Stort tack till Annika som förbarmade sig över mig och Lakrits på lite promenadträning igår kväll. Det var väldigt nyttigt för lakritspojken.
Planen var att gå runt en skola där man normalt möter många hundpromenörer. Lakrits var bra spänd i början av promenaden över Annikas tre hundar som han bara skulle gå bredvid utan att hälsa på. Det normaliserades dock efter ett tag.
Tyvärr mötte vi inte så många andra hundar, med undantag av ett helt gäng på ett ställe, varav flera var lösa. Det blev superjobbigt för Lakrits, och trots lockande baconosttub i min hand var han helt blockerad av framför allt den lösa golden (tror jag det var?). Det säger en del: Lackemannen tycker verkligen baconosten är supergod och den har fortfarande nyhetens behag, eftersom jag just infört den i hans värld. Men ändå nonchade han den helt nu. Jag vet ju inget om den andra hunden, det kanske var en tik på väg in i /ut ur löp, har ingen aning ens om könet på hunden.
Vi tränade iallafall lite hundmöten med Annikas hundar, fram och tillbaka på båda sidor, och mot slutet gick vi runt om dem alla några varv. Då skötte han sig jättefint.
När vi stod stilla och pratade vid något tillfälle gnällde han lite. Inte bra alls.
Vi får fortsätta att koncentrera oss på den här typen av träning. Hoppas bara det blir vår snart så livet blir lite drägligare!
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: passivitet (sida 2 av 4)
Gissa om det var okul att vakna till -22 och inse att man ska vara i ett ridhus idag… I och för sig bara en timme, men jag har redan släppt tanken på att ta med Kasper. Hade egentligen tänkt ta med båda och varva. Tog istället Lakrits, betalade mina 40 kr och gick in och körde först och främst lite allmän miljöträning tillsammans med fyra andra hundar från VaBK. Som tur var hade temperaturen framåt lunchtid stigit till -11, och vi hade kanske -5 – -7 därinne. Inte alls så farligt.
Vi tränade lite klicker: kontakt, musmatta, handtarget. Sen provade jag att ta fram träapporten, men lade jag den på sanden ville han bara krafsa. Det hade boxern också problem med. Annorlunda miljö. Så vi körde lite apportgrunder: ta apporten från min hand, lämna vid tack/klick, backande med samma tagande från hand. Så sänkte jag successivt handen, men så snart vi var ända nere på marken var det som förgjort. Där tröttnade han på det momentet, så jag bara avslutade med en enkel ta från handen i luften.
Detta varvade vi med att sitta ryggsäck mellan mina ben vid stolsryggan. När han kopplade av fick han godis från handen, i en skål eller Bus med mig. Har egentligen ingen bra kamptrasa till honom nu, har såna som Kasper haft och som funkade på Lacke som liten. Men han börjar bli lite för stor för dem nu. Men att leka med kroppen funkar ju jättebra.
Tyvärr fick han chansen ett par gånger att sticka till nån annan hund. Det var alldeles för intressant med de andra hundarna och vad de gjorde: sprang ut till rutan, t.ex. Första gången var jag inte alls beredd utan hade (dumt nog) honom lös medan jag skulle rota fram något i ryggsäcken. Då stack han bakom ryggen på mig bort till en hund som stod staty så fint ute i rutan. En gång fick han kommandot Bus, men efter att ha lekt och hoppat på mig lite tyckte han det var okej att dra vidare till nästa lekkompis. Det var det INTE! ? Och ytterligare en gång höll jag för löst i kopplet, och tappade taget när han fick för sig att springa ut. Det här gillar jag inte alls!
Vi var med vid platsliggningen också, där jag stod kvar med honom kopplad och matade med godis. Han gick upp två gånger: ena gången när Monika kom in i ridhuset med sin hund och andra gången när de andra kom tillbaka för att ställa sig på plats igen. I övrigt låg han tyst och fin, så det är jag rätt nöjd med.
Det fanns en spegel i ridhuset där man kunde se sig själv och hunden, så där tränade vi lite ingångar och vändningar. Jag försökte mig på Eva Bodfäldts klappande och högerhandsmatande medan vi vred oss runt, men jag tycker det är svårt. Borde nog prova det med osttub, faktiskt. Blir nog lättare om man har något i princip oändligt i högerhanden, än en köttbullsbit som fort tar slut.
