dirigering | Skogsstjärnas hundblogg

Kategori: dirigering (sida 3 av 15)

Träna bort oro i linjen

24 januari 2015 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Jag har nu varit med på en a-provsträning hos Jenny och Helene där syftet var att få många skott i drive när vi stod på linjen, men hämta få (om ens några) apporter. Började hunden hoppa, bli orolig eller pipa skulle man korrigera, koppla upp och ta en promenad bort från aktiviteterna, sedan tillbaka igen.

Lakrits har ju dock ett annat problem än det vanliga i linjen: istället för att gå upp i varv som en varvande Maserati kan han bli låg. Ibland kommer det då små pip, dock milsvid skillnad mot hans ungdomsbröl. Jag tror att detta har grunden i att han blir osäker på främmande ekipage.

Frågan är då: blir det inte snarare en belöning för honom om jag går bort från linjen när han piper av osäkerhet? Då slipper han ju undan dem han är osäker på.

Jag har anmält mig till en gång till, men kommer nog då att korrigera honom vid minsta pip genom att konfrontera honom ansikte mot ansikte och säga ifrån ordentligt, men jag kommer att stanna kvar vid linjen. Ha med godis och belöna när han står tyst och lugn och fin som jag ofta gjorde när han var yngre.

Mitt mål med denna träning är ju att han ska uppleva vistelse i linjen som en lugn och trygg och trevlig plats där man emellanåt får lov att arbeta.

Hans tysta pip och allmänna oro kommer i början och han blir sen allt lugnare vartefter träningen går. Han hämtade flera apporter på ett bra sätt.

Tillbakablick på 2014

16 december 2014 / hundadmin / 2 kommentarer

Träningsåret 2014

När jag ser tillbaka på 2014 hade jag hoppats att detta år skulle innebära en eller två ettor i B-prov ökl. Serierna 2-2-0-0-0 (2013) och 3-2-2-2-0 (2014) visar ju på en viss förbättring, men det är framför allt söket han faller på.

En höjdpunkt under året var lagtävlingen WT Tullgarn där Sara W, Ellis L och jag gick till final och hamnade på 8-plats. Likaså gick det jättebra på WT i Gagnef i ökl, där vi på något poäng när snuvades på finalomgången. Jag är även sjukt stolt över att Lakrits klarade sitt KKL.

Vi har fått delta i ett antal andjakter och en fasanjakt under hösten. Gärna fler sådana, det var jättekul.

Bokåret 2014

Jag lanserade e-deckaren Den gula giraffen i början av året och åkte till Bokmässan i Göteborg med den i slutet av september. Jättekul upplevelse!

Torsholma 2014

Jag blev förvånad när jag tittade tillbaka och insåg att carporten inte funnits längre än sedan januari. Det känns som jag haft den länge nu. Elen till carport och lykta i trädgården fixades också, liksom den fina gärdesgården. I mars tog jag ner ett antal aspar samt beskar äppelträden, och inte förrän nu i höst har jag kunnat ta hand om vedhögarna efter att vedboden äntligen kommit på plats. Fick också en ny luftvärmepump installerad till hösten – detta har lett till en mild inledning på vintern. Inget ont som inte har något gott med sig.

Inför 2015

Jag skrev i juli 2014: ”Måste nog jobba mer med de självständiga bitarna ett tag framöver.” Det gäller i högsta grad fortfarande. Vi behöver nöta svåra sök där han verkligen får ligga i och jobba. Inte stanna upp och fråga eller börja pinka när det blir för svårt.

Markeringarna går bättre, men där har jag på sistone noterat att han har svårt att avståndsbedöma de kortare markeringarna och ofta springer för långt. har tränat en del med kast av stora dummies och byte till små för bättre noggrannhet, och det är något vi ska fortsätta med.

På dirigeringssidan är det framför allt långa sidotecken som behöver nötas. Även långa raka linjer kan bli bättre.

Det vore roligt att göra ett nytt försök på A-prov, men då måste han tränas mer i att gå på linje, gärna med okända hundekipage, utan att påverkas mentalt. Likaså vill jag träna mer vatten, särskilt svåra igångar som är en liten akilleshäl för honom. Han behöver bli tryggare rent allmänt i olika delar innan vi testar igen, helt enkelt.

Trevlig vattenträning

19 september 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Igår hade vi nyttig, trevlig och effektiv vattenträning. En hel del svårigheter erbjöds med de kluriga stenhällsöarna. Den sneda dirigeringen blev lite för svår men annars var Lakrits riktigt duktig.

KKL

13 september 2014 / hundadmin / 6 kommentarer

Det började med avresa i arla morgonstund med dimman liggande tät som en lovikkavante. Jag var glad att ha motorväg rätt många mil innan det blev landsväg och till sist grusväg långt in i Sörmland.
Vi var 4 ekipage som skulle prövas och möttes av god planering med fem utskrivna såtkartor till alla deltagare. Snart var vi på plats på första såten där vi stod i bakkant nära en vägg av energisalix och dammen snett framför på andra sidan en låg kulle. Vid kullens fot stod en duktig skytt.

Lite till höger om oss stod en reguljär apportör som hela tiden hade kontakt med vår domare Roger Westerman om vem som skulle ta in vilken fågel. En bit till höger om denne kille stod en annan apportör, utom synhåll för oss, och hon hade tyvärr inte samma insikt om att vi befann oss på platsen.

