Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: dirigering (sida 14 av 15)

Linjetag med lite dirigering

3 augusti 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Linjetag med lite dirigering
Jag hade med en tennisboll på promenaden idag och efter några inledande övningar på gröna ängen hamnade vi på skolgården. Där lyckades jag smyga ut tennisbollen i en tuva decimeterhögt gräs utan att Lakrits observerade detta.
Jag skickade honom på ett okänt linjetag, men han fastnade halvvägs vid det ställe där han precis innan bajsat. Typiskt. Kallade tillbaka honom och provade igen. Nu sprang han lite osäkert mot en kissten, så jag kallade in på nytt. Jag lämnade honom och gick bort till gömstället. Jag tog inte upp bollen, men kastade en liten kotte där och grävde lite intresserat med handen i gräset intill och pep lite entusiasmerande (?) innan jag gick tillbaka till honom igen.
Nu blev det ett rakt och säkert skick. Jag blåste sök (med munvissling, hade ingen pipa med mig), men efter ett par slag i närheten vidgade han sig rätt snabbt och sökte sig bakåt lite väl yvigt. Det innebar att han kom ut på en parkeringsplats och lite väl nära Skolvägen som går bredvid. För att inte riskera att någon kom beslutade jag mig för att kalla in honom på nytt.
Han kom infarande precis i rätt linje med bollen! Jag beslutade mig därför för att chansa på ett Stopp. Upp med högerhanden och stoppvissling. Han stannade, även om det blev ett par tveksamma steg. Så stod han still och tittade på mig. Då befann han sig ett par meter bortom bollen, så jag böjde mig med handen i en låg båge vid marken och visslade närsök. Han tog den i princip direkt och kom in för avlämning.
Med detta braiga avslut fick det räcka med övningar på den här promenaden.

Skapande av bekanta områden och fyrvägskorsningar

6 juli 2011 / / 2 kommentarer

Jag funderar fortfarande över vad som kan vara den optimala platsen här hemma för en ”fyrvägskorsning” med träning av dirigering osv.
Till dess jag hittar den har jag börjat utnyttja gröna ängen till detta. Den är kanske egentligen lite för lätt men har fördelen att den ligger väldigt nära oss och det därmed kan bli av att träna där regelbundet. Sen ska jag hitta fler ställen, som är lite mer utmanade terrängmässigt. Men detta får bli en start.
Igår gick jag och Lakrits dit och började träna Höger enligt Lisa koncept. Jag satte honom mitt på ängen och lade ut en dummy i kanten med lite högre gräs. Sen körde jag två Höger åt alla fyra hållen. Han har helt glömt ordet och det krävs dubbelkommado för att han ska ge sig iväg, så detta är mycket nyttig träning. Jag tyckte han reagerade lite snabbare och säkrare på sista dummyn, så poletten trillar nog snart ner.
Jag gjorde ett närsöksområde i utkanten av ängen upp mot skogsbacken, där det växer någon lite högre växt som det går bra att gömma saker i. Närsök har vi tränat mer, så det var ju inga problem. Detta område ligger i kortänden av ängen, så här kan jag på sikt utnyttja ängens hela längd för en dirigering med närsöksblås på slutet. Jag kan också skicka honom nerför den lilla skogsbacken, kanske från på andra sidan asfaltsvägen ovanför, när han blivit lite säkrare.
Vi avslutade med att gå halvvägs upp i skogsbacken. Där kastade jag en markering åt vardera sidan, vände tillbaka till den första och skickade. Nemas problemas. Omfokuseringen till nummer två satt också fint.

