sig så småningom. Backen upp till bilarna blev ett konkret bevis på hur mycket kondition jag tappat det här halvåret. Tja, jag får väl acceptera läget och ta små vilopauser upp där ett tag till. Jag hoppas vi kan vara med nästa måndag också, ej helt hundra dock.

Sök och vattenmarkering

13 augusti 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Sök och vattenmarkering
Idag fick vi sällskap av Monika och Mio för lite apporteringsträning. Vi började med ett sök där Lakrits gick skapligt långt ut. Jag skickade sen en sista gång då Monika gått ut en bit i sökområdet och skjutit ett litet skott med sin låtsaspistol. Tack vare henne gick han nu längre ut och tog en av de yttersta apporterna. Är nöjd och har nu en plan på hur jag ska träna att få ut honom längre. Ett stort framsteg var att han inte i något skick visade tveksamhet när han skulle iväg. Förhoppningsvis var jag tydligare och han har uppenbarligen lärt sig bättre vad det handlar om – att man kan skickas många gånger ut åt samma håll fast han inte sett något falla. Jättehärligt!
Monika körde Mio som efter något initialt tjuvningsförsök hämtade in apporterna bra. Hon tyckte dock det var lite jobbigt att vänta på Lakrits först – nyttigt att få vänta på sin tur …

Sen gick vi ner till näckrosdammen och jag visade var man kan stå på motsatt sida och kasta markeringar. Även här fick Lakrits börja. Vi har inte varit här sedan den gången då vi tränade med husse och avslutade med ett rakt fint skick till markeringen, så jag är jätteglad att kunna säga att alla tre skicken idag var kanonraka och fina, utan tillstymmelse till tvekan. Nästa gång måste jag försvåra på något sätt. Får fundera på det.

Vi avslutade med att fika och låta hundarna varva ner och bli lugna. En bra träning, tack för sällskapet!

Tre markeringar över näckrosdammen

2 augusti 2011 / / 4 kommentarer
Vi började med att gå och titta ut var kastare Rolf skulle stå, samt lämnade gnällspiken Kasper uppbunden på den sidan. Sedan gick Lakrits och jag tillbaka till startpunkten.
En liten filmsnutt beskriver de tre markeringsförsöken tillsammans med texten nedan.

Kast 1:
Lakrits simmade krokigt ut, och höll på att vända med bara några meter kvar. R kvackkastade en ny (den låg på marken, så här drabbades filmsnutten av lite sjösjuka), och då vände Lakrits tillbaka och tog den. Han tvekade sedan inför returen. Jag blåste ett antal inkallningar och han tog till sist en sidväg och gick upp på ön och försökte alltså hitta landvägen tillbaka till matte. Jag nejade, blåste och uppmuntrade. Då valde han rätt. 😉 Dock lämnade han av dummien rakt ner i sanden framför mina fötter och skakade sig.

Kast ‎2:
Lakrits simmade 2/3 av vägen rakt, sen tog han samma sidväg in som han valde ut förra gången. Här höll han på att vända bara några meter från land tills Rolf stödkvackade. Han stod och tvekade igen, så två inkallningssignaler krävdes. Han började utsimmet via sidovägen igen, men jag peppade honom att komma tillbaka den raka, men antagligen väldigt bevuxna, vägen och alltså skippa ön. Nu fick jag dummien i hand, följt av skakning. Som belöning fick han tillbaka den.

‎Kast 3:
Denna gång gick han rakt ut. Inget stödkvackande från Rolfs sida behövdes som sist. Han tog dummien och tvekade lite. Jag ropade Bra och blåste en enda inkallning, och då kom han spikraka vägen och lämnade av fint i hand före skakning. Jag valde att sluta där trots att Rolf hade en dummy kvar på sin sida. Sluta med positiv minnesbild!

Sen roade jag mig med att kasta några träningskast med dummien, det är fasiken vad svårt det är att få till dem som man vill ha dem. Lacke hämtade glatt oavsett mina fulkast.

Träning i Nygård med Cheysie, Tindra och Alpha

23 juli 2011 / / 2 kommentarer
Igår var Lakrits och jag och tränade med Annika och hennes hundar. Som tur är för mig har hon redan hunnit skriva så bra om detta, så jag kopierar och kommenterar lite i hennes text bara. Länka blir inget bra, för hennes blogg är lösenordsskyddad. Hennes text i grått, och mina kommentarer i svart.