Bugle fick man lära sig när man pluggade engelska, bara för uttalets skull, inte för att ordet skulle komma till så stor praktisk användning. Men ett sånt här jakthorn brukades idag som markering av dagens start och slut samt de enskilda jaktsåternas start och slut. Mycket trevligt!
Det sköts lagom mycket på denna första såt och Lakrits fick ta in en markering och en dirigering. När det var avblåst – med riktigt gammaldags jakthorn, trevligt! – gick vi ner för att söka av vassen och Roger hade fått en rapport om att det fanns en två–tre fåglar där inne. Det blev många tomsök och allt tyngre mentalt för hundarna. Lakrits gick ut en bit i den ganska grunda vassen, men inte så långt att man hörde något plaskande. Kanske låg vinden så att han var säker på att det inte fanns något längre ut, men både jag och domaren tyckte insatsen var lite svag. Inget fynd av någon hund.

Vi gick vidare till vassen lite längre fram och Lakrits fick en ny chans, Här var vassen djupare och nu tog han för sig mer av marken och kom in med den enda fågeln som hittades i detta område. Det stod nu helt klart att apportören bortanför oss hade fått in alla kvarrapporterade fåglar utan att detta kommunicerats. Trist start på provet att bara köra en massa tomsök på hundarna! Roger tyckte iallafall att Lakrits tagit upp sig på andra vassområdet och det kändes ju bra. Vi fick göra flera skick in i denna ganska stora vass och han bad mig gå lite utmed vassen. Här kändes det riktigt skönt att ha Lisa Falcks eftersökskurs i ryggen. Båda jag och Lakrits visste vad vi höll på med.

Vi fortsatte till såt 3 (hoppade över såt 2) och väntan blev precis så lång att jag hann besöka en buske och mata/vattna upp Lakrits lite inför fortsättningen. Ett bra tempo med andra ord.

Nu fick vi stå på en höjd med god utsikt över dammen och flera skyttar. Det fanns en spång nästan rakt framför oss över till andra sidan där det också stod skyttar och fanns hundar utplacerade. Till vänster fanns ett vassdike, ett rätt stort buskage som övergick bortåt i vass utmed dammkanten.

Här blev det rena krigsscenariot. Det pangades för glatta livet och föll fåglar som manna från himlen. Trots denna intensiva miljö satt Lakrits lugn, tyst och stadig hela tiden och bara tittade koncentrerat på allt. Han fick ta in flera ganska långa markeringar som både Roger och jag såg att han hade koll på. Han spikade dem och var verkligen på markeringstopp!

Sedan bad domaren att vi skulle ta in en dirigering en bit snett ut till vänster på vattnet, utanför buskage och vass. Lakrits hade svårt att ta den önskade sneda linjen (något att träna på framöver!) utan sprang mer till vänster så han fick en rak linje över diket. Därmed hamnade han vid buskageområdet. Jag dirigerade Höger, men han fann en fågel på närmare håll och kom in med den. Jaha, sade domaren, kan du dirigera honom till rätt fågel nu? Jag gjorde ett nytt skick och försökte rikta tydligare, men han gick likadant som förra gången. Jag blåste Stopp och dirigerade Höger men innan han var framme damp det ner en ny fågel som han plockade istället.

Vi fick ju inte oväntat samma uppdrag en tredje gång och nu fick vi in fågeln, dock samma lite krångliga väg som tidigare. Lakrits hade ju kört in sig på den rutten, liksom…

Sedan fick vi ett par uppdrag att hämta in fågel som fallit i det glesa skogspartiet på andra sidan spången och jag gjorde ett därsök på den uppgiften. Dirigeringen gick utmärkt, men sen blev han kanske lite storsprungen i själva söket. Andra gången vi var däröver bestämde jag mig för att nu fick det vara nog sprunget och dristade mig att blåsa Stopp och sedan Vänster närsök. Och det gav utdelning med en uppfångad pippi precis i strandkanten. Den hade Annes hund suttit och hoppats på en längre stund, meddelade hon. Hehe.

Här blev det alltså ganska mycket fågel intaget under jakten och efter avblåsningen bad Roger de två hundar som inte var med i gemet längre att eftersöka åt höger. Där hade det fallit mycket fågel. Anne och jag fick följa med Roger bort åt vänster till vassområdet på andra sidan vassdiket. Han fick information från en kille på den sidan att det skulle finnas två–tre fåglar i den vassen nära en asp.

Jag fick börja och skicka Lakrits: Ut till aspen, Stopp, Närsök. Han drog sig genast åt vänster, och just som jag tyckte att nu hamnade han för långt från aspen så dök han upp med en and i munnen.

Jag fick skicka igen, och försökte hålla mer höger, men han drog sig oundvikligen till vänster, men kom så småningom tillbaka tom. Annes tur. Inte heller hennes hund hittade något i angivet vassområde, utan drog sig också åt vänster och lyssnade inte helt på alla signaler längre, trött i mössan. Roger gick ut och inspekterade området kring aspen och konstaterade att det faktiskt inte verkade finnas någon fågel där. En reguljär hund skickades också på samma område men kom ut på andra sidan tom. Kändes rätt skönt.

Lite retligt för oss var ju att de båda andra hade fått inte mängder av fåglar på sin sida, medan vi som fortfarande prövades fick klen utdelning.

Roger samlade ihop oss på ängen och meddelade att han tyckte att Lakrits jobbat upp sig så bra att vi klarade oss. Annes hund hade gått bäst idag och klarade sig också. Kul!

Det var en skön känsla att kunna köra tillbaka till lunchstället och veta att nu kunde man slappna av och bara njuta av resten av jaktdagen.

