Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: kurs (sida 8 av 9)

Hårt ikväll på VaBK (6(8)

Vi var först på plan, Skönt att kunna nosa av i lugn och ro. Det gick riktigt bra att få kontakt och gå fint vid sidan.
Men sen kom den svarta labradortiken. Hon har slutat löpa, men luktade så supergott att Kasper blev som tokig. Han stod mer på bakbenen än på alla fyra, kändes det som.
Jag fick jobba stenhårt hela kvällen, och ändå med mediokra resultat. Ibland är det bara alltför tufft.
Jag har märkt flera gånger nu att Kasper verkligen inte är mogen att lämnas på längre avstånd än kanske fyra meter innan man gör inkallning. Han blir osäker och reser sig. Ledaren menar att jag måste träna mer stadga på korta avstånd, så vi lägger väl det till den redan gedigna träningslistan.
Vi hade sitt och stanna kvar med lektant som störande inslag på nån meters avstånd. Kasper ville ju dit till henne, men jag lyckades hindra honom med rösten. Det var nog det bästa den här kvällen.
Hälsade lite på den vita herdehunden när vi hade teoripass. Hon är skällig, men väldigt fin. Som en riktig schäfer, liksom.
Nästa gång blir det agilitytest och kulprovet (undrar om vi har chans på det?). Och så ska jag berätta lite om dsg-rasen. Sista gången är det allmänlydnadsprov, och där har vi inte en chans att klara alla moment, känns det som nu.

Steg 2 del 1(5) i Frösunda

I morse var vi hos veterinären och tog dränet. Sedan bar det av raka spåret till Frösunda där Steg 2-kursen hos Eva började. Lite mycket nu, med tre parallella kurser och bitskadad hund… Men det är främst den här veckan som kurserna kör ihop sig, så det ska nog gå bra.
Vi började med lite Steg 1-repetition, att backa med utsträckt godishand till hunden utmed raden av andra hundar, likadant utan godishand – bara med hjälp av rösten, och en tredje variant där vi med rösten skulle se till att hunden stannade medan vi själva fortsatte backa och sen med ljus röst kallade till oss hunden. Den sista varianten var svårast, jag hade svårt att få till en tillräckligt mörk och dov röst för att Kasper ska stanna kvar. När jag backar fortsätter han att följa med mig, tittar och så, men stannar inte. Till saken hör att vi fick inte använda kommando utan enbart röstläge. Får försöka träna detta med djupare röst.
Sen gick vi bort till en äng där vi testade personsök. Personen ska gömma sig i den vindriktningen så att hunden kan få upp vittringen på personen (kan vara helt främmande människa, men kan också köras med familjemedlemmar). Man går med hunden parallellt mot den egentliga sökriktningen, stannar ofta och tittar noga på hundens reaktioner. Man ser på nosen när den fått upp en vittring. Sen kan man för övnings och triggnings skull gå nåt varv till innan man släpper hunden mot sökdoften. När hunden hittar figuranten leker hon eller han med hunden (man lämnar över leksak i förväg) och när föraren sen kommer fram leker man mer och ger godis. Kasper hade inga som helst problem med att hitta en annan av kursdeltagarna bakom en sten.
På slutet blev det lekstund, men antagligen på graund av incidenten med Kasper förra helgen släppte vi bara några hundar i taget. Kasper, Enzo och en storpudel fick leka först, sedan kallade vi in utan problem och en grupp större hundar fick leka: två schäfrar, en labrador och en stor lurvig sak (kanske old english sheepdog?). En border collie fick förbli kopplad, det var en omplacering som bara varit hos sin nya matte en vecka än.
På hemvägen körde vi lite gå, stanna, titta, belöna. Funkade fint.