Idag åkte vi bort till skogen ovanför tulpanriket. Först en skogspromenad med båda hundarna, där jag passade på att leta årets första kantareller. Jodå, litegrann hittade jag, räcker till en liten förrätt. Mysigt! När hundarna fått springa av sig lite gick vi tillbaka till bilen och jag stoppade in Kasper.
Lakrits och jag gick ner till den lilla dammen och började med att skapa ett bekant område i det halvhöga gräset intill dammen. Han fick göra ett närsök på två bollar och en liten dummy. Sedan gick vi bort längs stigen dit jag trodde man kunde skapa ett område till, på andra sidan. Men det visade sig vara en ö, ingen strandkant på ”fastlandet”, så vi vände och gick tillbaka igen. När jag granskade motsatt sida på nytt såg jag att jag antagligen skulle gått en bit längre bort så hade jag nog hittat en annan strandkant att utnyttja som bekant område. Nåväl, det får bli nästa gång.
Jag vill inte riskera att få en Lakrits som springer runt, så jag valde att bara kasta ett par markeringar i vattnet till honom istället för att lägga ut något på andra sidan dammen. Dirigeringar/markeringar över hela vattnet får vänta tills Annika med hundar kan visa oss vägen och han får någon som kastar på andra sidan medan jag står kvar.
Första markeringen hamnade bland näckrosorna och han kom lite fel. Jag vågade mig på en stoppsignal när han kommit för lång ut och när han tittade på mig pekade jag Höger. Han vände huvudet åt rätt håll och fick syn på den! Snacka bra tajmat för inlärning av Högerkommando. Där tror jag han fick upp ögonen för mattes dirigeringskonster. Hehe.
Totalt sett fick han fyra markeringar av varierande längd, dock ingen mer bland näckrosorna. Varannan blev bra avlämnad före skakning, varannan tappade/släppte han, skakade, tog upp igen och lämnade av. Jag såg till att den sista avlämningen blev som jag ville ha den, och så slutade vi.

Kennellägret i Herrfallet 2011-07-01–03

5 juli 2011 / / 5 kommentarer

Kennellägret i Herrfallet 2011-07-01–03

Lördag, pass 1–2

Vi var sex hundar i vår grupp för Lisa Falck. På fredagskvällen träffades vi och berättade om våra hundar och hur långt vi hade kommit, vad vi ville ha hjälp och tips med. På lördagen började vi sedan med ett antal grundläggande övningar för att Lisa skulle se lite var vi stod. Här följer lite kortfattade anteckningar från helgen:
Pipande: Lakrits största problem. Ställ dig framför, kräv uppmärksamhet och ge tyst beröm. Sitt i utkanten av gruppen vid start av träning i grupp.
Apportering genom linje: var inte svårt för någon hund.
Närsök:
1.       Sätt hunden att titta
2.       Lägg ut: dutta runt med apport och lägg ut någonstans, fortsätt dutta
3.       Vänd hunden så ryggen är mot apportstället
4.       Ge enbart närsökssignal, ingen verbal signal och ingen handgest. Tanken är att få en användbar funktion till närsök bakåt sedan.
5.       Kommunicera med pipan vid behov
Försvåra:
1.       Lägg ut enligt ovan
2.       Vänd runt och gör en markering åt andra hållet.
3.       Gå tillbaka och ta närsöket
Försvåra mera: träna detta med höger/vänster
Öka tempot hem: Om man har en hund som är alltför långsam in med apporten kan man kasta en apport på en grusväg, skicka hunden och sedan cykla iväg så hunden måste axa för att hinna ifatt och lämna av.
Avlämningar: Eftersom Lakrits och jag har så bra avlämningar vill Lisa att jag ska ta händerna närmare kroppen och räta på mig, så det ser mer avslappnat och trevligt ut. har aldrig reflekterat över detta, ska försöka ta det till mig.
Lära in höger-/vänsterdirigering:
Hitta en grusvägskorsning eller liknande ställe som man kan använda många gånger (göra platsen till ett bekant område). Tänk en väg som delar sig typ V, N, Ö, S.
Börja med t.ex. Höger åt V. Man kan starta på 30–50 m om hunden ser målet. Då slipper man fastna på att hunden bara kan springa t.ex. fem meter, och sen inte förstår när man vill försvåra till tio meter.
Byt sedan väg till t.ex. N men fortsätt med höger.
Gör samma övning hela varvet runt med Ö och S, dvs. åt alla fyra hållen, men hela tiden höger.
Sen gör man samma sak hela varvet runt med bara Vänster.
Sen samma sak med bara ut (Back).
När hunden börjar bli säker på alla dessa är det dags att börja blanda, och se hur väl ordinlärningen gått.
Stopp: Tänk på stopphanden! Jag var erbarmligt dålig på att sätta upp handen i stoppsignal när jag skulle stoppa. Jag är van att få smyga med bollen, så jag har blåst och sen kastat utan att göra stopp med handen. Detta kan jag behöva öva lite på Rolf. 🙂
Avvakta längre och längre tid innan belöningen kommer.
Försvåra: skapa en störning med människa som lockar, gör ett fejkat närsök och blås stopp, och avancera så småningom till ett linjetag med stoppblås.
På eftermiddagen ökade vi störningarna för hundarna genom att göra flera saker samtidigt.
Två moment parallellt:
Linjetag till stenen + markering i vattnet
Störning av någon som gick och lade ut apport när förra hunden sprang in med sin apport.
Ingen av hundarna stördes av dessa parallella aktiviteter.
Träna vattenavlämning: börja nere vid vattenbrynet. När avlämningen sitter bra ska hunden kunna lämna av bra högre upp på land också.
Lakrits och jag backade tillbaka 30 m och skickade. Stödinkallningssignal vid vattenbrynet gav fin avlämning med skak efteråt. Visserligen skakade han sig även halvvägs upp, men behöll dummy och fortsatte springa. Jag blev väldigt nöjd!
Vi gjorde om samma sak men med vänster-/högerdirigering denna gång. Jag satte Lakrits vid stigen och blåste stopp och en vänster-dirigering ut till vattenmarkeringen. Jag fick ge dubbelkommando innan han förstod och stack ut. Det är väldigt längesen vi tränade dirigeringar, så det är inte konstigt alls. Inlevereringen blev riktigt bra!
Bekanta områden:
Skapa ett antal områden hemma som man kan använda till allt möjligt (dirigeringar, närsök osv.). Ha flera relativt nära varann för samutnyttjande.
Gerd M kikade på Lakrits på kvällen och kom med en del bra tips om passivitet. Hålla i/nära halsbandet och inte tillåta annan position än sidan. Lära hunden taktil stimulering (först hemma, sen ute), dvs. att stryka hunden lugnande. Samma vid ryggsäcksstolen.
Hon tyckte att vi kommit en bra bit på väg. Och det har vi ju: på FART2 fick vi på Ljud2 konstant högt pip eller gnäll (utan någon lydnad) medan idag skulle jag ge oss 4 positioner lägre – återkommande lågt pip eller gnäll – i början och sporadiskt lågt pip eller gnäll i slutet av dagen. Han t.o.m. sov lite en stund.