I fredags var det dags för andra kurstillfället av Sikta mot stjärnorna hos Eva Bodfäldt. Lakrits var mycket lugnare den här gången, och låg tyst långa stunder på sin svarta filt. Emellanåt mot slutet pep han lite, men det har klart minskat.
Ryggsäcken fungerar bra och det blir allt lättare att få in honom mellan benen när jag sitter på stolsryggan. Hade med den nu istället för vanlig stol. Det blir bättre, eftersom man sitter längre ned, närmare hunden, och kan klappa eller hålla en hand på honom. Svårare blev det när Carina Persson kom förbi och störde med lock och pock, tappad toffla och godis. 🙂 Det är en läxa till nästa gång: plocka in en person som är glad, och som försöker plocka av en hunden. I förlängningen: tävlingsledare, skytt, sökperson.
Jag fick ett extratips för Lakrits: Tippa. Sitt på golvet, och få genom smekning hunden att lägga sig på sidan med huvudet på golvet. Nu ligger han, oftast tyst, men är ofta inte helt avkopplad.
Vi körde en geniövning (samma som för Carina i somras). Det är på nåt sätt en motsats till shejping, där man istället för att plocka den rörelse man vill ha och bygga vidare på den, klickar för helt olika rörelser för att locka fram initiaivförmåga hos hunden. Lakrits bjöd många små fina rörelser och tyckte det var kul. Här ska vi tänka på och belöna framför allt rörelser bakåt. Att premiera hundens tänk bakåt och kasta belöning bakåt gör det sedan lättare att få till ett snyggt Stå och ett snyggt Sitt, till exempel. Jag fick tipset att variera min belöning mer, inte bara mata med godis, utan varva med beröm, Bus och externbelöning. Det är lätt hänt att man blir en godismaskin.
Jag hade glömt leksakerna hemma, men det gjorde inte så mycket, eftersom Lakrits på Bus hemskt gärna hoppar upp på mig och knuffas och har sig. Det är ju suveränt eftersom glömska jag lätt kan komma att glömma leksaker även i framtiden. 🙂
Ingångsposition och följsamhet
Några olika övningar:
- Vi ska tänka på att våra ögon ska vara positionsförstärkare snarare än bevakare. Titta alltså inte på hunden, hunden ska titta på och bevaka föraren. Sen kan man ge ett och annat ögonkast, som en förberedelse på Bus. Då bygger man upp att hunden bevakar en – när ska det där buset komma? Man ska också tänka på att säga kommandot Bus först, innan man agerar.
- Stå i tävlingsposition, och backa med hunden mitt emot dig, belöna vid sidan.
- Sätt hunden, lägg en godis framför, ställ dig i tävlingsposition bredvid hunden och vifta med händerna à la gångmarsch. När hunden tittar på dina ögon och inte på händerna: belöna vid vänster sida.
- Gör ingångar med social smekning och externbelöning. Använd spegel!
- Ändra din huvudriktning medan du går/klappar, beroende på vilken riktning du ska vika av mot.
- Så fort det blir motstånd i klappandet ska du belöna när hunden slappnar av.
Belöningsplacering är mycket viktigt!
Anita N, vår stöttepelare, ställde upp extra för Anita W och Acke, och mig och Lakrits i torsdags. Det kändes jätteskönt att inte behöva missa just första träffen eftersom Anita gick igenom en mängd termer och begrepp – egentligen i sammandrag allt en apportör behöver kunna under sin livstid.
Vi började ute medan det var ljust och fick träna fotgående i slalombana mellan tallar. Först en och en, men sedan båda ekipagen samtidigt. Det gick lite knackigt i början, men det blev bättre efterhand. Jag körde först kopplat, men efter stund stund övergick jag till lös hund. Jag klickade med tungan och belönade med godis när han gick rätt.
Vi ska gå rakt, normalt, utan att hela tiden kika ner på hunden. Vi ska också vara observanta på egna tics som handklappningar på benet, onödiga ord (det räcker med Nära och Bra) osv.
Det här är det Anita ser som prio 1 att vi alla tränar på framöver.
Vi fick också träna Sitt och bli kvar. Vi satte hundarna mitt emot varandra på cirka fem meters avstånd. Vi stod kvar vid hundarna medan Anita och Speys gick runt oss i åtta. Sedan fick vi gå in i mitten och ställa oss medan Anita och Speys tog ett nytt varv runt. När vi var klara slappnade jag nog av medan jag pratade lite med Anita innan jag återvände till hunden, för då – men inte tidigare – reste sig Lakrits upp. Jag satte honom och gjorde om tillbakagången igen. Men jag är nöjd med honom, för hundstörning har vi verkligen inte tränat mycket.
