Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: kurs (sida 1 av 9)

Heldagsträning med Sansa

9 maj 2017 / / 1 kommentar

Unghundsträning med Fredrik

  • Kommendering:
    Vi var tre ekipage, där ett var aktivt (och skulle så småningom ta in störningsdummyn som kommenderaren kastade) medan övriga två gick runt som störningar växelvis med att vara passiva medan det aktiva ekipaget gick på kommendering. Fredrik agerade kommenderare, sköt och kastade dummy. Detta var en mycket nyttig, och ovanligt rolig, övning i stadga och fotgående.
  • Närsök med sidotecken
    Fredrik visade på ett alternativt sätt att lära ut närsök med sidotecken. Det går ut på att hunden sitter, man lägger ner en tennisboll synligt nära hunden och drar sedan bort den från hunden med foten, medan man skymmer lite med sin kropp. Se till att bollen inte syns där den blir liggande, Fredrik hackade ner den med klacken och trampade till på bollen.
    Sedan tar man undan och avleder hunden med t.ex. en störningsmarkering (så att hunden inte kastar sig framåt eller åt sidan innan den sätter ner nosen). Sätt tillbaka hunden på punkten. Visa med armen och blås närsök. Hunden kan då följa löpan fram till bollen.

    När Fredrik börjar träna närsök rakt bakom i grästuss: han går dit och gömmer boll/minidummy riktigt väl, skjuter ner i marken så det blir krutdoft. Skickar sedan på ett linjetag (5-10 m?) men blåser inte närsök förrän hunden gör rätt beteende: låg nos och sakta tempo. Berömmer växelvis med närsökssignalen. Beteende först, sedan signal!

  • Markering över dike och kulle
    Vi fick en markering över ett relativt stort dike följt av en liten kulle som apporten hamnade bakom. Sansa markerade bra, klarade att hålla riktningen även efter diket och hittade snabbt apporten. Sen skulle hon tillbaka över diket, men det blev lite knepigt med apport i munnen så hon velade lite fram och tillbaka längs kanten innan hon insåg att rätt väg var tillbaka igen. Jag ropade till henne och hon hittade rätt.
  • Markering över dike åt andra hållet till granarna
    Vi tog oss över och bytte håll. Nu var diket mindre men istället kastade Fredrik apporten in i en av två täta granar. Sansa klarade denna utmaning utmärkt.
  • Skråddskick över diket
    Eftersom föregående övning gick så bra fick Sansa en utmaning med ett kast diagonalt över diket in i en glänta. Vinden gjorde att hon behövde ta sig förbi apporten för att få vind på den. Hon kastade sig över diket i en spikrak linje! Mycket riktigt fick hon leta sig ut lite längre än apporten men fick in den effektivt. En guldstjärna för den apporten!
  • Markering i kluriga gläntan
    Vi avslutade med en markering där vi stod på fältet och hade en tät gran-/buskridå mellan oss och apportpunkten. Fredrik stod i en öppen glänta och kastade så den föll dolt bakom ridån. Det fanns en naturlig ingång till gläntan och efter att ha sprungit in den vägen är det vanligt att unghundar letar runt i gläntan och drar iväg bort på en stig därinne som leder bort i bakkant till skogen. Sansa letade sig snart in vänster och var relativt effektiv i apporteringen.

Sammantaget är jag extremt nöjd med hennes arbete denna förmiddag.

Sara Wickman har tagit denna och nästa bild. Sansa sitter som vanligt lite kul.

Dirigeringskurs med Anita

Lite oturligt hade vi dirigeringskurs samma dag. Det tog tjugo minuter att köra till Kromsta och vi var bara tio minuter sena vid ankomsten. Vi var fem ekipage och det första hade precis börjat. Vi startade sist i första momentet och hann därmed varva ner lite innan det var vår tur. Skönt.

  • Back med stående apporter
    Vi ställde ut en stående apport och gick en bit bort, satte hunden och fortsatte fram i samma linje, ställde ner ytterligare en apport precis framför oss och skickade sedan Back. Gick fram framför apporten och tog emot. Första gången hade jag inte fullt fokus på Sansa efter avlämningen utan pratade med Anita, så Sansa skuttade runt mig och plockade upp tvåan också. Vi ställde tillbaka den och fortsatte ut i en ny vinkel på fältet. Lite längre avstånd denna gång, satte hunden att vänta och fram till ny punkt där en apport ställdes framför fötterna. Denna gång gick allt helt bra och vi bytte vinkel igen och gjorde om en tredje gång. Allt gick bra igen. Något att tänka på här är att ju fler gånger man gör om, och kanske korsar sina egna linjer, desto svårare blir det för hunden i och med att det blir fler gamla punkter i huvudet som konkurrerar med de nya aktuella punkterna. En bra grej med övningen är att man automatiskt tränar i olika vindar beroende på hur man lägger linjen.
  • Vänster/höger
    Denna övning har vi gjort hemma, så den kunde hon. Man sätter hunden i mitten och ställer ut en apport på respektive sida om hunden. Nu försvårade vi lite genom att Anita satte ut Höger (som Sansa kan bäst) medan jag samtidigt ställde ut Vänster. Jag skickade Vänster, sprang in till startpunkten och tog emot, ställde ut Vänster igen och skickade Höger. Eftersom detta gick så bra tycker Anita att jag nästa gång kan utmana Sansa genom att lägga ut den ena (Höger, tänker jag då) i förväg, sedan hämta hunden och tydligt kasta Vänster. Därefter skicka på Höger. Låta detta bli en avstämning av hur väl hon förstått signalen. Det blir spännande, för jag är alls inte säker på att hon är där än.
    Några lite mer erfarna hundar fick 4 pinnar med en apport vid varje. Den ena fick sätta hunden rätt nära pinne 2 (i vindriktningen dessutom) och ställa sig en bit bort och skicka Höger till pinne 1. Det gick utmärkt trots den frestande vinden. Nästa steg var att sätta hunden där apport 1 hämtats. Sedan gick föraren åt andra hållet och ställde sig lite halvdold på andra sidan en stenmur och skickade Höger till pinne 2. Nu fick nästa ekipage fortsätta med pinnar 3 och 4 men egentligen kan man ju fortsätta att leka sig fram med olika vinklar och vindriktningar på detta sätt.
  • Pinnar med störningsmarkering, Stopp och Vänster
    Här hade Anita ställt ut tre pinnar: nr 1 kanske 30 m framför skickstället, nr 2 kanske ytterligare 30 m rakt fram, nr 3 kanske 30 m till vänster om nr 1.
    Den här övningen gjorde vi i par: den ena tog in en kastad störningsmarkering som kastades stående i höjd med pinne 2 och rakt fram. Den andra hunden tittade på. Sedan vände hund 2 bort medan en funkis ställde ut en apport vid pinne nr 3. Vände upp igen och skickade ut mot den intagna markeringen, men blåste Stopp vid pinne nr 1. Hit gjorde Sansa ett utmärkt jobb. Sedan skulle man skicka Vänster, och det är hon ännu inte jättesäker på, så hon sprang istället bakåt mot den gamla legan. Jag gick fram och hämtade tillbaka henne, satte henne vid pinnen igen. Jag gick bort och lyfte på apporten vid nr 3 och sedan tillbaka till utgångspunkten. Är inte helt säker, men tror det strulade en gång till innan den kom in. Jag bad i alla fall att få göra om min del av övningen. Även denna gång sprang hon bakåt efter stoppet, och jag fick sätta tillbaka henne. Nu ställde jag mig närmare och gav vänsterkommando igen. Nu fungerade det. Detta var helt klart lite överkurs ännu för henne.