Söndag, pass 3–4

Närsök:
Vi skapade ett nytt bekant område genom att lägga ut två närsök var samtidigt runt en stor gran. Vi gick medsols runt granen och bytte ingångsriktning, och i nästa steg ökade vi avståndet till granområdet.
Dirigering:
Vi skulle välja vad vi ville göra med våra bekanta områden (liljekonvaljerna respektive granen).
Jag valde att sätta Lakrits i korsningen och dirigera Höger.
Han stack på stoppsignalen. Jag kallade tillbaka (dumt, men jag hade visselpipan i munnen och tänkte inte på att istället bara fela). Obs! Fela nästa gång istället för att göra inkallning. Sen ville han inte längre gå åt höger. Som en konsekvens av detta gick han sedan fel 2 gånger bakåt. Jag gick närmare granen med honom och skickade Höger. Till slut fungerade det. Som väntat har han svårt med vänster-/höger-orden.
Bollkastare:
Vi gjorde en övning med lösa hundar samtidigt som vi skickade en på markering. Det gick bra med alla skick utom det sista då Speja skulle hämta in. Då brast jag nog i koncentration och Lakrits försökte sticka. Som tur var kunde jag stoppa honom, men säkert störde det Speja en del.
Dubbelmarkering:
Vi avslutade med en längre markering utmed stranden samt en markering ut i vattnet. Sen satte vi samman detta till en dubbelmarkering. Förutom att jag schabblade med en mottagning från vattnet (också trötthet, tror jag) så gick denna vår första större dubbelmarkering riktigt bra. Han gick bra att vända mellan områdena och han var uppmärksam på den markering han riktades mot. Jättekul!
Sök:
Sök tog vi upp endast teoretiskt. Lisa menar att sök kan man behöva motivera upp efter viss tid beroende på ork och koncentration. Är det en hund som inte går längst ut (som Lakrits) så kan man motivera upp längst ute genom att knäcka en gren, gå runt lite koncentrerat, helt enkelt göra området intressantare. Man kan också dra sökspår med vilt in i en buske så man får hunden att följa vittringen. Det gör övningen lite mer realistiskt eftersom skadade fåglar kan tänkas bete sig så.
Passiviteten blev klart bättre allt eftersom, och på söndagen märktes bara något enstaka pipande.
Totalt sett en fullproppad helg, alltså. Hela måndagen låg bägge hundarna (även Kasper som mest agerat statist) som zombier.
Tyvärr kajkade bildkortet ihop för Rolf, så av söndagens bilder blev det inget. De bilder och filmer som blev läggs upp senare, när ork och tid finns.

