Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: geocachning

Bästa cachefyndet

28 september 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Bästa cachefyndet

2012-09-27

Mötte på hundpromenaden en söt pojke i kanske femtonsårsåldern som spontant sade ”Ils sont très beaux” när han såg hundarna. Sen på väg förbi dagis vinkade en liten flicka åt oss. Damen i brödbutiken frågade häromdagen om vilka raser det var, och även andra vi möter hälsar Bon jour med ett extra leende åt hundarna. Det känns som vi håller på att etablera oss här, just som det börjar bli dags att åka hem.
Igår körde vi tryckkokaren igen med kronärtskockor, denna gång femton minuter. Det hade nog varit helt lagom om inte den uppfört sig lite underligt, så Rolf lyfte på locket och vi därmed förlängde koktiden lite. Aningen överkokta igen, alltså, men vi är klart på G. Funderar på om IKEAs tryckkokare till en fjärdedel av priset kanske vore nåt. Nån som testat den?
Ikväll ska vi på gourmetrestaurang, tyvärr min tur att köra, men det ska bli spännande ändå att se vilken kvalitet vi bjuds på.
När vi skulle åka iväg för att cacha lite igen upptäckte vi att den handhållna gps:en var borta. Bil-gps:en hade vi, men den andra kan man lägga in cacher i direkt från datorn och sen läsa beskrivningar osv ute i fält. Vi letade överallt, i bilen, i väskan, i jackfickor, på hyllor och bord. Borta. Visserligen hade vi pratat om att kanske sälja den på Blocket, men att skänka bort den i franska naturen hade vi ändå inte tänkt oss, det är de lite för dyra för.
Syndaren återfann den förlorade gps:en! 
Bästa chansningen var att åka tillbaka till det sista cachestället igår, en av sifonerna. Jag körde in på samma ställe som där vi parkerat sist, men som tur var inte lika långt fram. För där skymtade det knallgröna bandet i gräset! Den låg alltså kvar nästan ett dygn senare. Puh!
Detta visade sig bli enda cachefyndet för dagen. Vi gjorde försök på tre stycken, och hamnade på roliga ställen, men inget cachefynd gjorde vi. Först åkte vi till en akvedukt, parkerade vid fel ände och fick promenera en bra bit fram och tillbaka. Kul, tyckte hundarna. Rolf, som inte har säsongsfähiga skor med sig, valde att gå barfota i sandalerna för att inte blöta ner fler strumpor än han redan gjort i det just nu opålitliga vädret.
Fjorton grader och blött gräs. 

Mina fina små solrosor.
Nästa försök var antagligen nån slags håla, för den kallades Kaa’s Den. Den låg i alla fall i en park, så vi fick en trevlig promenad även där. Lakrits fick för sig att hoppa i dammen, och kom upp alldeles grönbrun. En lyckad runda, alltså.
Tredje försöket var också en park, denna gång med en lavoir och en liten bro där Vanne delade sig i två grenar. Bron skulle tydligen vara cacheplatsen, men vi kunde inte begripa var man skulle kunna gömma ens en mikrocache där. Det blev i alla fall en tredje promenad och nu är hundarna nöjda.
Planen var att, efter ett besök på Casino, åka ner till badplatsen för att låta Lakrits bli lite renare. Men nu hade man stängt grindarna dit. Ja, grindar även till badet i Yonne! Suck. Vi åkte alltså hem istället och så gjorde jag mitt bästa med trasa och kallvatten ute på gården. Badkarskanten är nämligen alldeles för hög, skulle aldrig kunna få i honom där.

Cachning i lavoirer, utmed halageväg och vid sifoner

26 september 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Cachning i lavoirer, utmed halageväg och vid sifoner

Nu med bilder 26 sep!