Hämtade upp Eva och Lakrits och vi åkte till Nygård. Först fotgående tills vi kommit förbi badplatsen och sedan fick hundarna rasta lite tills vi kom fram till viken. Tindra fick vara kopplad när Lakrits var lös då hon ju löper, men han brydde sig inte särskilt mycket om henne. Alpha tyckte att Lakrits var en passande kavaljer, bjöd upp till lek och skuttade runt honom. Kul när hon är på lekhumör! Duktiga Lakrits som inte brydde sig ett skvatt om löptiken när det var dags för jobb utan var bara fokuserad på kontakten med matte och arbetet, bra!
Ja, Lakrits skötte sig över förväntan där. Och pipandet var dessutom minimalt idag, är så nöjd med honom!
Vi började med att jag stod på den sidan viken där det är ett brant berg, och kastade enkelmarkering till Lakrits. När Eva skickade honom så simmade det omkring en ensam and i vattnet. När den såg hunden komma så simmade den rakt i riktning mot den kastade dummien och Lakrits var ju på väg åt samma håll förstås. Men när Eva tyckte att han svängde av linjen lite och följde efter fågeln så blåste hon inkallning, vilket han lydde direkt – bra! Nytt kast och nytt skick när anden flyttat på sig. En sista kastad markering fick han se men sedan ta en liten fotpromenad med matte för att så återkomma till utskicksplatsen och Eva skickade honom på linjetag över viken. (Under tiden som dom gick iväg en sväng så kastade jag ut ytterligare en dummy en liten längre bit upp i vind så att han säkert skulle få vittring när han kom in i området. Gick finfint. Tindra fick klättra ner och göra eftersök på extradummie:na som fanns kvar.
Jag blev verkligen skraj när han från min vinkel verkade följa efter anden snarare än att simma mot apporten. Jag kanske borde haft mer is i magen, men jag vill verkligen inte ha en hund som simmar efter levande, fridfulla sjöfåglar. Så jag tog det säkra för det osäkra och kallade in. Är supernöjd med att han lydde direkt! Det fick han ett kex för när han kom upp på land, så han blev nöjd, han med.
Vi bytte sida. Jag skickade Tindra på ett linjetag över sjön och upp på berget där jag lämnat kvar en apport. Eva kastade sedan markering till Cheysie. Hon tog sig igenom den tjocka vassen på utskicksstället som har växt upp, och var bra på väg mot området om än lite åt sidan. För säkerhets skull kastade Eva ut en till dummy så att hon säkert skulle hitta den i området. På tillbakavägen tog hon sig igenom vassen där det var lite glesare beväxt och fick därigenom springa ca 10-15 m på land till mig. Hon höll fint kvar greppet och släppte inte eller skakade sig förrän efter avlämning. Nästa gång ska jag ta med fåglar så att vi får lika säkra avlämningar med vilt.
Tyvärr var jag en usel kastare här. Lyckades träffa den enda tall i närområdet som fanns att träffa. Det satt nog i bakhuvudet, för påföljande kast blev lika usla, om än utan tallstuds. Hundarna löste det dock bra, min klantighet till trots. 
Ska du köra med fågel hänger vi gärna på! Har en enda and att bidra med.
Skickade nu Alpha på linjetag över sjön att hämta den andra apporten som låg kvar. Sedan fick Cheysie ytterligare en markering. Såg ut som hon tänkte dra in i vassen till vänster på andra sidan men Eva var snabb att få henne på andra tankar med hjälp av ytterligare ett kast ner mot den redan kastade.