Pustar ut efter förmiddagens KKL-start.
Såt 4 blev en ganska lagom fortsättning för oss efter lunch. Vi stod i bakkant på en stor gul betesäng rätt högt upp på en kulle och såg skyttar och hundar rätt långt ner på andra sidan. Långt bort skedde den mesta actionen. Jag såg tidigt en fågel falla långt ut på ett grönt fält på andra sidan ett stängsel och noterade att ingen annan verkade ha sett den. Lade den på minnet till senare. Sen föll det en fågel precis vid stängslet som Lakrits markerade och han fick plocka in den. Lite senare föll en till åt samma håll, men på andra sidan stängslet bakom ett taggigt buskage. Eftersom jag räknade med att han nu visste att det fanns ett stängsel där skickade jag honom på den också. Han stoppade vid stängslet/buskaget och såg det som en vägg. Jag försökte pressa ut honom och till slut löste han det (inte helt optimalt) på egen tass genom att springa runt åt höger så han kom bakom och fick fatt på en fågel. Jag var inte hundra på att det verkligen var rätt fågel, så när det var avblåst promenerade vi fram till väggen och jag skickade igenom. Han kom tillbaka tom, så troligen hade han plockat rätt and ändå. Jag skickade också på ett förutsättningslöst sök på ängen bakom oss för den händelse det dumpit ner nån fågel där som jag missat. Det blev också tomskick. Sen var det då fågel ute på det gröna fältet. Jag tog med honom bort till stängslet så det ungefär blev en rak punkt med hänsyn till vinden. Mindes ju inte exakt hur den landat, men det blåste från rätt håll, så jag tyckte att det fanns goda chanser att han skulle fånga vittringen. Jag lyfte upp tråden åt honom, riktade in honom och skickade Ut. Fullträff! Han sprang rakt ut, fick vind, tvärvände och plockade den. Jag blev riktigt stolt över min hund där!

Tre fåglar var rätt lagom fångst direkt efter lunch. Dags att byta såt och vi körde bort till femman. Här låg dammen lite lägre med vasskant åt bilvägen. På andra sidan vägen fanns ytterligare en damm, så det var naturligt att tänka sig att fåglarna skulle flyga vidare över vägen och bort dit. Några placerades ut vid denna vasskant medan vi var fyra som gick upp på andra sidan ett brunplöjt fält till höger om dammen. Där gick en grusväg i allé bortåt, parallellt med dammen. Sett från dammen så var det en inte alltför bred vasskant mot oss, sen det ganska breda bruna fältet som sluttade lätt upp mot oss och avslutades med en lutande gräsremsa upp till vägen. I denna grässlänt placerade vi ut oss med några alléträds mellanrum och kunde nu slå oss ner i denna inbjudande slänt.

Vasskanten till vänster om denna bild vette ut mot vägen och nästa damm. Åt höger var det en smalare vasskant som sträckte sig utmed dammen. Det här området som syns på bilderna var vårt arbetsfält och det var en ganska bred finplöjd åker från vårt position fram till dammkanten.

Det här var verkligen den perfekta avslutningen efter en dag stående i full sol ute på fälten. Nu satt jag och Lakrits tillsammans sida vid sida och betraktade skådespelet nedanför oss. Jag hade ju samma ögonhöjd som honom, och kunde se precis vilka fåglar han markerade. Ibland såg jag att en annan hund skickades på den fågel han markerat, men rätt var det var damp en annan ner som han också såg och då skickade jag sittandes med Feldy. Inga problem att ta emot sittandes heller och han satte sig automatiskt vid min sida för att åter speja ut över landskapet. Det här var den ultimata känslan av ett samspel mellan mig och min hund, vi hade full kontakt och samförstånd om vad som skulle ske. Ett riktigt guldögonblick att minnas!

Vid ett tillfälle då han var ute och sökte i vasskanten långt där nere damp det ned en and bara tio–femton meter från mig. Den var skammad och kravlade sig i säkerhet. Jag höll ögonen på vart den tog vägen och undrade när den där hunden skulle komma tillbaka, nu när jag behövde honom. Jag såg att den lade sig att trycka invid ett alléträd utan att gå upp på grusvägen, så jag reste mig, och när Lakrits kom in tog jag honom smygande med mig bort till trädet. Och där låg den, tryckt intill trädstammen, precis som en av alla dessa otaliga dummies vi envisas vid att placera intill trädstammar (har alltid tyckt detta är lite onaturligt). Jag pekade ut den för Lakrits och bad honom ta den. Tjoff, så var den infångad. Där fick jag nog lite pluspoäng av killen.

Resultatet på den här sista såten blev sex vilt under skyttet och tre efteråt nere vid vasskanten, dit vi gick ner när det blivit avblåst. Jag lät Lakrits söka av vassen rakt framför oss, och sen gick vi åt höger, där jag sett att det inte fallit så mycket. Mest för att… Och detta visade sig bra. En annan apportör hade heller inte sett något falla där, men hennes hund kom in med en fågel, så jag skickade Lakrits också. Han plockade in två till där, och hennes hund tog nog också någon. Vår teori var att de skadade fåglarna kommit bortifrån dammens högra sida, där det också stod skyttar och hundar, hade följt vinden i riktning mot den räddande dammen på andra sidan vägen och nu sökte skydd i denna lugna del av vassen. Bra alltså att ha i minnet inför framtiden: även om det inte dumpit ner fågel på ett ställe i vassen kan det ha smugit sig in skammade där.