Sedan kollade hon av hur det står till med inkallningsstatusen. Vi gick en bit bort från de andra, så sade jag Fri och strosade vidare i en halvcirkel medan Lakrits skuttade bortåt. På väg tillbaka till de andra visslade jag inkallning och vips var han uppe vid min sida. Så duktigt!
Nästa grej var markeringar. Den som inte körde tränade passivitet en bit bort. Först kastade Anita en markering framför en granbuske. Jättelätt, tyckte Lakrits. Men istället för att kuta rakt tillbaka till mig med den sprang han först bort till Anita, sen vidare till Speys som satt i Anitas närhet. Jag var helt handfallen. Oftast är det ju bara han och jag som tränar, nån gång har husse kastat en dummy, men det har aldrig vart något problem. Så jag stod helt handfallen tills Anita frågade varför jag inget gjorde. Bra fråga! Jag ropade hans namn och fick upp visselpipan och visslade inkallning. Då kom han direkt.
Nästa gång kastade hon bakom samma gran. Då var jag beredd med pipan i munnen! Men jag behövde inte ta till den, utan han kastade en blick åt Anita men kom sedan in direkt. Sådärja. Det där ska inte behöva hända igen på grund av borttappad matte iallafall.
Instruktion vid markeringar: Stå rakt upp, inte böjd över hunden som vid linjetag. Inga pekande eller fladdrande händer, utan ha hellre händerna på visselpipan. Då vet man var man har dem och är dessutom beredd att sätta den i munnen så fort hunden gått ut. Man kan ha samma kommando Ut som på linjetag, eller Ja eller liknande. Låt hunden lösa problemet själv, styr INTE.
Avlämnandet av apporterna gick skapligt. Inte lika bra som hemma, men jag backade lite extra och fick in honom okej. Här tror jag att det är miljön som gör det svårare för Lakrits att göra lika rätt som han gör i sin vanliga miljö. Allt är lite mer spännande. Det kommer nog med tiden när vi fått träna lite mer tillsammans med andra ekipage i skogen, och inte bara tränar ensamma.
Lakrits bästa gren var annars tystnaden. Ute hördes knappt ett pip från honom. När vi kom in i köket sen och körde teori, gnällde han lite emellanåt. Jag är glad att denna del iallafall går framåt.
Inomhusteorin:
Vi fick ett sammanfattande dokument över allt en apportör behöver kunna.
Del 1 handlade om grunderna som fotgående, sitt, inkallning, passivitet, stadga, passivitet, apportering, hantera vilt.
Del 2 handlade om det förarkontrollerade arbetet.
Linjetag – INTE linje ut, sedan sök själv. Ta isåfall in hunden och underlätta genom att 1) stå och titta ut där apporten ligger, 2) gå fram lite, 3) gå fram och klappa om apporten och gå tillbaka till hunden och skicka om. Vi ska också tänka på att variera avstånd och byta plats (så inte hunden lär sig att där borta vid björken ligger den medan vi tror att den kan klara ett jättelångt linjetag).
Stopp: görs mellan varje annan signal.
Kommando för Längre ut: Gör hellre ett tjejkast med låtsasboll än ett killkast med låtsasboll. Orsak: Handen syns bättre om den stannar ovanför huvudet än om den stannar i brösthöjd. Kommandoord: Ut eller Back är vanligt. Börja lära in detta genom att lägga en dummie tillsammans med hunden, plocka med och sätt hunden halvvägs, gå vidare till startstället. Ge tecknet och ordet. Använder man Ut kan hunden i början komma in till utgångsposition eftersom det är där Ut brukar börja, men detta löser sig snart.
Välj hand att låtsaskasta med beroende på terräng och viltsituation. Om t.ex. det ligger vilt till höger som hunden INTE ska ta: stoppa hunden och skicka den sedan ut med vänster hand. Detta för att hunden oftast vänder upp åt det håll man visar med handen och hamnar då automatiskt IFRÅN det håll man vill undvika.
Kommando för Låt bli: Förslag på kommandoord: Inte nu, Låt bli, Leave it, Nej. Ordet ska betyda inte nu, men kanske sen, vilket kan vara en anledning att undvika Nej. Nej kan ibland ge problem och göra att hunden undviker området om man vill skicka dit senare.