Den sista apporten när Cheysie hämtat in sin fick Lakrits plocka in uppifrån berget. Det var brant som satan, men eftersom jag sett hur fint Tindra klättrade i detta stup så tänkte jag att vi kan ju prova och se hur han löser situationen. Jag skickade som ett fritt sök med en gest nedåt, och trots att han aldrig klättrat i en sån här terräng förut och trots att det var en liten stund sen dummien kastades stack han iväg direkt och sökte sig en bra väg ned. Han simmade ut en bit trots att dummien låg inklämd bakom en sten precis före vattenbrynet. Jag trodde att han missuppfattat läget och skulle simma över till andra sidan, så jag försökte blåsa en stoppsignal. Denna ignorerade han helt (!), men han verkade i samma veva få vittring på apporten, för han vände om och rundade lite så han kom fram till stenen från sidan. Han fick kämpa lite för att få upp dummien från skrevan, och sen påbörjades bergsbestigningen. Han fick på flera ställen verkligen ta spjärn med bakbenen, men snart hittade han ett spår och tog sig smidigt upp till mig och lämnade av.
Vi satte oss och fikade vid stranden medan hundarna fick vila ett tag. Så gick vi upp mot skogen och ängen + passerade en bred gångstig.  Bra att kolla av att sådana ”gränser” inte gör att hundarna tycker att sökområdet slutar vid en gräns. Lakrits och Cheysie fick först jobba med söket vid två utlägg. Eva hade med sin 3 kg-dummy som är tredelad, och den tog Lakrits och Cheysie in lätt. Små dummies i närområdet gjorde att hundarna fick gå ner med nosen och leta reda på de närmaste först för att sedan jobba sig vidare ut i området. På slutet fick Tindra sopa ihop de sista 3 apporterna som låg kvar.
Lakrits tog in de närmaste och de medeldjupa, stod klart vid analys av färgerna på de dummies han hämtade in. Jag hade åter problem med att få honom att förstå att han ska gå ut igen efter den första apporten, och fick en del bra tips av Annika. Hon tyckte att jag ska gå fram lite och kika intensivt ut i skogen, byta plats, spela lite teater nästan, så han får upp ögonen för att matte är intresserad av något därute, sen skicka när han kikar framåt och inte på mig. Här hjälpte Annika till genom att tyst säga Nu när hans fokus var rätt, så jag slapp snegla ned med tillbakablick som följd.Efteråt har jag nu funderat kring att försöka göra detta till nån liten rutin, där vi kikar tillsammans och jag säger något i stil med ”nu ska vi ta en till” med betoning på en till. Det får bli vår läxa närmaste tiden.
Fotgående tillbaka till bilen. Jämte badplatsen kom en liten dvärghund springande upp från sjön, hoppade runt och skällde ut Lakrits som inte brydde sig särskilt. Matten kom farande och skällde lika mycket hon då hon inte fick fatt i den. Undrar om den lilla hunden förstod att det var han som var mattes utskällningsobjekt och inte vi…?
Han försökte bry sig. 🙂 Jag fick jobba rätt hårt för att han skulle gå nära och istället intressera sig för de hundkex jag tack och lov fortfarande hade kvar i fickan. De kom väl till pass nu.
Tack för en trevlig och lärorik dag för både hundar och människor!