2012-09-25

Idag ska det enligt prognosen bli dagsregn. Därför började jag med hundpromenad före frukost medan det var uppehåll. Uppehållet fortsatte, så sen tog Rolf och jag en promenad till marknaden och köpte två kronärtskockor för vidare test av tryckkokaren, ett par äpplen till den multifunktionsäppelskalare Rolf fyndade i Sens igår och en tradition. Nåt slags wienerbröd testköptes också.
Väl hemma gjorde jag några småjobb medan Rolf provade sitt resårband. Det ska sitta, inte på systemkameran, utan på lilla badkameran, genom en ögla man fäster undertill i stativgängan. Tanken är att ha kameraremmen om halsen, kameran på magen, och sen resårbandet som håller kameran fast genom att man knyter det runt cykelramen. Då kan man filma i farten när man cyklar. Rolf har testat att filma på frihand, men det blir alldeles förskräckligt guppigt emellanåt när kameran hoppar på magen. Håller man den i handen kan det bli lite riskabelt om man plötsligt måste manövrera cykeln. En första testcykling runt stadsgatorna visar att detta fungerar ypperligt, förutom på de ställen där det är extremt guppig terräng.
Efter lunch var det fortfarande uppehåll, så vi gjorde en variant av gårdagen. En del cachningsförsök, denna gång lite väster om Sens. Vi började med en fin utsikt över Sens. Själva cachen låg för svårt för oss i en ytterst brant nerförsbacke, men vi njöt av vyn och så passade jag på att träna Lakrits lite på stigarna i skogen. Han fick sitta utom synhåll vid en Y-stig, sen gick jag en bit nerför respektive stig och lade en boll och en dummy. Sen hämtade jag honom och skickade Ut. Första ganska korta gick bra, men så gjorde jag om samma sak men med större längd och då blev det lite knepigt att komma förbi första stället. Gjorde om och då gick det bra. Avslutade med en vänster-/högerövning.
Sen försökte vi ta en cache vid en barrage, fördämning av Yonne, men cacheasken hade tydligen tappats ner, upptäckte vi när vi läste loggarna lite noggrannare. Vidare till en lavoir i en by en bit västerut. Här spikade jag den. Gick utmed ena tvätthusväggen och såg ett elskåp. Bredvid det fanns ytterligare en liten ellåda. Varför fanns den där? Misstänksam blir man som cachare, så jag tog tag i den. Och mycket riktigt var den lös, helt enkelt en cachelåda förklädd som ellåda. Smart där!
När vi kom åkte just en svart bil som tittade väldeliga och lite glatt på oss, och mycket riktigt kunde vi nu i efterhand läsa i cacheloggen att det var några geocachare som skulle visa cachen för sina barn som just körde iväg, och som spottade oss som fellow cachers. Geovärlden är liten!
Men detta var den enda cache vi tog idag, därefter missade vi vid en kyrka, ytterligare en lavoir som var kombinerad source med karpfiskar i (fiske, bad och biltvätt förbjuden!) och till sist vid en liten gångbro över lilla Orvanne. Alla ställen var dock trevliga att besöka, så det gjorde alls inget att vi missade själva cacherna. Kyrkan låg i en by där vi kunde fika, köpa grädde och tanka, lavoiren/sourcen var lite speciell och den lilla bron nådde man genom att först gå en femhundra meter eller så utmed ett fält, och där kunde Lakrits och Kasper röja lite. På tillbakavägen gick Rolf hundra meter eller så före mig och så skickade vi Lakrits fram och tillbaka mellan oss. Kul som sjutton, sade han och tungan hängde alltmer för varje varv. Bra intervallträning där.
Vädret blev mycket bättre än väntat. Ett par droppar fick vi på oss, men inget dagsregn, bara mulet.
Imorgon spår man dagsregn igen, får se hur det blir då.

2012-09-26

Kanalpråm som just hade slussat i Sens.

Bättre väder idag med än vad som spåtts. Glada är vi.