Jag är verkligen helnöjd efter denna jaktdag. Dels så klart att ha klarat KKL:en men också rent generellt Lakrits fina arbete. Och inte minst vår guldstund där vi satt tillsammans och bara njöt uppe i allén.

Sittande apportering ger fina kameravinklar. Lite motljus i den lågt stående eftermiddagssolen.

B-prov ökl i Nässjö

30 juli 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Så var det dags igen. Förra årets försök på ökl-provet i Nässjö slog inte så väl ut, men det var trevligt och välarrangerat på alla sätt, så vi gjorde ett nytt försök i år. Det slutade med ett andrapris.

Serien 2-2-0-0-0-3-2, kan det vara ett tips på lottorad, kanske? Det känns som det är hög tid för ett par ettor nu.

Lacke gjorde en perfekt inledning med dubbelmarkering uppför en brant backe och sedan två korta linjetag på land.
Vi fick pausa och tog sen de båda vattenmarkeringarna bra. Ny väntan inför söket. De 3 första kom in snabbt, sen blev det segare och han sprang ur området ett par gånger så jag fick blåsa tillbaka honom. Detta kallade domaren senare att jag ”manade på” honom. det var ju inte därför jag blåste, men jag håller med om att effektiviteten gick ner där i värmen.
Vi avslutade med vattendirigeringen och där drog de gamla markeringarna och vinden honom åt vänster så det blev lite omständligt där. Det verkade dock inte belasta, utan det var söket som gjorde att vi hamnade på ett 2-pris.

Markeringsviken: första i vattnet ungefär mitt i bild, andra i vassen till vänster, vilket ledde till mycket landspring.

Här är söket i full gång åt vänster. Detta blev Lackes fall.

Samma vatten, lite mer åt höger. Under den nerhängande alen (?) låg dirigeringen. Det blev stor dragning mot tidigare markeringar för många hundar.

I den muntliga kritiken sade domaren att Lakrits behövt ”manas på” i söket. Han försvann vid ett par tillfällen bort bakom åskådarlinjen (i riktning mot därifrån vi kom där landmarkeringarna och -dirigeringarna hade varit). Nu manade jag inte på – jag tog in honom med inkallning och Stopp och sade därefter Sök igen. Kanske får man inte det? I vilket fall tar detta ner hans spontanitet lite, tror jag, att det fria söket inte längre är så fritt. Gillar inte att behöva blåsa på honom i dessa situationer, men hur kommer man ifrån det?

Kennelläger 2014 i Herrfallet

9 juli 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Så var det äntligen dags igen. Fjärde året i följd har jag deltagit med Lakrits på Thorsvis årliga kennelträff. Alla fyra åren har vi varit på samma ställe och man börjar kunna alla rutinerna nu. Alla fyra åren har det också varit lika trevligt att träffa alla förare och hundar, och inte minst de duktiga instruktörerna.

Matmässigt gick det väl någorlunda även om lasagne var en omöjlig ekvation – visst, man kan peta bort plattorna, men mjölet i bechamelsåsen är det svårt att sila bort. Det kändes lite i magen nästa dag, men sen blev det bättre med fisk, grillat och kyckling.

I år var vi i den grupp som skulle ha Kicki Pilenås som instruktör, och Sara hade genom en bonde fixat fin mark en bit upp från campingen. Under helgen plitade jag ner lite anteckningar på telefonen, har förtydligat dem lite, men de kan möjligen för den oinvigde te sig aningen kryptiska på vissa ställen.

Lördag förmiddag

Fotgående

Kasta markering, gärna med skott
Gå mot den kastade markeringen
Vänd och gå tillbaka, vänd flera gånger efter behov.
Skicka på en annan redan utlagd när du är nöjd att hunden går fint fot

Triangel – stadgeövning

Stå i triangel. Kasta ut en markering
Ta in den med första främre hunden
Kasta igen
Kastaren försöker locka hunden att knalla genom olika skicka-kommandon
Skicka en bakre hund istället för den främre att hämta markeringen
Byt position så alla kör alla positioner i triangeln

Lacke, som normalt är så stadig, knallade på denna övning vid Kickis kanske fjärde lockande!

Stadga i linje

Gå i linje
Stanna hela linjen
1 förare lämnar hunden
Alla går vidare
Skott o kast bakåt bakom den sittande hunden
Hundlösa föraren blåser inkallning i farten utan vända sig om
Om det går bra:
Vänd om och låt hämta apporten
Om det inte går bra:
Upprepa. Stanna linjen och upprepa. Vänd dig om och upprepa.

Lacke kom direkt på första signalen. 😉

Lördag eftermiddag

Triangel med pinnar

Gå med hunden runt och kasta dummies till 2 pinnar. Stå vid 1 och skicka. Gå halvvägs till 2 och kasta ut till 1. Gå till 2 och skicka till 3. Gör 1 varv.
Ha en liten dold dummy i mitten också.
Skicka halvvägs och blås stopp.
Vinkla vänster och blås stopp. Stoppa igen i mitten och närsök. Nästa gång blås stopp och skicka till vänstra stolpen.
I något skede tidigare kasta störningddummie långt åt höger.
Sist hämta in en rak.
Försvåra med terräng och avstånd.

Närsöksignal

Kicki kör närsöksignal endast på därsök. På riktigt nära håll kör hon stopp sen endast tecken.
Det finns en poäng att ha sökord nära och pipa på distans. Tänka på det. Lära om?

Lära ung hund dirigering

Lägg ut öppet och gå jättelångt, skicka med Ut
Nästa steg – testa om hunden kan kommandot:
Lägg dolt kort. Skicka på Ut. Belöningen kommer direkt om hunden går iväg.
Sen kasta synlig åt sidan men låt hunden gå rakt.
Skicka snett som triangel.

Övning i skogsbacken

Skicka på närsök. När hunden sökt ordentligt länge, blås stopp. Kasta störning. Fortsätt närsök. Hunden ska jobba intensiv och länge i samma område.

Lakrits och jag passade på att bada på kvällen före middagen. Ljummet vatten, helt underbart!

Tips på kvällen
Myggmaskin Thermacell Jula ca 350 kr. Gaspatroner o papper 69 kr för 4.

Söndag förmiddag

Markering

Göra hunden självsäker
Kasta till bra referenspunkt
Men se till att det är svår terräng där den landat
Göra hunden trygg och självsäker på vad den sett
Om inte hittar snabbt: kalla in, särskilt om det blir sök i breddled.

Det här är en övning för oss. Lacke stannade och frågade första gången! Det har aldrig hänt förut på en markering vad jag kan minnas. 🙁 Andra gången hade han fint fokus vid markeringen, men väl därute vidgade han sökområdet för snabbt. Kicki tyckte att det ser ut som han har bra koll på var markeringen hamnar, men om han inte ser den visuellt direkt så ger han upp för snabbt. Hon tyckte jag ska låta honom få jaga mer fritt och självständigt och inte hjälpa honom (det brukar jag ju inte, men vi har ju varit på några WT nyligen då jag såklart ryckt in och styrt; kanske är det detta som ligger bakom?).

Längst bort skymtar våra ryggsäckar. På denna sida hamnade de första dirigeringarna.

Vår linje.

Nästa linje. Bortanför dem kastade de dirigeringar vi skulle ta in.

Dubbla linjer mot varann

Vi ställde upp fyra i linje åt ena hållet och en bit bort fyra i linje vända mot oss.

Sedan vände vi oss om och fick 4 dummies kastade bakom oss av John.

Vi vände tillbaka och Kicki kastade varsin enkelmarkering mot mitten som vi hämtade in direkt, bara för uppvittring av marken och lite störning.

Därefter stod vi stilla medan den andra linjen skickade sina hundar mellan oss för att ta in dummisarna som låg bakom oss.

Därefter gjordes samma sak för vår linje (kast bortom andra linjen, kast i mitten med intag).

Jag körde som tvåa i min linje och riktade snett åt vänster. Stopp och höger. Jag blåste närsök med utsträckt vänsterhand, men insåg att Lakrits inte såg eftersom Katarina stod mitt för, så jag blåste stopp och flyttade mig längre åt vänster, sedan Närsök igen. Detta tyckte Kicki sedan var onödigt och hon såg det som ett bevis på att jag detaljstyrde honom för mycket.

Söndag eftermiddag

Det var ju kokhett, så på eftermiddagen stannade vi kvar vid campingen nära vattnet.

7 på linje i rad
7 stod på linje bakom varandra med varsin apport och nr 8 sade vilket/vilka nr som skulle kasta. Kicki stod bakom 8 och pekade riktning. Detta var utmed vattnet och vissa apporter hamnade i vattnet.
Jag kastade osedvanligt kasst. 🙁
Jag valde 7 och 2. Lakrits missade nr 2 upp mot land så jag fick dirigera honom där. Blev omständligt pga ett stenblock som apporten hamnat bakom.
Nr 7 i vattnet hade han sett och såg konfident ut när han riktades mot den. Men när han kom ut i området syntes den inte, den hade hamnat bakom den enda stenen. Man kunde tro att han skulle dragit sig till den stenen, men icke. Han började åter söka större, ostrukturerat, precis som på fm. Kicki tror det beror på att jag detaljstyrt honom för mycket mot rätt plats och han ger upp för snabbt om han inte ser den istället för att lite på sin minnesbild och ligga i.

Linje med byte av skickställe

Sista övningen gick vi i linje där nr 1 till vänster fick se en markering av Kicki, byta plats till andra änden av linjen, se en ny markering längre bort av John. Denna skulle tas direkt varpå den första skulle tas från det nya stället.
Lakrits fick en jättelätt markering från John, varpå jag kollade om han hade koll på den första. Jag tyckte han riktade in sig rätt och skickade som markering. Men då sprang han en sväng tillbaka till ursprungsplatsen och sen snett ut som han sett kastet. Men för kort. Jag blåste stopp. Sen tog han inte mitt Back, utan jag gick ut och korrigerade honom tillbaka. Han tog inte heller mitt Höger närsök utan tolkade det som Närsök där han stod. Helgens sämsta övning för vår del – och det avslutade vi med.

Har litegrann att fundera på nu. Om man kan omsätta markeringsarbetet till sökarbete? Det är ju också självständigt arbete. Måste nog jobba mer med de självständiga bitarna ett tag framöver.

Träning i Rumsättra

12 juni 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Delar av träningsgruppen åkte idag till Suzi för att träna vatten på nytt ställe. Nytt för mig iallafall, Mona hade varit där någon gång och Annika är väl där emellanåt eftersom det är Cheysies kennel.

Vi började med att hälsa på ursöta, svårfotograferade, spanielvalpar som snart är 7 veckor gamla.

Sedan åkte vi ner till sjön och möttes av den otroligt goda doften av nytjärad båt.

Vi bestämde oss för att göra två dirigeringsställen på andra sidan viken, ett nästan rakt mitt emot oss och ett snett över nästan framme vid udden. Annika rodde över med höglöpande Cheysie och sköt och kastade så våra hundar såg. Sedan väntade hon kvar där medan vi skickade.

annika_cheysie_båt-2

Jag började med Lakrits och han simmade bra över, men drog sig lite åt vänster. Där var naturen med oss och det var en så brant klippa att hunden inte fick utdelning där utan lätt tog en högerdirigering tills han kommit fram till en lättare uppgång.

Långt borta anas båten. Där fick Lakrits tag på en dummy uppe på land med det samma, men sen riktades hans uppmärksamhet helt på båten och inte på att simma tillbaka till mig. Kan det möjligen ha varit Cheysies härliga doft som lockade? Jag blåste inkallning som han som tur var lydde.

Resten tog in dummies där (förutom Annika som lämnade den till senare) och sen rodde Annika bort till ställe två och lade två dummies åt oss var där.

Lakrits tittar uppmärksamt på detta intressanta.

Annika kom tillbaka till oss och vi fikade lite medan vi diskuterade upplägget. Vi bestämde oss för att flytta lite på oss och ta varsin rak dirigering först innan vi så sköt markeringsapporter mer åt vänster bland näckrosor och vass. Tanken var sedan att ta en ny dirigering efter markeringarna, som en störning åt vänster. Men då hade klockan blivit så mycket att Mona och jag blev tvungna att åka hemåt.

Lakrits första dirigering gick väl skapligt ändå. Han gick ut lite krokigt, och drog sig lite åt vänster, men var styrbar till rätt ställe. Där var det lite brant att klättra upp, men han grejade mitt Upp och hittade en apport.

Avslutningsvis tog vi en dubbel skottmarkering, och det gillades. Vilka härliga ihopp han gjorde för att beslutsamt simma ut och bärga in den första som låg ute på blankvattnet. Nummer två hade han glömt bort lite, så jag fick styra honom när han hamnat uppenbart för långt ut åt höger. Jag såg varken apport eller hund mot vasskanten men blåste närsök när jag bedömde att han var ungefär rätt, och fick snart rapport om att han var på ingång med den i munnen.

Tack för bra träning! Nästa gång hoppas jag vi har tid att stanna längre på denna trevliga plats!

Träffade Acke och Anita idag

8 juni 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Foto: Anita Weinius. Acke sitter längst fram med flämtande tunga, Lakrits strax bakom och Kasper i bakgrunden.

Anita och jag hade bestämt oss för att träffas och träna, så vi möttes på Strawberry Fields. Jag hade med apportkastaren och hon några vilt.

Vi började med att lägga ut två dirigeringsställen som båda hundarna fick titta på och sen gick vi runt till andra sidan stora diket. Anita lade ut sin kanin och de två änderna på den öppna marken bortom en trädridå på andra sidan ängen. Sen fick de ligga till sig lite medan vi började med några skjutna markeringar över diket. Först två rätt korta canvas för att kolla av läget. Jo, de var rätt lätta. Vi bytte då till ägg och Acke fick en snett över diket som han klarade bra. Jag skulle göra motsvarande till Lakrits, men den åkte iväg nåt så attans långt trots samma typ av ammunition. Han började leta för kort, ungefär där Ackes hade hamnat, och jag hoppades att han skulle söka sig ut av sig själv. Det gjorde han, men inte tillräckligt, utan han började istället att vidga området mer åt sidorna. Jag började blåsa, men han var osedvanligt olyhörd på mina signaler, så till sist fick han komma hela vägen in och så tog jag om det hela som en ren dirigering. Det krävdes ett par blås nu också, men det gick bättre, och till sist fann han den. Den måste varit bra över hundra meter ut.

Sen skulle Acke ta in en dirigering, men vek ideligen av vänster åt det gamla markeringsområdet. Vi löste upp det hela genom att jag tomsköt med riktning bort mot dirigeringsapporterna och då var det som det ramlade ner en peng. Han sprang jättefint rakt ut och plockade in den. Antagligen såg han då att det låg en till där, för när Anita sedan skulle dirigera till nästa apport en bit åt höger sprang han tillbaka till ställe 1 och tog in den apporten också. Jaja, shit happens. 🙂 Lakrits fick nu ta in en av de kvarvarande, sen lämnade vi tills vidare den andra och gick bort till söket. Acke tog in vilten i rask takt men droppade dem för tidigt. Jag tipsade Anita om att fortsätta backa mer än hon gjorde, och se på sjutton: den sista fick hon i handen! Bra där, att fortsätta backa ängen runt om så behövs, tills han trycker in den i handen, tror jag är receptet till framgång här. Och så en gigantbelöning när den väl sitter där i handen!

Anita lade ut vilten på nytt åt Lakrits, men då såg han så taggad ut att vi bröt för fika innan han fick ta in dem. De kom sen in bra, men det slog mej att han åter använde ängen framför trädridån som springyta. Nu hade han iofs sett att Anita försvann in bakom träden, men jag ska akta mej där i framtiden. Bättre att lämna minst en framför träden också till honom.

På tillbakavägen lade Anita ut en dummy synligt på andra sidan lilla diket medan jag skickade Lakrits på långt håll över lilldiket bort till skogskanten. Efter en högerblåsning där han var utom synhåll för mig satt den som en smäck. Mycket nöjd med honom där.

Acke fick ta in den sista dirigeringen på rätt långt håll medan jag plockade in snitslarna. Det blev en prima träning!

Sen råkade jag ut för värsta otrevliga äventyret. Jag passade på att åka bort till Arninge för att köpa en tigersåg när jag ändå var i trakten. Jag satte upp bakluckan med på Tullgarn nyinköpta 50 cm långa ventilationskroken. När jag kom ut igen och skulle låsa upp bakluckan hade kroken fastnat i låset! 🙁

Jag åkte bort till Statoilmacken och de provade att spruta 5-56 på låset, men det hjälpte inte. Det verkade vara ett mekaniskt fel. En smällvarm söndag. Och hundarna i buren. Jag åkte hemåt utan minsta sikt i backspegeln och funderade intensivt på vad jag skulle ta mig till. Kanske min närmaste granne, grävmaskinisten Lasse, kunde veta nån råd? Åkte upp på deras uppfart och som tur var var han hemma. Jag förklarade den prekära situationen, och eftersom de har schäfer fattade han ju direkt att hundarna inte kunde vara kvar därinne i bilen så länge. Ännu bättre var att han fattade vad som var felet. Det var kroken som var felvinklad och därför inte passade i låset, utan spärrade mekanismen. Han tryckte till med handkraft och lyckades böja kroken så den fick en annan vinkel. Och vips gick det att öppna bakluckan. Sen tog han kroken till sin verkstad och böjde lite till så den nu har en mycket bättre form som passar min backlucka. Vad tacksam jag är! Så Sara och Ellis, som också köpte samma krok, kolla med era bilar att det verkligen funkar innan ni hamnar i samma situation som jag! Puh.

Vattenkurs 1(3)

6 juni 2014 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Ikväll var första kurstillfället hos Jenny och Helen i vatten elit. Det var knepig vattenterräng med näckrosblad, men Lakrits blev aldrig distraherad av dem utan simmade bra och utnyttjade näsan rätt. Ute bland näckrosorna låg några gröna apporter och guppade. Sen låg det också en insmugen precis till vänster som Jenny ville kolla om hundarna fick vittring på och hämtade in först. Det gjorde Lakrits.

Först gjorde vi två korta dolda dirigeringar för att Jenny skulle se hur hundarna jobbar och sen gjorde vi på andra sidan den gräsbevuxna fördämningen ganska långa trippelmarkeringar där Helen rodde lite emellan så det blev minnesmarkeringar. Jag var först ut på trippelmarkeringsövningen och resten av tiden satt jag och njöt i solen och koncentrerade mig på att få ner Lakrits i stress.

Nummer 2 står beredd på att ta trippelmarkeringarna.

Markering 1 spikade Lakrits. På markering 2 tyckte Jenny att det var dåligt att han redan glömt den. Men det fanns en massa vass framför honom och jag tror inte att han alls såg den ordentligt. Jag lät honom simma rakt ut mot markering 1-stället och vinklade sedan ett snyggt vänster mot markeringen som hunnit driva från blankvattnet in mot andra näckrosor. Då fick han vittring och plockade den direkt. Såg väldigt elegant ut om jag får säga det själv. 🙂 På markering 3 hoppade han och simmade sedan alltför rakt ut, mer åt 12, när han borde gått snett åt halv 3. Men eftersom jag vet att han kan vara osäker vid ihoppen valde jag att hellre styra om när han kommit en bit ut istället för att bråka och ta om. Det beslutet är jag ännu mer nöjd med när jag tänker på det potentiella utpipproblemet.

Jenny skjuter och Helen kastar från båten.

Det var nämligen ett par hundar som pep vid ihopp, och då slog det mig vilken tur jag har som inte fått det problemet, som härrör ur osäkerhet på vad de ska göra. Jag har en hund som kan vara osäker vid ihopp och som har lätt till pip – det hade lätt kunnat bli en otrevlig kombination. Nu när jag är medveten om detta potentiella utpipproblem ska jag göra allt för att förebygga så att han inte börjar med det. Man måste ju tänka på vad man tränar. Och just nu är min absoluta prioritering bra igångar även på bekostnad av en rak linje. Raka linjer kan jag meka mer med längre fram när han blivit riktigt konfident på att matte vet bäst även på vatten.

Åter till markering 3: När han kommit ut tillräckligt långt från land och naturligt skulle gå fri från en bunt näckrosor dirigerade jag Höger och lite senare Ut. Ytterligare en bit ut räknade jag med att om jag nu dirigerade Höger igen skulle han komma bakom vassruggen och få nytta av vinden som jag hade i ryggen. Mycket riktigt, där satt den. Är nöjd med detta, trots att linjen blev lite krokig.

Det blev aldrig mer min tur. Vissa ekipage behövde lång tid på sig och vattendirigeringar tar tid. Dagens främsta tips (i samband med min markering 3) var att hålla kvar armen utsträckt vid dirigering. Tanken bakom är att hunden ibland sneglar, utan att vi vet det, åt vårt håll när de simmar och då kan man finstyra utan att behöva blåsa. Ja, tanken är ju både finstyrning och stöttning parallellt. Tyst och fint blir det också. På land är de ju mycket snabbare så där blir utbytet av en kvarhållen utsträckt arm kanske inte lika tydligt. Men det skadar ju absolut inte där heller. Särskilt som en omvridning av den egna kroppen när man tar tillbaka en armrörelse kan tolkas som en riktningsförändring. Jag ska nog testa att vara mer statisk och tydlig även på land – särskilt som Lakrits gärna går för kort på dirigeringar åt vänster/höger. En stadig arm indikerar ju att han inte är framme än.

Kursdeltagarna väntar på sin tur i den fina kvällssolen.

Det var 5 hanar idag, en sjätte deltagare var frånvarande. Lakrits var superspänd i början över alla dessa nya hanhundar. Jag satt resten av tiden, medan övriga ekipage arbetade med markeringarna, med att ta ner honom i stress så han blev lugn och till och med låg ner lite ibland.

Lakrits var mycket mer avslappnad mot slutet.

Lagtävling WT i Tullgarn

4 juni 2014 / hundadmin / 4 kommentarer

I torsdags var det dags för mitt livs första lag-WT i Tullgarn. Lagkamrater var Ellis med Extra och Sara med inlånade Speys. Vi hade inte jättehöga förhoppningar för deltagarlistan var späckad av 46 duktiga lag. Men kul skulle vi ha! De utländska domarna var David Bellamy, Tom Lowe, Guy Bennett, Heather Bradley och Petra Soons. Det andra Thorsvilaget med Tullgarn slott i bakgrunden: Katarina, Micke och Johan samt påhejare Mia. Mina lagkamrater Sara och Ellis. Solen sken fint på oss hela dagen. Ruta 1. Vi väntar på vår tur. Det var svårt med avståndsbedömningen vid denna kulle samt mycket uppvuxet gräs och sly. Jag fick en direktmarkering. Fick blåsa en del på Lakrits men fick in den. Ruta 2. Här tog jag in dirigeringen. Han var på väg till minnesmarkeringen men jag fick stopp på honom. Ruta 3. Jag skulle ta minnesmarkeringen som hamnade i svacken mellan första och andra kullen. Lakrits bästa ruta hittills. Trodde jag skulle slippa blåsa men han kom lite fel i vind och sprang förbi aningen uppför nästa kulle. Men strax var den inne. Ruta 4. Här får vi välja själva hur vi vill skicka. Jag och Lakrits tar minnesmarkeringen. Sara tar dirigeringen vid vattenbrynet och Ellis tar direktmarkeringen. Några taxar stod på gångvägen intill och skällde men det gick ganska bra ändå. Vi valde nog rätt i laget. Ruta 5. Här blev det lång väntan då de bröt för lunch. Det gick ett ganska lågt vitt staket mitt över rutan med en dirigering långt bortanför, en direktmarkering snett till vänster om staketet ute i högt gräs åt vattnet till och en minnesmarkering ännu mer åt vänster strax bakom en rad vita blommor. Minnesmarkeringen blev vårt uppdrag. Men attans! Vi gjorde en 20-poängare på den, men så hoppade Lakrits vid avlämningen och då drog den kvinnliga domaren 5 poäng på det. Resultattavlan visade, hör och häpna, att lag 6 – Thorsvi Single Malts – klarat oss vidare till fredagens final! Vi låg på ganska jämna poäng på rutorna 1–4 med 48, 44, 53 och 52 poäng (max 60 poäng per ruta). Så på ruta 5 (staketet) fick vi bara 27 med 0 poäng på dirigeringen, mina 5 poängs avdrag på grund av hoppning av avlämning. Ellis måste alltså ha dragit in 12 poäng på den svåra direktmarkeringen långt ute i det höga gräset mot sjön. Det var bara att åka hem och ladda om. Sara fick sova över hos Ellis medan jag åkte hem för att jobba in det jag lovat göra på fredagen. Nästa morgon var solen borta och det duggade lite mest hela dagen. Lite svalare för hundarna, vilket var bra. Det var en allmänt trött stämning inför starten på finaldagen. Ruta 1. Första rutan var en dubbelruta (alltså bara 4 rutor idag) och det var en walkup. Jag gick längst till vänster och gick passiv första sträckan. Då var Lakrits otroligt nosig och hamnade nån meter efter mig vid ett tillfälle. Jag tänkte hur ska det här gå? Men sen skärpte han till sig och jag fick en skaplig dirigering till ett träd och efter sträcka 3 en minnesmarkering då han skulle förbi sin gamla dirigeringsplats. Ett stort minus i denna ruta var att Speys kissade 5 meter före avlämning av första apporten. Ruta 2. Här skulle tre dirigeringar in, och vi fick själva välja vem som skulle ta vilken. Lakrits tog den första dirigeringen fint. Sedan pep han tyvärr aningen när Speys jobbade, så vi nollade trots bra arbete. Speys kissade lite på denna ingång med. Båda var nog lite trötta och stressade dag 2. Ruta 3. Vattenruta med samma upplägg som igår: minnesmarkering, dirigering och direktmarkering. De båda sistnämnda hundarna måste genom vattnet på utvägen för att få poäng. Speys gick glatt i vattnet men såg inte markeringen. Extra nollade dirigeringen och Lakrits skötte sig bra på minnesmarkeringen. Ruta 4. Tre markeringar. Lakrits klarade enkelmarkeringen perfekt. David Bellamy, som dömde här, bannade mig för att ha använt pipan. Hade blivit 20 poäng annars. Nu skulle han dra lite och tyckte jag skulle gömma pipan på något mörkt ställe. Vi slutade nia av 15 finalister och totalt 46 lag! Den kompletta resultatlistan finns här. Klart jag firade med en Aberfeldy när vi kom hem. Jag behöver nog inte säga hur otroligt nöjd jag är med min hund och vår allra första laginsats. Det var jättekul att köra ihop med Sara och Ellis och hoppas att vi får chansen fler gånger!