Nu börjar jag bli rätt rejält less på vintern. Här blir det mest koppelpromenader och det är svårt att få till gnistan att träna så mycket, tycker jag. Stigarna är inte uppgångna och skaren är förrädisk. Till och med Kasper brakar igenom med ojämna mellanrum nu.
På torsdag och fredag har vi den första etappen i klickertränarkursen. Känner mig hemskt ur form och är rädd att Kasper bara ska balla ur i ren glädje över att det äntligen händer något.
Efter två heldagar kommer vi att känna oss totalt möra, har jag en känsla av.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: kurs (sida 5 av 9)
En önskan om en ny skön sommar…
2009
I början av året fick vi en pensionär i familjen varpå jag bjöd honom till Napoli och vi klättrade upp på mäktiga Vesuvius. Framåt sommaren tog vi den utrotningshotade Saaben ner till Bourgogne för sex härliga avkopplande veckor och intensiva franskstudier. Kasper fick sin första etta i viltspår, men också sin första nolla; Eva och jag höll kurs i viltspår; och Kasper klarade sig bra i KM i rallylydnad.
2010
Året börjar med ett par månader i Skåne och sedan ser jag fram emot en avancerad klickertränarkurs som pågår hela året. Ett träningsläger med VaBK står också på schemat i maj. Kanske åker vi en vecka till Grekland, och sedan ser jag fram emot en svart skönhet i huset.
Kasper behöver få ordning på viltspårningen så han kan starta i öppen klass igen. Dessutom skulle det vara kul att testa en rallytävling i skarpt läge. Kasper behöver dessutom utvecklas till att bli en bra storebror.
Hurra! Vi kom just in efter en superskön runda på golfbanan i ospårad snö. Det gnistrade så vackert i snön och Kasper fick äntligen rusa av sig all överskottsenergi han hade samlat på sig de senaste dagarna. Jag hoppas husse lyckades ta lite fina bilder.
Iallafall, öppnar mejlen här hemma och får se att jag är antagen på Klickertränarutbildningen 2010 i Stockholm! Hurra! Det är inte direkt billigt, men en jättebra och ambitiös utbildning. Det är som fyra kurser à 2 dagar med läxor och träning fram till nästa omgång. Vet några som redan gått den och som är helnöjda. Jag kör ju med klicker sedan länge, men känner att jag saknar en massa bitar – och framför allt saknar jag nån kunnig som kan vara med och peta, säga när jag gör fel och hur vi som ekipage kan bli bättre. Se saker jag inte själv kan se, eller inte vet hur jag ska åtgärda.
Idag var förresten första gången Kaspers nya obtracktäcke fick komma på verkligt prov. Det är -9 grader ute, inget för en liten frusen gårdshund. Täcket är ju rätt tunt och jag var nyfiken på hur det egentligen skulle hålla mot kylan. Jag kunde till min häpnad konstatera att han trots den rätt smala och högtgående halsöppningen under sina vilda språngmarscher lyckades få upp högra tassen genom halshålet! Ett par gånger lyckades han också trassla frambenen in i andra benhålet, men det är mer begripligt. Efter att ha dragit åt gummitrådarna vid halsen på båda sidor fick vi ordning på detta. De måste dock släppas ut när man tar av/på, annars går det inte att få igenom huvudet.
Med tanke på detta är jag väldigt glad nu att jag inte köpte backontrack-täcket som jag annars var sugen på: det hade en enorm halsöppning ner på halva bringan på en gårdshund, där hade han fått ut tassarna ideligen utan att jag kunnat göra nåt åt det.
Några gånger såg han ynklig ut och kallades in till depån. Tassarna var isklumpar och fick tinas i mattes hand. Sen kunde man rejsa ut igen. Det var rätt djupt att gå i ospårad snö (gissar på 20 cm, mer där det blåst upp). Jag trampade ner ena foten i ett osynligt vattenfyllt dike (bara lite vatten kom över kängkanten), och Kasper såg rätt förvånad ut nån gång när han åkte ner i ett oväntat dike. Så när vi hittade traktorspår från en underhållsmaskin rejsade han desto mer, och vi människor fick det lättare att gå. En himla mysig promenad, mycket trevligare än igår med all blåsten, även om det då bara var -4 eller så.
Täcket, då? När vi kom tillbaka till bilen kände jag lite under täcket. Nog kändes det ganska svalt mellan rygg och täcke. Och då har han ändå sprungit rätt vilt stora delar av tiden, även om jag körde en del Nära-övningar på tillbakavägen. Jag är lite böjd att börja leta efter ett kompletterande fleecetäcke, så kan man välja ettdera eller båda, allt efter väder. Det här är kanon om det regnar, men känns inte riktigt till fyllest i kyla.
Jag har nu fått kallelse med startnr 45 i Nävekvarn den 6 september. Det är alltså ordinarie prov i viltspår det gäller. Jag betraktar detta som ett heldagsevenemang för Kasper och mig med resa och allt, och vi får hoppas på bra väder då denna stora händelse går av stapeln.
Sedan har vi kommit med på en rallylydnadskurs som går i oktober. Vi har ju testat det nån gång tidigare hos Cattlin, och jag tror det är en lydnadsform som är tillräckligt omväxlande för att passa gunstig herrn.
Dessutom har jag lovat vara funktionär på agilitytävlingen som VaBK ska ha i september. Blir spännande att se alla duktiga ekipage på nära håll.
Vad mer som kommer att hända på hundfronten i höst vet jag ännu inte, men det är väl en bra start…
Idag var det dags för viltspårkurs igen, men vädret var inte alls lika somrigt som igår, utan lite lätt kyligt och duggregn i början. Kanske 8 grader.
Vi lade ett ungefär likadant spår som förra gången, två vanliga vinklar, ett bloduppehåll och en harlycka med tillhörande bloduppehåll i vinkel ut. Den stora skillnaden var att vi avslutade med skott strax före rådjursskanken.
Som tur var slutade duggregnet innan det var dags att vänta ut spåret och vi kunde fika tillsammans i vanlig ordning. Det visade sig att Pia inte fått tag i den tilltänkta domaren, så vi har ännu inga tider för anlagsprovet.
Kasper gick strålande bra igen. Första vinkeln gick han rakt fram, stannade, ringade och hittade vidare. Bloduppehållet och andra vinkeln tog han suveränt. Vid harlyckan betedde han sig annorlunda än förra gången: han gick rätt ut tills återvändsgränden tog slut, sen ringade han lite och vände tillbaka. Det var rätt slyigt och snårigt där, så jag genade och tog linan utan att följa med ända ut i återvändsgränden, och Pia sade efteråt att hon tyckte att det hade stört Kasper lite när han var på väg tillbaka, så det ska jag tänka på nästa gång. Å andra sidan hittade han genast fortsättningen på det oblodade spåret när han kom upp till korsningen igen, så jag tycker inte att det var en jättestor grej.
Sen var det rätt genom ett snårigt granparti, typiskt ställe där skadat vilt skulle lägga sig om det vore ett verkligt eftersök, och när vi kommit igenom det var det öppen terräng och dags att kommendera Stanna och Sitt. Pia gick fram en bit och sköt med sin startpistol. Kasper fortsatte att sitta fint vid min sida. Pia kom tillbaka och nickade åt mig att fortsätta, och jag sade Sök spår. Kasper drog iväg igen som om ingenting hade hänt, och gick rakt på klöven.
Nästa kurstillfälle är inte förrän 10 maj, innan dess ska vi försöka lägga lite egna spår. Jag kan få låna en älgklöv av Stefan, vore rätt bra att vid tillfälle dra ett störningsspår med tvärs över det riktiga spåret. Nästa gång är tanken att vi ska lägga spår åt varandra, sen kvarstår vinkel utan blod, men det tror jag vi grejar eftersom han klarar harlyckan som egentligen är en variant av det.
Nu hoppas jag bara att de får fatt i domaren snart så vi kan få det där anlagsprovet avklarat.
Idag började fortsättningskursen i viltspår. I princip samma gäng som i höstas, kul att återse alla. Ny var en tjej som bott i Norge och hennes kleiner münsterländer som visade sig ha samma födelsedag som Kasper. Midsommarhundar…
Nytt för den här kursen är att vi fått byta skogsområde. Det är en ny jaktgrupp som arrenderar den mark vi varit på innan och de ger inte tillåtelse till hundträning där. Vi har hittat ett nytt ställe, men åtminstone där vi gick idag är terrängen mycket jobbigare med en del fällda träd och stenigt uppförslut och mycket snår. Fördelen var att det knappt var någon vind därinne.
När vi lade Kaspers spår blev det några extra svårigheter förutom terrängen:
- Efter tio meter eller så lossnade skanken från snöret. Jag stod kvar i spåret medan Eva gick tillbaka runt och letade reda på den. Den låg ett par meter bakom mig. Hon knöt fast ordentligt och vi fortsatte. Hur skulle dessa extradofter från Eva påverka spårandet där?
- Förra helgen lade de ut ett spår i samma skog men blev en man kort. När de sedan skulle plocka in skanken hittade de den inte. Sextio meter före spårslut hittade jag den (eller vi gissar att det var den). Något djur hade ätit den ren inpå benet. Vi plockade upp den för att den inte skulle förleda Kasper att tro att spårslutet var nått. Två meter längre bort hittade jag en bit till av samma ben. Skulle Kasper trots allt stanna där och snurra runt av den gamla ben- och viltdoften?
- Ny svårighet i övrigt var framför allt harlyckan, det vill säga en återvändsgränd. Vi snitslade ut en tänkt vinkelpunkt (rött, rött, blått), men istället för att vika av fortsatte jag rakt fram i cirka tio–femton meter med blodning, tog sen ett jättekliv rakt åt sidan och gick parallellt tillbaka utan blodning. Vid snitselpunkten vek jag sedan av åt vänster, fortfarande utan att bloda. Först efter ytterligare femton meter började jag bloda igen. Tanken är att när hunden kommer till snitselpunkten kan den välja att gå rakt fram i återvändsgränden eller vika av åt höger och fortsätta på spåret. Bägge metoderna är godkända bara hunden hittar rätt och kan fortsätta spåret fram.
Sedan lärde vi oss att markera ut en stoppunkt för skott (gul snitsel) som ska vara ungefär femtio meter innan spårslutet.
Vi fikade och sen var det några som vill börja byta datum. Jag hade bara mobilens almanacka där inte allt var uppskrivet, och dumt nog sade jag okej till 23 april. Väl hemma inser jag att det är då vi kommer hem från Neapel, så det går inte alls. Man ska inte ägna sig åt datumbyten mitt ute i skogen… Har skickat ett mejl (det saknades för övrigt tre personer idag som inte fått tycka till om detta), så vi får se hur det blir. Jag hade Kasper ute hos oss under fikat, och han var en osalig ande hela tiden. Det märktes att han visste att det skulle bli spåra av, för han kunde inte koppla av för fem öre. Annars har han lugnat ned sig en hel del vid fikapauser på senare tid, men då har vi förstås gjort saker före fikat. Nu var det bara bilvistelse och en kort kisspromenad före fikat för hans del.
När spåren fått ligga ett tag gick jag och Kasper ut med Eva. Första svårigheten, den tappade skanken, märkte han inte av utan tuffade vidare hur säkert som helst.
Harlyckan: han gick rakt ut i återvändsgränden, stannade när den tog slut och sneddade sedan omedelbart tillbaka mot fortsättningsspåret. Han genade alltså, istället för att gå hela vägen tillbaka till snitselpunkten så kände han tydligen doften av spåret. Det var ingen tvekan, utan tuff, tuff vidare.
Vid platsen för de gamla gnagda benen stannade han tillfälligt, men inte många sekunder, innan han fortsatte.
Vid den gula snitseln sade jag Stanna, gick fram till honom och sade Sitt. Eva gick fram vid sidan av spåret cirka femton meter, markerade skott och gick tillbaka till oss. Kasper satt still hela tiden. Sen missade jag att ge ett tydligt Sök spår-kommando igen, men han gick framåt ändå. Först följde han Evas spår till den fejkade skottplatsen, men när han insåg att det inte fanns något intressant där hoppade han tillbaka i spåret med detsamma och fortsatte rakt bort till skanken. Inget förbispring den här gången, jätteskönt!
Nästa gång blir det riktigt skott. Rätt bra att det inte blev idag, eftersom vi hade skott på MH igår. Även om han inte reagerade då kan det ju vara dumt att köra skott för tätt inpå, kan kanske vara påfrestande, trots allt.
Sista kurstillfället var framför allt mental träning av hundarna: vi åkte fem hundar + förare tåg in till stan. Då var det inte alltför fullsmockat i vagnen, utan vi kunde få varsitt bås till hundarna.
Sen promenerade vi Valhallavägen fram. Där på mittremsan möter man alltid både flanörer, hundar och cyklar, så det var många intryck. Kasper var mycket på, och min gissning är att han trodde att nu snart skulle de släppas lösa – för så brukar det ju vara när just den här hundgruppen träffas. Alltså kastade han sig framåt var tionde meter eller så för att testa. Suck.
Jag hade finhalsbandet på och det mjuka sköna läderkopplet som har den fördelen att man kan halvera längden på det med en ring i handtaget. Med ett enmeters stadskoppel blev den olydiga hunden mycket mer lätthanterad.
I Tessinparken visade vi upp våra trix som vi fått i läxa. Jag körde Backa rakt bak från stående mitt emot mig. Det kan han ju galant. Inne har vi också tränat att han sitter, jag ställer mig bredbent bakom honom, och sen säger jag Backa. Ute visade det sig mycket svårare, det borde vi ha tränat mer på. Så fort jag skulle gå bakom honom reste han sig upp. Till slut fick vi till en halvdan omgång iallafall. Tidigare har jag ju kunnat gå runt honom i störningsmiljö och han sitter kvar, men det var längesen vi tränade det. Han hade uppenbarligen helt glömt bort att det är okej ute med matte bakom ryggen.
Sen bad jag om lite råd hur vi ska kunna träna in en backande u-sväng och fick en del tips som ska testas: targetstick, lapp på benet eller påsklämma som nyps fast i byxbenet (som target) varpå jag backar med honom vid sidan. Belöning när han rör target och alltså backar med mig. Detta i ytterst små portioner tills vi får till en hel u-sväng. Vi får se…
Himmelska hundar öppnade klockan 12 och vi var bland de första hundarna på plats. De hade gjort om sen sist och har nu en mycket bättre och öppnare miljö. Dock var några låga bord alltför lättrubbade och lättillgängliga för sugna jyckar, märkte vi när fler hundekipage dök upp.
Jag åt en grekisk sallad och en caffe latte medan Kasper fick en mezetallrik: ost, skinka, leverpastej och strimlade morötter, bland annat.
Efter en mumsig måltid började det strömma in mycket mer folk. Kasper skötte sig bra, låg ibland still under bordet eller under min stol, och gick ibland upp och letade smulor eller nån hund att inbjuda till lek. Det fick han givetvis inte.
Någon hund tyckte det var lite jobbigt när närreviret krympte, så det var bra att vi kom innan det blev fullsmockat.
Promenaden tillbaka var mycket lugnare, då gick Kasper riktigt bra långa stunder. Det var mer folk i rörelse och ännu fler intryck att bearbeta. Tåget hem var också fullare, och förutom vår hundgrupp fanns det ytterligare någon hund i andra änden av vagnen.
Väl hemma satt vi ute en stund och mös i vårsolen. Kasper gillade att stolarna har kommit fram – att ligga på en stol med dyna framför huset brukar höra till hans favoriter när solen skiner. Varmt och skönt, och bra koll på allt! Vi träffade också nya grannkatten, Tiger, som lär ska vara av en ras som går bra ihop med hundar. Hm. Kasper var iallafall ivrig att nosa genom staketet.
Det var inte så varmt idag när Kasper och jag cyklade bort till Ormsta och träffade Enzo med matte för en trevlig promenad, men snön håller definitivt på att smälta bort och här och där börjar man märka hur lerigt det kommer att bli väldigt snart.
Vi hittade embryot till en ny promenadslinga som nog blir kanon när vi fått utröna den lite mer.
Kasper var inte fullt så lyhörd idag som jag skulle önska. När han inte kom med detsamma blev det koppel en stund. Skulle visa det sneda trädet, men hittade det inte. Snopet. Får leta igen, för såna sneda träd växer inte på träd…
Efter cyklingen hem igen har Kasper slaggat resten av dagen.
Imorgon bär det av in till stan och hundfiket. Blir spännande att se hur en Roslagsvagn full av hundar ska fungera, men Kasper har ju åkt både tåg, buss och båt förut så för hans del borde det gå skapligt. Värre för nån golden som aldrig provat.
På söndag är det viltspårprov, och jag fick just veta att vi ska vara här i trakten. Vilket plus! Antagligen kan vi gå eller cykla dit, ska rekognisera lite innan så jag vet exakt var vi ska träffas.
Ytterligare ett vårtecken, alltså, att kurserna drar igång mer på allvar. Nästa fredag ska vi på kurs mitt på dagen, fem hundar anmälda till träningspromenad i skogen. På lördagen är det MH och på söndagen börjar fortsättningskursen i viltspår.
Nu väntar jag bara på att få veta när agilitykursen drar igång, så är våren liksom fullspikad.
Idag var det Bus & lek-kurs igen. En kort stund fick vi snöblandat regn över oss, men i princip var vädret okej. Snöslask på marken, det tar nog ett tag till innan det smält bort.
Idag var vi 7 hundar: två keeshonds, en golden, en schäfer, en basenji, en labbe och så Kasper.
Vi promenerade bort till samma ställe som sist, en äng där man kan släppa hundarna. Kasper var ivrig och lätt dragig. Alla lekte jättebra ihop, det är så kul att se dem. Jag gjorde många inkallningar och de fungerade perfekt. Härligt!
Så promenerade vi bort till skogsdungskullen. Där visade några vad de gjorde förra gången (köttbullsträd, söka reda på vittringspinne samt lägga ut lock med godis). Det sista innebär att man sätter hunden mellan benen i startposition, håller i den och säger Klara, färdiga, gå! varpå hunden får springa fram till godislocket. Detta använder Anette i startträningen till agility, så det ska vi allt ta och börja med här hemma. Tanken är sen att man ska kunna flytta sig bort och ge startkommandot nån annanstans ifrån, så man står väl positionerad inför första hindren.
Sen visade Anette några nya övningar, dels lite trix, dels stenövningar och dels klättring på det sneda trädet för att nå godis högt upp på stammen. Här skulle hunden få klura ut själv hur den skulle använda sig av trädet för att nå godiset. Kasper började med att hoppa på vanligt gårdshundmaner, men när inte det funkade valde han så småningom att gå trädstamsvägen som det var tänkt. Sen hoppade han lite igen. Det var inte självklart efter bara en gång att trädstamsvägen var den effektivaste metoden. Vi får allt besöka det där trädet fler gånger för att befästa övningen. Mycket bra hjärnträning!
Kasper sökte rätt på vittringspinnen på ett par meters avstånd. Sen gjorde han som med apportbocken i början: tog den i munnen och spottade ut den efter nån halvmeter. Men det var ju inte apportering som skulle tränas, så Anette sade att det var helt ok.
Jag fick också en påminnelse om en annan övning som hon pratat om vid första tillfället och som jag helt glömt bort: lägga en godis i en liten plastburk med lock, låta hunden få hämta den, och sedan hjälpa hunden att öppna burken för att få godiset – en stärka relationen-övning, helt enkelt, där samarbetet gör att hunden blir mer intresserad av föraren.
Efter lite fika och snack (mycket bra passivitetsträning för Kasper, han var tyst hela tiden utom precis på slutet då jag tror han frös; han fick komma upp i famnen en stund och få sina tassar värmda) gick vi tillbaka över ängen med lösa hundar. Jag passade på att prova en gång med startträningen, och det gick bra. På grund av de andra lösa hundarna vågade jag inte lägga locket för långt bort, eftersom jag var rädd att nån annan skulle hinna fram och norpa godiset. Men det kändes bra, och den övningen tror jag inte vi kommer att få några som helst problem med.
Sen gick han mesta delen av tiden bredvid mig! Trots att han fått Fri, trots alla lösa roliga hundar! Han valde mig! Snacka matte i himmelriket! Jag passade på att lattja lite med ulltussen i snöret, lite sitt och vänta, lite fritt följ. Kanon!
Jag är ju lite orolig att agilitykursen hos Cattlin inte ska bli av (hon har fortfarande inte hört av sig med datum), så jag frågade om agilitykursen på VaBK var fullbokad än. Anette trodde det, men sade att de skulle träffa alla anmälda den 22 mars och bedöma ekipagen då. Av säkerhetsskäl vill de bara ha hundar som kan uppföra sig skapligt, så ingen råkar ut för nån olycka vid balanshindren eller så. Låter mycket sunt. Jag sade att jag anmält mig till Cattlin, dels för att vi gått klickerkurs hos henne, men också mycket för att hon har staket runt tomten – ifall Kasper får ett tokryck, vilket han kan få när han går upp i varv och tycker att allt är dödskul. Anette sade att det inte var något problem med en hund som stack någon enstaka gång, men att de ville undvika hundar som folk har noll pli på. ”Men du har ju bra koll på honom.” Snacka dubbellycka att få höra detta beröm!
Nästa gång ska vi åka tåget in till stan, promenera längs Valhallavägen och fika tillsammans alla hundar och mattar (hussar), leka lite i en park och åka hem igen. Snacka mental träning för hundarna!
Nu på eftermiddagen hade vi födelsedagsfrämmande och Ksper uppförde sig (efter lite inledande hoppande som jag inte riktigt lyckats få bort) riktigt bra. Han låg lugnt och stilla när vi satt i vardagsrummet, lekte fint med tre-och-ett-halvt-åringen, ville nosa lite försiktigt på fyramånaders flickan. Till och med den uttalade hundogillaren i sällskapet lekte lite kamplek med Kasper. Det kanske går att få pli på denna människa också!
Igår var det meningen att vi skulle på kurstillfälle 2 av Bus och lek, men matte låg däckad i av dottern ärvd förkylning. Till min stora tacksamhet kom Kasper ut först på en långpromenad med husse och sen på en något kortare promenad med lillmatte med boyfriend.
Idag känns det mycket bättre, och jag planerar att gå på föreläsningen i eftermiddag om Amichien bonding. Återkommer med rapport.
De senaste dagarna har jag använt matskålen som externbelöning och gått fritt följ i köket med Ligg under gång. Han är ju inte snabb som en border collie på detta, direkt, utan segar sig ned lite tveksamt. Det var det jag tänkte försöka förbättra genom externbelöningen. Nåväl, har väl fått till ett par skapligt snabba Ligg på detta sätt, varpå jag klickat (ibland med tungan när jag inte fått klickern med mig, funkar också), klappat om där han ligger och sen gett varsågod. Det är nu gårdshundens smarthet kommer in i bilden… När han märker att detta är på gång (matskålen åker ned på golvet och jag säger till honom att följa med mig) så har han börjat spontanlägga sig efter ett par meter! Den gullungen! Nå, det vill jag ju inte, så då har han fått masa sig upp igen och följa med ett extra varv runt köket. Det här visar iallafall på vikten av att variera sig som tränare, för en gårdshund snappar bra fort vad man är ute efter.
Idag har vi tränat lite apportstadga där jag håller och han håller emot. Det går allt bättre. Några gånger lyckades jag klicka in att han satt med apporten i mun också, men han verkar inte riktigt ha fattat än varför jag klickade då, för efter det började han lägga sig framför mina fötter med apporten framför sig. Hur mycket jag än sade Sitt så lade han sig, så vi fick övergå till att grundträna lite Sitt igen. Men gick iallafall ett par små steg framåt, och jag tror nog vi kan få ihop en bra apportkedja så småningom.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer