Skogsstjärnas hundblogg

Så var det då dags för skvallerträningskursen för Eva Bodfäldt. Riktigt lyxigt att ta en hel vardag till att gå på hundkurs, men är man egenföretagare kan man ta sig såna friheter…
Det var en mycket intensiv dag, men jag ska försöka sammanfatta det viktigaste (riskerar bli långt).
Hon började med att jämföra inkallning med skvallerträning. Inkallning är detsamma som ett Nej, en signal att avbryta något hunden håller på med. Det är lätt att det blir en konflikt, att negativa känslor kommer fram eftersom det är en verbal signal. Skvallerträning görs helst med klicker och är då neutral och exakt. Det handlar inte om några Nej, utan snarare ett Bra att du såg det där! Det blir en positiv attityd. Föraren är tyst och avslöjar på så sätt inte den egna sinnesstämningen (Hjälp, det kommer en stor hund därborta! Hur ska det gå?). För att denna träning ska vara framgångsrik krävs ett starkt och varierat belöningssystem, annars kommer det inte att fungera. Skvallret fungerar som en aktivering och arbetsuppgift för hunden – hunden håller koll på omgivningen och meddelar föraren när det är något på gång.
Det hela går ut på att göra en positiv förstärkning, och man bör börja träningen i sådana enkla situationer att resultatet inte spelar någon roll. Hunden ska kunna få göra fel utan att det betyder något. Man gör skvallerträningen som en form av aktivering.

Starta träningen på lämplig plats genom att visa klicker och godis/leksak så hunden förstår att det är träningsdags.
Man kan, beroende på hund och situation, välja att belöna tre olika beteenden:

1. Hunden stannar upp mot objektet
2. Hunden tittar bort från objektet
3. Hunden skvallrar till föraren

Rör sig hunden däremot mot det uppdykande intressanta objektet, och först därefter tittar tillbaka/återvänder till föraren ska detta inte belönas. Visa att hunden nollat.

När hunden gjort rätt – stått still, tittat på objektet och sedan tittar på föraren klickar man snabbt (så exakt man bara hinner) och belönar. Viktigt är att variera belöningen ofta, både baserat på hur stor utmaning hunden klarade och så att hunden inte tröttnar. Detta känns särskilt viktigt med Kasper, undrar om det är här en del av våra svårigheter ligger i annan träning? För som Eva sade är ju Kasper en mycket intelligent och snabblärd hund. Måste komma ihåg att variera mina belöningar mera!

Olika förslag på roliga belöningar:

• olika slag av riktigt gott godis, gärna kasta det engagerat lite bakåt istället för att bara passivt ge det direkt till munnen
• repboll, kampleksak, handske i snöre och lattja igång rejält
• att springa iväg med hunden
• att knuffa till hunden och backa undan samtidigt som man säger något glatt med ljus röst, upprepa flera gånger
• viktigt är att delta i belöningen mentalt, var inte kvar i nästa träningssteg!

När man tränar detta räcker 5 repetitioner per ställe, låt sen hunden vila innan ni fortsätter på ett annat ställe, så hunden inte förknippar övningen med bara en viss plats. Börja gärna träna hundmöten med en hund som man känner sig trygg med, en kompis.

Vi tränade i omgångar i ett antal olika konstellationer: först inne med liten störning tills de fattade konceptet, sen ute på gatan där all uppmärksamhet belönades oavsett vad den gällde – fotgängare, bilar, hundar, precis allt som hunden uppmärksammade och återkopplade till föraren. Här var svårigheten snarast att hinna med och uppfatta allt. Föraren har mer att träna på än hunden. Sen övergick vi till överraskningar. Ett ekipage ställde sig nära en husknut, sen kom människa med eller utan hund runt knuten och överraskade hunden. När detta gick bra gjordes svårare övningar som störande lek.

Vi avslutade med att göra upp var sin handlingsplan för fortsatt hemmaträning.
Min och Kaspers plan ser ut så här:

A) Träna på människor och hundar:
– Vallentuna Centrum: mest människor, enstaka hundar
– till helgen kanske grannarna, om de är ute
– promenaden vid Vallentunasjön, där brukar man möta många hundar
– kanske kompisträff med Enzo?
– deltagarna på viltspårkursen på söndag
– gå förbi skola/dagis när lekande barn är ute

b) Träna på vilt:
– dra en klöv över gräsmattan utan att Kasper ser det, sedan gå med honom där och se om/hur han reagerar på doften. Skvallerklicka detta. Kanske dra på fler ställen om detta ger gott resultat.
– åka till Solna och träna på kaniner
– försöka få till rådjursträning på ställe där de brukar vara (på ängen nån km bortom flygplatsen, nedanför Cattlin, fler ställen?)

Även om man inte ser viltet kan man försöka klicka för doften så snart man ser att hunden börjar spåra vilt (till skillnad från vanlig nosning).

När hunden blir mer skvallererfaren:

Successivt tar man bort ”enkelt skvaller”, typ bilar, människor, och belönar kanske var femte sån. Man belönar bara svårare objekt: sånt som dyker upp snabbt och plötsligt, skuttande barn, skateboardare, hundar osv.

Nyckelordet är VARIATION!

Utöver allt detta fick Kasper en mycket nyttig lektion i passivitet. Eva rekommenderade oss att köra Ryggsäcken så snart hunden var lite stökig – ta hunden mellan benen och klappa på bringan. Inte hålla fast så det blir en kamp, utan bara lugna med handen. Detta kan även vara bra till tunnelbana och liknande situationer.