B-provsträning inför nkl på Wij

7 juli 2011 / / Kommentarer inaktiverade för B-provsträning inför nkl på Wij

Ikväll var det dags för den första av tre B-provsträningar inför nkl på Wij. Vi var åtta ekipage, varav fyra från A2-kullen.

Det var ett jaktprovsmässigt upplägg, dvs en hund i taget fick göra samtliga moment medan övriga gick runt som observatörer. En hund var med som passiv hund de första stationerna.
Det började med en enkelmarkering, skott, kastad fasan. Inga problem för Lakrits som startade 7:a.
Nästa station var ytterligare en enkelmarkering, skott, kråka som landade väldigt nära vattnet. En extra svårighet var att cirka femton meter åt höger låg en and i vassen som skulle hämtas in i ett senare sök. Det fanns alltså risk för dels att hunden skulle strunta i kråkan och istället hoppa i vattnet, och dels att den fick vittring på anden. Alla hundar jag tittade på klarade dock dessa svårigheter galant, inklusive Lakrits.
Tredje stationen var ett sök med fem fåglar. Detta var det som Lakrits hade svårast för: han söker fortfarande alltför grunt. Han kom in med två fåglar rätt snabbt, sen fick Anita gå ut och motivera upp honom med ett skott lite längre ut. Då kom en tredje pippi in, och med det avslutade vi. Anita menar att han söker otroligt noggrant (ja, han till och med närgranskade en konstigt vriden trädrot en bit framför mig) och detta kommer att bli en mycket bra tillgång längre fram när han har lärt sig att söka i ett djupare område.
Nästa station var ytterligare ett sök, denna gång på vatten. Anden jag talade om tidigare. Anita sköt ett skott, men anden låg ju redan i plurret så det plaskade inte. Det hindrade inte Lakrits från att första gången han överhuvudtaget stötte på detta moment att simma rakt ut och hämta in anden innan jag ens hunnit fatta att det var där den låg. Häpp!
Sista momentet före passiviteten var två enkelmarkeringar som kastades i utanför vassen från båt efter att Anita skjutit. Den första var rätt simpel, bara att simma ut i den öppning som fanns i vassen. Nästa blev lurigare. Då kastade Jörgen rätt mycket åt höger, men Lakrits uppfattade markeringen bra och simmade snett ut genom den tätare vassen, rakt på fågeln.
Alla avlämningar, inklusive dem i vatten, skedde på ett bra sätt. Han skakade sig efteråt, precis som man ska.
Vi avslutade med att vara passiva när Marina och Reko gjorde sina två första moment. Lakrits satt fint, och sånär som på ett par yttepyttegnäll skötte han sig riktigt bra. Det var egentligen bara ett djupare sök som saknades ikväll. Och det ska vi få till med lite mer träning. Jag är jättenöjd med honom.

Bilder från Herrfallet

7 juli 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Bilder från Herrfallet

Tyvärr blev det inte så många bilder från Herrfallet, då bildkortet tjafsade på söndagen och vägrade släppa ifrån sig några filer. Som tur var hade Rolf räddat undan skörden från lördagen, så några kan jag iallafall bjuda på.

Ungefär där jag står är korsningen till de kända områdena. En bit bakom midsommarstången finns område ett – liljekonvaljplatsen, och den jättestora granen till höger är område nummer två.
Jag, Lina, Claes, Lisa, Göran och Cia.

Alla håller på att samlas inför den stora gruppbildsfotograferingen.

Lina skickar Leia på en vattenmarkering medan Lisa tittar på.

Jag och Göran väntar på vår tur.

Vi börjar bli trötta på eftermiddagen nere vid vattnet.
Till sist några filmsnuttar från lördagen:

Kennellägret i Herrfallet 2011-07-01–03

5 juli 2011 / / 5 kommentarer

Kennellägret i Herrfallet 2011-07-01–03

Lördag, pass 1–2

Vi var sex hundar i vår grupp för Lisa Falck. På fredagskvällen träffades vi och berättade om våra hundar och hur långt vi hade kommit, vad vi ville ha hjälp och tips med. På lördagen började vi sedan med ett antal grundläggande övningar för att Lisa skulle se lite var vi stod. Här följer lite kortfattade anteckningar från helgen:
Pipande: Lakrits största problem. Ställ dig framför, kräv uppmärksamhet och ge tyst beröm. Sitt i utkanten av gruppen vid start av träning i grupp.
Apportering genom linje: var inte svårt för någon hund.
Närsök:
1.       Sätt hunden att titta
2.       Lägg ut: dutta runt med apport och lägg ut någonstans, fortsätt dutta
3.       Vänd hunden så ryggen är mot apportstället
4.       Ge enbart närsökssignal, ingen verbal signal och ingen handgest. Tanken är att få en användbar funktion till närsök bakåt sedan.
5.       Kommunicera med pipan vid behov
Försvåra:
1.       Lägg ut enligt ovan
2.       Vänd runt och gör en markering åt andra hållet.
3.       Gå tillbaka och ta närsöket
Försvåra mera: träna detta med höger/vänster
Öka tempot hem: Om man har en hund som är alltför långsam in med apporten kan man kasta en apport på en grusväg, skicka hunden och sedan cykla iväg så hunden måste axa för att hinna ifatt och lämna av.
Avlämningar: Eftersom Lakrits och jag har så bra avlämningar vill Lisa att jag ska ta händerna närmare kroppen och räta på mig, så det ser mer avslappnat och trevligt ut. har aldrig reflekterat över detta, ska försöka ta det till mig.
Lära in höger-/vänsterdirigering:
Hitta en grusvägskorsning eller liknande ställe som man kan använda många gånger (göra platsen till ett bekant område). Tänk en väg som delar sig typ V, N, Ö, S.
Börja med t.ex. Höger åt V. Man kan starta på 30–50 m om hunden ser målet. Då slipper man fastna på att hunden bara kan springa t.ex. fem meter, och sen inte förstår när man vill försvåra till tio meter.
Byt sedan väg till t.ex. N men fortsätt med höger.
Gör samma övning hela varvet runt med Ö och S, dvs. åt alla fyra hållen, men hela tiden höger.
Sen gör man samma sak hela varvet runt med bara Vänster.
Sen samma sak med bara ut (Back).
När hunden börjar bli säker på alla dessa är det dags att börja blanda, och se hur väl ordinlärningen gått.
Stopp: Tänk på stopphanden! Jag var erbarmligt dålig på att sätta upp handen i stoppsignal när jag skulle stoppa. Jag är van att få smyga med bollen, så jag har blåst och sen kastat utan att göra stopp med handen. Detta kan jag behöva öva lite på Rolf. 🙂
Avvakta längre och längre tid innan belöningen kommer.
Försvåra: skapa en störning med människa som lockar, gör ett fejkat närsök och blås stopp, och avancera så småningom till ett linjetag med stoppblås.
På eftermiddagen ökade vi störningarna för hundarna genom att göra flera saker samtidigt.
Två moment parallellt:
Linjetag till stenen + markering i vattnet
Störning av någon som gick och lade ut apport när förra hunden sprang in med sin apport.
Ingen av hundarna stördes av dessa parallella aktiviteter.
Träna vattenavlämning: börja nere vid vattenbrynet. När avlämningen sitter bra ska hunden kunna lämna av bra högre upp på land också.
Lakrits och jag backade tillbaka 30 m och skickade. Stödinkallningssignal vid vattenbrynet gav fin avlämning med skak efteråt. Visserligen skakade han sig även halvvägs upp, men behöll dummy och fortsatte springa. Jag blev väldigt nöjd!
Vi gjorde om samma sak men med vänster-/högerdirigering denna gång. Jag satte Lakrits vid stigen och blåste stopp och en vänster-dirigering ut till vattenmarkeringen. Jag fick ge dubbelkommando innan han förstod och stack ut. Det är väldigt längesen vi tränade dirigeringar, så det är inte konstigt alls. Inlevereringen blev riktigt bra!
Bekanta områden:
Skapa ett antal områden hemma som man kan använda till allt möjligt (dirigeringar, närsök osv.). Ha flera relativt nära varann för samutnyttjande.
Gerd M kikade på Lakrits på kvällen och kom med en del bra tips om passivitet. Hålla i/nära halsbandet och inte tillåta annan position än sidan. Lära hunden taktil stimulering (först hemma, sen ute), dvs. att stryka hunden lugnande. Samma vid ryggsäcksstolen.
Hon tyckte att vi kommit en bra bit på väg. Och det har vi ju: på FART2 fick vi på Ljud2 konstant högt pip eller gnäll (utan någon lydnad) medan idag skulle jag ge oss 4 positioner lägre – återkommande lågt pip eller gnäll – i början och sporadiskt lågt pip eller gnäll i slutet av dagen. Han t.o.m. sov lite en stund.

Söndag, pass 3–4

Närsök:
Vi skapade ett nytt bekant område genom att lägga ut två närsök var samtidigt runt en stor gran. Vi gick medsols runt granen och bytte ingångsriktning, och i nästa steg ökade vi avståndet till granområdet.
Dirigering:
Vi skulle välja vad vi ville göra med våra bekanta områden (liljekonvaljerna respektive granen).
Jag valde att sätta Lakrits i korsningen och dirigera Höger.
Han stack på stoppsignalen. Jag kallade tillbaka (dumt, men jag hade visselpipan i munnen och tänkte inte på att istället bara fela). Obs! Fela nästa gång istället för att göra inkallning. Sen ville han inte längre gå åt höger. Som en konsekvens av detta gick han sedan fel 2 gånger bakåt. Jag gick närmare granen med honom och skickade Höger. Till slut fungerade det. Som väntat har han svårt med vänster-/höger-orden.
Bollkastare:
Vi gjorde en övning med lösa hundar samtidigt som vi skickade en på markering. Det gick bra med alla skick utom det sista då Speja skulle hämta in. Då brast jag nog i koncentration och Lakrits försökte sticka. Som tur var kunde jag stoppa honom, men säkert störde det Speja en del.
Dubbelmarkering:
Vi avslutade med en längre markering utmed stranden samt en markering ut i vattnet. Sen satte vi samman detta till en dubbelmarkering. Förutom att jag schabblade med en mottagning från vattnet (också trötthet, tror jag) så gick denna vår första större dubbelmarkering riktigt bra. Han gick bra att vända mellan områdena och han var uppmärksam på den markering han riktades mot. Jättekul!
Sök:
Sök tog vi upp endast teoretiskt. Lisa menar att sök kan man behöva motivera upp efter viss tid beroende på ork och koncentration. Är det en hund som inte går längst ut (som Lakrits) så kan man motivera upp längst ute genom att knäcka en gren, gå runt lite koncentrerat, helt enkelt göra området intressantare. Man kan också dra sökspår med vilt in i en buske så man får hunden att följa vittringen. Det gör övningen lite mer realistiskt eftersom skadade fåglar kan tänkas bete sig så.
Passiviteten blev klart bättre allt eftersom, och på söndagen märktes bara något enstaka pipande.
Totalt sett en fullproppad helg, alltså. Hela måndagen låg bägge hundarna (även Kasper som mest agerat statist) som zombier.
Tyvärr kajkade bildkortet ihop för Rolf, så av söndagens bilder blev det inget. De bilder och filmer som blev läggs upp senare, när ork och tid finns.

Sista jaktträningen i grundkurs 1A

5 juni 2011 / / 4 kommentarer

Idag var det sista kurstillfället för A2-kullen i grunderna i jaktlydnad. Fyra hundar var på plats och Jörgen lottade startordningen. Även den här gången skulle vi köra som på jaktprov med en hund i taget, fast den här gången fick övriga hundar vänta i bilen på sin tur.
Det här med att vänta i bilen på att det ska bli hans tur att träna har verkligen Lakrits inte övat på, och det märktes. Vi startade som fyra och när han kom ut ur bilen var han uppvarvad på ett sätt han inte alls varit den senaste tiden.

Reko tar in rapphönan på dirigeringen.

Reko startade som nummer ett, men var inte riktigt med idag. Han gick fint, han sökte fint, han hittade viltet… men sedan ville han inte ta det utan pinkade istället vid fyndplatsen. Häpp. Den sista lilla rapphönan plockade han dock in.

Leia låter sig inte störas av trutens stora vinge.

Leia startade som nummer två och vid markeringshämtningen av en fasanhöna hände det osannolika att inte mindre än två livs levande fasanhönor skrämdes upp ur buskagen medan Leia var i farten. Hon fortsatte dock sitt målmedvetna arbete! Är lite tveksam om Lakrits hade klarat det. Hon var också riktigt duktig och målmedveten på söket.

Stilstudie på Acke, som tappert plockar in truten trots gren i ansiktet.

Acke var trea och hade mycket go i sig. Ut och iväg så snart matte gav kommandot. De är rätt lika, Acke och Lacke.

När det blev Lakrits tur tyckte jag att fotgåendet lämnade en del i övrigt att önska i och med att han varvat upp sig så i bilen. Han klarade med nöd och näppe att gå lös vid min sida mellan de olika stationerna och ville gärna öka takten lite så vi inte tappade bort skytt Jörgen som gick framför oss.

Det började med markering av kråka. Lakrits började sitt sökande lite kort, i jämnhöjd med Anita, men insåg snart att hon kastat lite snett bakåt och sen var det bara att leverera in pippin till mig.

Nästa moment var markeringen av fasanhönan. Inga fler fasaner där. Puh. Den gick riktigt snabbt och fint att få in, men efter avlämnandet började han tramsa och ville inte hålla sig lugn. Nu var han lite väl i jobbartagen.
Vi gick vidare till söket och han tog in den första fågeln, en kråka, utan problem. När jag skulle skicka om blev han osäker och det verkar som han inte riktigt fattade: ska jag ut där igen? Nej, matte menar nog att jag ska ta den där kråkan som hon lade bakom oss. En snabb korrigering räckte för att han skulle vända. Jag gick ett par steg fram och skickade om.

Nu kom truten in. Mellan varje skick fanns där samma osäkerhet – ska jag verkligen springa ut igen? Men när han väl förstod att ja, det skulle han, gick det jättefint och både hare, fasan och and kom in. Vi har ju inte tränat sök på hemmaplan, och han är van att man lägger ut en grej, plockar in en grej, lägger ut en ny osv.

Detta måste det bli ändring på så att han förstår att ibland kan det ligga många saker därute, och säger matte att man ska springa ut igen så är det det som gäller. Ingen big deal, det löser sig snart när han fått lite mer vana.

Sedan var det en kort dirigering av en rapphöna. Han sprang rakt första halvan, men vid en tvärliggande stock vek han av åt vänster (precis som någon annan gjort dessförinnan) i ett U innan han var tillbaka i spåret och hittade fågeln. Avlämningen var inga problem.

Jag blev tvungen att försöka lugna ner arbetsmaskinen mellan varven. Inte helt lätt.

Efter detta var det fikadags medan hundarna fick vila i bilarna. Avslutningsvis blev det markeringsarbete i vattnet. Nu vände vi startordning och Lakrits började.

Han var ju inte så kaxig att simma förra gången vi var här, så Anita kastade en kort markering från båten. Som tur var hade han ju träningssimmat lite igår med sin nyfunne sparringpartner i Slagsta, så han hämtade in den kastade anden utan problem.

Ett nytt kast lite längre ut gick också bra, även om hans simteknik inte är den mest effektiva ännu.

Sedan var det Acke, Leia och Reko som hämtade änder. Jag såg inte alla kast eftersom de kastades på ett lite svårare och inte lika synligt ställe, men tror att det gick bra för samtliga.
Sedan fick Lakrits ett avslutande kast på samma ställe som syskonen, och så långt har han aldrig simmat förut. Det gick jättebra och jag är så nöjd med honom. Han är nästan värd Guldfisken för den bedriften!

Målmedvetet simmar han ut …

… och lugnt och fint kommer han in med fångsten.

Dirigerings- och markeringsträning

31 maj 2011 / / 3 kommentarer

I eftermiddags träffade jag Annika med Alpha, Tindra och Cheysie. Vi hade sån urbota tur att de två enda parkeringsplatserna som finns där vi skulle träffas just lämnades av två boxerekipage, så vi fick fritt fram att parkera.
Vi började med att göra några dirigeringar. Det blev lite svårt för Lakrits, eftersom Annika lade ut dummisarna (flera vid samma ställe) medan vi stod kvar på avstånd och bara tittade på. Lakrits har ännu inte fått in den där riktigt raka linjen i ryggmärgen, utan krokade till det lite emellanåt. In kom dummisarna iallafall, utan byten, även om jag fick vissla inkallningssignal ett par gånger för att han inte skulle få för sig tanken. Sista dirigeringsomgången följde vi med ända fram, och då blev resultatet en rakare löpning sedan, så det är viktigt att tänka på ett tag till för hans del.
Efter en fikapaus (iallafall jag) och lite vila så körde vi lite markeringar. Annika kastade först till Lakrits, och förutom lite missförstånd som gjorde att vi stod bakom ett träd som skymde åt det håll hon kastade, varpå han inte såg nedslaget utan jag fick kalla in när han var helt fel ute och vimsade, så gick det ganska bra. Han var bortsett från dessa missar helt i rätt område och sökte ordentligt, och kom hem fint med apporterna. Bra avlämningar.
Cheysie fick några lite lättare markeringar, men hade väl mycket spring i benen, så även hon fick kallas in igen för omgörning. Tindra fick ta några kvarlämnade dummsiar på tillbakavägen. Och hon är ju säker som attan och bara tuffar fram i terrängen. Bergsäker tjej!
Alpha var mest med som hålldam. Lakrits tyckte hon luktade underbart gott och smygkröp i hennes riktning flera gånger, så jag hade svårt att hålla mig för skratt. Han trodde visst att hans ålning medelst hasning skulle förbli oupptäckt. Alpha var inne i nån skendräktighetsperiod, som visst var alldeles oemotståndlig. Nu sover han som en stock.
Tack alla fyra för en trevlig träningseftermiddag!

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2026 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