Jag är med tanke på hennes ringa erfarenhet nöjd även med eftermiddagen, vi har en del att träna på här.

Harry kramar Birgitta Halin på ett oemotståndligt sätt. Det tar på krafterna att göra ett effektivt stopp i luften.

Sansa har börjat skolan

6 april 2017 / / 3 kommentarer

I tisdags gick vi på vårt livs första kursdag tillsammans. Ja, bortsett från lite valpträning i höstas hos uppfödaren, då. Vi började på en kurs i dirigering för Anita Norrblom. Kursen hålls på de fina markerna i Kromsta och första kurstillfället var utmärkt för den lilla damen. Hon var ensam tik bland 6 hanar (varav 1 fick walkover denna gång). 

Marken vi var på är omväxlande och kul. Och det blåste ordentligt från höger i bild.

Vi började med tre linjetag i olika riktningar: medvind, motvind och sidvind. Det klarade Sansa utmärkt.

Här är vi funkisar medan en svart labbe är på väg ut att hämta sidvindsapporten.

Nästa uppdrag var att återanvända ett av ställena, men ospårat från en annan vinkel. Vi började som första ekipage och hon hade en snabb och spikrak linje. När det var kanske fem meter kvar gjorde hon en båge ut åt höger på det sådda fältet. Jag, min klant, blåste stopp utan att tänka på vinden. Hon var ju snabbare i tanken än min signal och vek tillbaka i elegant båge in och norpade apporten innan jag hann förbanna mig själv. Anita tröstade och sade att hon nog inte ens hört den signalen i blåsten. 

Här har golden Harry just hämtat apporten.

Tredje uppgiften var att hoppa hinder. Sansa hade lite problem med hage två, så vi gjorde om och fick en perfekt serie hopp-hopp-apport-hopp-hopp-avlämning. Därmed lät jag mig nöja. Hon är ung och jag behöver inte pressa höjder ännu. Tänkte jag. Väl hemma dagen efter berättar en sommarstugegranne att Sansa hoppat över min väsentligt högre bakgrind ut till honom (han är kul och brukar kasta boll med dem) så han fick fösa in henne igen. Hupp! Där fick jag mer att tänka på än jag behövde …

Här gör sig en svart labbe beredd att ta sig an hindret.

Det sista vi gjorde var att testa av stoppsignalen. Vi använde samma pinne som i övning 1 och 2 och gjorde lika olika beroende på hundarnas nivå. Jag vet att Sansa kan stoppa bra när det inte handlar om arbete (det vill säga att det ligger något okänt närsök utlagt till exempel) så jag ville träna på stopp under arbete. Anita gick synligt och lade ut en apport vid pinnen och stod sedan beredd att rycka ut om det skulle skita sig. Det var en ganska lång sträcka så jag bestämde mig för att blåsa halvvägs. Sansa kutade ju snabbt i vanlig ordning och hade fullt schå att stanna. Men stannade gjorde hon! Det var så man hörde hur bromsarna gnisslade och såg hur tovorna rök. Ett perfekt stopp vänd mot mig. Vad vill du, matte? Hon satte sig frivilligt medan jag höll upp stopphanden. Jättesnyggt! Jag avvaktade lite och gjorde sedan ett Back-tecken (som vi knappt aldrig övat på) och hon satte full fart bak och hämtade in apporten. Det där var verkligen att tänja gränserna och jag är så nöjd med henne! Det kändes som ett himla fint avslut på vår första kursdag.

Anita sade:

”Se nu till att behålla hennes fina, långa, raka linjer”.

Jag har allt lite att förvalta där.

Eller som Sansa skulle säga:

”Det är kul att gå i skolan. Jag kan ju redan allt.”

Självförtroende lider hon ingen brist på. 🙂

Kurs för Keith Mathews 7–8 maj 2016

9 maj 2016 / / 1 kommentar

Vi höll till på Lilla Träskaten och varvade korta teoripass med en bunt övningar under två dagar. Hett var det på årets första sommardagar, och Kasper bodde i husvagnen medan Lakrits och jag kursade.

skuggovning-1

Keith står och tittar på första övningen.

Vi började på ett fält och längst bort i skuggan (ca 100 m) låg en dold dirigering. Det gick ett störningskast till vänster kl 10. En och en skickade vi ut till denna medan övriga stod dolda. Syftet var att Keith skulle se var i träningen vi stod med hunden. Det gick rätt bra för Lakrits, men sedan gick vi igenom hur Keith bygger upp detta successivt med ett tiominuterspass. Jag såg tydligt hur Lakrits sprang med bättre schvung och säkerhet mot slutet, även om vi lyckades även första gången. Så här var övningen uppbyggd:

  1. Gå en rak linje och lägg ut dirigeringen tillsammans med hunden. Gå rak linje tillbaka. Skicka.
  2. Ut igen. Låt denna gång hunden sitta kvar och titta. Skott och störningskast klockan 10. Skicka på dirigeringen.
  3. Ut igen. Låt hunden sitta och titta igen. Skicka. Skott och kast under skicket.
  4. Försvåring: samma som nr 3, men ytterligare ett skott och kast närmare målet. Detta kräver 2 funkisar.

skuggovning-2

Långt till vänster skymtar störningsfunkisen och snett framför hunden ser man spåret i gräset där alla gått. Föraren är på väg att lägga ut dirigeringen medan hunden sitter och väntar vid skickplatsen.

Nyhet: vid vidare sök/därsök använd det kommandot först, och blås sen närsök om du vet att hunden närmar sig målet. Detta var nyhet för mig. Jag har använt därsökssignal och närsökssignal, men aldrig i kombination.

walkup-1

På eftermiddagen blev det walkup.

På eftermiddagen gjorde vi en walkup två i taget. Det mesta gick bra för Lakrits och mig. Det Lakrits missade på var en eyewipe med en dummy som hamnat på grusvägen. Annas hund drog sig in till höger bland granarna. Lakrits fick en chans, och jag fick honom längre ut, på andra sidan grusvägen, men han missade dummyn trots mitt närsök och drog sig sedan, han också, in bland granarna.

Keith tyckte jag skulle ha dragit lärdom av Annas miss och skickat mer åt vänster. Den här typen av avgöranden saknar jag rutin för, och det är värdefullt att få sådana tips för framtiden.

walkup-2

Vi stod egentligen lite mer åt vänster och bakåt än vad bilden visar, men dummyn hamnade precis uppe i hörnet av fältet, uppe på grusvägen som går ovanför. Granarna lockade in båda hundarna.

 Walkupen gick vidare och vi nådde det trästaket som går tvärs över fältet. Lakrits hoppade superfint ut, men slog i tassarna på tillbakavägen. En stund senare nådde linjen fram och vi själva klättrade över. Jag bad Lakrits vänta medan jag klättrade, och när jag sedan kallade in dundrade han rakt in i överspjälan med hela kroppen. Jättekonstigt att han inte sett den när han satt bara ett par meter ifrån och jag med stor möda tagit mig över (inte lägsta stället), men det kanske var värmen som tog ut sin rätt och han var snurrig i bollen.

närsök-1

Föraren går runt hunden och kastar en tennisboll upprepade gånger inför närsöksövning.

Vi avslutade dag ett med en närsöksövning i cirkel som vittrades in med skott och boll medan hunden satt i mitten. Keith brukar göra cirkel cirka tio meter i radie. Hunden sitter sedan kvar i mitten medan föraren backar ut och sen blåser närsök. Först efter en stund droppade Keith omärkligt bollen. Det kändes lite som Paul Toals övning i sankmarken för ett par år sedan på Bispgården, där han trampade ner en tennisboll så bara en enkrona av den syntes i ett invittrat område.

tavlan-1

Det som jag upplever skiljer Keith från andra tränare är inte så mycket själva övningarna, utan att han har ett system för sina övningar. Han går tillbaka till sina grunder och repeterar en gång i veckan, testar av emellanåt och nöter sedan på det som brister.

Keith vill att man ska nöta områden och alltid köra samma övningar på samma mark tills det sitter. Sen ska man byta område för att generalisera. Man ska inte göra en massa olika saker på samma område, för det bara förvirrar hunden. Hans taktik går alltså mycket ut på att hjärntvätta hunden att göra rätt. Success training.

Angående stopp och avlämning tränar han in det olika beroende på individ. En snabb hunds hästskostopp skulle han acceptera, men försöka få halvcirkeln mindre och mindre. Likadant med avlämningar. Han kollar vad valpen bjuder och finslipar det, istället för att bråka om att hunden ska lämna av efter en viss metod.

stadga-1

Lakrits sitter längst till vänster.

Förmiddagen dag 2 inleddes med några stadgeövningar:

  • lämna hundarna på rad och gå därifrån i en stor cirkel runt hela fältet
  • kasta ut en dummy strax bortanför änden av linjen med hundar, ta sin hund och passera nära de övriga bort till andra änden, vända upp och skicka på linje utmed hundarna till dummien
  • vidareutveckling av närsökscirkeln, denna gång mitt i hundlinjen. Föraren fick gå i en cirkel runt sin hund och de båda närmaste hundarna, studsa bollen och sen be sin egen hund om ett närsök. Samma här, Keith droppade bollen efter en stund. Jag är inte helt hundra bekväm med denna övning; som tur var gjorde Lakrits föregående övning med bravur och drabbades inte av detta, men det syntes att de hundar som provade inte var helt bekväma med att söka jättenära de främmande hundar som låg där inuti cirkeln.

stadga-2

Tollaren genomför närsöksövningen mitt i hundlinjen.

Vi fick också testa att kalla in hunden medan vi gick med ryggen  mot den. Detta har jag gjort tidigare genom att ropa hundens namn, men nu var det pipa som gällde. Lakrits satt som en stenstod när jag gick framåt och upprepade gånger kallade in parallellt med hundlinjen. När jag vände mig om och kallade in kom han som ett skott. Hemma gör jag ju detta ofta medan jag går längs nån stig i skogen och har honom lullandes bakom mig, och det fungerar alltid, så jag anar att det var en kombination av kommandot Vänta och pressen med alla främmande hundar som orsakade detta.

Nästa övning handlade om vänster-/högerträning. Vi satte hunden på mitten utmed fältkanten, gick i en båge 50 meter bort åt vänster och kastade en dummy vid en stolpe, sedan samma sträcka åt höger till annan stolpe. Vi ställde oss en bit från hunden och skickade till den först utlagda. Tillbaka med hunden och samma åt andra hållet. Lakrits sprang dessa sträckor utan problem.

diamondEn vidareutveckling på detta är vad Keith kallar the Diamond. Jag försökte illustrera ungefär vad som skedde på plan med Benke som förare, men övningen är ju varierbar i det oändliga. Skissen är kanske inte solklar, men ungefär så här, om jag minns rätt:

  1. De fyra punkterna är käppar/snitslar. Man sätter hunden i mitten och därifrån är det cirka 50 m till käpp 3 och 4 medan det är cirka 100 m till käpp 2 och 5. Gå ut till käpparna 3 och 4 och 5 och kasta en dummy. Återgå till mitten.
  2. Gå mot käpp 2 och gör en inkallning vid 1 medan du går utan att använda händerna. Med hunden vid sidan kastar du en dummy vid käpp 2. Gå tillbaka med hunden till mitten.
  3. Skicka ut till käpp 2. Sätt hunden i mitten och gå till käpp 2, som nu är tom. Skicka vänster till käpp 3.
  4. Lägg en dummy vid käpp 2. Sätt tillbaka hunden i mitten och gå till den tomma käpp 3. Skicka Back till käpp 4.
  5. Lägg en dummy vid käpp 3 och gå till käpp 4. Skicka hunden därifrån diagonalt till käpp 5 (uppe i skogen på höjd). Utnyttja diagonalen till att träna ett högerut med höger hand.

Det hela kan fortsätta i det oändliga. Man lägger hela tiden en dummy vid den käpp där man står, och väljer om man vill skicka hunden från mitten eller från sidan vid en käpp. Man kan passa på att testa av om kommandon som inkallning, höger, vänster fungerar med enbart orden utan att man använder handtecken (detta för att man ska veta att man kan hantera hunden även när den står dold). Man placerar med fördel käpparna/snitslarna så att man får till något hinder på någon av dem, kanske ett dike, en terrängövergång osv.

Sådant som fungerar mindre bra bryter man ut till separata övningar kommande dagar. Keith använder diamanten som testverktyg en gång i veckan för att kolla av hur kommandona sitter.

dammlinjen-1

Lakrits vilar med sitt svalkande täcke och kikar på en annan hund som övar på dammlinjen.

På eftermiddagen var det dags att öva på en jättesvår linje vid en damm. Tydligen hade man haft ett mock trial här med Keith Matthews som domare för några år sedan. Alla 16 hundarna missade på denna och åkte ut. Ingen vinnare!

Alla hundar fick börja med att försöka klara det dolda linjetaget. Lakrits grejade det, men så där krokigt som det kan bli ibland. Det var en lång sträcka öppen mark följt av ett dike, sedan en snibb ut med högt gult gräs, därefter dammen. En bit ut fanns en ö med gult högt gräs och träd och buskage, och där låg dummien. Han sprang en rak linje ut över diket, men istället för att fortsätta rakt med ett plums ner i vattnet vek han vänster utmed dammkanten. Jag blåste stopp och höger, men han fortsatte utmed dammen. Kallade tillbaka en bit innan jag förlorade honom och skickade höger. Han sprang ett par meter höger, men vek sedan av utmed dammkanten igen. Ett nytt höger så hoppade han i och simmade till ön. Sök där.  Jodå, nu hittade han den. Sedan stod han med dummyn i munnen och tittade på mig vid ökanten så jag fick kalla in honom.

Det var bara en hund som klarade detta skapligt, dock inte felfritt, och de flesta fick inte in dummyn alls. Helt klart en svår miljö som behöver tränas.

Keiths upplägg var så här:

  1. Ställ föraren med hunden nära diket bredvid funkis som sköt ut en skottapport till ön. Skicka direkt.
  2. Gör samma igen, men efter skottet, vänd och gå längs den raka linjen tillbaka till startpunkten. Skicka på skottapporten därifrån. Medan hunden är på tillbakaväg kastar en funkis ut en dummy till ön.
  3. Skicka hunden igen från startpunkten på dold dirigering till ön.

När det blev Lakrits tur att göra detta mindes han sin ”smarta” väg, så han valde samma väg nu längs dammkanten istället för att hoppa rakt i längs den raka linjen. Apporten kom in, men fel väg. Keith bad oss att flytta oss mer till höger, för att undvika den ”smarta” vägen. Så gjorde vi om och fick en rak linje. Nästa steg backade vi, fast bara halvvägs för att inte riskera att han åter valde fel väg. Detta gick bra. Stod kvar på samma ställe och skickade på dold dirigering, och även denna gick nu rätt väg.

Det som däremot var problem var att jag 3 gånger av 4 behövde kalla tillbaka honom över dammen efter att han hittat apporten och stod och väntade med den i munnen. Det här är ju inte något problem normalt, så Keith tyckte inte jag skulle lägga någon vikt vid det. Att han valde den krokiga vägen anar jag är ett utslag av hans gamla igångsproblem. Han ville hitta närmaste vägen över till ön (att det inte var nån större skillnad på avstånd betyder nog inte något i Lackes värld; en väg som fungerar ska återanvändas…).

När alla nu var lagom möra på eftermiddagen i solgasset årets varmaste dag skulle vi avsluta med en walkup i porsen.  Dags att sätta på gummistövlar. Alla fick fem apporter var i turordning, och även om man åkte ut redan efter första apporten fick man vara kvar i tävlingen för tränings skull. Efter fyra apporter var vi tre kvar i tävlingen: Anna, Carina och jag.

På den sista fick vi en skottapport snett åt höger. Jag hann vända upp Lakrits, men apporten föll precis bakom ett större porsbuskage. Jag skickade honom och han gick en rak linje ut till högerkant buskaget och vände vänster. Där försvann han utom synhåll men jag hoppades att han skulle plocka den och avvaktade. Det gjorde han nu inte utan dök upp strax till vänster om buskaget. Jag blåste stopp, höger och närsök. Nu kom den in. Keith sade att jag borde blåst direkt, och att han ju höll sitt sökområde så fint när jag väl blåste närsök att hade jag blåst tidigare hade det blivit en A-apport. Nu blev det en A knock down. Det här är ytterligare ett exempel på sådana svåra avvägningar där man måste fatta beslut på bråkdelen av en sekund hur man ska göra, och jag saknar fortfarande mycket av den erfarenheten. Både Anna och Carina hade varsina A knock ups efter tekniska ”eyewipes” (fast man fick inte kalla dem eyewipes enligt Keith, eftersom första hunden inte varit ända framme i området), så de gick till final medan jag slutade trea. Efter två svåra finaldirigeringar var det Carina som drog det längsta strået och vann en av Keiths dvd-skivor. Grattis!

 

 

Två dagar med Guy Bennett

18 april 2015 / / 2 kommentarer

Till Åsas olycka, men min smala lycka, blev det en plats ledig på en tvådagarskurs med Guy Bennett här i Vallentuna! Vad är oddsen för detta? Jag, som inte tänkt kursa i vår, fick plötsligt tänka om och ta chansen.

Vädret var rätt kylslaget: första dagen ändå kanske +7 och lite sol korta stunder emellanåt som höll uppe hoppet hos oss mitt i blåsten, andra dagen mer regn och blåst och +4. Isande nordanvindar som gjorde vinterutstyrsel helt nödvändig.

Ångrar jag det då? Inte det minsta. Att betala dyrt för att försöka ta sig fram i krokig walkuplinje på en sankmark i rena rama tundraklimatet var ett sant nöje.

Allt var mycket intensivt och lärorikt och jag kommer inte att kunna återberätta alla detaljer här. På torsdagen gick mycket tid åt till att från olika håll och vinklar forcera lömska trådstaket. Vi befann oss på en f.d. hästgård, så det fanns många hagar med sådana staket (avstängd el såklart). Vi introducerade staketen för hundarna så att de på någon meters håll fick ta sig igenom och få en kunskap om att de fanns där. Faktum är att om man böjer sig ner i hundnivå och kikar på att sådant staket så syns det mycket tydligare än från människohöjd i och med att hundar har horisonten mycket lägre och stakettrådarna ofta avtecknar sig mot himlen. Med den kunskapen i bakhuvudet kändes det lite bättre.

Båda dagarna ägnades åt walkups med kastade dummies, skjutna ägg och utslevade tennisbollar varvat med minnesmarkeringar och helt dolda dirigeringar.

 10404424_10153229475022390_2642564926169865308_nGuy klättrade i björk rätt som det var. Bild lånad av Anne Nerell.

Det kom ett par små pip i början av dag 1, och 1 pip dag två. I övrigt var Lakrits tyst. Skönt. Det känns som att det kommer allt mer sällan.

Lakrits klarade många minst 100 m långa dirigeringar väldigt rakt och bra. Han klarade Över (förbi dike och staket) och Ut (fram till diket). Han tog mina signaler och han var bra på att hålla minnesmarkeringar i huvudet (bättre än matte). Det vi fick jobba med var egentligen två saker: att ta staket på diagonalen och att inte glida för långt fram vid markeringarna.

Vad gäller staket på diagonalen borde han gått igenom där jag pekade, men han sprang istället utmed staketet. Jag blåste stopp och dirigerade till vänster. Då gick han igenom. Sedan blev det några blås till för att få honom i rätt position för att hitta dummyn. Här tyckte Guy jag borde tagit tillbaka honom istället så snart han gick ur den tänkta dirigeringslinjen och börja om, kanske lite närmare, ända fram till stängslet om det behövdes. Viktigt: tänk på vad du tränar på, inte att hitta dummyn i första hand! Detta vet jag ju, men det är så lätt att i stundens hetta ändå jobba vidare.

På fredagen var det en lång dirigering bort till ett staket. Innanför vid ett jakttorn låg ett dirigeringsområde. Där började han också vela framför staketet. Jag tog tillbaka och gick framåt kanske tjugo meter innan jag skickade om. Nu gick han rakt igenom och fyndade en boll. Jag lade tillbaka bollen och gick tillbaka till linjen. Nån annan hund gjorde något emellan och sedan skickade jag på nytt. Nu hade han en klockren linje rakt igenom staketet. Av gammal vana blåste jag stopp, ångrade mig genast (för han visste ju att det fanns en boll där) och blåste istället närsök. Här fick jag bannor för att jag inte istället för att blåsa alls bara berömde hans fina linje och genomgång. Självklart när man tänker på det så här i efterhand.

Men många andra staketgenomgångar gick finfint och han verkar nu ha lagt sig till med ålningstekniken: åla sig under den lägsta tråden. Andra hundar hoppade i mitten eller över staketet, men överlag blev alla säkrare och säkrare på att ta sig förbi dessa hinder.

Vad gäller hans position vid mina fötter så rekommenderade Guy att jag skulle ta tag i sidskinnet och dra tillbaka honom. Det har jag nu gjort några gånger, och kanske fått en marginellt tätare position vi kasten. Han hamnar lätt lite för långt bort när vi svänger runt snabbt för att se en markering som hamnar bakåt och jag kommer att testa framöver att svänga åt andra hållet för att se om det ger en bättre effekt.

Han är långt fram även vid dirigeringar, ser i princip bara min hand, inte armen. Men samtidigt springer han så rakt och fint att jag inte är ritkigt säker på att jag vill börja bråka om det. Guys åsikt var att det kanske blir svårt att förklara för hunden att det är okej att vara lite framme vid dirigeringar, men det är inte okej vid markeringar. Detta får jag fundera lite på. Möjligen kan han ju hamna lite tätare även på dirigeringar om jag enbart korrigerar vid markeringar. Något Guy också sade, och som jag däremot definitivt kommer att ta fasta på, är att jag ska vara noggrannare med detta vid en eventuell ny valp. Det är ju långt ifrån säkert att jag kan lyckas lika bra med skicken vid ett framåtposition med en annan, kanske hetare, hund. Sant.

20150417_163826

På fredagen jobbade vi först på de övre ängarna men sökte oss på eftermiddagen ner till denna sankmark. Inte lätt att hålla en rak walkuplinje här, kan jag tala om. Bland tuvorna gömde det sig rötter och slystubbar och vattnet var väldigt olika djupt. Stark vingelvarning, särskilt som jag verkar ha fått lite problem med balanssinnet. Det gick iallafall bra och jag lyckades rikta upp Lakrits i tid för hans markering och dirigering.

20150417_163835

En del av kurskamraterna uppställda på linjen. 

Angående om hunden springer för långt på markeringar sade Guy så här:

Om hunden springer förbi och inser sitt misstag och börjar arbeta sig konstruktivt tillbaka, så låt hunden hållas.  Om hunden däremot börjar springa yvigt och tror den ska kunna jaga in dummyn genom att förr eller senare råka på den under storspring, ta in hunden och låt någon annan ta dummyn.

Guys slutord till mig ska jag försöka minnas de gånger träningen går sämre:
”If this is your first gun dog you’ve done an excellent job. He is really a great dog!”

20150417_163845

Lakritsremmen är just nu en guldhund. Han gör mig så glad!

Träna bort oro i linjen

24 januari 2015 / / Kommentarer inaktiverade för Träna bort oro i linjen

Jag har nu varit med på en a-provsträning hos Jenny och Helene där syftet var att få många skott i drive när vi stod på linjen, men hämta få (om ens några) apporter. Började hunden hoppa, bli orolig eller pipa skulle man korrigera, koppla upp och ta en promenad bort från aktiviteterna, sedan tillbaka igen.

Lakrits har ju dock ett annat problem än det vanliga i linjen: istället för att gå upp i varv som en varvande Maserati kan han bli låg. Ibland kommer det då små pip, dock milsvid skillnad mot hans ungdomsbröl. Jag tror att detta har grunden i att han blir osäker på främmande ekipage.

Frågan är då: blir det inte snarare en belöning för honom om jag går bort från linjen när han piper av osäkerhet? Då slipper han ju undan dem han är osäker på.

Jag har anmält mig till en gång till, men kommer nog då att korrigera honom vid minsta pip genom att konfrontera honom ansikte mot ansikte och säga ifrån ordentligt, men jag kommer att stanna kvar vid linjen. Ha med godis och belöna när han står tyst och lugn och fin som jag ofta gjorde när han var yngre.

Mitt mål med denna träning är ju att han ska uppleva vistelse i linjen som en lugn och trygg och trevlig plats där man emellanåt får lov att arbeta.

Hans tysta pip och allmänna oro kommer i början och han blir sen allt lugnare vartefter träningen går. Han hämtade flera apporter på ett bra sätt.

Kennelläger 2014 i Herrfallet

9 juli 2014 / / Kommentarer inaktiverade för Kennelläger 2014 i Herrfallet

Så var det äntligen dags igen. Fjärde året i följd har jag deltagit med Lakrits på Thorsvis årliga kennelträff. Alla fyra åren har vi varit på samma ställe och man börjar kunna alla rutinerna nu. Alla fyra åren har det också varit lika trevligt att träffa alla förare och hundar, och inte minst de duktiga instruktörerna.

Matmässigt gick det väl någorlunda även om lasagne var en omöjlig ekvation – visst, man kan peta bort plattorna, men mjölet i bechamelsåsen är det svårt att sila bort. Det kändes lite i magen nästa dag, men sen blev det bättre med fisk, grillat och kyckling.

I år var vi i den grupp som skulle ha Kicki Pilenås som instruktör, och Sara hade genom en bonde fixat fin mark en bit upp från campingen. Under helgen plitade jag ner lite anteckningar på telefonen, har förtydligat dem lite, men de kan möjligen för den oinvigde te sig aningen kryptiska på vissa ställen.

2014-07-05 10.09.20Lördag förmiddag

Fotgående

  • Kasta markering, gärna med skott
  • Gå mot den kastade markeringen
  • Vänd och gå tillbaka, vänd flera gånger efter behov.
  • Skicka på en annan redan utlagd när du är nöjd att hunden går fint fot

Triangel – stadgeövning

  • Stå i triangel. Kasta ut en markering
  • Ta in den med första främre hunden
  • Kasta igen
  • Kastaren försöker locka hunden att knalla genom olika skicka-kommandon
  • Skicka en bakre hund istället för den främre att hämta markeringen
  • Byt position så alla kör alla positioner i triangeln

Lacke, som normalt är så stadig, knallade på denna övning vid Kickis kanske fjärde lockande!

Stadga i linje

  • Gå i linje
  • Stanna hela linjen
  • 1 förare lämnar hunden
  • Alla går vidare
  • Skott o kast bakåt bakom den sittande hunden
  • Hundlösa föraren blåser inkallning i farten utan vända sig om
  • Om det går bra:
  • Vänd om och låt hämta apporten
  • Om det inte går bra:
  • Upprepa. Stanna linjen och upprepa. Vänd dig om och upprepa.

Lacke kom direkt på första signalen. 😉

Lördag eftermiddag

Triangel med pinnar

  • Gå med hunden runt och kasta dummies till 2 pinnar. Stå vid 1 och skicka. Gå halvvägs till 2 och kasta ut till 1. Gå till 2 och skicka till 3. Gör 1 varv.
  • Ha en liten dold dummy i mitten också.
  • Skicka halvvägs och blås stopp.
  • Vinkla vänster och blås stopp. Stoppa igen i mitten och närsök. Nästa gång blås stopp och skicka till vänstra stolpen.
  • I något skede tidigare kasta störningddummie långt åt höger.
  • Sist hämta in en rak.
  • Försvåra med terräng och avstånd.

Närsöksignal

Kicki kör närsöksignal endast på därsök. På riktigt nära håll kör hon stopp sen endast tecken.
Det finns en poäng att ha sökord nära och pipa på distans. Tänka på det. Lära om?

Lära ung hund dirigering

  • Lägg ut öppet och gå jättelångt, skicka med Ut
  • Nästa steg – testa om hunden kan kommandot:
  • Lägg dolt kort. Skicka på Ut. Belöningen kommer direkt om hunden går iväg.
  • Sen kasta synlig åt sidan men låt hunden gå rakt.
  • Skicka snett som triangel.

Övning i skogsbacken

Skicka på närsök. När hunden sökt ordentligt länge, blås stopp. Kasta störning. Fortsätt närsök. Hunden ska jobba intensiv och länge i samma område.

Lakrits och jag passade på att bada på kvällen före middagen. Ljummet vatten, helt underbart!

2014-07-05 21.42.06

Tips på kvällen
Myggmaskin Thermacell Jula ca 350 kr. Gaspatroner o papper 69 kr för 4.

Söndag förmiddag

Markering

  • Göra hunden självsäker
  • Kasta till bra referenspunkt
  • Men se till att det är svår terräng där den landat
  • Göra hunden trygg och självsäker på vad den sett
  • Om inte hittar snabbt: kalla in, särskilt om det blir sök i breddled.

Det här är en övning för oss. Lacke stannade och frågade första gången! Det har aldrig hänt förut på en markering vad jag kan minnas. 🙁 Andra gången hade han fint fokus vid markeringen, men väl därute vidgade han sökområdet för snabbt. Kicki tyckte att det ser ut som han har bra koll på var markeringen hamnar, men om han inte ser den visuellt direkt så ger han upp för snabbt. Hon tyckte jag ska låta honom få jaga mer fritt och självständigt och inte hjälpa honom (det brukar jag ju inte, men vi har ju varit på några WT nyligen då jag såklart ryckt in och styrt; kanske är det detta som ligger bakom?).

2014-07-06 12.04.21
Längst bort skymtar våra ryggsäckar. På denna sida hamnade de första dirigeringarna.
2014-07-06 12.04.16
Vår linje.
2014-07-06 12.04.09
Nästa linje. Bortanför dem kastade de dirigeringar vi skulle ta in.


Dubbla linjer mot varann

Vi ställde upp fyra i linje åt ena hållet och en bit bort fyra i linje vända mot oss.

Sedan vände vi oss om och fick 4 dummies kastade bakom oss av John.

Vi vände tillbaka och Kicki kastade varsin enkelmarkering mot mitten som vi hämtade in direkt, bara för uppvittring av marken och lite störning.

Därefter stod vi stilla medan den andra linjen skickade sina hundar mellan oss för att ta in dummisarna som låg bakom oss.

Därefter gjordes samma sak för vår linje (kast bortom andra linjen, kast i mitten med intag).

Jag körde som tvåa i min linje och riktade snett åt vänster. Stopp och höger. Jag blåste närsök med utsträckt vänsterhand, men insåg att Lakrits inte såg eftersom Katarina stod mitt för, så jag blåste stopp och flyttade mig längre åt vänster, sedan Närsök igen. Detta tyckte Kicki sedan var onödigt och hon såg det som ett bevis på att jag detaljstyrde honom för mycket.

Söndag eftermiddag

Det var ju kokhett, så på eftermiddagen stannade vi kvar vid campingen nära vattnet.

7 på linje i rad
7 stod på linje bakom varandra med varsin apport och nr 8 sade vilket/vilka nr som skulle kasta. Kicki stod bakom 8 och pekade riktning. Detta var utmed vattnet och vissa apporter hamnade i vattnet.
Jag kastade osedvanligt kasst. 🙁
Jag valde 7 och 2. Lakrits missade nr 2 upp mot land så jag fick dirigera honom där. Blev omständligt pga ett stenblock som apporten hamnat bakom.
Nr 7 i vattnet hade han sett och såg konfident ut när han riktades mot den. Men när han kom ut i området syntes den inte, den hade hamnat bakom den enda stenen. Man kunde tro att han skulle dragit sig till den stenen, men icke. Han började åter söka större, ostrukturerat, precis som på fm. Kicki tror det beror på att jag detaljstyrt honom för mycket mot rätt plats och han ger upp för snabbt om han inte ser den istället för att lite på sin minnesbild och ligga i.

Linje med byte av skickställe

Sista övningen gick vi i linje där nr 1 till vänster fick se en markering av Kicki, byta plats till andra änden av linjen, se en ny markering längre bort av John. Denna skulle tas direkt varpå den första skulle tas från det nya stället.
Lakrits fick en jättelätt markering från John, varpå jag kollade om han hade koll på den första. Jag tyckte han riktade in sig rätt och skickade som markering. Men då sprang han en sväng tillbaka till ursprungsplatsen och sen snett ut som han sett kastet. Men för kort. Jag blåste stopp. Sen tog han inte mitt Back, utan jag gick ut och korrigerade honom tillbaka. Han tog inte heller mitt Höger närsök utan tolkade det som Närsök där han stod. Helgens sämsta övning för vår del – och det avslutade vi med.

Har litegrann att fundera på nu. Om man kan omsätta markeringsarbetet till sökarbete? Det är ju också självständigt arbete. Måste nog jobba mer med de självständiga bitarna ett tag framöver.

 

Vattenkurs 1(3)

6 juni 2014 / / Kommentarer inaktiverade för Vattenkurs 1(3)

Ikväll var första kurstillfället hos Jenny och Helen i vatten elit. Det var knepig vattenterräng med näckrosblad, men Lakrits blev aldrig distraherad av dem utan simmade bra och utnyttjade näsan rätt. start_dold Ute bland näckrosorna låg några gröna apporter och guppade. Sen låg det också en insmugen precis till vänster som Jenny ville kolla om hundarna fick vittring på och hämtade in först. Det gjorde Lakrits.

Först gjorde vi två korta dolda dirigeringar för att Jenny skulle se hur hundarna jobbar och sen gjorde vi på andra sidan den gräsbevuxna fördämningen ganska långa trippelmarkeringar där Helen rodde lite emellan så det blev minnesmarkeringar. Jag var först ut på trippelmarkeringsövningen och resten av tiden satt jag och njöt i solen och koncentrerade mig på att få ner Lakrits i stress.

beredd_trippelmarkeringar

Nummer 2 står beredd på att ta trippelmarkeringarna.

Markering 1 spikade Lakrits. På markering 2 tyckte Jenny att det var dåligt att han redan glömt den. Men det fanns en massa vass framför honom och jag tror inte att han alls såg den ordentligt. Jag lät honom simma rakt ut mot markering 1-stället och vinklade sedan ett snyggt vänster mot markeringen som hunnit driva från blankvattnet in mot andra näckrosor. Då fick han vittring och plockade den direkt. Såg väldigt elegant ut om jag får säga det själv. 🙂 På markering 3 hoppade han och simmade sedan alltför rakt ut, mer åt 12, när han borde gått snett åt halv 3. Men eftersom jag vet att han kan vara osäker vid ihoppen valde jag att hellre styra om när han kommit en bit ut istället för att bråka och ta om. Det beslutet är jag ännu mer nöjd med när jag tänker på det potentiella utpipproblemet.

skott_trippelmarkeringar

Jenny skjuter och Helen kastar från båten.

Det var nämligen ett par hundar som pep vid ihopp, och då slog det mig vilken tur jag har som inte fått det problemet, som härrör ur osäkerhet på vad de ska göra. Jag har en hund som kan vara osäker vid ihopp och som har lätt till pip – det hade lätt kunnat bli en otrevlig kombination. Nu när jag är medveten om detta potentiella utpipproblem ska jag göra allt för att förebygga så att han inte börjar med det. Man måste ju tänka på vad man tränar. Och just nu är min absoluta prioritering bra igångar även på bekostnad av en rak linje. Raka linjer kan jag meka mer med längre fram när han blivit riktigt konfident på att matte vet bäst även på vatten.

Åter till markering 3: När han kommit ut tillräckligt långt från land och naturligt skulle gå fri från en bunt näckrosor dirigerade jag Höger och lite senare Ut. Ytterligare en bit ut räknade jag med att om jag nu dirigerade Höger igen skulle han komma bakom vassruggen och få nytta av vinden som jag hade i ryggen. Mycket riktigt, där satt den. Är nöjd med detta, trots att linjen blev lite krokig.

Det blev aldrig mer min tur. Vissa ekipage behövde lång tid på sig och vattendirigeringar tar tid. Dagens främsta tips (i samband med min markering 3) var att hålla kvar armen utsträckt vid dirigering. Tanken bakom är att hunden ibland sneglar, utan att vi vet det, åt vårt håll när de simmar och då kan man finstyra utan att behöva blåsa. Ja, tanken är ju både finstyrning och stöttning parallellt. Tyst och fint blir det också. På land är de ju mycket snabbare så där blir utbytet av en kvarhållen utsträckt arm kanske inte lika tydligt. Men det skadar ju absolut inte där heller. Särskilt som en omvridning av den egna kroppen när man tar tillbaka en armrörelse kan tolkas som en riktningsförändring. Jag ska nog testa att vara mer statisk och tydlig även på land – särskilt som Lakrits gärna går för kort på dirigeringar åt vänster/höger. En stadig arm indikerar ju att han inte är framme än.

kursdeltagare2 kursdeltagare1

Kursdeltagarna väntar på sin tur i den fina kvällssolen.

Det var 5 hanar idag, en sjätte deltagare var frånvarande. Lakrits var superspänd i början över alla dessa nya hanhundar. Jag satt resten av tiden, medan övriga ekipage arbetade med markeringarna, med att ta ner honom i stress så han blev lugn och till och med låg ner lite ibland.

lakrits

Lakrits var mycket mer avslappnad mot slutet.

Jaktkurs med inriktning på a-prov, del 1

21 september 2013 / / Kommentarer inaktiverade för Jaktkurs med inriktning på a-prov, del 1

Idag var det del 1 på flattklubbens jaktkurs för Lasse Johnsson. Jag kom med på ett bananskal, fick tipset om att det fanns platser kvar, och så var det ju så pass nära där jag bor för tillfället. Strålande väder hade vi och några bekanta ansikten hittade jag där.

20130921_140240 20130921_140230 20130921_140226Vi höll till vid SBK:s gamla kursgård Kydingeholm idag. Vi började morgonen med ett intressant teoripass och sen promenerade vi bort till en stubbåker. Vi var tolv ekipage så det blev mycket passivitetsträning och bara två apporter på förmiddagen. Ett trippelkast där Lakrits fick ta in en. Jag visade med handen så han skulle springa till rätt ställe, och det gjorde han. 

Sen var det en dirigering i motvind som blev lite omständlig för att han vek av i vinden och jag blev tvungen att förflytta mig en hel del och då tappade exakta positionen på dummyn. Han var lite tveksam i Vänster (och senare Höger), kanske för att vi mest tränat annat den senaste tiden? Denna ringrostighet försvann dock senare under dagen.

På eftermiddagen bytte vi till ett annat stubbfält, där det till på köpet kom en gigantisk skördetröska farande och skulle klippa allra bortersta delen av fältet, som inte var avverkat än. Det gav en del störning och buller när den var som närmast oss.

20130921_154417 20130921_154412 20130921_154016Linjen pausar på stubbåkern medan Lasse J ska förklara något.

På eftermiddagen fick Lakrits ta in en svår markering ner mot vasskanten. Han hade uppenbarligen inte sett markeringen, som föll lite snett bakom linjen, så det hela förvandlades snabbt till en dirigering. Här ville han inte gå Höger mer än ett par meter (mot vinden), sen föll han ner mot vasskanten istället. Fick kämpa en del med detta och till slut tog jag in och skickade om. Jag förflyttade mig även nu en hel del, och eftersom jag från början varit dold av delar av linjen hade jag en lite diffus bild av nedfallsplatsen, så jag tog hjälp av linjen för att dirigera honom rätt. Jag hade nästan gett upp och skulle kalla hem honom för gott när han råkade snubbla över den, Bra, för han hade jobbat fint på slutet och verkligen försökt följa mina anvisningar.

Senare fick han en lång markering uppe i en skogsbacke, och den tog han väldigt fint. Han fick söka runt lite eftersom ägget var rött och inte syntes så bra för honom, men när han kom rätt i vind plockade han den direkt.

Någon fick en markering i samma trakt men lite mer åt höger, invid ett par höga granar. Den gula labben letade idogt, utan resultat. Till slut gick Lasse fram och kollade, och lade ut bollen lite enklare så hunden kunde lyckas på ett omskick. Han vinkade senare fram oss alla så vi skulle se: i diket låg en stor och djup rishög och bollen hade hamnat långt ner under alla grenar. Nästan omöjlig att ta. Medan vi var framme och kikade fick alla hundar sitta passiva och vänta ute på åkern.

alla_hundar_vantar

Här hade vi nog gått tillbaka halvvägs. Lakrits är nummer två från vänster och ligger ned.20130921_153919 Karin Cleeve är tillbaka och belönar sin hund medan Lakrits ligger kvar och väntar på mig.

Den sista apporten han fick hämta var en i en utkastad serie på sex apporter. Jag fick välja som nummer tre och valde en björk snett ut åt höger. Jag blåste honom lite för långt åt höger, det var svårt att se att det var ett dike framför björken där apporten åkt ner. När jag justerade det kom den hem meddetsamma.

Sammanfattningsvis är detta nästan svårare för oss förare än för hundarna. Det är mycket att hålla reda på och att markera med bra minnespunkter långt borta i fjärran, så man har koll även när man flyttar på sig. Svårt på gigantiska stubbåkrar där allt bara ser lika, lika ut.

Imorgon blir det en spännande dag med premiär för oss båda på riktig, skarp jakt på rapphöns. Rapport kommer.

 

 

Bispgården i sammandrag

19 juli 2013 / / 4 kommentarer

11-gruppenDet hände så mycket under Bispgårdenveckan att jag inte förmår redogöra för allt här. Ett fåtal nerdykningar och lite mobilbilder får det bli. Vi hade Paul Toal och Phil Garton som instruktörer.

  • Måste få till en bättre signal för att flytta närsök åt sidan och inåt.
  • Linjetag: vilket slags linjetag vill jag träna? Medvind, motvind osv?
  • Vid tveksamt linjetag: fejkkast
  • Spanielsignal vid närsök för att få flyt: kalla tillbaka utan stopp ger flyt.
  • Släpspårsträning (löpor) behövs. Gärna flera medhjälpare så dragaren kan vara dold.
  • Närsök med plastband så föraren får en tydlig gräns.
  • Walkup: Träna helomvändningar vänster/höger. Ta ut riktmärken i horisonten. Träna hunden att i luften hitta både höga och låga markeringar.
  • Vatten: träna gränser separat – olika hinder.
  • Roliga vattenövningar som bygger säkerhet.
  • Träna vatten: skicka Över, inte Ut. Enligt Phil ska 80 % av vattenträningen gå över vattnet.

Ett litet fotogalleri från veckan i Bispgården.

Avslutar med att berätta att vi blev 6:a på vårt första WT i öppen klass och att vi kom till slutomgången i mock trial, dock oplacerade där. Mycket nöjd med båda dessa insatser från Lackemannen!

 

Bilder från Herrfallet

16 juli 2013 / / 2 kommentarer

Rolf har lagt upp bilder från ett träningspass med Bolly. Ser bra ut även i iPad och iPhone.

Du får fritt använda bilderna på din blogg och liknande.

Kontakta mig eller Rolf om du vill beställa papperskopior. Vissa bilder kan fås i upp till 50 × 70. Alla går nog att få i typ a4-format. Priset beror på förstås storleken. Och så vill Rolf ha ett symboliskt arvode.

Kolla prislistan på crimson.se.

http://www.evrodoc.se/herrfallet13/

Äldre inlägg

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