Man ska visa jättetydligt mot det håll där det förbjudna finns, säga sitt Låtbli-kommando och rikta om hunden åt det håll man tänkt sig att skicka.
Kommando för Över: Förslag: Över, Over, Hopp.
Del 3 handlade om hundens självständiga arbete.
Stötta inför markering: Titta ut själv och visa att det händer något. Ha gärna kommandoord för detta: Mark, Titta, Pass på, Häng med. (I övrigt, se ovan.)
Sök påminner om uppletande snarare än personsök. För att skilja på kommanoorden om man kör både jaktsök och bruksuppletande kan man ha Leta = uppletande och Sök = jaktsök.
Hunden ska söka sig utåt från föraren i vänster-höger-spiral. Använd låg vänsterhand med spretande fingrar som man viftar med. Lägre hand = närmare, högre hand = längre ut.
Sök är det viktigaste momentet i nybörjarklass. Det är ett moment som bör tränas separat från allt annat.
Närsök: använd vänster hand om hunden ska söka åt det hållet, höger hand om den ska söka ditåt.
Slutligen kom då del 4, vattenarbete, men det är ungefär samma moment som på land.
Idag var det praktik på baklängeskedjning. Vi började på oss människor. Inne i fiket till på köpet. Lakrits fick sitta bunden i en krok och titta in på Cissi och mig när vi klickade varandra, satte oss, ställde oss på ett ben, skällde, gjorde handtarget osv. Lite underligt var det allt. När han var tyst och lugn och fin stack jag till honom en godis. Vi blev så inne i det där att jag till och med ville ge Cissi en köttbullsbit… 😀
Sedan Skulle vi baklängeskedja bara två moment med hundarna. Målet var Tass på musmatta följt av Sitt. Vi började ju följaktligen med Sitt. Inget svårt. Men musmatta har jag inte kört med Lakrits sedan i somras, juli kanske, och det var rätt borta. Jag försökte påminna honom om den övningen, men vi kom aldrig så långt som att kedja det. Det är ju ingen idé att börja kedja grundfärdigheter som inte är klara. Det ska finnas stimuluskontroll (kommando) på dem innan man börjar kedja. Så vi bröt där och lät Cissi jobba med sin hund.
Nästa uppgift var mer komplicerad. Vi fick välja bland fyra rätt långa baklängeskedjningar och jag valde den jag trodde att Lakrits skulle ha störst förutsättningar att lyckas med. Målet såg ut så här: Inkallning från sittande, Fritt följ fem meter, Halt, hålla apportbock i munnen i tre sekunder. Det jag var mest osäker på var apportbocken, eftersom vi mest tränat med boll och dummy, så det passade utmärkt att den var sist i kedjan. Det innebar ju att vi skulle träna och befästa den mest.
Vi tränade tre–fem av den sista delen (hålla apporten). När den satt fick han stor belöning. Nästa steg var att träna tre–fem av att gå och göra Halt samt hålla apportbocken. Storbelöning. Steg tre var att göra tre–fem av fritt följ från utgångsställning, Halt, apportbocken. Här valde jag att gå lite kortare än fem meter. Det sista var hela kedjan från inkallning och framåt. Jättebelöning.
När alla jobbat var för sig ett tag skulle vi visa upp resultatet. Lakrits och jag började och det gick riktigt bra. Vid inkallningen tjuvade han och började gå mot mig, men då gjorde vi bara om och jag tog ett lite kortare avstånd. Efter sista delen fick han springa efter bollen. Innan hade han fått godis och Grethe tyckte jag kunnat ge bollen som jättebelöning hela tiden. Jag vet inte, jag var rädd att han skulle gasa upp sig för mycket då, godisbelöning är trots allt lite lugnare. Men jag ska absolut tänka på att använda bollen som jättebelöning lite oftare.
I övrigt tränade vi väldigt mycket passivitet, både i lektionssalen och ute sedan medan de andra visade upp sina kedjningar. Han fick ligga på sin nya fäll, och det fungerade mycket bra. Mot slutet kände jag att han fått nog och det blev lite extra stökigt runt ikring, så då fick han gå och lägga sig i bilen. Duktig hund var färdig för dagen.