VaBK 5(8) och Cattlin 6(8)

Igår förmiddag var Kasper nedstämd och klart låg. Han fick hänga med mig i bilen in till stan. När jag var klar med mitt ärende, som tog ett par timmar, gick vi på kissrunda. När han kissat och gått ett par hundra meter var det tvärvägran. Ville inte mer. Jag bar honom det korta stycket tillbaka till bilen.
Vi åkte hem och han fortsatte vila och sova. På eftermiddagen var vi ute en kortis i trädgården och han blev lite piggare. Hela dagen hade jag varit övertygad om att det inte skulle bli någon träning på kvällen för Kasper, utan att jag skulle få gå dit utan hund.
Men Kasper blev piggare och piggare, och när det var dags tänkte jag att vi gör väl ett försök. Vi kan ju alltid avbryta och sätta oss vid sidan av, eller åka hem, om det inte funkar.
Det gick på det hela taget ganska bra. Att gå fint vid sidan så långt som 100 meter klarade vi givetvis inte, men det var väl inte väntat. Däremot klarade han sökrutan skapligt, han har aldrig tidigare gjort en så stor ruta på kanske 3 x 3 meter. Inkallning gick bra första gången. Andra gången startade han i förtid, men som biträdande läraren sade: hellre det än att han väntar och sen drar åt fel håll. Nu kom han fint fram till mig, och jag gjorde en kort extrainkallning på ett par meters håll bara för att korrigera beteendet. Då gick det bra. Sitt och stanna kvar med alla i en ring gick också kanonbra. Vi tränade promenad med passering av hundar, joggare och rullstol – allt detta gick riktigt bra.
Idag har han varit piggare, men vi har inte tagit några jättepromenader. På kvällen åkte vi till Cattlin, och det började regn-snöa. Typiskt. Jag trodde Kasper skulle vara katastrofal i vanlig ordning, men ack vad jag bedrog mig. Så bra som han var hos Cattlin ikväll har han nog aldrig varit där. Han gick fint vid min sida utan att nosa eller dra. Okej, inte med jättekontakt och tindrande ögon, men klart fint även vid vänster- och högerrundning av koner. Även sitt och stanna kvar satt kanon. När den lapska vallhunden skulle göra ligg och stanna kvar insåg vi gårdshundägare att det var ingen lämplig övning för våra små fjun i denna väderlek, så vi skulle köra stå och stanna kvar istället. Hmm. Kasper satte sig varje gång. Snacka inkörd på ett och samma beteende. Måste börja träna Stå mer konsekvent. Vi tränade några hopp över lydnadshindret också. Att hoppa ut till targetplatta med godis går bra, men sen har han inte riktigt fattat att han ska sätta sig. Det sista hoppet tillbaka var patetiskt, men där skyller vi på kylan. Cattlin tipsade om att använda kampleksak på tillbakahoppet för att trigga honom lite mer. Ska se om det funkar.
Halsen, då? Bortsett från att han var så dämpad igår förmiddag verkar han pigg nu. Man kan se en liten skinnpåse på vänster sida, men tar jag där känner jag ingen bula eller så. Någon gång piper han till. Om det är för att han får ont av halsbandet eller annat, eller om han piper förebyggande för att han tror att det ska göra ont vet jag inte. När jag försiktigt tar med handen över är han lite ovillig, men det går trots allt bra att hantera honom. Har spolat med koksaltlösning flera gånger per dag. Får nog bara avvakta och se, hoppas att skinnpåsen går tillbaka av sig själv.