Träning med Lakrits

20 juni 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Träning med Lakrits
Efter en förvånansvärt lindrig dag och husse tagit Kasper på en cykeltur kände jag att jag nog ville ta ut Lakrits ensam för lite träning.
Jag hade fem småföremål med mig:
1) 250-gramsdummy
2) kaninboll
3) hemgjord valpdummy
4) tennisboll
5) minidummy
Jag lade ut dem på gröna ängen i nummerordning, ungefär som den inexakta skissen visar. Lakrits fick vara med lös och fri att titta, men inte plocka upp. Nummer 3) låg i ganska nyklippt gräs, övriga strax utanför planen i högt gräs.

Sen skickade jag honom på Sök från vår startposition snett framför ena fotbollsmålet. Han kutade direkt till favoriten 2). Kanindummyn! Lika snabb och säker var han på nummer 4) och 5). Jag tog ett steg fram och skicka på nytt. Och fasiken – gick han inte ut ungefär i riktning mot 2)-platsen, men fick vittring på 3) och plockade in den.
Sista skicket blev inte så bra. Han sprang och sökte ett tag vid 4) och 5) men det blev snart uppenbart att de inte var där, och då var han lost. Jag kallade in honom och satte honom vid startpositionen. Sedan gick jag ut och jonglerade lite med dummyn 1) innan den hamnade på samma plats igen. Jag gick tillbaka, vände på klacken med ett Nära, gick en bit fram och kastade in kaninbollen bland busksnåren bakom oss (punkt X). Sedan vände vi tillbaka till startpositionen på nytt. Nu gjorde jag ett dirigeringstecken ut till nummer 1) och Lakrits satte av med full karutta. Och in igen.
Som belöning fick han gå på kaninbollen med ett nytt Sök. Där hade han ju en stor förväntan men höll sig fint vid min sida tills kommandot kom. Egentligen borde jag kanske ha hämtat in den själv. Men han hade skött sig så fint att jag ville belöna detta. Kommentarer på det, någon?
Vi fortsatte med lite lullande i snirklar runt ett gäng äppelträd. Jag avslutade med att lägga kaninbollen i en liten buske så att Lakrits såg. Vi gick vidare och så kastade jag en dummy åt andra hållet, som han fick ta som en avledande markering. Vi vände om, och hade nu cirka femtio meter till busken. Jag dirigerade Ut och så snart han började sakta in vid busken blåste jag närsök (utan mellanliggande Stopp-signal). Behöver jag säga att han grejade det perfekt?
Nu hoppas jag få höra lite från dagens FART 2 som Reko och Leia varit på idag. Resterande hundar ska på motsvarande evenemang på onsdag. Hoppas innerligt att det inte möter några hinder för oss, utan att vi kan vara med.

Sista jaktträningen i grundkurs 1A

5 juni 2011 / / 4 kommentarer

Idag var det sista kurstillfället för A2-kullen i grunderna i jaktlydnad. Fyra hundar var på plats och Jörgen lottade startordningen. Även den här gången skulle vi köra som på jaktprov med en hund i taget, fast den här gången fick övriga hundar vänta i bilen på sin tur.
Det här med att vänta i bilen på att det ska bli hans tur att träna har verkligen Lakrits inte övat på, och det märktes. Vi startade som fyra och när han kom ut ur bilen var han uppvarvad på ett sätt han inte alls varit den senaste tiden.

Reko tar in rapphönan på dirigeringen.

Reko startade som nummer ett, men var inte riktigt med idag. Han gick fint, han sökte fint, han hittade viltet… men sedan ville han inte ta det utan pinkade istället vid fyndplatsen. Häpp. Den sista lilla rapphönan plockade han dock in.

Leia låter sig inte störas av trutens stora vinge.

Leia startade som nummer två och vid markeringshämtningen av en fasanhöna hände det osannolika att inte mindre än två livs levande fasanhönor skrämdes upp ur buskagen medan Leia var i farten. Hon fortsatte dock sitt målmedvetna arbete! Är lite tveksam om Lakrits hade klarat det. Hon var också riktigt duktig och målmedveten på söket.

Stilstudie på Acke, som tappert plockar in truten trots gren i ansiktet.

Acke var trea och hade mycket go i sig. Ut och iväg så snart matte gav kommandot. De är rätt lika, Acke och Lacke.

När det blev Lakrits tur tyckte jag att fotgåendet lämnade en del i övrigt att önska i och med att han varvat upp sig så i bilen. Han klarade med nöd och näppe att gå lös vid min sida mellan de olika stationerna och ville gärna öka takten lite så vi inte tappade bort skytt Jörgen som gick framför oss.

Det började med markering av kråka. Lakrits började sitt sökande lite kort, i jämnhöjd med Anita, men insåg snart att hon kastat lite snett bakåt och sen var det bara att leverera in pippin till mig.

Nästa moment var markeringen av fasanhönan. Inga fler fasaner där. Puh. Den gick riktigt snabbt och fint att få in, men efter avlämnandet började han tramsa och ville inte hålla sig lugn. Nu var han lite väl i jobbartagen.
Vi gick vidare till söket och han tog in den första fågeln, en kråka, utan problem. När jag skulle skicka om blev han osäker och det verkar som han inte riktigt fattade: ska jag ut där igen? Nej, matte menar nog att jag ska ta den där kråkan som hon lade bakom oss. En snabb korrigering räckte för att han skulle vända. Jag gick ett par steg fram och skickade om.

Nu kom truten in. Mellan varje skick fanns där samma osäkerhet – ska jag verkligen springa ut igen? Men när han väl förstod att ja, det skulle han, gick det jättefint och både hare, fasan och and kom in. Vi har ju inte tränat sök på hemmaplan, och han är van att man lägger ut en grej, plockar in en grej, lägger ut en ny osv.

Detta måste det bli ändring på så att han förstår att ibland kan det ligga många saker därute, och säger matte att man ska springa ut igen så är det det som gäller. Ingen big deal, det löser sig snart när han fått lite mer vana.

Sedan var det en kort dirigering av en rapphöna. Han sprang rakt första halvan, men vid en tvärliggande stock vek han av åt vänster (precis som någon annan gjort dessförinnan) i ett U innan han var tillbaka i spåret och hittade fågeln. Avlämningen var inga problem.

Jag blev tvungen att försöka lugna ner arbetsmaskinen mellan varven. Inte helt lätt.

Efter detta var det fikadags medan hundarna fick vila i bilarna. Avslutningsvis blev det markeringsarbete i vattnet. Nu vände vi startordning och Lakrits började.

Han var ju inte så kaxig att simma förra gången vi var här, så Anita kastade en kort markering från båten. Som tur var hade han ju träningssimmat lite igår med sin nyfunne sparringpartner i Slagsta, så han hämtade in den kastade anden utan problem.

Ett nytt kast lite längre ut gick också bra, även om hans simteknik inte är den mest effektiva ännu.

Sedan var det Acke, Leia och Reko som hämtade änder. Jag såg inte alla kast eftersom de kastades på ett lite svårare och inte lika synligt ställe, men tror att det gick bra för samtliga.
Sedan fick Lakrits ett avslutande kast på samma ställe som syskonen, och så långt har han aldrig simmat förut. Det gick jättebra och jag är så nöjd med honom. Han är nästan värd Guldfisken för den bedriften!

Målmedvetet simmar han ut …

… och lugnt och fint kommer han in med fångsten.

Dirigerings- och markeringsträning

31 maj 2011 / / 3 kommentarer

I eftermiddags träffade jag Annika med Alpha, Tindra och Cheysie. Vi hade sån urbota tur att de två enda parkeringsplatserna som finns där vi skulle träffas just lämnades av två boxerekipage, så vi fick fritt fram att parkera.
Vi började med att göra några dirigeringar. Det blev lite svårt för Lakrits, eftersom Annika lade ut dummisarna (flera vid samma ställe) medan vi stod kvar på avstånd och bara tittade på. Lakrits har ännu inte fått in den där riktigt raka linjen i ryggmärgen, utan krokade till det lite emellanåt. In kom dummisarna iallafall, utan byten, även om jag fick vissla inkallningssignal ett par gånger för att han inte skulle få för sig tanken. Sista dirigeringsomgången följde vi med ända fram, och då blev resultatet en rakare löpning sedan, så det är viktigt att tänka på ett tag till för hans del.
Efter en fikapaus (iallafall jag) och lite vila så körde vi lite markeringar. Annika kastade först till Lakrits, och förutom lite missförstånd som gjorde att vi stod bakom ett träd som skymde åt det håll hon kastade, varpå han inte såg nedslaget utan jag fick kalla in när han var helt fel ute och vimsade, så gick det ganska bra. Han var bortsett från dessa missar helt i rätt område och sökte ordentligt, och kom hem fint med apporterna. Bra avlämningar.
Cheysie fick några lite lättare markeringar, men hade väl mycket spring i benen, så även hon fick kallas in igen för omgörning. Tindra fick ta några kvarlämnade dummsiar på tillbakavägen. Och hon är ju säker som attan och bara tuffar fram i terrängen. Bergsäker tjej!
Alpha var mest med som hålldam. Lakrits tyckte hon luktade underbart gott och smygkröp i hennes riktning flera gånger, så jag hade svårt att hålla mig för skratt. Han trodde visst att hans ålning medelst hasning skulle förbli oupptäckt. Alpha var inne i nån skendräktighetsperiod, som visst var alldeles oemotståndlig. Nu sover han som en stock.
Tack alla fyra för en trevlig träningseftermiddag!

Dags att hämta Lakrits

27 maj 2011 / / 6 kommentarer

Igår var det så dags att hämta hem Lakrits. Allra största tack till bästa kennelmamman som tagit hand om slyngeln medan jag legat däckad!
Vi träffades vid Wij eftersom det ändå var träning där för kullsyskonen. Det var skröpliga träffen … I fallande skala: jag med nyopererad mage och Lakrits, Marina med brutet finger och Reko, och så Cia med Speja. De sistnämnda verkade rätt intakta. 🙂
Två gånger drog Lakrits plötsligt till för att ta sig fram till kullsyskon. Jag har ju ingen chans i ett sådant läge just nu, och får absolut inte ens hålla emot, så jag släppte och lät övriga ta hand om situationen. Det blev inget direkt gruffande, men lite väl stöddig var han allt mot dem. Men just nu kan jag tyvärr inte göra ett smack i den frågan. Det tar till och med en massa energi och användning av magmuskler bara att säga Nej med rätt pondus. Sånt tänker man inte på medan man är frisk, men det blir helt uppenbart nu. Efter dessa små incidenter var han dock hur lugn som helst.
Anita hade planerat att vi skulle jobba med en hund i taget genom samtliga moment och löst fotgående däremellan medan övriga ekipage hängde på passivt bakom. Vi körde i skröpelordning, så vi fick börja, vilket kändes skönt.
Först såg samtliga ekipage när Anita lade ut ett dummysök på fem dummisar. Sedan vände vi om och såg när hon lade ut tre dummisar på ett kort linjetag. Till sist gick alla bort till en sluttning där Jörgen kastade två enkelmarkeringar, som vi alltså började med. Lätt som en plätt sade Lakrits, som sen inte visste om han skulle leverera in till mig eller Anita. Jag påminde, och han hamnade rätt.
Därefter promenerade vi tillbaka till söket. De två första kom in rätt snabbt. Sedan låg han länge och sökte rätt grunt och var tillbaka till den första granbusken säkert fem gånger för att kolla att det inte hunnit växa upp nån ny apport där sedan sist. Till sist fick han vittring på en tredje apport och kom in med den. Sedan gick Anita ut och hjälpte honom genom att kraxa som en skadeskjuten fågel vid den bortersta dummyn, varpå han plockade in den på direkten. Där avslutade vi den övningen och gick och hämtade in den plättlätta dirigeringen.
Sen fick Lakrits vila i bilen medan övriga hundar jobbade. Jag kände att jag inte riktigt orkade hålla den koncentration som krävs i två varv till, även om han bara skulle vara passiv.
Alla hundarna var riktigt duktiga och vi fick en välförtjänt fikapaus. Attans vad stolsryggan plötsligt kändes låg.
Efter fikat tyckte Anita att de skulle få testa på vatten litegrann.
Lakrits fick börja igen. Anita kastade en kort apport, och Lakrits tog den direkt och simmade ett par simtag på invägen. Han skakade sig innan han lämnade över, men Anita menade att det gör inget i nuläget. Det filar vi bort senare.
Nu kastade hon en längre, men när han inte längre bottnade stannade han till, tvekade, och vände tillbaka in. Nu fick mamma Guinness rycka in. Vi skickade båda hundarna samtidigt ut till samma dummy. Guinness tvekade ju inte och drog snabbt ifrån och plockade vant till sig dummyn. Anita trodde att nu skulle Lakrits genskjuta henne och ta ifrån henne dummyn på tillbakavägen. Men icke. Artigt lät han henne leverera in den till Anita. Det kände jag igen, för han tar ju inte ett ben som Kasper har i munnen heller. Först när Kasper lagt ner det på marken är det okej att tjuva det. Samma gentlemannaregler här, uppenbarligen.
Anita kastade en tredje gång, mitt emellan i längd. Nu tog han ett par simtag till dummyn, och kom in fint med den. Denna gång lämnade han spontant över innan han skakade sig! Jag blev jätteglad, det såg hur coolt ut som helst. Vi avslutade där så han får denna fina minnesbild med sig hem.
Lakrits och jag gick på en liten torkningspromenad medan övriga fick testa på vatten (tror det gick bra för alla). Under tiden hade Jörgen fiskat upp en strandad liten båt och på köpet fått syn på en bäver, som han dessutom lyckats fånga på bild. Coolt!
Idag känner jag av att det blev lite väl mycket aktivitet igår, så jag ska ta det lite lugnt.

Äng och skog

13 april 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Äng och skog

Idag sökte vi oss lite längre bort till en äng som gränsade till skogen. Jag gjorde en dirigering till en dummy inne i skogen som Lakrits var med och lade ut och skickade honom sedan dit utifrån ängen. Det gick bra, så vi gick in igen och lade dummien på samma plats en gång till. Den här gången utmanade jag honom lite för mycket genom att gå hela vägen över ängen och vända upp i nästa skogsbryn. Han sprang jättefint ut ungefär till därifrån vi startat förra gången, tittade på mig varpå jag chansade på ett Back. Jodå, han sprang ännu längre ut på backkommandot, men när han kom till skogsbrynet kom han av sig. Det blev helt enkelt för svårt. Han vände frivilligt och sprang hela vägen in till mig. Vi gick tillsammans tillbaka över ängen nästan till skogsbrynet och så skickade jag honom igen. Nu kom han ihåg var den fanns någonstans. Bara han får lite mer rutin kommer han att fixa det där som en dans, så bra såg det ut. Även om han inte lyckades idag kändes det kul att få nåt slags statuskoll på nuläget.
Sen gick vi bort till den sten jag skickat till några gånger nu, fast denna gång från ett helt nytt håll. Vi startade strax före en bred grusväg med tanken att jag sedan ska förlänga inifrån skogen, över grusvägen, bort till stenen. Från grusvägen till stenen var inga problem alls. Han är hela tiden med och ser när jag lägger ut. Någon gång har jag provat att distrahera honom med en kastad tennisboll vid sidan strax före skicket, men det bekommer honom inte. Inte ens att ha den lilla fläckiga hunden i oregerlig närhet bekommer honom. Han är fokuserad på uppgiften.

Samma skog idag igen

12 april 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Samma skog idag igen

Det var så trevligt igår, så vi gjorde om samma idag, fast en liten annan rutt i skogen. Jag använde mig till ett ganska långt skick till samma sten som igår, fast från ett annat håll. Men innan jag skickade honom visade jag honom hur jag lade ut en liten dummy till ett närsök vid en stubbe med flera hål jag låtsades stoppa i. Sedan vände vi upp och jag skickade på dirigeringen. Lite krokigt, men terrängen är full av stenar och andra hinder, så det är det väl inte så mycket att orda om. Han knep den snabbt och återvände fint. Då fick han ta det närsök han sett tidigare. Inte så lätt som man skulle kunna tro, han provade flera andra hål först innan han kom rätt. Och sedan hade visst dummien åkt djupare än jag trodde, för han grävde i flera omgångar, pausade, tog en lov runt stubben för att kolla in de andra hålen igen, återvände och till slut fick han upp den, alldeles jordig. Duktig pojke. Det var nästan så jag blev rädd att det skulle finnas nåt djur därnere, att stubbområdet skulle vara riktigt så fullt av gångar hade jag inte trott.
Jag gillade gårdagens gölarbete, så vi tog en lite annan väg där det finns aningen större pölar och sankmark i skogen. Jag provade att lägga ut, runda gölen med hundarna och skicka från andra sidan, men precis som jag misstänkt tog Lakrits då samma väg runt som vi gått. Där behöver man vara två personer helt enkelt.
Nåväl, strax därefter fanns det ett smalare våtmarksbälte där jag möjligen skulle kunna ta mig över något sånär torrskodd. Jag lade dummien så Lakrits såg det i en grund hällsänka, sen gick vi nerför bergsluttningen och korsade våtmarken. Just som jag insåg att jag inte kommer att klara det torrskodd kände jag vattnet rinna in i höger goretexsko. Goretex hjälper inte mycket om det rinner in ovanifrån, kan jag berätta. Nåväl, nu var jag ju blöt om högerfoten så jag tog ett rejält kliv och slapp därmed blöta ner vänster sko också. Vi gick vidare kanske tjugo meter till, strax över en stig, och så vände jag och skickade. Ingen som helst tvekan! Över stig, göl, häll. Och så vips var han tillbaka.
Efter detta blev det mest lullande och lite frispring. Kasper var väldigt taggad på alla viltspår i skogen, men det hade han inget för.

Vårpremiär för stenskogen

11 april 2011 / / 2 kommentarer

Idag gick vi i stenskogen för första gången i år. Det var mulet och såg trist ut inifrån i jämförelse med den tjugogradiga Skånesol jag lämnade efter mig när jag körde hem igår. Så jag hade inte ens med mig nån apport, bara en enda futtig tennisboll. Men när vi väl kom till skogen började solen att skina igenom molnen och hemma igen hade termometern stigit från 11 till 14 grader. Så det blev en riktigt trevlig runda, och lite längre än jag först hade tänkt mig.
Så drog jag mig till minnes Annikas goda råd: ta ett hopknutet koppel.
Jag hittade en bra sten att ha som referenspunkt (och ja, Annika, jag ska försvåra referenspunkterna vad det lider, men jag vill gärna hitta tillbaka till mitt koppel om Lackemannen skulle svika mig) och gjorde två skick dit, första på kanske 35 meter och andra på 50 meter. Skillnaden dem emellan var en liten berghällsknalle som skymde sikten. Gick kanon. Vi lullade oss igenom skogen med avbrott för ett par närsök när jag hittade bra platser.
Sen passerade vi en liten sankmarkspöl, kanske fem meter bred, och jag fick för mig att lägga en dirigering på andra sidan om den. Lakrits fick sitta på avstånd och titta på när jag lade ut den. Jag kastade bollen sista biten för att inte fresta honom att gå runt pölen samma väg som jag annars skulle valt. Tillbaka och skicka Ut. Han stannade vid vattenkanten där jag stannat för att kasta, och slog om till sök istället. Jag provade att blåsa Stopp och Back, men det fungerade inte, så jag tog in honom igen. Jag gjorde att nytt skick från samma ställe, och den här gången förstod han att han skulle längre ut, sprang genom pölen och hittade bollen meddetsamma. Tjoho, vad duktigt!
Vi fräschade upp Stoppsignalen lite och jag vågade mig en bit längre fram på en ganska lätt kombo av Ut, Stopp och Närsök. Gick suveränt bra.
Borta vid skolan var det mycket barn ute, så då blev det kopplat fotgående. På hemvägen tog vi vägen genom dagisskogen och då blev det okopplat lullande genom i princip hela skogen. Först på slutet, när vi närmade oss den sten vi tränat mot häromsistens, gjorde jag en avslutande dirigeringsövning, fast från ett annat håll än förra gången. Jag lät honom hänga med, lade ut kopplet, gick tillbaka en bra bit – gissar på 60–70 meter – och skickade. Enda problemet var att jag inte knutit ihop kopplet tillräckligt bra, så han fick ta om när han tappade det. I övrigt inga problem.
Och det bästa av allt: han är hur lugn och fin som helst mellan skicken. Om han varvat upp det allra minsta skulle jag inte drömma om att göra så här pass många övningar på ett pass. Men han har verkligen varit kanonkool.
Kasper hoppade såklart upp på sina favoritgodisstenar, glad att äntligen få gå i stenskogen igen. Och när vi passerade skolbarnen hörde jag: ”En stor hund och en liten. Jag tycker den lilla är sötast.” Jojo, charma kan han.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2026 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