Jag fick lite andra retrieverträningstips, bl.a. att baklängeskedja apporteringen genom att ha en medhjälpare som ger hunden apporten en bit ut och sen låta hunden springa in och lämna av. Det låter faktiskt mycket bra och logiskt, för att springa ut och ta den är ju redan så roligt. Bra då att förstärka det sista i kedjan ordentligt. Måste bara ha en medhjälpare…
En annan sak var att använda musmatta som target vid Stopp-träning. Lägg ut mattan, låt hunden springa ut och trampa samtidigt som man blåser stopp, kasta boll över huvudet. Åt andra hållet får hunden trampa på invägen samtidigt som man blåser stopp och belönar.
Nu när jag ska börja träna vänster och höger mera kan även targets i form av notisar bli aktuellt. Dags att återuppliva Lakrits minne på diverse targets, alltså. Handtarget är det som sitter bäst på honom, så targetöverföring från hand till notislapp borde inte bli så svårt.
Vi hade klarat teorin bra, visade det sig. 284 poäng av 300. Så nu gäller det bara att träna in alla grundfärdigheter på Lakrits och gå upp i det praktiska provet framöver. Jag har ingen brådska med det, det får ta den tid det tar.
Idag gjorde de som kunde sitt praktiska prov. Själv anlände jag och Lakrits lagom till teoridelen och han fick vara med inne i klassrummet som passivitetsträning. Medan vi pratade om baklängeskedjning låg han tyst och fint i hela två timmar! Jag droppade godis emellanåt. Han var uppe och rörde på sig två gånger på hela tiden, tror jag, men pep ingen gång. Suveränt bra träning!
Att han sen är glad och vill hoppa upp på alla människor är en helt annan femma.
Imorgon blir det praktik på dagens teoridel, plus att vi får tillbaka de teoriprov som vi gjort. Teoriprovet har ju även jag gjort, så den delen hoppas jag att jag fått godkänt på. Det visar sig imorgon.
På hemvägen köpte jag en ny fäll till Lakrits – en som inte Kasper ska få leka med och döda. Den ska vi ha till ryggsäcksträning och lugn-och-ro-träning. Hittade också en frisbee av kongfabrikat (röd) som kan bli kul att ha. Hamnar ju i alla lägen ovanpå snön, vilket är en stor fördel. Dessutom slog jag till på ett nytt halvstryp, likadant som han har, fast storlek 60.
Är det någon som vill köpa ett några månader gammalt Hurtta Lifeguard citrongult mjukt och fint halvstryp i storlek 50, så säg till.
Det är skönt och tidsbesparande när kursledaren sjäv bloggar om gårdagens kursdag. Lacke är med på bild där.
Lakrits var klart äldst och kunde ju redan en del av det de andra hade svårare med. Men att komma in i ryggsäck är något jag tappat bort längs vägen, och det var lite struligt att få in honom så. Han ville helst sitta vänd mot mig, eller åtminstone åt sidan. Kanske får mer chans att träna det nu i helgen.
Vänta på Varsågod kan han och han klarade även Bra och Duktig och annat beröm utan att ta godiset. Oftast klarade han även Bus utan att ta godiset, men nån gång tog han den. Där får vi träna. Men Bus var helt nytt för oss, så jag är nöjd ändå. Att lägga på störning i form av tryck mot ryggen ska vi också börja med.
Han var tyst långa stunder men pep lite emellanåt, mest mot slutet av dagen, faktiskt. Vi något tillfälle låg han avslappnad på sidan, men pep ändå. Hm.
Annars var nog bästa tipset med just passivitetsträningen att undvika ögonkontakt. Ögonkontakt drar upp aktiviteten, sade Eva. Och det stämmer nog. Där har vi kanske en liten pusselbit till att få en bättre passivitet.
Åsa hade ett mycket intressant inlägg idag. Hon klickade en av sina hundar på kriteriet avslappning.
Jag citerar från hennes blogg:
Anette var så schysst att jag fick ta igen en del av det jag missade på förra rallykurstillfället. Vi byggde en minibana med Start – Sitt, sväng höger, 1 steg, kalla in, sitt – Hopp – Åttans frestelse med kattmat – Mål.
Alla hinder är mer eller mindre nya för oss. Vi har provat Åttans frestelser förut, men då separat och med leksak eller vanligt godis. Kattmat gav extra drag under galoscherna, kan man säga.