Kurs 4(8) på VaBK

Ikväll var det kurstillfälle på Vallentuna Brukshundklubb igen efter en veckas påskuppehåll. Alla hundarna var stökigare än vanligt. För Kasper och den enda andra hanen på kursen var det kanske inte så konstigt, för det fanns en löptik på planen. Men de två veckornas uppehåll märktes på praktiskt taget alla hundarna.
Vår läxa blev att träna sitt/ligg och stanna kvar med störning, till exempel familjemedlem som leker med leksak framför nosen medan jag håller schack på hunden.
Försökte anamma Eva Bodfäldts nostips idag, men hela planen var så fläckbesudlad att ställde jag mig på en fläck valde han genast en annan tre centimeter bort. Suck.
Men på det hela taget var träningen lyckad. Vi gick konzickzack med störning i form av lekande personer och godisskål. Med hjälp av min mörka röst gick det rätt bra, han var bara lite distraherad, mer vid de lekande personerna än vid godisskålen. Säkert berodde det på att vi tränat att gå förbi godisskålar en hel del nu. Så lekstörning får bli vår nya melodi.
Vi hade lite hanteringsövning, först handledaren, sen en av kursdeltagarna. Kasper var hoppig och social och stod inte alls still. Big surprise. Att lyfta läpparna för en hastig tandtitt gick dock bra.
På slutet körde vi inkallning. Först med hundarna uppställda i linje och inkallning en och en rakt ut. Jag hade Kasper i löplina för säkerhets skull, det hörs ju nästan på namnet varför jag kände att det var en bra idé…
Det gick kanon, snabb som en vessla och rundade mig fint och kom in på vänster sida. Yes!
Däremot var han lite ivrig i starten, halvreste sig och ville gärna iväg. Handledaren sade att det var osäkerhet när jag gick min väg från honom.
Nästa gång skulle vi göra inkallningen parallellt utmed de andra hundarna. Biträdande handledare fick hålla Kasper, och (naturligt nog) tog hon ett grepp i hans sele. Selen har han på sig för bilåkningen, bara min slapphet att inte ta av den under träningen. Använder nu vanligt halsband till träningen, eftersom vi normalt ska binda upp hundarna vid teoripasset. Iallafall, hon kunde ju inte veta att han blivit selarnas Houdini. När jag vände mig om hade han alltså vridit sig loss och kom kutande. Jag ropade på honom och inkallningen satt även denna gång som en smäck. Bortsett från starten, då. Att öva mer på korta avstånd, var handledarens tips. Fast det gör vi ju, dagligen i koppel eller långlina. Hmm. Kanske handlar det snarare om att träna korta avstånd MED NÅGON ANNAN SOM HÅLLARE? Han gillar ju inte heller att bli uppbunden i träd i skogen. Och när Enzos matte höll honom en gång på en äng vred han sig loss på samma sätt. Det här måste vi nog systematisera…

Cattlins kurs 4(8)

Har ingen träningsbild just nu, men den här är väl fin nog. Önskar att Kasper varit lika uppmärksam på mig och kursmomenten som han är på den här bilden…
Kursen gick så där mitt emellan. Vissa saker gjorde han ganska bra, exempelvis låg han ned minst ett halvdussin gånger. Att få en gårdshund att ligga på kallt underlag, på vissa ställen snötäckt, är inte alldeles enkelt, det vet nog de flesta gårdshundsägare. Han gillar också att hoppa, och även om vi missat att träna det hemma gick väl hoppningen ganska bra. Däremellan var han dock okontaktbar, ville bara gå och nosa på gräset och all den annars så goda korven och blodpuddingen var mindre intressant. Kämpade med följ, egentligen skulle vi träna läggande under gång, men det var för avancerat för honom där.
Våra hemläxor:
Läggande under gång – går så klart bättre inomhus, även om man inte kan anklaga honom för att vara snabbast i stan…
Hoppa ut – vi har byggt upp ett litet symboliskt hinder på två plastburkar och ett kvastskaft med en matskål med godis på andra sidan. Jag sätter honom på min vänstra sida och säger Hopp och han hoppar ut jättefint. När det är saker han gillar så är han otroligt lättlärd!
Ta apportbocken – här står vi lite och stampar. Han biter tag (bäst i den gula plastbocken, den i trä är han mer tveksam till) när jag håller i den, men släpper nästan genast. Jobbar nu på att sänka den längre och längre ned. Den gula har han tagit någon gång från golvet, men han håller bara någon sekund. Ska träna hållandet lite mer och försöka förlänga det några sekunder.
Hoppas att våra koner med mera ska anlända snart så att vi kan träna lite annat, som zickzack mellan koner och att springa in i ruta med en target placerad i bortre änden.

Kasper är ojämn


I helgen hade vi besök. Kasper tyckte det var jättekul att busa med två-och-ett-halvtåringen. Pojken i sin tur tyckte det var skojigt att leka dragkamp med repbollen, och fick på så sätt Kasper att följa fint bakom sig. Man har vissa fördelar av att vara så där liten. Så enkelt har jag aldrig fått honom att gå så där fint. Häpp.
Igår var vi på VaBK-kurs och Kasper var kanonbra! Vi passerade hundar en masse, hälsade med hunden vid sidan, gick zickzack mellan koner och annat. Kasper fick visa hur man går balansgång på bänk. Inga problem för en gårdshund.
Lite snöade det, men inte värre än att han stod ut. Värre var det ikväll på Cattlins kurs. Mer snö, och efter halva tiden hade han fått nog. Han busade en gång genom att sticka till först taxen och sen gårdshunden när han skulle sitta fint och vänta på att få hoppa hinder, så sen blev det koppelhoppande. Annars var han rätt svår att få kontakt med, inte alls samma geist som igår eller förra gången hos Cattlin. Tror det var vädret. Ojämn är han iallafall, men det kanske är naturligt.

Kaspers måndags- och tisdagsträning

VaBK – första praktiktillfället (mån)
Vi skulle samlas vid bilarna med hundarna inuti. Värsta lervällingen på parkeringen. Väl där hade de ändrat sig, nu skulle vi göra detta nästa gång istället uppe vid deras bilar, längre från vägen, om någon skulle sticka. Alltså hade jag ingen chans att låta Kasper få nosa runt i förväg. Vi skulle gå på rad upp till stugan och appellplanen. Jag gick först och Kasper var givetvis heldragig. Lade en loop runt midjan på honom (half-hitch) så han lugnade ner sig.
Första halvan av lektionen handlade om att passera de andra hundarna på utsidan och insidan. Nästan samtliga var mycket dragiga. Sen skulle vi binda kopplet i midjan och gå utan att hålla i kopplet, styra hunden i sidorörelser med kroppen istället för att dra med handen. Helst skulle vi vara tysta, men det går stick i stäv mot vad jag lärt mig hos Eva, så det struntade jag i. Det var svårt att styra med kroppen, särskilt åt vänster, då jag var rädd att trampa på Kasper med mina dubbskor. Kan nog vara värt att öva lite på.
Vi hade teoripass mitt i lektionen och tog in hundarna och band dem i väggkrokar. Kasper satt i en hörna med en golden på ena sidan och en vit herdehund på andra sidan. Bägge urintressanta. När han inte fick komma till dem gnällde han konstant hela tiden. Mycket enerverande för alla. En gång lyckades han tråckla sig ur sele+halvstryp (hade för säkerhets skull bundit upp honom i båda delarna) och hann fram till golden. Nästa gång måste jag försöka komma ihåg att ta med ett vanligt halsband.
När vi kom ut igen var han mycket mer fokuserad. Kanske vande han sig vid tanken på de andra hundarna, trots allt, därinne. Vi fick öva att gå slalom mellan uppställda koner, lite sitt-och-stanna-kvar. Detta kan han ju egentligen, och med den bättre fokuseringen slutade lektionen inte alls så illa som den hade börjat.
Frågade handledarna efteråt om detta med nya ställen, dofter och fokusering, och fick rådet att försöka komma på torsdagsträningarna för att miljöträna honom mer. Antingen träna själva, eller bara sitta vid sidan av och passivitetsträna. Ska försöka det på torsdag, är nog precis vad Kasper behöver.
Inga egentliga nyheter på lektionen, det som gav något var miljön och hundstörningarna.

Cattlins fortsättningskurs – andra kurstillfället (tis)
Vi hade en riktigt givande kurskväll hos Cattlin igår. Åkte tidigt och besökte Skoby hundhotell på ditvägen (riktigt bra ställe, var mitt intryck), sedan fick han nosa runt i lugn och ro på gräsplanen. Sen började vi träna lite smått, enkla grejer för att få upp kontakten och intresset. Lagom tills vi var uppvärmda kom de andra, och han blev givetvis superspeedad igen. Men inte värre än att när den riktiga träningen började så kunde han fokusera nästan hela tiden på mig och det vi skulle göra. Jättekul!
Vi var fyra hundar, två större (en storpudel och en svart av okänd sort) och två mindre (en långhårig tax och Kasper). Den andra gårdisen var hemma magsjuk, stackaren. Vi övade på att gå, stanna, vända helt om osv. För samtliga sade Cattlin att hundarna gick för långt ut, satte sig snett osv. Här kändes det som att vi var på någorlunda samma nivå, vilket är kul. Nästa gång ska vi jobba parvis med detta, så man slipper kika ned på sin egen hund. Cattlin menade att blicken mot hunden gör att hunden kan trängas ut åt vänster, så om man inte tittar utan går rakt fram finns chansen att hunden kommer in närmare. Träningskompisen ska då meddela när hunden går rätt, så man kan klicka och belöna vid rätt tillfällen.
Vi fick prova att bära apportbockar. Kasper fick en liten i trä, och blev intresserad av den genast. Vi lattjade runt lite med den och jag klickade så snart han bet tag i den på rätt sätt. Han hade en tendens att bita i kulan, vilket han givetvis inte fick belöning för. För att vara första gången tycker jag vi kom riktigt långt med detta också.
Sedan tränade vi lite target igen, det var längesen. Kasper fick ett för honom helt okänt blått lock och han fattade direkt att det var en target. Så kul! Vi lade targeten i bakkanten av en ruta som inramats av fyra röda koner, detta för att lära hunden att springa in i rutan och stanna där, tydligen en del av lydnadsmomenten om man ska tävla. Tanken är att hunden så småningom ska få bilden av att targeten ligger inne i rutan, och sen söka sig in även om en target är dold eller saknas (på tävling tror jag rutan måste vara tom), då ska de fyra konerna ge rätt associationer och hunden ska göra rätt ändå. Nåväl, det kommer väl att ta ett tag innan vi når dit, men nu fick jag ytterligare en anledning att köpa en bunt koner. Hade ändå funderat på det för att göra småhinder till trädgården, plus att ha till Saras övningskörning, så hon lär sig bilens fyra hörn.
På slutet fick vi hoppa lydnadshindret. Tre plankor för Kasper vilket är hans mankhöjd och den höjd man ska hoppa på riktigt. Han har inga problem alls med detta. Efter ett par gånger kunde jag sätta honom, koppla loss, säga stanna kvar, gå till andra sidan och kalla på honom med god belöning. Efter ett par hopp fick han upp farten och började tycka det var riktigt kul. Cattlin fotade, får se om det blev nåt…

Fortsättningskursen hos Cattlin har startat

Igår var vi då på första kurstillfället på fortsättningskursen hos Cattlin. Vi kom iväg lite senare än tänkt och anlände fem minuter försenade. Inte bra, för Kasper blev som tokig på denna välluktande gårdsplan. Undrar om han minns den från i höstas?
Vi har ju varit på andra intressanta gräsmattor sedan dess, på brukshundklubben och hemma hos Eva i Frösunda där det både finns massor av hundar, och även får och hästar. Men det verkar som om inget kan slå Cattlins gårdsplan.
Suck. Halva lektionen gick åt att överhuvud taget försöka få kontakt med honom. Hallå, befinner vi oss på samma planet?
Andra halvan gick, åtminstone stundvis, lite bättre. Vi började träna backa (vilket vi redan tränat inne i köket, som tur var), backa och stanna och sedan embryot till vänstersväng där hunden ska backa något steg samtidigt som den vrider sig åt vänster. Tanken är ju att ge plats åt föraren att vända om åt vänster. Kasper beter sig på allehanda sätt i denna övning, men allt som är en liten antydan åt rätt håll klickar jag och belönar. Vi får traggla detta både inne och ute den här veckan så får vi se hur det utvecklas.
Något som var kul var att Hedda var med, en annan gårdshund från samma kull som Morran (från Navarras kennel som vi besökte i somras). Hedda är nu 14 månader, klart mindre än Kasper. Hon var lugnare men vägrade sätta sig – för kallt med lite snö på gräsmattan. Typiskt gårdshundsbeteende med andra ord.
Övriga hundar på kursen var en tax, en märkligt klippt hund som i mörkret såg ut som lejonklippt pudel framtill fast med retrieversvans – finns såna konstiga hundar? Sen var det nån större hund, kanske en flatcoated retriever och eventuellt någon mer. Var så upptagen med Kasper att jag inte hann kolla så noga.
Nästa gång måste vi vara där minst en kvart innan så han hinner nosa av planen lite. Det kändes precis som vi var tillbaka på Steg 1-kursen. Undrar om det blir lika kaotiskt på måndag på brukshundsklubben? Där ska vi ju starta med att ha hundarna i bilarna, så där blir det ingen gå-och-lukta-i-förväg-chans. En sak är säker – det är den här typen av träning han behöver en masse, för hemma beter han sig ju på ett helt annat, mycket lugnare, sätt.

Sista kurstillfället på Steg 1 i Frösunda

Idag var vi på sista kurstillfället på Steg 1 i Frösunda. Första svåra övningen handlade om att hunden inte fick hoppa ut när vi öppnade bilen trots att vi förare backade kanske tio meter bakåt. Extra svårt för Kasper eftersom vi samåkte med Enzo och han inte är särskilt bekant med varken bilen eller den väska han befann sig i. Men med min mörkaste röst och tydlig förbudshand lydde han! Sen fick han hoppa ned när jag satt på kanten av bilen och vända upp direkt till mig med korvlockning, utan koppel. Yes!
Sen skulle vi meddelst korvlockning gå och springa med hunden intill vänster ben. Gick riktigt bra för att vara Kasper, även om Eva tyckte han skulle vara ännu närmare mitt ben. Får tänka på det i framtida övningar.
En annan svår grej var korvbit i skål. Första gången vi gick förbi var det tillåtet att ta korvbiten, men nästa gång skulle vi, utan koppel med bara rösten, stoppa hunden från att ta godiset. Med röst och kroppsspråk fixade jag faktiskt det på första försöket, till min stora förvåning. De flesta hundekipage behövde ett par försök innan det gick vägen.
Vi bytte hundar! Först fick jag lille busige charmtrollet Sixten, bichon havanais, och det gick kanonbra att gå ett varv med honom fint vid sidan. Nytt byte, denna gång blev det rottweilern Arrak. Lite mer tyngd, men det gick bra det också. En härlig hund, faktiskt, med en tuff liten tonårsmatte som jobbar jätteduktigt med sin hund.
Vi körde rätt många inkallningsövningar, nyttigt med mycket störning. De andra hundarna allt tätare inpå, och sista omgången bildade vi tunnel med människor och hundar på två sidor och inkallning i mittfåran. Gick kanon för alla hundarna!
Lite agility hann vi med också. Tunneln var mindre läskig den här gången, hindren gick som vanligt bra, men svårast var mopeddäcket som hängde kanske 3-4 dm upp. Båda gångerna vi testade fick en person på andra sidan lyfta upp framtassarna på däcket. Jag lockade med godis på min sida och då kom han igenom. Tror att han, när han blivit lite mer van vid en så underlig sak som ett däck, får lättare att komma igenom med lite ansats. Det blev lite högt från stillastående precis framför.
Nu är då denna kurs slut, och vi har gjort en del framsteg, tycker jag. Imorgon börjar VaBK:s kurs i Allmänlydnad, teori utan hund första lektionen. På tisdag är vi tillbaka hos Cattlin för fortsättningskurs med klicker. Ska bli kul!

Kasper lär sig spåra – Steg 1 lektion 3(4)

                  Tredje kurstillfället idag:
Vi promenerade tillsammans längs landsvägen och in utmed åkrarna bort till ett fält med högt gräs. Där körde vi en repeterande gå-förbi-varandra-övning samt backa-och-vrid-handen-till-sitt och gick sen vidare till ett större fält med högt gräs.
Vi gick i kanten för att inte förstöra för spårningsövningen. Sen fick Kasper vara testhund. 😉 En spårflagga vid spårstartstället, sen visade jag Kasper en rolig leksak och lämnade honom med husse. Jag gick i medvind kanske 30-40 meter, släppte ned leksaken, fortsatte ytterligare 10 meter, tryckte ned målflaggspinnen. Sen runt i en vid sväng tillbaka till husse och hund. Detta missade vi lite första gången, men vi fick lära oss att hålla löplinan med båda händerna, låta löpa ut och hala in allt eftersom så att linan hela tiden är sträckt. När han hittat leksaken berömde jag mycket och lekte en massa med grejen, bytte sen leksak mot godis.
Viktigt sen att gå runt tillbaka utan att trampa i övriga deltagares spår.
Vi körde spårövning ett par gånger till, totalt tre omgångar för Kasper. Sista gången lite svårare, in i snårskog och över en liten klipphäll. Han klarar det fint, gillar ju att ha nosen i backen. Buster var också duktig på detta moment. Hur det gick för övriga har jag ingen riktig koll på.

Hittade en rätt bra sida med grundskola för spårning här:
http://www.jagareforbundet.se/akila/default.asp?pageid=15895

Grundregel: spåra = saker = medvind; söka = människor = motvind

Sen fikade vi en stund innan vi promenerade vidare och släppte hundarna så de fick leka med varandra.

Kasper och Buster fann varandra nästan direkt, med border collien Bob som påhejande invallare. Kasper hade ju sin snabbhet, medan Buster mer kom ångande med hockeytacklingar. De hade skitkul! Rottisen Arrak och Sixten lekte mestadels för sig, vi var ju bara fem hundar idag. Vi övade också ett par inkallningar medan hundarna låg i sina sprattelhögar.
Första gången var Eva tvungen att kasta flaggpinnspåsen på Kasper och border collien för att de skulle fatta att det roliga var slut. När de förvirrade tittade upp funkade inkallningen. Sen missade jag att Eva ville att vi verkligen skulle koppla hundarna, trodde att hon menade inkallning och sen släppa loss igen för att leka vidare.
Nästa inkallning gick egentligen bra, Kasper kom emot mig och korvbiten. Tyvärr kom då Buster ångande från sidan, och en sån tackling kan ju förvirra den mest beskedliga hund… Inte Kaspers fel…
Tredje inkallningen gick riktigt bra och jag backade med godis i handen. Eva vill att vi ska få till en paus i samband med inkallning, där vi ger massa godis (gärna olika sorter) och leksak samt lugn och kel. Få hunden lugn innan vi släpper eller kopplar upp, beroende på läget. Svår övning, men mycket nyttig där de var i superlekartagen.

Läxa:
1) godisträd där vi smetar korv nerifrån och sen högre upp än hunden når, poängen är att vi ska hjälpa hunden att få tag i godiset, antingen genom att lyfta hunden eller att den får ställa sig på någons rygg (om man är flera personer, så en kan ha kolla så inte hunden ramlar).
2) leka med rolig leksak, byta mot godis
3) lägga små korta, raka spår, max 30-40 meter enligt ovan, gärna i högt gräs när det inte blåser för mycket.

Nästa gång:
Antagligen mer övningar i stil med gång 2, fika om vädret blir soligt och fint, annars inte. Eva tyckte man kunde ta med så får vi se.
Äldre inlägg Nyare inlägg