Jag fixade lite jobbgrejer innan vi åkte ut och försökte på nya cacher. Idag hade vibättre tur. Den första missade vi visserligen, men hittade en riktigt fin gammal halageväg som var stensatt på grund av att kung François I 1515 befallde att vägen skulle göras 24 fot (7,32 m) bred. Halagevägar brukar annars bara vara breda så att en man, eventuellt med dragdjur, eller möjligen en kärra kan ta sig fram där utmed kanalen.
Sen försökte vi oss på ett par i serien akveduktcacher, nummer 7 och nummer 1 som var två andra sifoner än de vi redan hittat. Här hade vi bättre tur och hittade båda cacherna. Den första var för liten för att rymma vår TravelBug Les Deux Clés som vi bestämt oss för att skicka ut på äventyr, men den andra burken var stor nog för vår lille resenär. Det ska bli kul att följa dess vidare öden.
Jag har hela dagen försökt boka ett bord på en restaurang i Sens, först genom att besöka dem (stängt), sen per telefon 3 eller 4 gånger (telefonsvarare). Nu har vi istället bokat bord till imorgon på Le Relais de Villeroy i just Villeroy. De har gastronomiveckor här, och någon av de deltagande restaurangerna vill man ju passa på att besöka.

Châssis (ramar), chevalets (stafflier), couleurs fines (färger), cadres (bordsstafflier), toiles (dukar). Ja, där fick man lite nya ord …

De här fina stafflierna m.m. mötte oss innanför dörren.

Jättefin vagga för färdiga alster. Har dock inget behov av en sådan.

I övrigt har jag köpte lite akvarellmaterial i en butik här i Villeneuve. Har sett den i snart fyra veckor utan att ta mig dit. När vi gick in genom porten såg det ut som om de sålde egentillverkade stafflier, tavelvaggor och liknande träprodukter. Vi höll på att vända när det kom fram en man från kontoret och visade oss till en annan dörr. Därinne var butiken med allehanda målargrejer. Jag frågade efter akvarell och han visade på lite papper som de sålde billigt (10 300-gramsark för 8,70 euro! Köpte 2 paket). Sen hade de lite halvkoppar med Lukas och en del penslar. Jag kompletterade med både färger och några penslar utan att exakt veta vad jag egentligen saknade, bland annat en rund Kolinsky-pensel storlek 6.

Självklart kan man köpa fjäderfä i trädgårdsbutiken. De hade en med päls som liten pudel. Det hade varit något för trädgården därhemma. 

Sen åkte vi in till ett par trädgårdsbutiker innan vi hittade den sortens hundfoder som jag köpte senast till Lakrits i Saint Satur. Funderade på att köpa en palm också att ta hem, men då måste vi allt bygga ett hus till den stackars palmen… Allvarligt, de har jättefina grejer i trädgårdsbutikerna, man blir verkligen sugen på att handla. Men nu fick det räcka med hundmat, det de har nu räcker inte hela vägen hem.

Hopp från bryggan, runhäll och fler cacher

9 september 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Hopp från bryggan, runhäll och fler cacher

Rolf väckte mig med glädjebeskedet att det var en supersolig dag. Efter frukost gick vi ner till sjön för några lite längre markeringar. Rolf gick till grannbryggan istället för att ta båten, medan jag och Lakrits gick ner till vanliga skickstället.
Första kastet hamnade i utkanten av vassen cirka 40—50 meter bort. Lakrits tog in den snabbt. Nästa kast var ungefär lika långt, men längre in i vassen. Nu blev det svårare. Jag såg inget från min plats, men Rolf rapporterade att Lakrits simmat alldeles för långt bort. Till och med in under den brygga han stod på. Jag visslade in honom (utan pipa, den hängde kvar i hallen) och när Rolf sade att han närmade sig blåste jag stopp och närsök. Ta mig sjutton om han inte gav sig in i vassen och hittade den! När Rolf sade att han hade den förstärkte jag med en inkallningssignal. Superduktig!
Nu gick vi ut på vår brygga och såg hur Rolf kastade den tredje dummyn ut på blankvatten. Jag ville att Lakrits skulle hoppa ifrån bryggan, men Lakrits fegade. Istället för att tvinga honom gick jag då tillbaka till stranden och skickade honom den vägen. Minnessuddningen bekom honom inte, utan han simmade målmedvetet ut och plockade in den. Därmed avslutade vi morgonpasset.
Efter lite spring och avtorkning tog vi bilen för att åter leta efter den cache vi aldrig gav oss på igår. Nu körde vi ända fram till badplatsen via en liten skogsväg som Rolf inte trodde vi skulle kunna köra på. Ha! Cachen var rätt snabbt plockad medan hundarna fick ränna lite i skogen. Sen gick vi ut på badbryggan. Den låg mycket lägre i vattnet, så jag fick för mig att testa om jag kunde locka Lakrits att hoppa i vattnet från den istället. Jag tog en boll och kastade. Han var superintresserad av bollen, men samtidigt var det bra läskigt att hoppa. Jag peppade och peppade. Han böjde sig ner och plaskade med tassen i vattnet. Övertygad att vattnet var okej tog han sen steget och hoppade. Jag skyndade iland för att möta honom samtidigt som jag hela tiden berömde, och han skulle veta vart jag tog vägen.
När han kom iland och lämnade av fick han ett par bollkast som belöning. Sen gick vi tillbaka ut och gjorde om två gånger till. Tredje gången var tvekan fortfarande där, men inte alls så påtaglig som tidigare. Jag är nöjd med framstegen.
Med avtorkad hund for vi vidare till Sundstaholm Slott. Här har vi varit tidigare, men platsen är vacker och i det härliga solskenet passade vi på att äta lunch på hamnkaféet. Jag valde en räkmacka. Den cache som kskulle finnas här var troligen på en plats som är avspärrad, så vi övergav den och tog istället en annan cache vid Sigurds runhäll, en annan vacker plats vi besökt per cykel tidigare.
Nu hade vi fått blodad cachetand och vi plockade snabbt en cache vid Vallby kyrka och en annan vid Carl Larssons pappas gamla hem. Här träffade vi en mugglade och blev tvungna att förklara hela grejen. Mannen med tax menade att cachen låg på privat mark, men han lovade att inte plocka bort den. Han var rätt intresserad och sade att ättlingar till Larsson fortfarande bodde där, men han förstod nog inte riktigt det här med att lägga upp cacheinfo på webbplatsen för spridning.
Vi gjorde ett sista cacheförsök i Eskilstunas utkant, men gav upp på grund av altför många flyttblock att leta bland. Istället provianterade vi lite på Maxi och återvände hem igen. Lite eftermiddagsfika ute på gårdsplan i solen fulländade dagen. Bästa vädret!

Vattenmarkeringar i regn, tre funna cacher och oxtungssvamp

7 september 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Vattenmarkeringar i regn, tre funna cacher och oxtungssvamp

Jag har föresatt mig att vattenträna i alla väder nu när vi har chansen. Jag gick alltså ner och kastade några markeringar i regnet. En ganska lätt i utkanten av vassen, en mitt i det risigaste. Båda satt som en smäck. Sen lite chuckit som belöning och uppvätmning. Bus m brorsan blev det oxå.
Sen var det meningen att vi skulle ta några cacher på vägen in till Strängnäs på förmiddagen. Det regnade så förbålt vid Jäder kyrka att den cachen fick anstå. Cachen vid Kjula kyrka tog vi snabbt, och så fick vi för oss att ta vägen in till naturreservatet när vi ändå såg skylten. Då blev det typ uppehållsväder och vi tog en promenad där. Kopplade hundar, stod det, men jag bestämde mig för att lyda det bara till femtio procent. De andra femtio procenten kutade lycklig omkring på en gravfältskulle, varv på varv, och bara njöt av livet. Det var lite jul att se hur olika de hanterade den färist vi tog oss över och som var gjord av ganska grova, helt runda, aluminiumrör. Kasper trippade försiktigt över, ett steg i taget. Han är rätt van sen tidigare vid färistar, men normalt är de ju lite plana upptill på varje stång. Lakrits, däremot, tyckte det var så läskigt att det var bäst att attackera med språng. En hastig mellanlandning och så var man över.
Vi hittade några jättefina exemplar av stolt fjällskivling och återvände så till Jäders kyrka. Mobilgpsen snurrade vildsint, men eftersom det inte regnade längre gjorde vi ett försök och till slut hittade Rolf den. Nöjda bestämde vi oss för att åka hem igen och äta fjällskivlingslunch och attackera Strängnäs på eftermiddagen.
Nu var ju hundarna välrastade så vi bestämde att de fick vara i stugan medan vi susade iväg igen. Vi tog en mindre väg mot Strängnäs och passerade genom ett mycket vackert landskap. Vi tog omvägen till Kunsberg och en klosterruin, där det råkade ligga ytterligare en cache. Denna gick vi bet på, men i gengäld hittade vi en jätteröksvamp och en stor oxtungssvamp. Vi plockade inte någondera, men så här står det på Naturhistoriska Riksmuseet:
Denna svamp har en konsistens som mycket påminner om nötkött och kan tillagas som detta, t.ex. som biffstek med mycket lök, eller stekas och gömmas i en gryta, kryddad som du själv vill ha den.
Tillagning
Oxtungssvamp innehåller garvsyra, som måste lakas ur före tillagning. Skär upp svampen i centimetertjocka skivor och placera dem luftigt i en skål som fylls med mjölk. Ställ in i kylskåp över natten. Nästa morgon ser mjölken ut som vattnig chokladpudding. Häll bort mjölken och skölj svampen före tillagning.
Ingen av oss har smakat denna delikatess (?), men det var inte läge att vända tillbaka efter den när vi läst denna info. Istället for vi vidare in till Strängnäs och besökte Multeum där Inger Boström ställer ut just nu. Det var kul att se hennes tavlor som jag bara njutit på webben tidigare. Favoriten var såklart en labbetavla, men det fanns skogstavlor i gula nyanser som också var fina. Det finns lite foton på både tavlor och svampar i stora kameran, men de får ligga kvar där tills vi är hemma igen. Jag fick bra bredbandsuppkoppling när vi fikade där och nöjda kunde vi avancera vidare till ICA och Systembolag.
Sen tog vi bilen upp till väderkvarnen, och se där fanns ytterligare en cache, upptäckte vi när vi kollade läget. Även här snurrade gps:en förtvivlat, men när vi egentligen gett upp fick jag syn på ytterligare en möjlighet. Och där låg den!
Strängnäs var charmigare än jag väntat med små röda gamla stugor insprängda här och var i stan, lite som på Söder. Nu var det dags att åka hem och fixa middag till oss och hundarna. Till efterrätt väntade varsitt fryst märgben som värsta glassdesserten åt hundarna.

Järnåldersgravarna i Vada

30 mars 2011 / / 3 kommentarer

Vi tog ett längre lunchbrejk och åkte bort till järnåldersgravarna i Vada. Det är ståtliga högar att träna markeringar vid. För att inte tala om lulla omkring på. Nästan i klass med Uppsala gamla högar. Dessutom var det dags att göra lite maintenance på en geocache vi har utplacerad där i trakten.

Solen lyste med sin frånvaro när vi åkte iväg och vi valde därför att äta lunch hemma och inte ta med nåt fika. Synd, för när vi väl var på plats var det värsta härliga vårsolen. Det riktigt känns på kinderna nu. Superhärligt!
Vi utnyttjade som sagt kullarna – Rolf stod där uppe och kastade markeringar medan jag och Lakrits stod där nere och markerade. Svårighetsgraden varierade från enkla på topplatån till rullande nerför backen (inte riktigt som det var tänkt, men det överrumplade Lakrits…), till kast ner i gropar och svackor. I pauserna gick Lakrits lösfot med mig uppför och nerför dessa kullar.

Efter att vi fixat geocachen kom jag på att en sån är ju perfekt för närsök till Lakrits – en plastlåda gömd i en skreva bakom en enbuske. Nu hade vi ju redan rotat fram den och vår doft fanns alltså på lådan. Rolf pulade tillbaka lådan medan Lakrits var ute på egna äventyr och sedan kallade jag in Lackemannen och visade/visslade närsök. Svårt var det, han fick hålla på ett tag, men till slut kom han på att det var ju den där plastlådan matte menade att han skulle ta fram. Jamen dåså. Fram kom den och vederbörlig uppskattning fick han i form av en spontankastad liten fickdummy. Så fick Rolf stoppa undan lådan än en gång. Vi har alltså en naturbegåvad geohund. Så otroligt praktiskt när vi själva går bet på gömmorna. För den som inte vet vad jag pratar om kan jag hänvisa till www.geocaching.com.

Rolf var dessutom jourhavande fotograf. Kasper var med i flexi och helt klart tycker han det är kul att det är vår, det riktigt spratt i benen. Och nosen var fullt påkopplad hela tiden med diverse spårande hit och dit.

Långpromenad och bakdelsträning

12 januari 2010 / / 2 kommentarer
Vi bekantar oss med den lede fi.

Äntligen var vädret sånt att vi kunde ta oss ut på heden igen. Den här gången skulle gps:en leda oss till spännande cacher, vilket dock inte ledde till någon loggning den här gången. De två första var för mekiga (klättra upp på en gammal rostig bro respektive krypa ner i en beckmörk underjordisk skyttegrav utan ficklampa) och vid den tredje hade militärerna kulspruteövning. Bäst att ligga lågt där.
Vi kunde dock konstatera att Kasper på långt avstånd helt ignorerade kulsprutesalvorna och på några hundra meters avstånd tittade intresserat ditåt och gärna hade sprungit närmare och kikat om han inte varit kopplad. Ingen skotträdsla ens vid hårdare skjutning.

Nu ikväll körde jag lite bakdelsmanövrar igen. Numera kör vi två böcker högt. Han fick upp farten fint och gjorde tio fina uppbackningar på raken. När jag så tog fram kameran för att föreviga detta satte han sig (!) för första gången däruppe. Ser ju lite fånigt ut. Sedan backade han antingen snett eller satte sig. Tji fick jag.

Besök i bunker, på 4WD- och golfbana

8 mars 2009 / / 3 kommentarer
Jag tog fram ett antal cachar att besöka, varav vi tog två idag. Resten sparar vi till en annan gång. Alla låg i Rosersbergstrakten, vilket innebar att vi började med att åka förbi den fina hundrastgården som finns där. Som vanligt tyckte Kasper det var en höjdare att rusa omkring där en stund. Vi hade med lilla gasköket och kokade kaffe och åt medhavd lunch.

Sen var det då cachedags, och bunkern låg bra till som första cache. Den var inte alls svår att hitta, men knepigare att ta sig ned i. Jag anmälde mig som frivillig. Kasper hade nog gärna velat, antydde hans ivriga kroppspråk, men jag vågade inte låta honom hänga med in: en lucka på nån dryg meters höjd, innanför en gallerdurk och sen ett hål rakt ned cirka två meter med fotsteg inmurade i väggen.

Väl där nere var det becksvart när jag öppnade den stadiga järndörren, men som tur var hade jag min hundpromenadspannlampa i västfickan. Den var perfekt nu! Inne i bunkern fanns både gamla trasmattor och ett par stolar, tillsammans med en del gammalt skräp. Uppe i taket satt en fladdermus och sov. Fladdermöss brukar ju ha massor av kompisar, men den här var helt ensam.

Jag öppnade ett antal järnluckor och vände på gammalt junk innan jag till slut hittade cachelådan. Alltid lika kul!

Lycklig cachefinnare, välförsedd med välbehövlig pannlampa.
Och så ska man ju ta sig ut igen ur denna moderna betonggrotta…
Ohoj, inte hade de gjort det enkelt för knäskadade personer, inte… Men skam den som ger sig.

Nästa cache låg vid en 4WD-bana. Kasper gnällde i bilen, så han fick inte följa med. En liten timeout var precis vad gnällspiken behövde. Skogsvägarna var otroligt isiga, vilket egentligen var lika bra, för alternativet hade varit enorma gyttjiga hjulspår från de gigantfordon som man brukar lattja runt med härinne. Ingen aktivitet idag, men det syntes att de kört där nyligen. Cachen var ganska lätthittad trots snön.

Lånade en beskrivande bild från cachesidan på www.geocaching.com som visar vilka monster som brukar hålla till i den här skogen.

Nu bestämde vi oss för att det räckte med cacher, de bortåt slottet kan vänta tills en solig och skön vårdag, kanske. På hemvägen stannade vi till vid en annan golfbana än vår vanliga och släppte loss Kasper, som nu tystnat snällt i bilen. Han rejsade omkring av bara sjutton, och en gång dröjde det ett bra tag innan han kom på visselpipsinkallning.
Lite senare testade jag på kul att stanna honom på kanske tio meters avstånd. Jag hade utan att han sett det slängt en godis på kanske två meter. Jag sade Kom och han travade lite på halvfart in mot mig. När han hade någon meter kvar till godiset sade jag Stanna – Sök godiset. Och han gjorde det, med framgång! Detta är alls inget vi tränat som någon sekvens, utan bara de enskilda delarna var för sig. Men den här typen av dirigering har vi aldrig alls testat innan. Han är en underbart klok hund ibland – när han vill.

Men – har de lurat ut mig att bada nu igen?

Jag kan gå på vattnet! Jag kan gå på vattnet! Jag kan gå på vattnet! Precis som den där långhåriga jycken i den gamla sagan…

Skogspromenad med geocaching

8 februari 2009 / / Kommentarer inaktiverade för Skogspromenad med geocaching

Idag gick vi skogspromenad med flexi som omväxling till golfbanans fria vidder. Tycker flexit funkade riktigt bra, förutom att låsningen oväntat släppte en gång, så jag fick ta till handen och stoppa linan medan en bil passerade på grusvägen. Därefter funkade låsningen perfekt, så det var nog bara jag som inte fått in knappen riktigt ordentligt.
Han betedde sig mycket civiliserat vid de hästar vi passerade.
Vi tog två cacher under promenaden, varav den första låg gömd i ett gammalt militärvärn. Medan jag stod hopkrupen (bara nån dryg meter högt i tak) och tittade mig omkring hittade Kasper raskt sin första cachegömma. Han nosade väldigt ivrigt på ett visst ställe, så jag kikade efter – mycket riktigt, där under en sten, en bräda och lite gamla löv fanns den. Duktig geohund!
På tillbakavägen tränade jag ett par korta pass fotgående, som gick lika bra som igår. Sen lite Stanna med köttbullskast. Det var populärt nu med.
Ikväll gick hela hans middag till inomhusträning. Vi började med kryp, vilket var ett tag sen vi tränat nu. Körde först med targetpinne, sen med bara handen. Han kryper inte så många steg i stöten, men jag tycker att de krypsteg han tar börjar bli finare och med mer flyt. Så jag är jättenöjd, finns ingen anledning att gå fort fram med detta moment. Jag provade även att dra handen i en böj åt vänster respektive höger, och han kryper med. Jättebra!
Avslutade med lite fotgående, särskilt då vänstervändningar på stället, som gick kanonbra.

Geocachningstur

11 oktober 2008 / / 5 kommentarer

Det var så härligt väder, ljummet och cirka 15 grader, så vi tog ytterligare en skogstur idag, denna gång för att geocacha. Förstärkt med en tunn gren får husse Kasper att gå skapligt fint.
Som vanligt kan ju stenarna ha massa godis på sig, så det är bäst att undersöka dem.
Jajamensan, man kallas ju inte geohund för intet. Den här gången behövde ju inte jag söka efter den gömda lådan i skogen, men jag vet precis hur man gör…

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