Fortsättningsklass kör man ju utan koppel, och det gick riktigt bra. Inget nosande. Det tog ett par försök innan vi fick till första hindret med inkallning mitt i svängen, men det gick bra sen. Hoppet var svårast. Lite förvånande, kanske, men Kasper har inte hoppat särskilt mycket på länge och då vi har hoppat har jag alltid varit mycket närmare hindret. Nu skulle föraren hålla en rak linje mellan Sväng-hindret och skylten till Hopp-hindret, och genast ville Kasper gå vid sidan av hindret (intill min vänstra sida). Det är ju kanon att han vill hålla sig vid min vänstra sida, men bara inte just här. 🙂
Vi separattränade hopphindret ett antal gånger, jag ökade farten, gav kommandot tidigare och rätt var det var satt det. Nästa svårighet var ju den tänkta, nämligen att få stopp på hunden så den inte fortsätter dra rakt fram till kattmatsburkarna.
Första gången gick det nästan åt pipsvängen, hindrade honom i sista sekunden, men sen gick det jättebra med bara ett Kom hit och så snirklade vi oss runt i fin ordning runt kattmat och koner och vidare in i mål. Första gången belönade jag genom att låta Kasper gå tillbaka till kattmatsburken, men det varnade Anette för. Det kan bli att han springer tillbaka sen när han inte får, och det har hon ju rätt i. Jag löste det genom att ställa en kattmatsbelöning efter målskylten istället.
Under detta rallytränande fick Lakrits sitta uppkopplad och passivitetsträna. I början medan jag plockade fram banan och båda satt uppkopplade pep han lite först, men lugnade sig väldigt fort. Sedan var han tyst största delen av tiden medan Kasper och jag tränade, och fick belöning för detta med ojämna intervall. Mot slutet stod vi några och snackade och då kom oljudet igång. Då hade han varit uppkopplad i närmare en och en halv timme, så det var kanske inte så konstigt. Totalt sett är jag riktigt nöjd med eftermiddagsträningen.
En icke-nosare och en tyst. 🙂
Låt oss hoppas att Kasper kan behålla lugnet även på söndag.
Förresten, jag passade också på att träna klickermomentet frivilligt Hopp – Musmatta – Återhopp över lydnadshinder och det gick skapligt, om än inte riktigt med det schvung jag skulle önska. Får se om jag kan hitta en bättre belöning och träna detta lite mer framöver.
Passade på att utnyttja det fina vädret till en skogstur. Först fick båda hundarna en promenad, varpå jag lade Kasper i bilen. Det räcker med en hund i taget som kan gnälla.
Med ryggsäcken och kopplad Lakrits bar det åter in i skogen till första bästa soliga plätt där man kunde ställa ned stolsryggan. Jag läste dagens tidning och fikade medan Lakrits hade tråkigt.
Jag skrev en liten logg:
Ställe 1
11.56 Start. Smågnällig, orolig, stod mkt, tittade sig omkring mkt.
12.01 Lade sig ner. Började pipa, satte sig upp igen.
12.06 högljuddare, vill hoppa upp på mig (når ej). Lade sig igen kort stund, upp igen,pep hela tiden.
12.09 Belönade tystnad utan att prata, L satt upp.
12.12 Belönade tystnad
12.14 Belönade tystnad. Då hördes hundskall i fjärran. L skällde till.
12.15 Belönade tystnad.
Ställe 2
12.18 satt, smågnällig.
12.20 stod, nosade, satt, gnällde.
12.22 Tyst o uppmärksam. Började gnälla igen.
12.23 Tog pinne och bet lite i den. Lade sig, satt sig igen.
12.26 Belönade tystnad.
12.28 Belönade tystnad. Något småpip mellan dessa.
12.29 Belönade tystnad.
12.30 Belönade tystnad med handfull godis, avslutade.
Tja, vad ska man säga? Måste övas mer. Men hade inte tid just nu, och vi hade överskridit Lakrits lunchtid med en halvtimme, vilket kan ha påverkat pipandet. Han ska få följa med till rallyträningen i eftermiddag så får vi se om det kan bli mer passivitetsträning då.
Förresten, precis när vi avslutat så dök det upp en pudelvalp med husse som ville hälsa. Jag sade att jag inte ville det eftersom vi just tränat passivitet genom att ha tråkigt i skogen och jag ville inte varva upp hunden igen. Detta motsades givetvis av redan uppvarvad hund i andra änden av kopplet …
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer